More then a feeling

Jag har aldrig gillat konfrontationer.
Jag låter det hellre bara rinna ut i sanden så att säga.
Men på senare tid har jag verkligen kämpat med att faktiskt ta konfrontationer för ärligt talat...
Så är det mycket bättre än att ignorera det.
Du kanske inte vinner eller situationen kanske inte blir bättre,
men alltid kan man bygga upp sig själv lite och/eller lära sig någonting av det.

Jag kan spela upp ett scenario i mitt huvud där jag konfronterar den jag ska och tänka så stolt att det är lätt som en plätt men när jag sen står där...
Då darrar jag i rösten, hälften jag ville få ur mig stannar kvar inne och många gånger har jag gått därifrån gråtandes och känt mig misslyckad.

Jag skrev om att jag slutade/förlorade mitt tidigare jobb.
Idag var jag där för att prata med den ena chefen för grejen är såhär;
Fastän jag kanske inte går tillbaka dit för att jobba så betyder dessa människor oändligt mycket för mig och vi har haft det riktigt kul ihop och stöttat varandra, och därför vill jag inte att det ska vara några dåliga känslor och tankar sinsemellan.

Jag var lite nervös men allting gick bra och vi skrattade sen och jag har sen försökt ringa den andra chefen men inte fått något svar ännu.
En arbetskollega till mig där sa;
"Det är ingen idé att starta en diskussion med honom för det går inte att vinna,
han vägrar att förlora".

Må så vara, jag kanske inte kommer "vinna" det här slaget, MEN jag kommer ha vunnit slaget mot mig själv, att bekämpa mitt dåliga självförtroende och min dåliga självkänsla.
För i och med detta, att jag ser till att stå upp för vad jag tycker och tänker istället för att låta någon trampa på mig hur som helst, så bygger jag upp mig själv som person och river ner mina murar.

Fokusera på det som får dig att må bra, stäng ut allt som får dig att må dåligt

Jag har tagit en liten powernap så här på eftermiddagen.
Jag gick upp klockan fem i morse för första gången på evigheter.
Idag var första dagen på mitt nya extrajobb. En tjej visade mig området jag ska städa och det ska nog gå finfint det där. Bara jag får in rutinerna så ska det rulla på.
Hon var jättetrevlig och snäll, sa även till mig att vara på chefen om att jag vill jobba mycket och mera så kan jag säkert få mera timmar också.
Det vore guld värt.

Jag har inte hört någonting från mitt "andra" jobb och jag själv har inte hört av mig.
Jag har ingen lust att lägga ner min energi på det just nu.
Jag vill fokusera på mitt nya jobb och på min träning.

Vi hade städat klart strax innan åtta och då tog jag mig till gymmet.
Uppvärmning löpband i 25 minuter och sen körde jag ben och rumpa.
Känns rejält så kommer nog ha lite träningsvärk imorgon.
Men det som känns ännu bättre, att jag märker skillnad på styrka och uthållighet.
Underbart!!

Sen har jag tvättat och dammsugit idag och ikväll har jag bokat bastu.
Blir en perfekt avslutning på kvällen så ska jag nog kunna sova gott inatt.

The old me is dead and gone

Jag har anlänt till Avesta för första gången på sex veckor.
Kvällen igår bråkades det, via sms, men inte mindre bråk och dramatik för det.
Under natten fick jag inte mycket till sömn men trots det hade jag bestämt mig för att ta mig till gymmet på morgonen, och dit kom jag. Dom första 35 minuterna på löpbandet gick bra, sen gick det utför.

Jag tappade fokusen och energin och jag blev förbannad och frustrerad.
Lite yrsel kom till och från så jag fick sitta still.
Jag har en känsla av att den kommer från stress och sömnbrist mestadels,
men fortsätter det så får jag väl ringa en läkare.

Jag borde inte låta problem påverka min träning då jag har kommit att verkligen älska träning,
men nu är jag här i Avesta. Det kommer bli som en kort semester.
Jag ska rensa mina tankar, slappna av och ta det lugnt dom tider jag inte tränar.
Jag ska återhämta mina krafter.
När jag sen återkommer till storstan så hoppas jag att allt är som det ska igen.
Jag ska börja på ett nytt jobb på måndag (extra men det ger mig mer än 0 kr på kontot)
och jag ska satsa ännu mera på min träning.
Ett badkort ska införskaffas så att jag kan kombinera muskelbyggandet med sjukgymnastiken i simningen.

Jag tänker inte låta detta slå ner mig.
Jag är alldeles för stark och jag har varit med om värre.
Jag har gått igenom helvetet, överlevt och därför ska ingenting kunna dra ner mig nu.

The old me is dead and gone

To change myself I break away

Jag kan ha förlorat mitt enda så kallade "jobb" idag.

Att förlora pengar är ingen höjdare men samtidigt så säljer jag mig inte heller.

Jag tänker inte slita och bli trampad på för ett par sedlar i månaden. 

Då är jag hellre helt och hållet arbetslös.

Jag har fått nog av att bli trampad på.

Jag har alltid haft otroligt svårt att säga nej i mitt liv, oavsett vad det har gällt.

För jag har alltid velat behaga dom som har funnits runt mig, 

även om jag själv inte har haft någon som helst lust eller ork och på kvällarna mått dåligt av det.

Idag kastades det en lur i örat på mig och för första gången i mitt liv blev jag arg 

istället för ledsen och känt att jag svikit den här personen, och ja, det kändes skönt. 

Det kändes mera naturligt att faktiskt FÅ bli arg då jag inte hade gjort någonting fel.

Jag har sagt det till ett par vänner, jag har sagt det till min mor och till min pojkvän.

Jag har knappt någon fritid alls, jag har alltid någonting att göra i princip och då tänker jag inte sitta och rulla mina tummar och kasta bort två dagar i väntan på ett jävla veckoschema. 

Jag har istället fått saker gjorda dessa dagar och jag har ännu mera planerat i veckan.

Jag är en människa. Jag är inte en maskin, en robot.

Jag har mina känslor, jag har mina gränser och jag har framför allt mina rättigheter.

The story about the shoes - En skos självbiografi

Det började som en helt vanlig lördagskväll.
Vi stod i hallen och väntade på att få gå ut med vår vän Stövletterna.

Jag började tillsammans med min riktiga ägares fötter och vi var iväg. Tog oss igenom lite slaskig snö och is tills vi kom fram till trygghetens gator i stan utan snö.
Det vandrades från krog till krog och tjejen som hade Stövletterna klagade väldigt mycket då hon inte var riktigt van med den typen av klackhöjd.
Så då bytte tjejerna skor och den riktiga ägaren fick Stövletterna och jag fick andra tjejen.
Vi började vandra i lite mera snö mot slutmålet, som var dans!

Helt plötsligt blev det en sån otrolig smärta! Jag kände för att skrika rakt ut
och tjejerna tittade förvånat på mig. En klack hade gått av!! Rakt av!!
Tjejerna tog sig till en trappa och svor och skrek och blev frustrerade.
Ägaren kom på idén att dra av hela klacken vilket resulterade i att hela min undersida (sulan) åkte av. Jag har aldrig varit med om en sådan smärta förut, men det gick över fort tack och lov.

Problemet som återstod... Tjejen kunde ju inte dansa med en klack!
Dom kom med ytterligare en idé - Att fråga vakterna om hjälp att dra av min andra klack.
Vakterna blev förvarnade om den konstiga frågan som skulle ställas, men dom
var otroligt snälla och ödmjuka och hjälpsamma.

Tjejen tog av sig den andra stöveln och den ena vakten satte fast mig i en papperskorg och ryckte till och då kom den olidliga smärtan åter igen! AJ!
Vakten gjorde illa sig lite på spikarna som stack ut efter mitt brutna "ben".
Skadan gjord, men tjejerna kunde komma in och dansa.

Så ja, en helt vanlig lördagskväll utvecklades till en mycket minnesvärd och rolig kväll!!