Det värsta som jag kan tänka mig när det kommer till ridsporten är om jag av någon anledning aldrig skulle få rida igen. Hästar och ridning har varit den största delen av mitt liv i flera år tillbaka och jag kan inte tänka mig hur livet skulle se utan dessa vackra och underbara djur. Jag har varit utan ett par månader och jag kan säga att det tog kål på mig. Jag deppade ihop till en stor klump och kände att livet inte var värt nånting.
För mig är dock riskerna i ridsporten värd varenda sekund och varenda timme och jag hoppas att jag lyckas hålla mig undan med mina mildare skador som hjärnskakning och blåmärken för att kunna fortsätta rida resten av livet.
Jag har blivit lite mesigare och lite räddare och lite mera nervös efter en väldigt otäck avfallning som också kunde ha avslutat mitt liv med hästar för alltid, men jag tar ett steg i taget och jag tar mig i vilket fall upp på hästryggen och galopperar över stockar och ängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar