Roadtrip till och från Västerås

Har tagit en liten roadtrip till Västerås med Lovisa idag. Hon har handledning i skolan fram till klockan tolv så jag sitter och roar mej med hennes laptop här under tiden. Roligt och se var hon studerar nånstans. Ingen liten skola heller!

Efter hennes klass ska vi gå på stan här i Västerås och se om vi hittar present till Niklas som fyller år på lördag och kanske shoppa lite annat också. Alltid nice.

Ikväll ska vi hem till Lovisas lillasyster Amanda så får jag se hur hon bor och så ska vi förhoppningsvis baka kladdmuffins som jag har hört väldigt gott om.. Yummi!

Uppdatering

Haft trevligt sällskap i helgen med härligt fredagsmys och sen igår bilade jag och Micke iväg till Avesta. Jag hade ju först inte tänkt komma förrän på onsdag men jag fick ledigt hela veckan från jobbet så bestämde mej för att åka redan igår. Överraskade Lovisa och Niklas med att gå rakt in hos dom utan att dom visste att jag kommit. Och bara lite tidigare hade jag pratat med Lovisa i telefon och fråga mej inte hur men lyckades på nåt vis hålla mej utan att avslöja att jag redan var i Avesta.
Det var roligt! Surprise surprise!

Idag har jag och Lovisa varit ute och ridit i ett helt underbart väder och lät hästarna springa av sej ordentligt. Det var riktigt härligt att vara tillbaka på hästryggen igen. Ikväll blir det mys bara med godis och bästa sällskapet i världen.

Han hör av sej ...
Dags att byta nummer..
Han går mej lite på nerverna...
Bara att ignorera antar jag.

Dagarna går för fort, snart åker jag fan hem igen :(
Epic fail!

Ryggen gör ont, handleden gör ont.
Jag är nästan jämt svimfärdig.
Inget jobb för en med sne rygg, som är vaken halva nätterna och som på lediga dagar aldrig äter nånting.

Dags att leta nytt jobb. Dags att försöka ta tag i studier.
Dags att försöka ta tag i sina problem, att konfrontera dom.
Ta tag i hornen.
Stirra dom i ögat.

Fortfarande rädd.
Fortfarande ledsen.
Fortfarande sårad.

Det positiva nu.
Jag tror jag har hittat hem.
Jag tror jag har hittat var jag hör hemma.
Jag är ganska säker, men jag går på tårna och håller mej lite på vakt.

Ni vet nog vilka ni är.

Härlig helg med härliga vänner

Då sitter man här igen, i lilla Fors, hemma hos Lovisa och Niklas. Blev trevligt nog hämtad av Lovisa, Niklas och Micke med bil i fredagskväll efter jobbet och vi hade riktigt härligt fredagsmys i bilen med lite alkoläsk och mat från mitt jobb medan Lovisa fick agera chaufför under tiden till lite nostalgisk musik.
Fredagen fortsatte väl hemma med ännu mera dricka och mycket singstar där jag och Lovisa sjöng mot Niklas och Micke. Och vi vann! Flera gånger om dessutom. Fail grabbar, fail!
Det var otroligt roligt och efter lite skrikande sinsemellan från ett rum till ett annat så lyckades vi alla somna.

Lördagen tog vi oss hem till Micke inne i Avesta där det blev mat och ännu mera alkoläsk, till en början i alla fall. Det blev lite tyngre drinkar när kvällen blev senare och jag, Niklas och Micke tog oss en tequila. Nice! Då blev man varm i kroppen. Jag och Lovisa var väldigt nostalgiska och gulliga under kvällens gång där vi hoppade runt och sjöng till låten Fjortisboy. Som sagt, nostalgi...
 Vi rörde oss sen mot Kingen, en liten dansklubb där vi för det första mötte en väldigt konstig typ som gick rakt fram till mej och Lovisa, verkligen inte mer än fem centimeter från våra ansikten och stirrade. Han sa inget, han bara stirrade. Vet ej om killen tror han är hypnotisör men hur som helst blev det fail. Han upprepade sitt udda beteende en gång till under kvällen.
Vi konstaterade också att det var väldigt halt för vid ett tillfälle vurpade Lovisa rakt ner och skrapa upp knät och blodet rann i princip som ett vattenfall, eller.. ett blodfall. Vi fick lite plåster av vakterna så det löste sej och vi kunde fortsätta dansa och ha det roligt.
Vi rörde oss hemåt till Micke igen där det blev efterfest? Bakom stängda dörrar.

Jag känner att jag måste lägga till att man lär bli miljonär av att bo och gå ut här, för inträdet på Kingen var 40 spänn. Ja mina damer och herrar, 40 spänn! Inte 140 spänn som det kan kosta i Uppsala.

Allt som allt har vi haft det riktigt riktigt kul och imorgon ska jag hemåt igen för ikväll går det inga tåg. Inte mej emot, vill inte hemåt i alla fall. Back to the high school drama! 

Det får bli en kort och snabb uppdatering för snart ska jag iväg till stan och förhoppningsvis investera i ett par nya skor och lite annat trevligt. Tisdag är en speciell dag...

Åldern för mig går åt fel håll.
Jag var 23.
Sen var jag sjutton.
Nu känner jag mig som fjorton år.

Han kom där, med sina egna ord "jag har ingen vit springare och skinande rustning, men jag har nya jeans, en vit t-shirt och en mobil", och fick mig att börja le.
Han fick mig att börja skratta.
Jag har fått hela den här kär/känslogrejen, hela paketet.

Jag fnissar, går runt med ett stort flin hela dagarna oavsett var jag befinner mig.
Jag rodnar.
Jag blir varm.
Han har gjort mina dagar till något ljusare.

Är jag rädd? Självklart.
Är jag osäker? Självfallet.
Ett steg i taget.

Jag vill inte förstöra det här.
Jag har redan saboterat tillräckligt för mig själv.
Dags att radera självsabotören...

High school drama

Jag är sjutton år igen.
Osäkerheten tar över mig.
Förvirringen i huvudet blir större.
Jag vet ej vad jag sysslar med.

Det finns inga gränser.
Det finns inget stopp,

Jag söker efter det som jag egentligen inte behöver just nu.
Jag lämnar ärr oavsiktligt.
Jag gör fel, jag gör misstag och jag vet om det.
Trots det går jag åt det hållet.

Jag vill verkligen inte bli sårad igen.
Hjärtat håller inte.
Själen lämnar mig.

Jag gör mig till.
Vem vill ha mig som jag verkligen är?

Snart tillbaka till verkligheten

Man har varit och är för tillfället fortfarande i Fors, Dalarna och hälsar på Lovisa och Niklas. Igår blev karln utkastad ur huset och jag och Lovisa plus sex andra tjejer hade pyjamasparty. Det är härligt när man dricker och man vaknar dagen därpå med träningsvärk i både magen och kindmusklerna istället för att vara bakfull. Vi åt mat, sjöng singstar i lag och spelade ett sällskapsspel som heter Med Andra Ord. Det rekommenderas stort, om man ej använder piporna som finns med för då slutar det med huvudvärk.

Det går inte att förklara hur roligt vi hade, det var helt sinnessjukt vad vi skrattade och tjoade. Man blev helt slut när klockan bara hunnit slå tio för då hade vi redan skrattat så mycket att energin bara tog slut.

Jag önskar att jag kunde stanna kvar längre här lite ute på landet för jag har som ingen lust att komma tillbaka till verkligheten i Uppsala. Jag känner mig inte redo för det ännu.
But you gotta do what you gotta do.
Förhoppningsvis dröjer det inte för länge tills jag kommer hit nästa gång.

Har som en känsla av att verkligheten kommer slå mig rakt i ansiktet när jag kommer tillbaka. Finns många grejer jag inte vill ta itu med eller snarare, kan ta itu med.

Nu glömmer vi det för jag och Lovisa ska slåss mot varandra i Narutospelet på Playstation 3!

Försiktighet var ingenting för mig

När jag tänker tillbaka på hur jag var som människa förut existerade ordet försiktig inte för mig. Jag hade ingen tro på mig själv som nu men samtidigt tog jag mig ändå an utmaningar som gavs mig och när jag föll av hästen borstade jag av mig och satte mig upp igen. Jag tog mig ut till kalla stallar trots en dunderkyla som fick andra att sitta hemma med en trippel uppsättning kläder och en filt.

Misslyckades jag blev jag ledsen, jag blev arg. Men jag överlevde.

Det blev nästintill extremt när åren gick. Jag misshandlade mig själv känslomässigt så fort något inte gick bra och jag satte mig aldrig upp i sadeln igen. Jag gav upp. Jag slutade tro helt och hållet. Tron på mig själv vändes istället till ett stort mörker där jag endast kunde se mig som djävulen själv.
Problemskaparen.

Jag har sett mig själv som en person som alltid har gjort sitt bästa, som alltid har försökt ställa upp för andra och valt deras välmående framför min egen och försökt tillfredsställa andra så pass mycket att jag själv slutat äta och sova. Jag har öppnat mitt hjärta till folk jag ansåg vara mina vänner men det var också där jag började stänga mig.

Jag blev knivhuggen i ryggen.
Om och om igen.

Det får mig att tänka; Varför? Vad har jag gjort för fel?

Nu finns det ingen annan utväg för mig än att vara försiktig, bakom andra folks skuggor.
Låsa in mitt hjärta och kasta bort nyckeln.

Because of you
I'll never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side
So I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust
Not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes