Ryggen gör ont, handleden gör ont.
Jag är nästan jämt svimfärdig.
Inget jobb för en med sne rygg, som är vaken halva nätterna och som på lediga dagar aldrig äter nånting.
Dags att leta nytt jobb. Dags att försöka ta tag i studier.
Dags att försöka ta tag i sina problem, att konfrontera dom.
Ta tag i hornen.
Stirra dom i ögat.
Fortfarande rädd.
Fortfarande ledsen.
Fortfarande sårad.
Det positiva nu.
Jag tror jag har hittat hem.
Jag tror jag har hittat var jag hör hemma.
Jag är ganska säker, men jag går på tårna och håller mej lite på vakt.
Ni vet nog vilka ni är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar