Min stora passion och min stora kärlek är också min svagaste länk

Hemma och ätit lunch efter att ha varit ut och ridit en timma.
Red ut på Charlie, den lilla rundan runt så att säga. När man kommer till vägen vi följer för att rida runt så vände jag istället tillbaka hemåt.
Det blåste sinnessjukt mycket ute idag så jag förstod att det skulle finnas spöken enligt Charlie och när ett löv prasslade på backen så flög han rakt upp i luften och sådär var han ett tag.

Jag fokuserade väldigt mycket på övergångar idag från trav till halt och så vidare och han lyssnade väldigt fint och hade en härlig form. Jag testade även galopp för första gången ute idag och då var det kanske inte vackert och visst blev han pigg men jag kunde hålla honom och få honom lugn.
Gick från galopp till skritt och fick stopp på honom ganska fort och sen gjorde jag en halt.

På hemvägen hatade han nog mig för då var han löjligt pigg, tacktade och höll på så jag gjorde halt-skritt och även övergångar från halt-trav, trav-halt. Han hade väldigt svårt för att stå still men jag höll honom och så fort han stod still så släppte jag och skrittade eller travade framåt.
När han till slut blev lugn så lät jag honom få lugna tyglar.
Mycket vattenpölar ute idag så jag passade på att miljöträna honom lite grann och höll om lite med benen så vandrade han igenom en stor pöl där vattnet gick upp till knäna på honom.
Duktiga killen!

När jag kom tillbaka så lät jag honom stå löst i gången som många andra gånger för att träna honom att stå still och jag ryktade honom jättelänge efter turen. Han blev lite otålig ibland och gick några steg framåt men jag behövde bara sträcka handen mot hans huvud så stannade han och backade tillbaka.
Tränade även honom att släppa efter tryck så höll handen på hans nacke tills han böjde ner och släppte.
Gjorde han jätteduktigt och jag blev gråtfärdig.
Jag är jätteglad att jag har honom men samtidigt önskar jag att jag inte hade flyttat hit för då hade jag aldrig fastnat för honom och haft det här dilemmat jag nu har.

Det är någonting som är svårt för utomstående att förstå med oss hästmänniskor.
Hästarna kommer och tar en otroligt stor del av ens liv, hjärta och själ.
Det går inte och förklara med ord vilket jag önskar gick för att hjälpa er som inte vet,
men vi kan inte ge upp och släppa en häst hur som helst när vi väl är fast.
Och jag är fast.