Vi testar nya vägar

Skriva några rader om dagen.

Jag återvände till macken i närheten där vi bor idag för att prata med någon som är mer ansvarig och det kändes väldigt positivt. Jag vill inte ha för höga förhoppningar men hon sa att det är ett stort plus i kanten att jag har jobbat på restaurang tidigare och det största pluset för mig var att hon också kände John Hickey! Hon såg på min cv att jag har jobbat för honom tidigare och då nämnde hon att hon har tränat för honom många gånger innan hon sålde sina hästar.
Den riktiga chefen skulle återkomma någon gång i mitten av november och dom skulle få nya scheman i slutet av månaden så jag sa till henne att jag får sitta och hålla tummarna.
Då sa hon att det skulle hon också göra för hon tyckte det skulle vara roligt med en hästtjej.
Jag håller tummarna men försöker i alla fall att hålla ner förväntningarna lite, vill inte bli för besviken om det inte blir någonting.

Så har jag ridit lektion på Åsebo ikväll igen och det gick ganska bra. Är väl inte helt nöjd men det kändes ganska bra i alla fall. Hjärta som jag red lyssnade åtminstone bra på drivande skänkel och på handen så kan säga att det gick mycket bättre än förra gången åtminstone.

Ska plugga lite mer såhär på kvällen nu och sen är det upp med tuppen imorgon för att åka ut till Fors och rida med Lovisa.

Dag nummer 21 - Någon jag vill träffa

Jag återkommer lite igen till western och natural horsemanship när det gäller någon jag vill träffa.
Jag skulle vilja träffa Monty Roberts, mannen som är känd för att lyssna till hästar.

Han har många, många års erfarenhet av NH - träning och jag har sett många filmklipp med honom när han berättar och lär andra människor hur man ska kommunicera med hästen, på dess eget språk, och det viktigaste av allt, på ett respektfullt sätt. För att kunna skapa en tillit och en lojalitet som håller tills döden skiljer än åt.

Han är otroligt häftig och otroligt inspirerande. Hans sätt att jobba med hästar är magiskt.
Jag skulle vilja träffa honom för att få svar på alla frågor jag har samlade i en särskild hästfil i mitt huvud och ta lärdom av allt han kan och få se i verkliga livet hur det ser ut när han jobbar med en häst. Vild som tam.

Jag skulle sitta som fastnaglad och suga in mig allting som han sa och visade om jag fick chansen.
Jag skulle bli världens lyckligaste om jag fick honom som lärare för en dag.

Citat av Monty Roberts - "Jag skapade inte mina träningsmetoder – jag bara upptäckte det naturen redan skapat"

Working nine to five

Tänkte jag skulle skriva ett par rader som inte handlar om hästar, utan mer om mig själv.
När Lovisa hade slutat jobbet idag så kom hon in till stan och mötte mig nere på biblioteket. Jag sprang ner dit för att skriva ut några fler CV:n och sen åkte vi till Öb och affärerna där uppe. Jag sprang in och frågade efter jobb bland annat där, på Jysk, Willys och sen blev det några mackar också.

Var nära ett sammanbrott igår och deppade ihop så jag kände att det är väl lika bra att försöka samla ihop lite ny energi och ge sig ut igen. Efter det tog jag mig hemåt och städade lite för att sen sätta mig och plugga.
Har gjort en hel del idag. Imorgon ska jag tillbaka till en mack här i närheten där vi bor då chefen precis hade gått när jag var dit idag. Så håll tummarna för mig imorgon!

Det fick bli en kort uppdatering men tänkte skriva lite i alla fall.

En häst är mer värd än en rikedom

Hemma igen efter att ha varit ut till hästarna i morse igen. Mer tur med vädret.
Idag kändes det nästan som att våren var på väg och vintern var slut.
Det var något varmare, solen försökte tränga sig förbi molnen och det låg fortfarande lite snö kvar på marken efter gårdagen. Det enda som saknades, var fåglar som kvittrar. Men lite vårkänsla fick jag.

Idag red jag till backen med Charlie. Det hade blivit ganska så blött i skogen efter att snön smält men det gick bra ändå och han jobbade på jättebra uppför backen. Annars var han väldigt springig och drog lite mer på hemvägen. Bortsett från det skötte han sig.
Då jag inte hann med halv elva bussen hem som jag hade hoppats på funderade jag på om jag skulle ta någon av dom andra hästarna och göra nåt, men dom var så satans stressade att få komma ut och jag kände att det var lika bra att bara släppa ut dom i hagarna och ge dom mat. Det hade nog bara blivit kaos om jag hade gett mig på att rida eller nånting.

Så jag satte igång att göra i ordning stallet igen och när jag var klar med det var det bara att gå in och mata fiskarna och släppa in och ut katterna innan jag tog nästa buss hem.

Imorgon får Charlie vila, nu har han fått gå ganska mycket. Sen på torsdag antar jag att jag ska försöka ta mig ut igen. Tömköra kanske?

Dag nummer 20 - Något jag vill göra

Någonting som jag vill göra.
Jag har drömt om det och önskat det enda sen jag såg filmen Mannen som kan tala med hästar vilket är många, många år sen nu.

Jag skulle vilja åka till en riktig ranch någon gång.
Jag skulle vilja bo där, leva där och jobba där med andra människor och massor av nya hästar.
Jag får svårt att förklara och beskriva varför. Det är en önskan som sitter så starkt i mitt hjärta och jag hoppas att det en dag kommer att uppfyllas.

Natural Horsemanship och westernridning har alltid fascinerat mig.
Det har varit en inspiration till all min ridning. Kanske därför jag ofta har för långa tyglar när jag rider?
Inte bara tävlingsmomenten, men allt jobb som finns på en ranch.
Bara grejen att leva enkelt.
Jag skulle aldrig någonsin sakna mobil, tv och dator om jag bodde och jobbade så.
Dagarna skulle fyllas upp massor av olika uppgifter, utmaningar och så mycket erfarenhet.
Mina tankar skulle aldrig vara i någon rörig smet och jag skulle bara uppslukas av allt det vackra som må finnas omkring.

Och jag har tänkt... Att åka hit www.jultorpranch.se här i Sverige vore en liten början. Få en liten försmak. Det är mitt första steg.

Visa din häst lika mycket tålamod som du förväntar dig att han ska visa dig

Klockan ringde klockan åtta och jag tog mig upp för en snabb frukost innan jag gick iväg och tog bussen ut till Fors. Det snöade och det blåste. Var inte jättekallt men ingenting man var riktigt beredd på.

Kom ut till hästarna och började på en gång att göra i ordning Charlie för en ridtur. Det blev en liten vända i skogen men vi skippade backen idag då Charlie fick rejäla snöstyltor under hovarna och jag ville inte riskera att han skulle halka omkull. Jag kan ju erkänna att det var väldigt mysigt att rida i första snön men Charlie tyckte det såg väldigt konstigt ut. Allting var ju vitt! Inte grönt som det brukar göra men han skötte sig jättebra och sökte sig neråt väldigt bra till och från.

När snögumman (jag) och snöponnyn kom tillbaka var vi båda vita och täckta av snö och lite kall om fötterna hade jag blivit. Men jag slängde på täckena på hästarna och släppte ut dom i hagarna och gav dom mat. Sen var det bara att pyssla och fixa i ordning stallet innan jag tog bussen hem igen.

Samma tid imorgon. Får se om snögumman och snöponnyn gör ett återbesök i den vita skogen.

Dag nummer 19 - Bild på min bästa vän och varför han/hon är det

Lika barn leka bäst! 

Lovisa vet allting om mig och älskar mig fortfarande.

Vi pratar om allting mellan himmel och jord.

Hon kan se direkt på mig om nånting är fel, 

men hon kanske inte alltid frågar på en gång.

Det är för att hon vet att jag så småningom berättar själv.

Jag har väckt henne flera nätter och gråtit,

och hon har lyssnat.

Jag har gnällt och klagat i timmar om livet,

och hon har lyssnat.

Vi kommer från helt olika förhållanden,

och ändå känns vi så lika.

Vi har växt upp på olika håll men aldrig vuxit ifrån varandra.

Såna som hon är sällsynta och jag tänker aldrig låta henne glida iväg.

För jag kan leva i miljoner år och leta men kommer inte hitta någon ens i närheten.

If your horse says no, you either asked the wrong question, or asked the question wrong

Vi höll tummarna att det inte skulle komma regn på några dagar så marken skulle hinna torka upp och vi slapp regn. Så idag blev det till att löshoppa alla tre hästarna.

Vi delade av en bit av banan så det inte skulle bli så stort och min underbara Micke gick med på att följa med och hjälpa mig och Lovisa och han fick även agera fotograf.

Vi la upp en liten studs-serie och började med Paddan, den häst vi nog hade minst förväntningar på. För han brukar vara så rädd och mesig men han skötte sig otroligt bra faktiskt! Ingen av hästarna var väl felfria och ibland blev det lite plockepinn men han var jätteduktig faktiskt. Det blev dock upphöjda travbommar istället då han inte fattade galopp och förstod att han skulle hoppa över.

Sen tog vi Demon och han som vi hade lite högre förväntningar på skötte sig faktiskt sämre än Paddan i början i alla fall. Han blev lite stressad och rädd men efter ett tag gjorde han också det jättebra, förutom att han inte heller förstod att man skulle hoppa över.

Vi avslutade med Charlie och han var duktigast av alla. Lilla Champion som han faktiskt heter!
Han travade glatt över och ibland blev det väl ett klumpigt skutt. Det blev travbommar för hans del också men vi avslutade med att ta bort studsen och la upp ett kryss istället och först sa han starkt nej men därefter hoppade han så fint över.

Nästa gång vi försöker oss på löshoppning tar vi nog en vanlig hoppserie med bom istället för studs då alla tre verkade ha svårt att förstå hur det fungerade.

Här är lite bilder från dagens träning!

Paddan

Demon busar runt. Läcker bild!

Demon

Charlie

Dag nummer 18 - En bild jag aldrig publicerat förut

Bilden är från någon gång i oktober 2009. 

Hemma hos Anders och Pernilla.

Älskar den här bilden, tycker den är så härlig! 

Thanks to you years ago

Helgen är inte slut helt och hållet men skriver om dom två första dagarna då det har varit två toppendagar!

Igår blev jag överraskad med en ros medan jag stod och gjorde mig i ordning för kvällen jag inte hade en susning om. Strax innan klockan sex gick vi ner på stan och Micke ledde in mig till restaurang Burning Duck. Åt tre-rätters middag och vi pratade och hade jättemysigt. Det var verkligen helt underbart! Mysigt och väldigt god mat.

Sen ledde han mig vidare till biosalongen där vi tittade på senaste Bond filmen Skyfall. Den var riktigt bra, önskar att det hade kunnat hänt lite mer. Var lite för mycket prat men annars var det en film jag rekommenderar folk att se.

När vi kom ut tänkte jag precis tända en cigarett men han bad mig vänta för att vi skulle in på Trapper Bar som ligger bredvid och där såg jag att Lovisa och Niklas väntade.
Överraskning! Vi satt där ett tag och pratade och beställde in drinkar sen bestämdes det med att avsluta kvällen med dans på Kings Arms där vi träffade andra vänner.

Bortsett från att jag tappade mobiltelefonen så var kvällen helt perfekt och det var otroligt roligt och avslappnat. Lyckat!

Idag fick jag tack och lov åter min mobil då någon kille hade hittat den och sen var det bara att handla och förbereda för finbesök från större städer.
Mamma, pappa, Peter, Anders, Pernilla och så barnen förstås då vi firade grabbarnas födelsedag.
Hur kul som helst att dom kunde komma hit och fick se hur vi lever och bor.
Mamma, pappa och Peter tog en liten vända på stan, ganska passande då det är marknad den här helgen och vi satte igång första Ice Age filmen att titta på med barnen.
Sen blev det presenter och mat.
Det var jättekul och jag vet inte vad mer jag ska skriva om det.. Bara mer än att det var underbart och mysigt och trevligt.

Dag nummer 17 - Låtar som jag lyssnar på när jag är arg, ledsen och glad

Det här är också lite knepigt märkte jag. Men när jag är arg lyssnar jag jättegärna på väldigt hög och hård musik, typ rock och liknande. Det här är en av dom jag lyssnar på. Är något av en pepplåt också när det behövs! 

Ledsna låten var väldigt svår för där har jag miljoner olika jag kan välja mellan. Men en stor favorit på senare tid har blivit den här

Och sist men inte minst. Den glada låten! 

Det var enkelt, den här får man energi av och man blir glad och känner att man vill skutta runt.

Dag nummer 16 - En bild som gör dig lycklig

Jag hade så otroligt svårt att välja en bild. Finns så många som gör mig lycklig men samtidigt ledsen. 

Så för att göra det enkelt för mig så blir det en bild som är både oseriös och så odjup som det bara går. 

Stammisar som vi var och alltid lika glada fick vi Happy på vårt kvitto. 

Från den 14 februari 2007.

Hästens välbefinnande går alltid före ditt eget

När Lovisa hade slutat jobbet kom hon in till stan och hämtade mig och så följde jag med henne och handlade innan vi åkte till Fors där vi slängde in maten innan vi tog oss ut till hästarna. Lovisa tog Demon och jag Charlie. Då det har blivit lite kallare och vi har sluppit regn på några dagar red vi ut i skogen och red till backen så dom fick jobba. Charlie är så duktig och jobbar ordentligt med ryggen i backar och sträcker på halsen. Det är jättehärligt!

När vi nästan precis kommit hem tog Lovisa fram mobilen för att filma Paddan när han gnäggade för ibland låter han bra konstigt och fjolligt och då bestämde sig Niklas för att ringa så hästarna FLÖG iväg. Jag har galopperat på Charlie! Ofrivilligt förstås men dom flög iväg, blev rädda av ringsignalen men vi fick stopp på dom precis inne på gårdsplanen. Därefter var allting otroligt läskigt men vi fick in dom. Satt med långa tyglar och jag höll bara i med en hand så kände att jag var nära att åka av men vi  satt kvar båda två.

Så åkte vi hem till Lovisa och Niklas för vi hann inte med Paddan då Niklas hade börjat med maten. Kort därefter kom Micke så åt vi god middag tillsammans.

Från ingenstans kom det en snöstorm så jag och Micke åkte hem strax därpå innan det blev för snöigt på vägarna då han fortfarande har sommardäck på bilen. 

Två dagars vila för Charlie nu, sen ut igen på söndag.

Förhoppningsvis blir det löshoppning då! 

Dag nummer 15 -Varför får hästar och ridning mig att må bra?

När du sitter till häst lämnas alla sorger och bekymmer på marken. 

När jag märkte att jag passade in i stallet med alla andra tjejer i massor av olika åldrar, då visste jag att jag var hemma. Då visste jag att det här var min plats och att jag aldrig skulle lämna den. 

Jag känner mig aldrig så avslappnad som när jag är i stallet. Det känns som att tiden stannar upp och jag har all tid i världen att stå där och rykta hästen tills pälsen blänker som rent guld och putsa utrustning eller utrustning tills svampen inte längre blir brun eller svart av smutset. 

Jag känner mig aldrig någonsin så fri som när jag sitter på hästryggen och rider. När jag galopperar över en äng, hoppar över ett hinder, skrittar barbacka genom nyfallen snö eller kämpar tills svetten rinner på ett tufft dressyrpass. 

För att då har jag all fokus på det jag gör. Det finns ingenting som kan störa mig under den tiden. 

Jag är där, jag är i nuet och där stannar jag tills allt är färdigt. 

Det är svårt att förklara med ord hur jag känner för hästar och ridning. Det är en obeskrivlig kärlek och ett band starkare än dom tjockaste kedjor. Det bästa är att jag kan vara mig själv och jag känner att jag har något att ge tillbaka. Så mycket som jag har fått från hästarna när det kommer till erfarenheter, oförglömlig kärlek och tålamod så blir jag alldeles varm när jag ger tillbaka på mitt sätt; Att ta hand om på det alldeles bästa sätt som finns med otrolig respekt. 

Endast när jag kliver in i ett stall känner jag ett lugn inom mig och jag svävar på moln. 

Jag kommer aldrig att sluta. Det har kommit hinder i vägen och jag har fått avsluta och jag har fått vara utan och vem vet vad framtiden har att ge, men jag tänker inte ge upp om det. 

Genom att rida en häst lånar vi frihet

Vaknade tidigt idag och tog bussen ut till Fors för att rida Charlie en vända.
Hästarna stod inne så det var skönt att slippa leriga ben för en gångs skull så jag red en vända på fyra km och så fick han klättra lite i backar också.

Han skötte sig jättefint och även fast han var lite springig på vägen hem som han kan bli så var han betydligt lugnare idag än andra gånger och lyssnade fint när jag bad honom göra halt.

När jag ridit släppte jag ut alla hästarna och gav dom hö i hagen och när det var klart hade jag en timme kvar till bussen så jag funderade först på om jag skulle putsa lite utrustning igen men kände inte för den idag så då bestämde jag mig för att göra i ordning stallet istället och mockade och la in maten för kvällen och sopade ordentligt.

Imorgon blir det att åka ut igen och sen får Charlie vila två dagar igen för nästa gång blir på söndag då det är lite annat planerat till helgen.

Sen tänkte jag nog pröva ett annat bett på honom för han kan kännas lite hård i munnen ibland, annars tänkte jag och Lovisa om man skulle pröva hackamore på honom igen om det andra bettet inte fungerar. Vi prövar och ser hur det känns helt enkelt.

Dag nummer 14 - Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)

Jag tyckte det var svårt att komma på tio saker folk inte vet om mig, men det här är nog snäppet svårare för det är saker som jag säkert inte ens tänker på att jag gör.
Vi får se vad jag lyckas kladda upp :)

- Städar, städar och åter igen städar. Både hemma och dom timmar jag är i stallet. I alla fall när jag är där själv och har all tid i världen.

- Lyssnar på musik. Var jag än är och vad jag än måste göra så behöver jag höra musik för annars blir det så tyst och tråkigt.

- Jag skriver på mina memoarer och skickar iväg korta utkast till alla tidningar med noveller jag kan.

- Är uppe alldeles för länge på nätterna och går upp för tidigt vilket resulterar i för lite sömn.

- Beroende som jag är... Kollar facebook varje halvtimme.

- Grimaserar allt jag kan i spegelbilden när jag tror att ingen ser mig.

- Försöker sluta komma på ursäkter för att inte plugga.

- Och så kan vi avsluta med att åter igen.. STÄDAR!!

Now you've been talking in your sleep

Idag var sista mötet och vi hade en liten summering och pratade om hur det kändes för mig och om jag tyckte att det gått bra och hjälpt. Kan ärligt talat säga att jag ljög lite grann då jag sa att jag tyckte det har gått bra och känts bra. Det har ju inte bara varit dåligt förstås, har lärt mig lite, men kunde säkerligen ha gått ännu bättre.

Först tänkte jag att jag skulle leta efter någon annan, möjligen via KJ men har bestämt mig för att skippa det ett tag och kanske lägga det på hyllan igen. Jag kanske inte ens behöver gå till någon igen  men jag känner att det bara tar massa onödiga krafter från mig nu om jag åter igen ska ringa runt och hitta någon som passar mig.

Det kanske kommer en period senare då jag känner att det behövs men det får jag ta itu med det då.

Sen kom Lovisa förbi här en sväng innan vi åkte ut till Fors och jag hjälpte henne städa. Sedan tog vi en liten promenad i solen innan hon skjutsade hem mig igen.

Imorgon ska jag ut till Charlie, ta en promenad och sen rida på Åsebo på kvällen.

Dag nummer 13 - Min högsta dröm

Det finns mycket jag vill hinna med och uppnå, men det jag verkligen hoppas på och vill kunna ha en egen dag, är en alldeles egen häst.

En häst som jag kan få kalla min egen, som jag åker ut till varje dag och tar hand om. Där jag lägger upp träningen och själv får bestämma hur jag ska göra.

Jag har alltid drömt om det. Att ha en egen häst som jag kan träna och som jag vill tävla med. Det finns medryttarhästar och foderhästar men det är långt ifrån samma sak då man aldrig kan vara helt säker på när det tar slut för det är inte du själv som har bollen.
Det har tyvärr blivit så många gånger med medryttarhästar jag haft, att dom blivit sålda, att ägaren har varit tvungen att ta bort dom och så vidare och det slutar aldrig utan ett ledsen hjärta.

Jag kan inte alls säga nu hur det kommer att bli men jag tänker fortsätta drömma om den dagen då jag kommer höra mitt och min egen hästs namn ropas upp i högtalarna på en tävling.

En bra ryttare hör när hästen viskar. En dålig ryttare hör inte ens när den skriker

Efter prat och planering igår så tog jag och Lovisa oss ut idag till hästarna med ny energi och ny inspiration.

Vi började med Charlie och Demon med att rida dom nere i den avstängda delen av hagen "banan" där vi hade lagt upp bommar på böjt spår och lite upphöjda bommar på rakt spår. 

Charlie skötte sig fint hela tiden. Jag provade att rida med sporrar för att se hur han kändes med det och det gick bra. Han gick fint över böjda bommarna men jag måste tänka på att ha med ytterskänkeln hela tiden så att han inte skjuter ut baken under tiden. Över dom upphöjda gick han jättefint, sträckte och sänkte halsen och klev fint över. 

Sen testade jag även lite skänkelvikningar och flyttningar för skänkeln och det gjorde han också bra. Bortsett från att han ibland blev lite springig och förböjd men när jag åter igen fick tag i min egen ytterskänkel och höll emot så gick han helt underbart och sänkte även nacken och sökte sig bra neråt. Red även volter och att minska/öka volterna i båda varven. 

Idag fick Paddan bli tömkörd och det var Lovisa som gjorde det medan jag agerade fotograf. Tömkörde honom uppe på stallplanen och han var lugn, nästan lite för lugn då han såg lite småseg ut till och från men skötte sig mestadels av tiden. För att han skulle slippa gå runt på volt hela tiden bestämde vi oss för att försöka gå in i skogen lite med honom så han får arbeta ordentligt och ännu mera med rygg och ben. Det gick jättebra och han var så duktig! 

Ska man rida ut honom själv är det i princip omöjligt men han kanske tyckte det var okej då jag gick lite framför honom som en "ledare". 

Tvättade även Charlies svans idag och den ser verkligen mycket bättre ut nu. Flätade den även innan vi släppte ut dom i hagen igen så den kanske kan hålla sig lite renare. 

Imorgon får alla hästarna en vilodag och jag ska ta mig ut på onsdag och torsdag. Sen blir det säkert någon dag i helgen, har bara inte bestämt vilken av dagarna ännu.

Charlie fick gulliga lockar efter att vi flätade hans man igår. 

Såg en kort film igår om rätt arbete med ryggen och fick se två bilder på skillnaden, hur det ska se ut när hästen arbetar rätt. Det jag måste lära mig är att känna hur det känns när hästen får bakbenen inunder sig och höjer ryggen.

Här ser man att ryggen på Paddan är något sänkt och är väldigt böjd in med nosen.

Och här ser man att hans nosrygg är helt lodrät vilket den ska vara vid rätt arbete och hans rygg ser i princip helt rak ut vilket tyder på att han här jobbar rätt och avslappnat.

Härligt när man ser skillnaden! :)

Dag nummer 12 - Min favoritgren

Min favoritgren är hoppning. Det har alltid varit det och kommer säkerligen alltid att vara det.
Min kusin har tävlat i hoppning så långt tillbaka som jag kan minnas och jag har alltid älskat att vara med på tävlingarna och se farten, spänningen och sitta och hålla andan att hon skulle ta sig runt felfritt.

Det är det jag älskar med det. Det känns som en ordentlig utmaning.
Farten, över höga höjder och snäva kurvor i kvicka omhoppningar.
Det är svårt att beskriva hur jag känner inför det, men det är något jag verkligen älskar och något som jag gärna vill satsa på i framtiden.

Är det någonting jag skulle välja efter hoppningen, så är det all typ av westernridning. Det är nog det mest fascinerande inom ridsport. Det är så otroligt vackert och harmoniskt!

Du älskar inte en häst för att den är vacker, den är vacker för att du älskar den

Då sitter man och pratar med Lovisa via Skype och känner sig inge trött alls. 

Kände mig trött ett tag men då vi hamnade framför datorn istället och pratade hästar, utrustning och övningar så piggnade jag till och längtar extremt mycket till imorgon då vi ska ta oss ut till "våra" hästar. 

Det här har vi kommit fram till under vår diskussion. 

Först ska vi köpa fler benskydd. Demon har ett par och även Charlie men jag har kommit fram till att han skulle passa i grått och vill då köpa nya och fräscha. Sen ska Paddan också få ett par. Bra att ha med tanke på att vi rider mycket i skog och mark så vi vill inte riskera att dom skadar sig. 

Finns massa annat vi vill köpa, tyvärr är vi inte gjorda av pengar. 

Sen har vi hittat massor av övningar som kan vara bra för alla tre herrarna. Lydighet, mjukhet och att söka sig neråt. Imorgon ska vi göra bomövningar med Charlie och Demon på både rakt och böjt spår. Även upphöjda bommar för ryggarbete. 

När marken blir lite hårdare och inte alltför dränkt i vatten så kommer vi lägga in gymnastikhoppning utan ryttare. Jättebra för ryggen och omväxlande träning! 

Det kan ju bli lite enformigt att endast rida i skogen eller längs vägarna. 

Efter att ha sett en kort video om att få hästen att arbeta rätt med ryggen så har vi kommit fram till att försöka tänka mer på hur vi ska göra med dessa gubbar. Då alla är lite stela och svaga så ska vi försöka rida med halvlånga tyglar men fortfarande med kontakt i munnen för att dom ska kunna söka sig till en lägre och längre form än att vi ska försöka lyfta upp dom med korta tyglar. 

Det kan bli en bra början. 

Längtar till imorgon och alla andra dagar vi ska ut! 

Nu är jag ännu mera motiverad till det här! 

Här är skydden Charlie ska få. Paddan får ett par svarta.

Ge en häst vad den behöver och den ger dig sitt hjärta

Igår red jag och Lovisa på Åsebo igen, men vi red ut själva. Lovisa hade två missade lektioner och gav en till mig så vi kunde rida ut tillsammans. Hon på Vilectro och jag på en häst som heter Walky. Vi red ungefär en mil precis på deras rundbana. Perfekt underlag, var jättemysigt. Det regnade lite men det var riktigt kul.

Idag tog vi oss ut till alla tre hästarna. Först skulle bara jag och Micke rida då Lovisa var och hjälpte sin syster att flytta men hon hann hem i tid så hon också kunde följa med.
Micke red Demon, jag ponnyn såklart och Lovisa på Paddan.
Red en vända på ungefär 45 minuter och Charlie skötte sig fint. Han sänkte även huvudet lite till och från när jag krävde lite för att känna hur han kändes.

Imorgon ska jag och Lovisa rida igen men då tar vi lite bomövningar nere i hagen eller på stallplanen, beroende på hur blött det kommer vara.
Så kommer vi tömköra Paddan istället för Charlie.

Dag nummer 11 - En låt som påminner om en häst du älskar

Den här får mig att tänka på världens bästa ponny Red Fox "Foxen". 

Det här kanske låter som en klyscha men han var faktiskt min inspiration.

Han gav mig styrka och han fick mig att tro på mig själv. 

Han bara var där. Fanns där. 

Kärlek <3

Dag nummer 10 - 10 saker du inte visste om mig

Jag har suttit och funderat och funderat på tio saker folk inte vet om mig. Jag vet på ett ungefär vilka som läser min blogg och dom flesta vet nog allt men jag lägger upp det så får vi se vilka överraskningar ni kan få, stora som små.

- Jag kan väl börja med att jag är irriterande pedant. Det spelar ingen roll hur lite eller hur mycket tid jag har på mig, på något sätt lyckas jag alltid städa och plocka undan för jag hatar kaos. Det kan vara så litet som en hårsnodd på soffbordet. Det ska bort! Ni kan leta i evigheter, ni kommer inte finna en endaste dammtuss där jag bor!

- En annan städsak. Jag gillar, nej, jag älskar att städa. Hur sjukt det än låter, men jag tycker det kan vara mysigt att pyssla och så känner jag mig så väldigt nöjd efteråt. Dessutom har jag alltid världens högsta musik på och då kan det bli så att jag "dansar" med dammsugaren/moppen i takt med musiken under tiden jag städar.

- Jag samlar på leksakshästar av märket Schleich. Lovisa började och jag följde hennes idé. Lite gulligt, väldigt töntigt men jag är stolt över det ändå. Har inte många i min samling men den växer den också.

- Jag tror på spöken. Jag älskar att titta på läskiga filmer, som tex Paranormal Activity fastän det alltid slutar med att jag inte kan sova sen på ett par dagar och har alla lampor tända dygnet runt. Jag fascineras av det och tror att det finns andar och spöken som flyger runt och gömmer sig i våra garderober.

- Jag hade en väldigt livlig fantasi som barn och jag och mina vänner hade en tyghästklubb. Hästarna bestod av bänkar/strykbord och kuddar för att ha dom mjuka med ett lakan över (vitt, svart eller brunt) och självklart en kudde till huvud som vi målade ögon och näsborrar på. Vi red på dom, hade möten och fodrade dom med havrefras och cornflakes i hinkar vi kladdat deras namn och stamtavlor på.

- Jag är oftast ett stort energiknippe som flyger från tak till tak och ska alltid ha saker att göra. Jag vill alltid ha flera bollar i luften och har jag inte det så klättrar jag på väggar, sliter mig i håret och kladdar ner mina sura tankar på ett papper som jag sen river sönder eller eldar upp.

- När jag var liten skulle jag och min bästa kompis sno en ridskolehäst. Vårt argument? Vi skulle "rädda hans liv".

- Jag har stulit. Vem har inte det säger ni? Men jag blev tagen och fick betala 3000 kr i böter.

- Jag älskar att dansa och sjunga men är inte bra på nåt av det. Jag bara tror det när jag har fått för mycket och dricka.

- Mitt smeknamn borde bli Nicke Nyfiken, för att jag är väldigt väldigt väldigt nyfiken av mig. Jag måste veta allt och få veta det på en gång. Jag har säkert ställe frågan "vadå?" i folks öron miljarder gånger när det viskas om saker som jag egentligen inte behöver veta, men jag vill. För jag måste veta allt.

Hästar ger oss dom vingar vi saknar

Tog bussen till Fors så jag var framme strax efter ett och då hade Lovisa precis klivit upp ur sängen eftersom hon hade jobbat natt. Efter en stund kom Mats och hämtade oss för att Niklas kanske skulle ha bilen. Det blev en ridtur till backen med alla tre hästarna. Jag på ponnyn, Lovisa hade Paddan och hennes mamma red Demon. Ska försöka hålla mig borta från skogen ett tag för det var väldigt blött och vattenpölar så långt ögat nådde. 

Efter ridningen bestämde jag mig för att även tömköra Charlie lite grann för övning från marken och slippa tyngden på ryggen från en ryttare. Det började bra och han skötte sig fint när vi travade på volt. När vi sen skulle trava över ett par bommar på böjt spår blev han lite fundersam och spänd och lyckades på något vis snurra så att tömmarna hamnade runt honom och började dra. Jag kände att det inte var någon idé att försöka lugna ner honom och hålla i tömmarna så jag släppte och så var han iväg i full fart runt i hagen. Lyckades hinna stänga grinden innan han kom fram så han inte skulle ta sig ut. 

Lyckades sen få tag i honom och då ville vi avsluta det bra så minnet av det inte skulle vara alltför hemskt så Lovisa knäppte fast ett grimskaft och gick framme vid hans huvud. Han var lite mer på men han sprang inte och lugnade ner sig ganska bra två varv runt innan vi gick tillbaka till stallet. 

Sen tänkte vi att vi skulle försöka tömköra honom i skogen, på stigar med Lovisa i fram vid hans huvud i grimskaft. För vi har märkt i lilla uppförsbacken från hagen tar han i ordentligt och jobbar jättefint med ryggen. Så det blir till att prova någon annan gång. 

Imorgon blir det ridning på Åsebo, men då ska vi rida ut ensamma, ta igen två missade lektioner. På söndag ut till "våra" hästar igen. Jag tänkte även ta mig dit på måndag, får se hur Lovisa gör ^^ 

Dag nummer 9 - Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?

Det här var väldigt lätt att välja faktiskt.

Inom ridsporten och när det kommer till våra svenska ryttare så är Rolf Göran Bengtsson min absolut största idol. Han har ett sånt mjukt sätt med hästar och rider förträffligt vackert och får allting att se så lätt ut, stora som långa hinder, oavsett vilken häst han sitter på.

Sen verkar han vara en väldigt ödmjuk person, som ser sig själv som en i mängden vilket jag tycker framkommer på intervjuer jag har sett med honom. Dessutom kunde jag inte vara lyckligare när jag fick veta att han vann Jerringpriset! Jag kan ärligt talat säga att ingen annan förtjänar det mer än honom och dessutom är jag också glad att någon inom ridsporten uppmärksammades för att folk ska förstå vilken tuff och stor sport det är. Det var en höjdpunkt!

Varför jag då skulle vilja byta liv med honom för en dag.
Jag är väldigt intresserad hur en dag för dessa stora ryttare kan se ut. Att få uppleva en dag i deras stora stallar och på deras gårdar. Från stunden dom vaknar och rider första hästen till sena kvällen när dom är klara med allt pyssel för att lägga huvudet på kudden och sova gott.
Det är säkert långt ifrån frid och fröjd och myspys hela tiden som jag fantiserar om. Det är nog mycket tuffare än vad man kan tro. Att träna flera hästar på en dag och dom vanliga stallsysslorna.
Det skulle jag vilja erfara!

Mr. Perfect don't exist my little friend

Jag måste blow of some steam!

Jag har och jag gör fortfarande det... Jag kämpar med att försöka intala mig själv att jag trivs här. Att bara jag får ett jobb och kan tjäna några slantar så kommer allting bli bättre.
Nu är jag trött på låtsas!
Jag tror inte att det blir bättre jag får jobb. Det tror jag verkligen inte. Jag vill också bo där det finns rörelse, där det finns någonting att göra, även på kvällarna efter att affärerna har stängt.

Jag är en person som tycker om att sminka mig.
Jag tycker om att göra mig fin och fixa i ordning mitt hår.
Jag älskar att klä mig i fina och stiliga kläder och känna mig som någon som lever när jag går på stan.

Jag kan ärligt talat säga att sen jag flyttade hit har jag i princip inte klätt mig i någonting annat än MJUKISBYXOR! Mjukisar, en t-shirt och/eller ett linne med mina (trodde jag) snofsiga gympaskor, men dom börjar gå sönder.
Det är väldigt sällsynt att jag sminkar mig. Till en början var det lite oftare för då blev det lite oftare krog, middag eller något liknande. Men det händer aldrig längre! Sminka mig hemma och vara fin, finns det folk som säger och gör, men jag ser inte poängen med att göra det.

Jag har också försökt intala mig själv att jag inte är någon som vill skapa en karriär och tjäna bra pengar. Nej, jag har försökt tvinga mig själv att jag är någon klarar sig med att ha ett helt okej jobb, gifta sig och skaffa barn i ett drömhus med vita staket och självklart ska vi inte glömma hunden och volvon.
Det är inte jag, det har aldrig varit jag och det kommer ALDRIG någonsin att bli jag!

Jag förstår dom som har växt upp här och dom som lever här, jag tycker det är jättekul att dom är lyckliga med det, men jag är inte det.
Jag ser ingen framtid här alls. Sanningen suger ibland men så är det.
Jag är trött på att låtsas. Jag har aldrig en helt bra dag då jag känner mig glad och lycklig.
Jag mår alltid bara OKEJ.

Det värsta av allt och det här kommer framstå som överdrivet och väldigt dramaqueenaktigt men det struntar jag fullständigt i. Jag har gått upp i vikt! Jag har gått upp fem kilo sen jag flyttade hit!
Inte så konstigt med tanke på att det enda jag gör om dagarna är att sitta på mitt arsle framför antingen tv:n eller datorn och/eller klättrar på väggarna eller önskar att jag kunde ta en tallrik, ett glas eller vad som helst som går i tusen bitar när det kastas och bara kasta det rätt in i väggen.

Mitt hår dom här dagarna ser ut som någons hår som inte duschat på ett år. Man kan också säga att det ser ut som en fågelskrämmas hår. Mitt ansikte; Det ser ut som att jag har fått röda hund men istället för kliande utslag, stora pulserande finnar som envist poppar upp en efter en pga stress, dålig mat och dålig sömn.
FORTFARANDE!

Jag vill tillbaka till mitt Uppsala.
Jobbet jag hade var inte världens mest välbetalda men det var ett jobb! Det var en början på någonting, någonting att göra medan man letade efter någonting annat.

Förbannad är jag också, på Ayman som har förstört mitt liv. Hade det inte varit för honom hade jag UTAN TVEKAN läst upp mina kurser nu och kanske även gått en yrkesutbildning. Jag kanske hade haft ett bra jobb istället för att som en desperat uteliggare springa och knacka dörr på allt som existerar.

Nu vet ni hur jag känner, på riktigt! Jag kommer fortsätta svara med att jag mår "Bra" och att jag "Trivs" men jag har blivit en höjdare på att ljuga och välja rätt mask från min samling i garderoben.

Dag nummer 8 - Min största rädsla inom ridsporten

Ridning sägs vara den farligaste sporten och det må stämma för det är inga mjuka och lätta avfallningar och omkullridningar som kan hända när man rider.

Det värsta som jag kan tänka mig när det kommer till ridsporten är om jag av någon anledning aldrig skulle få rida igen. Hästar och ridning har varit den största delen av mitt liv i flera år tillbaka och jag kan inte tänka mig hur livet skulle se utan dessa vackra och underbara djur. Jag har varit utan ett par månader och jag kan säga att det tog kål på mig. Jag deppade ihop till en stor klump och kände att livet inte var värt nånting.

För mig är dock riskerna i ridsporten värd varenda sekund och varenda timme och jag hoppas att jag lyckas hålla mig undan med mina mildare skador som hjärnskakning och blåmärken för att kunna fortsätta rida resten av livet.

Jag har blivit lite mesigare och lite räddare och lite mera nervös efter en väldigt otäck avfallning som också kunde ha avslutat mitt liv med hästar för alltid, men jag tar ett steg i taget och jag tar mig i vilket fall upp på hästryggen och galopperar över stockar och ängar.

Dag nummer 7 - En sak som aldrig får hända!

Det här är utan tvekan den svåraste av alla dagar. Jag har tänkt på massor av olika grejer och det mesta har väl varit rätt hemska saker, men med lite idéhjälp från min sambo så kom vi på en grej.

En sak som aldrig får hända är att Micke ska lämna mig eller att mina vänner försvinner från mitt liv på grund av vad det nu än kan tänkas vara. Detsamma gäller förstås min familj men fokuserar lite mer på vänner och dom är mina stöttepelare. Det är dom jag kan luta mig på och jag skulle falla om det inte vore för dom. 

Dom finns alltid där, dag som natt, sommar som vinter och vilket avstånd vi än har emellan oss så har vi lyckats behålla vår vänskap och det betyder mer än allt för mig. 

Det är någonting som aldrig får hända!

Plus gulligaste June men hon är omöjlig att få på bild ;P

There's no one quite like you

Uppe innan tuppen idag med Lovisa för att ta sig ut till hästarna och rida.
Vi började med att tömköra Charlie och Lovisa började prova lite medan jag gick tillbaka till stallet för att hämta spöet och sen när jag tog över märkte vi att han verkade stressa upp sig över spöet så jag slängde det på marken och han skötte sig otroligt bra den här gången jämfört med förra. Lovisa behövde inte gå med honom och jag kunde även låta tömmarna ligga över baken på honom.
Lovisa hade även plockat fram lite upphöjda bommar som vi tänkte han skulle få gå över. Också bra för ryggen så han får lyfta på benen och sänka huvudet.
Först tyckte han det var väldigt obehagligt men efter ett par gånger gick det bra och vi avslutade när det gick som bäst. Travade lite på volt också i båda varven. Jättemysig!
Det är härligt och se att han sänker huvudet och hur ryggen skjuts upp.

Snygging! ;P

Sen red vi den långa rundan med Paddan och Demon, jag på Demon den här gången. Vi tog konstiga bilder och kände oss allmänt oseriösa när vi skrattade, sjöng och betedde oss allmänt flummigt. Sen släppte vi iväg dom och då började Demon galoppera igen! Han är så duktig, han kan han också även om det blir av lite snabbare trav.

Så blir det ridning på Åsebo ikväll igen. Nästsista hopplektionen.

Såhär ser vi ut när vi rider tillsammans ;P

Dag nummer 6 - Alla hästar i stallet

Jag rider ju på Åsebo Ridsällskap men tänkte att det kan bli lite mycket och skriva om alla hästar därifrån så då tar jag hästarna i stallet hos Therese och Mats. 

Demon Launcher "Demon". Varmblodig travare, hingst född 1995. E. Giant Chill U. Loretta Launcher

Demon var den första hästen som jag träffade och red när jag åkte med Lovisa till Dalarna första gången. Man kan nästan kalla honom för en hjälte för vad man än gör så gör han alltid sitt bästa och kämpar på trots att han kan tycka det är riktigt jobbigt. Han är otroligt snäll och skulle inte göra en fluga förnäm. Det är en häst som går att lita på till hundra procent. 

SK Paddington "Paddan". Varmblodig travare, valack född 1997. E. Larcount Hanover U. Singing Spin

Paddan var lite mer min typ av häst när jag träffade honom. Jag blev lite småförälskad. Han är en riktig mespropp först och främst. Rädd för varje sten och varje hörn men han är också envis som en åsna och ett riktigt busfrö. Han är en utmaning helt enkelt och till skillnad från Demon som gör sitt bästa i alla lägen så gör Paddan sitt bästa för att slippa det jobbiga i alla lägen men med lite tough love går han som en klocka. 

Champion "Charlie". Korsningsponny, valack född 1993. Okänd härstamning

Ponnyn Charlie var inte svår att bli förälskad i. Han har sina lurviga små öron och trots sina snart 20 år har han glimten och buset i ögat. Han är lite svankryggig men det jobbar vi på och jag vet knappt vad mer jag ska skriva om honom. Han är snäll men också riktigt envis och som jag gillar, en härlig utmaning där man får jobba lite för att få en respons. Paddan var min favorit men jag kan utan tvekan säga att Charlie numera är min älskling av dessa tre och jag hoppas han tänker stanna i livet många år till. 

I need a change and I need it fast

Förra veckan ringde jag tre städföretag här i Avesta.
Ingen som var intresserad eller i behov av någon ny.

Nyligen var jag ner på stan en vända och knackade dörr så att säga.
EN tog min CV ifall det skulle bli ändringar hos dom och dom skulle behöva senare.
En av fem! Dom andra sa nej innan jag ens hade kommit innanför dörren.
Heltid är självfallet det bästa, men med tanke på att jag pluggar så har jag inget krav på att få det.
Jag har nämnt för var och en orden "timvikarie" och "deltid".
Jag vet att det inte är många jobb och jag går väl antagligen ner imorgon också för resten av butikerna.
Men jag börjar känna såhär - Värdelösa stad!

Jag vet att flytt är ett alternativ men samtidigt har jag börjat känna mig kluven om det nu...


Inte bara vännerna, dom kommer man såklart kunna träffa och prata med som alltid...

... men Charlie då?
Jag har ju kommit igång.
Jag har ju hittat motivationen.

Jag behöver hjälp.

Take this life and make it yours

Kläder efter väder som vi sa.

Mitt koncentrationsfejs :P

Regnigt och grått var det när klockan ringde i morse men det är bestämt att ta sig ut oavsett så det gjorde jag. Efter lite frukost tog jag bussen ut till Fors för att rida Charlie. Mats skulle precis ringa mig när jag kom fram för att höra efter om när jag kunde tänkas dyka upp. Hästarna stod fortfarande inne så jag hade tur som slapp borsta lerdränkta hovar och ben.

Vi skrittade till ett ställe som kallas för vändplanen och en liten bit längre där det också finns en ganska lång och brant backe som vi tog oss uppför. Han skötte sig fint bortsett från vägen hem när vi vände, då kom ångloket och gasade på så jag gjorde halt efter varje 20:e steg så han skulle lyssna.
Första halterna fick jag hålla i honom trots att han stannade för han ville inte stå till nå längre men efter ett tag blev det mycket bättre och vi kan säga såhär, jag utnyttjade situationen lite.
Med tanke på att han hade en sån härlig framåtbjudning så höll jag stadigt i tyglarna och höll om med skänklarna och då sökte han sig neråt och gick fint många stunder. Ett par korta steg kände jag även hur ryggen lyftes upp på honom och det var en härlig känsla.

Vi är på väg åt rätt håll gott folk!!

När jag kom tillbaka var det lång tid kvar tills bussen hem skulle gå så jag spenderade tiden med att putsa alla hästarnas utrustning igen och sopade golvet i sadelkammaren för att få bort det mesta av dammet.

Kolla på honom!! Är han inte världens sötaste? <3

Dag nummer 5 - Favoritbilder jag tagit

Jag har alltid älskat att fotografera. Jag önskar att jag hade en systemkamera så att jag verkligen kunde fånga dom där speciella ögonblicken, men det får bli någon gång i framtiden.
Det var otroligt svårt att välja ut bara ett få bilder för det finns många bilder jag kan anse som favoritbilder, här har jag i alla fall valt ut fem stycken.

Sommarlandskap

Bild på Therese och Mats katt Musse. Är tyvärr lite suddig men gillar den just för att solen ligger på hans ögon. 

Agnes. Hunden jag promenerade med under dagarna i Uppsala. Härlig sommarbild!

Xinombra, världens mest speciella häst. Det här tog jag på hennes födelsedag. Kan inte förklara hur men det är någonting så speciellt med bilden bara.

Vinterlandskap

Dag nummer 4 - Det här är jag bra på

Fascinerande hur lätt det är att peka ut sina fel och brister men när det gäller att ge sig själv beröm tar det plötsligt stopp.

Men jag tar det jag är bra på inom hästar och ridning för det är i princip det enda jag är helt hundra på att jag är duktig på.

Jag är noggrann. Jag är väldigt noga när det kommer till allting inom hästar och ridning, att det ska vara rent och snyggt och välskött. Kan erkänna att jag är bättre på sånt i stallet än hemma.

Sen tycker jag att jag oftast lyckas få en bra kontakt med alla hästar jag rider. För mig är det också viktigt, alla hästar har olika personligheter och är helt olik den andra. Dom är enskilda individer, precis som vi är och då jag även har fått lära mig lite NH i vissa sammanhang och tagit till mig det så har jag alltid det i tankarna när jag jobbar med en häst, både från marken och från ryggen.

Dag nummer 3 - Det här behöver jag träna mer på

Jag har vetat om det i flera år och tyvärr har det fastnat som en envis ovana. Jag är glad att vi har börjat rida för instruktör för nu har jag någon som tjatar på mig. Mina händer!
När jag rider är mina händer all over the place och mer och jag måste verkligen öva på att hålla händerna stilla och bara hålla en stadig hand.

Ett fint exempel där jag har alldeles för breda händer

Det jag också behöver träna på, men lite mindre, är yttersidan. Att få med mig den , speciellt på böjda spår och i svängar för då blir det lätt att jag använder inre sidan istället och hästen blir för böjd eller nästan lutar inåt som det lutande tornet i Pisa.
Mina hälar måste också ner vid hoppning. Jag har en bra häl annars men över hinder har jag en tendens att dra upp hälarna och släppa ner tårna och då tappar jag balansen och kan få svårt att följa med hästens rörelser över hindrena.

Allt tar sin tid men kan väl säga att jag är på god väg. Dom få lektioner vi har haft på Åsebo och Lenas tjat har hjälpt så det är i alla fall på väg mot rätt håll.

Och här har jag händerna både för brett och högt.

Now it's nothing but my way

Då sitter man hemma hos Lovisa och Niklas och väntar på att Lovisa strax ska komma hem från jobbet. Grabbarna är i Västerås och har det trevligt så jag och Lovisa ska spendera kvällen med att titta på filmer som dom aldrig vill se och så sover jag över här.

Jag och Amanda var ut på en lång ridtur idag, nästan en mil på Paddan och Demon så vi släppte dom och lät dom sträcka på sig och det resulterade i att även Demon började galoppera. Tappade känseln i tårna så till nästa gång blir det sockar i skorna så det inte blir så himla kallt.

Sen tog jag ut Charlie en vända, samma som jag och Lovisa red i torsdags. Så han fick lyfta ordentligt på benen i skogen och så tog vi den långa uppförsbacken för ryggens skull.
Vid ett ställe var det väldigt blött och efter att han tagit några steg i så tvärvände han och tänkte gå åt andra hållet men jag ville inte avsluta det på det sättet, med hans vilja igenom så även fast det var lite mer blött än okej så vände jag honom och han plaskade igenom det, duktiga killen.
Jag lägger inte mycket fokus på honom nu att få honom att sänka nacken och höja ryggen vid ridning för det tror jag han fortfarande är lite för svag för men några korta steg så sänkte han huvudet själv och så vill jag låta det gå ett tag tills han blir starkare.
Det får komma lite självmant från hans egen sida.

Nästa vända blir på måndag, imorgon kan dom behöva få vila lite allihopa.

Jag försökte även reda ut Charlies rastafläta till svans idag med torrschamo men det är så pass mycket att jag skulle behöva blöta ner den i en hink så det får jag ta och fixa någon annan gång. 

Lovisa tömkör Charlie förra vintern. Han är ju bara för söt med sin tjocka och lurviga lilla vinterpäls! Kärlek!

Dag nummer 2 - När och varför jag började rida

Jag har haft ett intresse för hästar så långt tillbaka som jag kan minnas och dom fanns åt alla håll och kanter. Min kusin hade tre egna hästar uppe i norr där jag fick rida med hennes hjälp vid varje besök. En av mina morbröder hade en gård med varmblod där jag och min bror i sprang runt i hagen fylld med föl för att leka med dom.

Mina tider på ridskola började för tolv år sen, år 2000.
Min barndomsvän Marta och jag fick börja i ett mysigt litet privatstall ute i Bärlinge, kallat Bemersberg där vi var dom enda som red i "gruppen."
När jag började där hade jag vanliga tights i alla möjliga färger och mönster innan jag fick ett par riktiga ridbyxor.
Jag minns att jag gillade att rida där, för dom la mycket fokus på Natural Horsemanship, på att man skulle få kontakt med hästen som en individ och att lära sig dess språk.
Min favoritponny där hette Jasmine och henne fick jag nästan varje vecka.

När jag och Marta 2001 kom in på Lurbo Ridklubb blev det min klubb och mitt andra hem.
Trots hur osäker och ny jag var så var alla vänliga och ingen som var dömande och jag fick många vänner, vissa som jag fortfarande pratar med även idag.

Där var jag i flera år och jag minns den första galoppen. Det var på ponnyn Billy, en snäll liten herre som alltid gjorde sitt bästa. När jag väl hade kommit igång visste jag att det inte fanns någon återvändo. Hästar blev mitt största intresse och min största passion.
Jag känner det fortfarande i mitt hjärta, att det jag känner för hästar kommer aldrig att dö.

Dag nummer 1 - En bild på favorithästen

Red Fox född 1994. Welsh Cob import från Irland. 

Det finns flera hästar som har kommit in i mitt liv och tagit mitt hjärta med storm, men ingen som slår den här ponnyn, som jag blev förste skötare på under Lurbo Ridklubb - tiden. Han var en envis och outbildad kille med mycket spring i sina kraftiga små ben men med tiden växte kärleken och förtroendet. Vi tränade och ställde upp i några klubbtävlingar. Jag grät hos honom, jag skrattade hos honom och jag var alltid hos honom. Med tanke på hur mycket styrka jag har fått ifrån honom och känslan av att han har räddat mitt liv i mörka tider så kommer han alltid att betyda mest av alla och jag kommer förevigt älska honom.