I ridsport är man aldrig fullärd

Charlie är ett stort mysterium.
Jag har tänkt det många gånger och jag tänker det fortfarande.

Det blev dressyr på banan idag och Lovisa fick rida två hästar idag och så red vi hästarna en i taget idag och agerade lite ridlärare åt varandra och filmade lite grann. Vill ni veta mer om hur det gick med Paddan och Demon gå in Här. Hon har också frågestund på sin blogg, så har ni andra frågor, kika in där!

Jag är nöjd med passet på Charlie idag.
Dock har jag nästan ingen lust att lägga upp film för det såg då inte bra ut. Det såg lite ut som "hej kom och hjälp mig" med huvudet i luften men jag är väldigt nöjd med att han var lugn idag.
Han var otroligt lugn, fortfarande framåtbjudning, men lugn och kontrollerbar.
Även när han väl började öka på lite grann så lyssnade han fint tillbaka.
Just därför är jag nöjd, för det blir oftast lite dragkamp mellan oss.

Nu till mysteriet...
Nästan alla gånger när han springer på och knappt lyssnar, då jobbar han oftast på väldigt bra.
Men det är ju inte så lyckat för om han inte lyssnar och han är svår att bromsa så är ju inte det någon
höjdare heller.
När han är lugn, som han var idag, då går han oftast med huvudet i luften.
Självfallet bra när han är lugn men om han inte jobbar korrekt är det självklart inge bra heller.
Han är antingen eller.

Ja jag blir frustrerad för jag vill så gärna rida för en instruktör och få hjälp.
Jag behöver verkligen hjälp med honom men jag har inte ekonomin för det.
Det är det som är otroligt trist.
Jag får tips av vänner och det är jättebra men det är ett stort plus i kanten om man har någon som kan stå och titta när jag rider och se hur han är och beter sig.

Imorgon åker vi ut igen och sen får dom vila på lördag.
Då har Charlie trots allt gått fem dar i sträck.

Det är lätt men inte enkelt

Det blev ännu en tidig morgon ut till hästarna idag.
Inte lika tidig som igår, men fortfarande tidigt.
Det duggregnade men tack och lov var det inget kallt ute i alla fall.
Kom ut till hästarna och ryktade och borstade extra mycket på Charlie idag.

Jag märker att han har blivit mycket lugnare när man ska borsta och vara i närheten av hans öron och huvud.
Tidigare har han varit lite anti att man ska komma i närheten men han bryr sig inte alls lika mycket längre.
Skönt att han börjat förstå att det inte är någon fara :-)

Sadlade på och red iväg, hade vanliga gummibettet idag då jag bara hade tänkt skritta en lugn vända idag. Skippade skogen för jag antog att det skulle vara ganska blött och slaskigt där inne så red vanliga vägen till vändplanen och fortsatte sen på träningsslingan.
Han vill gärna vända hemåt när jag rider ut ensam, men det får han också ta och vänja sig vid.
Vi kan inte alltid ha sällskap av någon annan.

När vi kom till träningsslingan så ville jag känna lite på honom i traven så körde lite övergångar skritt-trav där och vi såg nog lite ut som "Hej kom och hjälp mig" där han gick med huvudet i luften men om vi bortser ifrån det så lyssnade han faktiskt ganska bra. Han var lugn till en början men efter två nersaktningar till skritt så blev han piggare och började springa mer i traven så då fick jag ta i lite mer när jag skulle bromsa och göra upprepande halvhalter.

Sen skrittade vi hela vägen tills det tog slut och så vände vi hemåt. Blev en mysig tur på nästan en timme.
Idag orkade jag inte ta någon av dom andra hästarna för mina ben är helt slut.
Dom får inte vila någon dag så det känns verkligen av, speciellt uppför alla trappor när jag kommer hem också (vi har ju ingen hiss!).
Men jag gjorde i ordning stallet istället och släppte ut ett par glada hästar i hagen.

Imorgon får jag sällskap av Lovisa igen!
Vi tänkte oss dressyrpass på banan med allihopa om vädret blir fint, filma/fotografera lite och agera lite ridlärare åt varandra.

Hellre en häst utan sadel än en sadel utan häst

Här sitter jag då i soffan trött i kroppen efter en väldigt tidig morgon ut till hästarna med Lovisa.
Klockan ringde klockan sex så det var bara att kliva upp, äta frukost och gå iväg till bussen.
Anledningen till den här tidiga svängen var för att Lovisa skulle vara i skolan till tolv så då fick det bli tidigare.

Jag började med tömkörning på Charlie upp i skogen och arbeta som uppvärmning. Han skötte sig super och jobbade jättefint, på hemvägen däremot blev han sitt gamla vanliga Charlie och var jättedryg.
Han drog och hade otroligt bråttom. Jag lyckades få till några bra halter trots en piggelin så det gick bra i alla fall. På volten idag körde jag mest trav och fokuserade väldigt mycket på det.
Gjorde tempoväxlingar, ökade och minskade traven och han jobbade nästintill perfekt idag.
Han lyssnade jättebra på framåt och tillbaka och sökte sig vackert neråt med bakdelen bra med sig.
Självklart åkte huvudet upp lite till och från men jag kallar det i princip perfekt ändå bara för att det är så stora framsteg jämfört med för bara några gånger sen.



Jag har funderat på om jag ska köpa längre tömmar för dom vi har är väldigt korta.
Jag har lagt galoppen lite på hyllan igen för att bygga ännu mera muskler och försöka se om han kan börja lyssna ännu bättre, men jag skulle då istället vilja testa galopp när jag tömkör för att se hur han blir ifrån marken. Dock behövs det då längre tömmar för annars blir det en alldeles för liten volt att galoppera på.
Det jag undrar däremot, om tömkörning eller longering kan vara bäst att prova när jag ska galoppera?
Några tips och idéer? :-)


Sen red jag och Lovisa ut till träningsslingan med Demon och Paddan.
Demon skötte sig fint, jobbade bra i skritten. Tyvärr blev det bara lite trav då Paddan hostade rätt mycket.
Tyvärr pga fukten som blir i stallet när snön började smälta igår.
Får hoppas att han är bättre imorgon.

Imorgon ska det tydligen regna så bara på med gummistövlarna så tar jag mig ut igen!

Typ som dag och natt

Tog mig ut till hästarna i morse och vädret var bra. Lite trist förstås men det var åtminstone varmt så jag slapp frysa sönder.

Jag började med Charlie och idag satte jag kedjan under hakan lite tajtare än jag gjorde igår.
Fortfarande så att den satt ganska löst, men lite mer än igår för att se om det blev någon skillnad.
Igår satt jag och sökte och läste på lite om gummipelham åter igen och då fick jag lära mig kedjans funktion. Den fungerar tydligen så att när man tar i tyglarna så kommer kedjan åt en känslig punkt på hästens haka och därav blir det mer eller mindre beroende på hur hårt det sitter.

Jag började med att skritta i skogen, jag tog inte backen utan svängde upp på en mindre backe strax innan men så fick han skritta fram och jobba på i skogen. Det blev väldigt mycket miljöträning för pojken idag. Först mötte vi maskiner (som tur var avstängd för den stunden) där det stod flera arbetsgubbar som vi hejade lite på och så red jag vidare. Inte långt efter stod det en stor företagsbil mitt i vägen men vi klämde oss förbi och direkt bakom den stod två personbilar som vi efter lite om och men kom förbi.
Sen bestämde jag mig för att rida till den plogade vägen (ska börja kalla den för träningsslingan).
Där mötte vi tre hundar som Charlie tittade väldigt nyfiket på.
Men gud vad duktig han var! Han tog sig förbi allting och frustade nöjt efteråt.

När jag kom fram till träningsslingan så började jag trava och han blev väldigt mycket som dag och natt jämfört med igår. Han jobbade super idag, verkligen helt underbart.
Tempot var bra till och från, han drog igång gasen självklart och lyssnade väl inte jättebra på alla halvhalter. Fick göra några stycken innan han gick ner till ett lugnare tempo men han var verkligen toppen idag jämfört med gårdagens pass. Lite tokig på hemvägen dock så gjorde flera halter och till slut blev det bra.

Svettig och nöjda kom vi båda hem och imorgon får det bli lite tömkörning istället för ridning.

Sen tog jag Paddan. Han är lite läskig att ha och göra med i stallet när han står där själv. Han står och gnäggar som en galning och helt plötsligt kan han trycka in än i väggen för att han ska kolla ut efter sina kompisar. Det blev tömkörning och i skogen var han jätteduktig. Han jobbade väldigt fint, speciellt i backarna, och på gårdsplanen sen lyssnade han jättefint i vänster varv. Det var lite hej och hå med huvudet i luften till och från, men han lyssnade bra på övergångar och halter.
I höger varv ville han inte alls.
Då var det backa, snurra och trampa på stället som gällde. Jag fick vara på honom ganska rejält innan han till slut gick med på att gå på en volt. Det avslutades bra åtminstone.

Han får stå imorgon så tar jag Demon istället.
Det får bli lite varann när det gäller dom mina ensamma dagar där ute.

Somliga föredrar choklad som tröst. För mig är tröst att få vila mitt huvud mot din sammetsmjuka hals

Idag fick alla tre hästar komma ut.
Jag red dubbelt idag.

Jag och Lovisa började med att bygga fram nere på banan. Tre cavalettibommar varav den mittersta var upphöjd och sen ett lågt rättuppstående hinder med en travbom framför.
Jag red Demon och hon red Paddan.
Idag hade Demon en riktigt bra dag.
Värmde upp med lite mindre åttvolter och även fast han fortfarande tycker det är jobbigt så skötte han sig väldigt fint idag. Han lutade lite smått inåt i höger varv men annars spårade han väldigt bra och jobbade fint.
I traven var han också något bättre idag än sist.
Han böjer jättegärna på nacken men idag fuskade han lite till och från och lämnade bakdelen på andra sidan ridbanan istället.
Men det var till och från, oftast jobbade han som han ska göra.

Han var superduktig på bommar och hinder idag också!
Visst var han skeptisk och kunde tveka men han stannade aldrig.
Över cavalettin lyfte han ordentigt på benen, såg smått rolig ut men han är en duktig kille.
Han kom fint på hindret, oftast var han lite tveksam och sen blev det ett jättesprång över hindret så jag inte hängde med men vi avslutade med ett jättefint språng.

Jag tror jag måste våga driva på honom lite mer så tror jag att sprången skulle bli mycket bättre.
Lovisa var också jätteduktig! Hon var bra tveksam om hon ens ville testa hoppa Paddan idag för att han kändes krånglig men hon hoppade två gånger så det var bra gjort!

Lovisas mamma var snäll och fotograferade lite.

Sen red jag Charlie och först så krånglade jag bra länge med att byta till gummipelhambettet på hans träns men till slut gick det. Satte kedjan väldigt löst den här första gången för det ska tydligen inte vara lika starkt då.
Skrittade fram och jag vågade knappt ta i tyglarna först när jag skulle börja försöka jobba honom för jag var lite osäker på hur han skulle reagera med nya bettet.

Det började bra, han travade lugnt men så fort jag skulle börja med cavalettiövningar så drog han igång gasen och jag gjorde halvhalt efter halvhalt men han reagerade inte mycket alls.
Jag gjorde tempoväxlingar och övergångar. Testade halt eller avsaktning till skritt innan bommarna men han var riktigt dryg idag. Idag ogillade jag honom så otroligt mycket.
Blev besviken och frustrerad.
Han bara drog och drog så jag avslutade.
Jag hoppas han bara hade en dålig dag,
eller att han behöver vänja sig vid bettet.
Jag hade förväntat mig något helt annat idag, därför kände jag mig väldigt ledsen.
Jag ska såklart testa flera gånger så får vi se om det blir någon skillnad.

Här såg Charlie en människa komma gåendes utanför banan så han blev som en staty och tittade.
Han är fanimej ett riktigt drygskåp men han är alldeles för söt för att bli sur på. 

Dags för frågestund!

Lägger in frågestund för första gången så det är bara att lägga in en kommentar och fråga på :-)
Jag börjar svara på frågorna på tisdag. 

En häst är som en bästa kompis: alltid där för att stötta dig och göra livet värt att leva

Jag skäms lite över att jag inte har åkt nu två dagar men så har det fått bli.
I torsdags hade jag lite annat och göra och igår, fredag, tänkte jag ta mig ut trots den extrema kylan.
Men när klockan ringde kände jag mig otroligt trött och det tog emot så mycket att jag stängde av den och somnade om.

Men idag blev det äntligen en tur!
Jag och Lovisa åkte ut och Paddan fick tyvärr stå idag så red vi ut en vända på Charlie och Demon.
Dom hade väldigt konstiga dagar idag.. Båda var otroligt pigga och dom gick på tå och dom höll på.
Men vi skrittade i skogen till backen men efter halva fick vi vända och rida åt andra hållet då det var maskiner högst upp som höll på med nånting.
När vi kom ut från skogen red vi till vändplanen och testade en ny väg.

Varje vinter så fixas det tydligen en väg. Det plogas och det var en väldigt lång bit också.
Jag måste säga såhär. Det var jämnt och jättefint, perfekta vägen för både trav och galopparbete.
Där blev jag bra sugen!
Men idag blev det bara skritt och vi skrattade och tog det ganska lugnt och oseriöst utan krav.

Charlie är en ponny som alltid måste gå först.
Kommer Demon bredvid honom så går det oftast bra men kommer han lite längre fram då börjar Charlie trava och ibland prejar han ut Demon så att han kommer förbi honom.
Idag gjorde han massor av såna fulingar men jag skrattade bara.
Tycker han är så söt.

Imorgon ska vi rida på banan tänkte vi
och då kommer jag ha ett nytt bett att testa...
Mickes föräldrar har åkt iväg till Västerås idag för att gå på Ikea så jag frågade om dom ville vara snälla och åka förbi Hööks åt mig och köpa pelhambettet och det kunde dom.
Så då får vi se hur Charlie känns på det.

Håller tummarna för att det funkar!
Annars vet jag inte alls vad jag ska ta mig till.

Säger hejdå till det livet jag levt

Jag fick tips av en vän att skriva en för- och nackdelslista med att stanna och/eller flytta ifrån Avesta.
Hon sa till mig att även fast det känns tungt så måste man ibland tänka på sig själv.
Det är någonting som är otroligt svårt för mig då jag aldrig någonsin har satt mig själv i första hand.

Men jag skrev en lista för att få lite perspektiv på saker och ting.
Om det sen hjälper, det vet jag inte...

STANNA

POSITIVA

                                                                                                              

Charlie

Micke

Lovisa och Niklas

NEGATIVA

Det finns inga jobb här. Jag har gjort allting i min makt.

Jag har ringt massor av samtal.

Jag har knackat på massor av dörrar

och jag har skickat massvis av mejl.

Jag har inte mina vänner här.
Eftersom det är så litet här finns det absolut ingenting och göra.

Det är dåliga bussförbindelser för att ta sig någonstans, 

vilket också förstör chanser till jobb.

FLYTTA

POSITIVA

Det finns jobb i Uppsala. Micho har sagt att det alltid finns en plats för mig.

Min(a) familj(er)

Alla mina vänner.

Uppsala är en stor stad, det finns hur mycket som helst att hitta på.

Jag säger inte att jag vill bo där för alltid men det är där jag vill vara nu.

Det är bra bussförbindelser så det är lätt att ta sig dit man vill.

Det är bättre möjligheter för studier.

NEGATIVA

Jag tänker vara helt ärlig och säga att det som väger absolut tyngst när 

det kommer till det negativa, det är Charlie. 

För grejen är... Så fort jag åker är mitt arbete med honom förgäves.

Han kommer tappa sina muskler igen. 

Vad jag då önskar är att jag skulle kunna ta honom med mig.

Så mycket betyder han för mig nu.

Micke, Lovisa och Niklas är förstås trist att flytta ifrån men

dom är lätta att träffa och umgås med annars ändå.

Kärlek till en häst är någonting ingen utomstående någonsin kan förstå

Jag var något tveksam att åka iväg till Charlie idag då graderna var väldigt mycket lägre än vad vädret på nätet hade sagt. Jättefint väder som igår annars men jag var tveksam.
Som tur är har jag världens bästa sambo som sa att han kunde komma och hämta mig innan han skulle iväg till jobbet och då kändes det skönare att ta sig ut till hästarna. Då skulle jag inte behöva vänta flera timmar på någon buss så jag tog mig ut och tömkörde Charlie.
Det var en sån här hemsk kyla där näsborrarna fryser fast när man andas genom den och mina fingrar domnade bort snabbare än någon kan säga Hej.

Idag jobbade han utan tvekan helt perfekt i skogen.
Han var väldigt pigg men inte okontrollerbar, utan han lyssnade fortfarande väldigt bra och stannade
när jag bad honom.
På volten var han något motsträvig och höjde ryggen och sänkte nacken inte riktigt lika bra som han har gjort dom senaste gångerna. Det positiva var att han lyssnade bra när jag körde övergångar skritt-trav.
När jag var klar så kom han in till mig på en gång och jag virade upp tömmarna.

Sen fick jag en lite tokig idé...
Jag funderade på om jag skulle försöka gå utan att hålla i och se om han skulle gå efter.
Lite risky, han kanske skulle springa åt helt motsatt håll, men jag gick bredvid honom och hade en hand precis vid tömmarna så att jag lätt skulle hinna få tag i honom om han vände åt ett annat håll.
Det behövdes dock inte för han gick så gulligt efter mig och stannade när jag stannade och sen gick jag in i stallet med honom hack i häl.
In i stallgången och vända och han gjorde precis samma sak.
Han är bara för söt! KÄRLEK på högsta nivå!

Ja, tar jag mig ut när det är så kallt som idag..
Då måste motivationen hamnat väldigt högt.
Imorgon får dom dock vila då jag har lite annat och göra så hoppas vi på något varmare
temperaturer i helgen.

A good horse is never a bad colour

Trots väldigt många minusgrader idag så bestämde jag och Lovisa oss för att åka ut till hästarna ändå för jag kom på en idé om hur man kan motionera hästarna förutom tömkörning kalla dagar som dessa då man inte vill sitta i sadeln och förfrysa händer och fötter.
Jag kom på att man kan ju promenera med dom till backen och den vändan runt i skogen så får dom fortfarande klättra och arbeta med ryggarna och balansen.
Så det gjorde vi!

Vi började med att tömköra Paddan i skogen en vända och han var lite smått mongo idag med och ville inte riktigt gå ner för backen men det gick bra ändå och allt som allt skötte han sig. Blev ingenting på volten, vill inte nöta där för ofta, bara runt runt.

Sen tränsade vi Charlie och Demon och vandrade ut i skogen.
Jag har aldrig blivit fått sån rejäl mjölksyra i benen förut. Den där backen är helt sinnessjuk så jag kan tänka mig lite hur hästarna kan känna sig med oss på ryggen dessutom. Det var väldigt jobbigt men hästarna fick jobba och dom skötte sig bra. Körde även lite halter och vid ett tillfälle fick Charlie lite bråttom och trampade mig på hälen men det gick bra. Inge sår!
När vi sen kom ut vid vändplanen var det otroligt skönt att gå på plan mark igen utan snö upp till vaderna.
Där joggade vi även lite och Charlie blev så glad över att få trava lite fritt.
Sen stannade vi upp och tittade på ett rådjur ute på åkern. Det var otroligt fint väder idag!
Solen sken och snön glittrade. Riktigt mysigt trots det hårda promenadpasset.

Men Charlie börjar bli bättre på det här med NH. Han lyssnar bättre och går inte över än på samma sätt som han har gjort tidigare.
Vi fotograferade även hästarna idag igen, bättre sent än aldrig.

Här kommer Charlies uppdatering!

Jag är otroligt fascinerad av vilken skillnad.
Det ser inte ut som samma häst ens. Hans rygg har blivit otroligt fin och hans hals är så vackert maffig!
Jag blir bara mer och mer förälskad, det är underbart att det går åt så rätt håll.
Fortfarande arbete kvar självklart, men om det har blivit såhär stor skillnad på fyra månader på en 20åring...
Hur kommer det då vara om endast två månader till? Ser fram emot mer resultat!

Hästar ger glädje och styrka som ingen annan kan

Idag har jag gett mig själv en klapp på axeln för jag motionerade inte bara Charlie idag.
Jag motionerade alla tre hästarna. Hade först planerat för bara två hästar men jag hade tiden och solen sken så jag tänkte att jag lika gärna kunde ta den sista också.

Jag började med Paddan. Det blev tömkörning med honom idag och vi började i skogen som vanligt.
Han skötte sig väldigt fint till en början, jobbade jätteduktigt och lyssnade fint.
När vi sen kom till den lilla backen som är innan man ska vända hemåt då tvärvände han och skulle gå hemåt och jag försökte styra och vända honom men han bara snurrade och vände hela tiden bortåt.
Så jag snurrade upp tömmarna och ledde ner honom för backen istället och så snurrade jag ut tömmarna så fick han jobba uppåt. På hemvägen skötte han sig också väldigt fint sen, jobbade super.
Körde lite på volt på gårdsplanen efteråt och där var han också bara nej, nej, nej.
Han vägrade gå framåt, han backade, han snurrade, han vände.
Fick till några bra varv i båda hållen så det avslutades åtminstone bra men Paddan hade en mycket negativ dag idag.

Sen tömkörde jag Charlie, världens bästa ponny!
Samma vända där, började i skogen och han jobbade också verkligen jättebra idag.
Lyssnade fint, höjde ryggen och jobbade jättefint och var mjuk i munnen.
Tyvärr när vi skulle vända efter backen så hamnade en av tömmarna väldigt långt ner vid rumpan på honom och han blev rädd så på hemvägen blev han stressad och väldigt på.
Lyckades få till några halter trots att jag fick ta i lite mer än vanligt.
Han ville inte riktigt heller jobba på volt idag, han ville helst komma in till mig i mitten så fick bråka lite med honom för att få honom runt men till slut gick det bra och då sökte han sig fint neråt.
Han börjar jobba bättre och bättre på volt vilket är skönt och se.

Då var det tredje hästen också, Demon.
Ville först rida till backen och den vändan i skogen men insåg att jag inte skulle hinna det innan bussen hem gick så det fick bli lite dressyr på banan istället. Piggelin som alltid nere på banan och idag ville han verkligen inte jobba i traven, inte ens lite grann. Försökte jobba honom på volter och i serpentiner men så fort han började springa på och jag skulle sakta ner tempot för en bättre trav då släppte han det bara och gick ner till passgång och sen skritt. Han orkade liksom inte idag fastän jag höll om ordentligt med skänklarna.
Så jag fokuserade mycket på skritten idag istället och han ställde och böjde sig fint.
Jobbade ganska mycket på mindre åttvolter för att få honom att spåra.
Demon är lite lustig. Han har ingen riktigt bra sida.
I höger varv då förvandlas han till lutande tornet i Pisa.

I vänster varv då böjer han halsen som en banan (väldigt överdrivet) och skjuter ut hela sin spikraka kropp utanför volten istället och är jag på med skänkeln så börjar han springa för det är ju så mycket lättare.
Det är otroligt mycket ridning på honom.
Väldigt mycket skänklar och väldigt mycket ledande och stadiga händer.
Han avslutade åtminstone väldigt bra.
Alla hästar hade en knäpp dag idag men dom fick komma ut i alla fall!

I wish you were mine

Då har man äntligen fått komma ut till Charlie igen. 

Både igår och förrgår har graderna legat på minus 20-25 och därför har jag inte tagit mig ut. 

Där är min gräns, jag går inte utanför dörren då förrän jag har råd och köpa mig bättre kläder. 

Det var rätt kallt idag också men jag, Lovisa och Amanda tog en vända ut i skogen och till backen och alla hästarna skötte sig fint. Dom var lite pigga men supersnälla. Charlie var jättemysig.

Det verkar som att graderna imorgon kommer vara helt okej så kanske tar mig ut för att tömköra lite grann. Vill helst undvika och rida när det är så kallt för då sitter man så still och fingrar och tår förfryser.

Men tömkörning eller promenad är alltid en bra vända motion för både hästarna och mig.

Får bli en snabb uppdatering, har inte så mycket mer och skriva om dagen.

Every night I pray

En av mina största rädslor när det kommer till förhållanden har varit att vi ska bli ett som ett gammalt par som inte gör någonting på helgerna. Som knappt gör någonting på veckorna heller.

Som går hemma och sitter och äter framför teven vissa dagar och sen spenderar kvällarna med en film eller att spela framför datorn.

Det är dit jag har kommit. Den rädslan har slagit in och den jag förut har varit har försvunnit.

Jag vet inte vem jag är längre.

Idag kom ett sällsynt ögonblick och jag fick sminka mig och klä upp mig.

Jag skulle gå ner på stan och knacka lite dörr om jobb igen.

Kruxet är att jag knappt minns hur man sminkar sig.

Mascaran blev klumpig och ojämn och hamnade utanför på vissa ställen. 

Kläder vet jag knappt hur jag ska matcha längre och jag prövar tio olika tröjor, byxor och skor innan jag har lyckats få till det som jag vill. 

Jag har förvandlats till det jag avskyr mest.

Till en lat soffpotatis med ett händelselöst liv där dagarna går ut på att städa 

och kvällarna går ut på att flippra mellan kanalerna på teven eller att se en film och drömma mig bort.

Jag är 24 år och jag ska inte behöva leva såhär. 

Det känns som att jag förra året fyllde 70 år. 

Jag sitter fortfarande i mina mjukisbyxor, mitt linne och min munkjacka dagarna och kvällarna i ända.

Jag saknar världens bästa tjej Engla-Johanna.

Hon förstår mig och hon förstår mina tankar.

Vi går i samma tankebanor.

Det är inte som folket här.

Jag saknar att sitta och prata med henne över en kaffe eller en drink.

Att prata om allting mellan himmel och jord.

Jag gör allt i min makt... 

En häst är som en bästa kompis; Alltid där för att stötta dig och göra livet värt att leva

När jag vaknade i morse och såg hur mycket det snöade kände jag direkt att jag inte ville åka ut till hästarna. Inte ännu en dag när det snöar. Både igår och i förrgår åkte jag och Lovisa ut i snöstorm.
Jag vacklade fram och tillbaka, pratade lite med Lovisa och Micke.
Så till slut tog jag bussen och gav mig ut ändå, tack vare Micke. Han sa att jag kommer må bättre när jag väl kommer ut och det har han självklart rätt i.

Det blev tömkörning på schemat som jag hade tänkt och jag började med Paddan.
Pysslade om honom lite extra innan jag slängde på selen och gav oss ut i skogen. Tack och lov blev det uppehåll emellan åt och snöade sen bara ytterst lite så det var skönt.
Det jobbiga var att det hade blivit otroligt mycket snö i skogen så vi båda fick pulsa på ordentligt.
Paddan är ju lite speciell som man kommit fram till tidigare.
Han gick hela rundan i skogen men om han fick välja så skulle han helst ha en "mamma", typ Lovisa eller någon som gick med som han kunde följa efter.
För han var lite tveksam till och från och ville hellre vända hemåt.
Men han jobbade otroligt fint i skogen och när man vänder hemåt blir det en uppförsbacke så jag tog ett stadigt stöd i tömmarna och smackade på honom lite så att han skulle ta i ordentligt.
Han höjde ryggen och sänkte nacken minsann, MEN han gjorde piaff.
Han vet nog inte själv om att han kan det men han stannade upp och började trampa på stället som i piaff.
Sen skuttade han till och fortsatte uppför backen och sen stannade han och gjorde lite mera piaff.
Jag skrattade gott åt hans tokiga fasoner. Han är ju för söt ibland!
Om ni undrar vad piaff är kan ni kika det här http://www.youtube.com/watch?v=Ho3cvclzydM
Körde lite på volt på gårdsplanen sen och han som vanligtvis brukar jobba suveränt där så var han idag istället lite skeptisk och fjompade sig lite grann.
Halvt som halvt skötte han sig bra i alla fall.

Tog sen in Charlie och pysslade om honom.
Gick iväg till skogen med honom och han sköter sig alltid lika bra i skogen min duktiga kille!
Älska! Det är så otroligt skönt för i början när man tömkörde honom så var det bara att jogga efter honom på hemvägen, han var omöjlig att få stopp på. Nu har han börjat lugna ner sig så otroligt mycket.
Han lyssnar otroligt mycket bättre, gör halt när man ber om honom och väntar snällt.
Så slipper man få så ont i armarna också!
Charlie jobbade väldigt bra på volten idag också, han sökte sig väldigt fint neråt och lyssnade jättebra på både framåt och tillbaka.

Vi får se om jag orkar ta mig ut imorgon också för en tömkörningsvända på dom.
Vi får se hur det känns när jag vaknar och hur vädret är.
Orkar nog inte med ännu mera snöoväder.

Lycka är att älska hästar

Skriver ett litet kort och snabbt inlägg om dagens tur ut till hästarna.
Det snöade idag med men det var inte alls blåsigt och kallt som det var igår och idag drog vi på oss täckbyxor så vi blev inte kalla och blöta idag heller.

Lovisa började med att rida Paddan lite på gårdsplanen och sen red vi samma vända i skogen med Charlie och Demon som igår. Det är nästan bättre nu när dom har kört med maskiner där inne för det blir väldigt mycket upp och ner och dom får kliva och träna ordentligt.
Och eftersom det snöade hela dagen igår och idag så har det blivit rejält med snö i skogen idag så hästarna fick inte bara klättra, dom fick pulsa rejält i snön också.
Strax innan backen rider man en kort sträcka på en åker och där var det snö så det gick över knäna på Charlie så där fick han ta i ordentligt. Min lilla sötnos!
Vi ska jobba på ryggen hans och rumpmusklerna.

Imorgon får jag tyvärr åka ut själv då Lovisa ska plugga men tänkte köra lite tömkörning på Charlie och Paddan. Kanske ändrar mig, men nån slags motion blir det i alla fall.

But I guess that's just the way the story goes

Man brukar höra människor säga att om man inte lever, alltså verkligen lever sitt liv, 

då är man död.

Så jag kan ärligt talat kalla mig själv för död.

Jag vet att det må vara otroligt tjatigt och gnälligt men jag behöver få ur mig känslor och tankar.

Här omkring känner jag mig som världens mest ensamma människa.

Jag vill ingenting annat än att få ett jobb.

Många förstår inte hur mycket det tär på en människa som är utan något jobb, utan någon ekonomisk trygghet. Jag känner mig otroligt värdelös.

Jag känner mig inte värd någonting eftersom att det inte finns någon som vill anställa mig.

Jag räknar dagligen upp mina fel och brister för att försöka komma på vad orsaken kan vara.

Ibland känns det som att jag knappt existerar.

Jag känner mig osynlig.

Min situation tär inte bara på mig själv,

den tär även på dom omkring mig.

Deras axlar tyngs ner, deras öron gör ont.

Det tär på mina relationer jag har till folk.

Dom skadas och spricker och kan bli svåra att laga.

Varje gång jag tänker på alternativen som finns så gör det ont.

Hur ska jag kunna överge Charlie när jag har så många planer för oss?

Hur ska jag kunna lämna honom när jag har byggt upp honom för att sen låta honom bli ensam?

Samtidigt så kommer jag aldrig bli fullt ut lycklig här.

Hur ska jag kunna fortsätta när chansen till riktig lycka inte finns här?

En hingst ber man, en valack säger man till och ett sto lägger man in en ansökan i tre exemplar och får ett tveksamt svar tillbaka

Inte lika kallt ute idag som det var igår men däremot var det snöstorm. Mot alla tokiga odds tog jag och Lovisa oss ut till hästarna ändå och jag började med att rida Paddan på banan.
Första gången jag suttit upp på honom efter att jag har fallit av honom, har blivit rätt osäker på honom så därför har Lovisa fått rida honom istället. Kände mig inge nervös alls när jag började skritta fram men när han sen började fjompa sig, skakade på huvudet och höll på så började nerverna komma och ta över.
Skrittade lite serpentiner och travade lite grann, lite volter och övergångar.
Blev ungefär endast en kvart, tjugo minuter men jag tyckte det fick räcka då jag kände mig något nervig.
Han fick i alla fall röra lite på sig.


Sen tog vi Charlie och Demon och bestämde oss för att rida till backen igen för en gångs skull och runt den vändan. Det var länge sen och jag har inte ridit dit på egen hand efter att Charlie typ fick panik där.
Båda skötte sig jättefint, Charlie fick lite bråttom uppför backen till och från bara.
Vi skulle trava tyckte han! Men fick stopp på honom och så lugnade han ner sig.

Sen visade det sig att det har åkt maskiner runt i skogen (dom har huggit ner massor av träd och rensat), och dom har gjort så att våra vanliga stigar hemåt har försvunnit. Så vi följde en väg där maskiner åkt och kom fram till en återvändsgränd så där fick vi vända och så testade vi att svänga åt ett annat håll.
Hästarna fick lite extra jobb, det blev väldigt mycket upp och ner och snö att pulsa i.
Så vi red vilse helt enkelt och hade inte en blekaste om var vi var någonstans!
Vi följde i alla fall den andra vägen och till slut tjöt jag om att jag såg ett hus!
När vi kom ut från skogen visade det sig att vi lyckats komma bort mot vändplanen så det var bara att skritta hemåt därifrån. Slutet gott!

Jag har funderat lite, jag önskar att jag kunde beställa ett nytt bett till Charlie idag, men har tyvärr inte dom ekonomiska resurserna så det får vänta lite. Det jag då har tänkt är att jag kanske åter igen ska lägga lite mera fokus på klättring och tömkörning. Kanske prova banan nån gång men inte nöta honom där för mycket när han för det mesta ändå bara springer och tvingar mig att dra tag i honom.

Det får nog bli ett litet steg tillbaka här, men förhoppningsvis blir vi inte kvar där länge.

Vinden från himlen är den som blåser mellan hästens öron

Dagen har spenderats i princip nästan hela tiden framför datorn.
Jag har funderat väldigt länge fram och tillbaka hur jag ska försöka lösa lilla problem-Charlie.
Visst funkar gummibettet bättre än dom vanliga tränsbetten han hade innan, men ändå inte tillräckligt. Visst har hans muskulatur även med saken att göra, han kanske inte är tillräckligt stark för att kunna bära upp sig riktigt samlat ännu men det är inte bara galoppen.
Även i traven lyckas han ibland springa iväg och lyssnar knappt alls på halvhalter.
När jag ber om halt så får jag nästan slita och dra för att han ska lyssna.
Jag gör aldrig det till en början. Jag börjar alltid med att försöka ta lite försiktigt och sen ge eftergift men det är väldigt sällan som det fungerar.
Jag tränar på övergångar hela tiden för att försöka få honom lugnare, verkar knappt hjälpa.

Så efter lite frukost satte jag mig och började söka på olika bett, på hästar som springer och även fakta om hästars mun och tänder för att lära mig lite mer om betts funktion och hur det påverkar munnen på hästar. Jag sökte och sökte, jag läste och läste.
Jag hittade många intressanta åsikter, läste om saker jag inte hade en aning om.
Att hackamore till exempel är mycket starkare än vad man tror och kan skada nosryggen rejält om det används fel. Jag läste väldigt mycket om gummipelhambett och jag hittade inte en endaste negativ kommentar om det. Ingenstans!

Så jag tänker köpa ett gummipelham till Charlie.
Jag är egentligen inte jättemycket för att betsla upp hästar, MEN när jag har försökt med det mesta och det ser ut såhär:

Då känns det otroligt fel.
Jag rider då hellre med att bett som är lite starkare så jag själv kan ha en mjukare hand och få till det harmoniskt och lugnt istället för att jag ska sitta och slita och dra honom i munnen för att få stopp på honom. Jag fick även lite tips och råd från olika håll idag som rekommenderade mig att testa pelham så det tänker jag göra och så kan jag växla mellan det och Charlies vanliga gummibett. Så får vi se hur det går helt enkelt.

Jag älskar min häst för den är ju bäst!

Idag blev det löshoppning med alla hästarna med våra nya bommar och hinderstöd.
Vi hade Lovisas mamma som kameraman som var med och filmade och jag och Lovisa turades om att fotografera.

Vi började med Paddan och han var faktiskt duktigast av alla idag.
Mest för att våra förväntningar på honom var lägst för att han brukar i princip alltid tveka, vägra eller när han väl hoppar så ser han ut som en groda.
Men han verkade tycka att det var jättekul för han tvekade inte en enda gång och han kom så fint på hindrerna varenda gång. Så otroligt duktig! Han kanske tänker att det är ett nytt år och ska bli en bättre häst! Haha. Ibland tog dom i för kung och fosterland och hoppade som att det vore Grand Prix.

Sen var det Demons tur. Han stannade en gång på hinder när han rev det första krysset men han skötte sig också så otroligt bra. Han hoppade jättefint och såg också ut att tycka att det var roligt. Han lät så roligt hela tiden som han brukar göra när han tycker det finns läskiga saker men han hoppade ändå. Duktiga grabben!

Och sist men inte minst (eller ja, Charlie är ju minst) så var det dags för Charlie. Han stannade till två eller tre gånger och så fick vi länga avståndet mellan hinderna när vi höjde upp lite för det blev för trångt. Han har konstigt nog större steg än vad dom andra två har. Han hoppade jättefint och han har en benteknik som är sinnessjuk! Jösses! Han drar upp frambenen till hakan. Han är ju min lilla älskling, var så söt och skakade på huvudet efter varje hopp och så vandrade han fram till mig när jag skulle gå och fånga honom igen. 

Imorgon får dom allihopa en välförtjänt vila och så hoppas vi att det inte blir alltför kallt nästa vecka så man kan rida igen.

Charlie är min lilla drömponny

Det blev en liten vända tömkörning idag med Charlie.

Det var något speciellt med honom idag, vanligtvis när man gör i ordning honom i stallgången brukar han stå och slänga med huvudet och nästintill verka stressad men idag stod han så lugnt, huvudet långt ner.
Det såg nästan ut som han sov. Sötnosen!

Tömkörde honom upp i skogen och eftersom det har snöat så fick både Charlie och jag pulsa på rätt rejält men han var så otroligt duktig idag. Han var väldigt lugn och lyhörd. Lyssnade jättebra när jag bad honom göra halt, även på hemvägen.
Jag hade först tänkt köra lite på volt på gården också men med tanke på att han skötte sig så fint i skogen så ville jag avsluta där och det gjorde jag.

Förhoppningsvis blir det löshoppning imorgon.
Vi håller tummarna för att det kommer bli fint väder!

Ibland händer det för mycket på en och samma gång

Ibland är livet så fruktansvärt orättvist.
Varför ska bra människor behöva råka ut för dåliga saker?

Jag sitter här, mitt ute i ingenstans, i en stad som knappt existerar
utan att kunna göra någonting för dom jag älskar.

Jag har en släkting som är ensam och behöver hjälp.
Jag kan inte tvinga någon att söka hjälp om dom inte själva vill ta emot den,
men jag kan fortfarande finnas där för den.

Dom två som satte mig till den här världen.
Den ena är jag rädd att hon ibland känner sig ensam.
Jag önskar jag kunde finnas där i närheten om hon vill prata och umgås.
Ibland kan jag sitta och lyssna på saker hon måste ta itu med själv och tåras upp när hon berättar det.
Det ska inte behöva vara så.

Han, min hjälte, som har klarat sig igenom så mycket.
Han sitter och skojar om att han om något år kommer behöva gå med rullator och syrgas för att överleva.
Han har KOL och den har blivit värre.
Han kan skotta snö och sen tar det mer än en timme för honom att återhämta sig.
Han går runt och flåsar för minsta lilla.

Jag kan inte plocka fram ett botemedel för KOL men jag kan finnas närmre
och snabbt ta mig dit om det skulle behövas.

Jag har en vän som sitter och väntar på besked.
Cancer är aldrig någonting positivt men jag hoppas för Guds skull att den inte är elakartad.
Om hon försvinner från mitt liv så finns det knappt någonting kvar.
Hon är min stöttepelare.
Hon är min driv.
Hon har alltid trott på mig och hon har aldrig någonsin dömt mig för den jag är.
Hon är någon som jag alltid har och alltid kommer att se upp till.

Jag kan inte bota cancer men jag kan finnas där,
och jag vill kunna finnas där.
Jag vill kunna stötta henne som hon har stöttat mig.

Jag tycker inte det ska behöva vara såhär.
Jag mår så dåligt när jag vet att dom jag älskar mest i världen råkar illa ut och jag
inte kan göra någonting åt det.
Min oro tar aldrig slut och mitt hjärta smärtar för att jag önskar ingenting annat än att kunna vara där.

Du älskar inte en häst för att den är vacker, den är vacker för att du älskar den

Jag tror jag och Lovisa har börjat med att vi ska falla av 100 gånger så vi kan bli bra ryttare för det har blivit många avfallningar på sista tiden. Jag ramlade av idag igen till exempel.

Lovisa började med att rida ut en vända på Demon och lät honom springa lite så han fick sträcka ut sig och slappna av. Sen blev det trim på banan idag igen.
Jag la fokus på många övergångar från skritt till trav och från trav till halt och åter igen volter.
Men det började med att vi kom fram till att vi borde stänga när vi rider på banan så att Charlie inte får för sig att springa ut från banan om han sticker igen i galoppen så det gjorde vi och då blir det el i staketet runt banan också, från hagen.
Så vi skrittade fram på långa tyglar bredvid varandra, jag och Lovisa och plötsligt flyger Charlie iväg och jag ramlar självfallet av. Min fot fastnade något i stigbygeln så åkte två, tre meter innan den lossnade. Det var ju skönt det, hade inte känts särskilt bra att åka runt ett varv.
Charlie stannade efter ett varv och tittade på mig när jag kom fram till honom och han lät sig fångas så lugnt och snäll. Då kom vi ihåg att på ena sidan av banan ligger det lösa trådar så Charlie måste helt enkelt ha trampat på en som var gömd under all nyfallen snö och fått en stöt.
Inge svårare än så.

Satt upp igen i alla fall och började jobba igång honom lite.
Han var väldigt pigg och stark idag, dock något mer lyhörd än igår.
Han jobbade bättre överlag även om han kände för att dryga sig lite ändå till och från.
Testade två galoppfattningar idag, men endast i höger varv. Lyssnade bra, andra gången kände jag att han nog ville springa iväg lite men han bromsade in väldigt bra trots allt.

Paddan annars såg väldigt fin ut idag när Lovisa red.
Otroligt lugn och han jobbade i princip hela passet i en låg och stabil form.
Otroligt duktig!

Jag blir frustrerad.
Motivationen kom, men idag kändes det som att den försvann lika snabbt.
Med tanke på hur Charlie är när det gäller styrka och att han springer och så vidare så vet jag faktiskt inte alls vad jag ska göra för att ta itu med problemet.
Så jag tappar fokusen och jag tappar motivationen för att ensamma kommer vi aldrig komma nånstans,
eftersom att jag inte vet till hundra procent hur jag ska jobba med honom.
Tyvärr har jag varken resurser eller ekonomi för att kunna träna för någon någon dag i veckan.
Antingen på gården eller åka iväg.
Så ärligt talat känns det ganska meningslöst.
Jag vill inte ge upp, men det är ju ganska värdelöst att stå kvar på samma plats hela tiden.
Vi får se hur det blir helt enkelt...

Här kommer lite bilder från igår

Galopp i höger varv. Ser något bra ut i alla fall.

Galoppen i vänster varv och häääär sticker han!

Demon är ingen riktig höjdare på det här med att spåra än riktigt så ibland blir han som lutande tornet i Pisa.

Men oftast är han så otroligt fin och duktig! Inte ser väl han ut som en travare heller? :-)

Det är svårt att vattna en häst, som inte böjer huvudet

Då blev det ett träningpass på banan idag igen.
Jag började med Charlie och Lovisa red Paddan och hennes mamma var snäll och fotograferade. Tyvärr fick jag inte med mig dom idag så jag lägger upp några imorgon istället.

Red lite övergångar och volter, volter, volter idag.
Charlie var en riktigt dryg jävel idag. Han hade ingen bra dag alls.
Han kändes lite som Xinombra. Han hade bestämt sig för att han inte ville jobba och då gjorde han inte det heller oavsett vad jag gjorde.
Det dök upp några sällsynta ögonblick då han gick med på att arbeta bra med ryggen men dom var inte många. Det märks mer och mer tydligt att vänster varv är hans helvetesvarv.
När jag skulle rida på volter i vänster varv så antingen sträva han emot som fan eller så bet han sig själv i vänster sida (väldigt överböjd) och sköt ut bakdelen och jag kämpade.
Jag kämpade på men han ville inte alls idag.
Det enda som faktiskt gick bra idag, var höger galopp.

Gjorde fattning i varje varv idag igen.
Skrittade in på en liten volt och när han kom ut på spåret med frambenen så fattade jag höger galopp och även fast huvudet åkte rätt upp i vädret så höll han sig väldigt lugn och vi tog några steg och sen saktade jag av honom. Gjorde samma sak i vänster varv. Blev en bra fattning och några lugna fina steg innan han sköt iväg som en jädra blixt. Försökte få in honom på en volt men då blev det bara bananhals så fortsatte rakt fram och sen stannade han upp.
Såhär i efterhand borde jag ha försökt bromsa upp honom redan efter bara två steg typ.
Huvudet flög upp i vädret och han stack iväg.

Det är fattningar jag får träna på, om och om igen.
Då är bara frågan... Vilket varv är bäst att börja med vid varje pass när jag ska jobba med fattningar?
Ska jag börja med vänster som är jobbigast eller börja med höger?
Lämna gärna in kommentarer och tips och råd så blir jag jätteglad :-)

Sen red jag Demon.
Han hade inte världens bästa dag heller, han slängde lite på huvudet idag.
Men eftersom han är den han är = världens snällaste så gjorde han så gott han kunde ändå och han jobbade riktigt fint idag med. Lite stelare i höger varv än han var sist men med tydliga och ledande tygeltag så rullade det på så fint det också.

Som sagt, imorgon kommer det lite bilder från gårdagen.
Blir träning på banan imorgon igen med Charlie.
Sen på fredag tänkte jag tömkörning.
Eventuellt löshoppningen på lördag och då tänkte jag sen om man skulle ta en skrittur ut i skogen på söndag som en lugn avslutning på veckan.

Vissa påverkar mer än andra

Kortet taget på hennes födelsedag. En
av dom bästa ridturerna vi haft.

Jag satt för två dagar sen och rensade bilder på mitt usb minne.
Jag kom in på mappen Jag och Xinombra.

Man hör och ser berättelser och historier om kontakten mellan ryttare och häst och jag har alltid avundats andra hur nära dom har stått sina hästar.
Vilken förståelse dom har haft sinsemellan.
Vilken tillit det har funnits och vilket förtroende.
Framför allt kärlek.

Det finns en häst av alla som jag har fått den speciella kontakten med.
Och det var Xinombra.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Där stod hon, divig och svartbrun.
Större personlighet skulle jag aldrig lyckas hitta någon annanstans.

Det tog många ridturer och träningspass innan jag skulle lyckas hitta alla hennes knappar,
men vissa dagar spelade det inte någon roll.
Divig som hon var kunde hon bestämma sig för att den dagen ville hon inte jobba,
och då gjorde hon inte det heller. Oavsett vad jag gjorde.

Hon var en dröm som hade blivit sann.
Det hade kunnat bli hon och jag.
Jag hade planerat allting in i minsta detalj.

Hon gav mig den bästa lyckan någon kan ha.
Hon gav mig den kärlek jag behövde.

Jag fick lära mig NH av Lisa, en annan tjej som red där.
Det gjorde att vi kom varandra ännu närmare och jag fascinerades av hur snabbt hon förstod mina signaler, och hur snabbt jag förstod hennes signaler.
Jag blev helt fast, vi förstod varandra.

Jag byggde upp hennes muskler, hon blev mer ståtlig och vacker.
Jag har älskat många hästar och jag kommer älska många fler,
men jag kan lova att det aldrig kommer någon häst som henne.
Hon var den nästintill svarta drömmen.
Blänkande och vacker.
Stolt med en vilja som ingen kunde rå på.

Det här var sista gången jag såg henne. Allting var klart, hon skulle säljas och åka nästa dag.
Tyvärr blev det inte så, hon fick senare en hemsk diagnos om sina ben och fick åka till Trapalanda.
Vila I Frid du vackra svarta natt.
Jag kommer alltid älska dig. Du kommer alltid att vara nummer ett.

Saknad är ett stort mysterium

Jag saknar mina katter, speciellt Amiri. 

Fan vad han verkligen betydde allting för mig. 

Finns ingen katt med en så stor personlighet som honom.

Han var verkligen min lilla Amiri = Prins

Han gjorde alltid mina dagar bättre.

I wanna scream till the words dry out

Har kommit hem och förbereder en något sen middag.
Var ner på stan och fikade med Emma, en bekant som är vän med bland annat Lovisa.

Jag har fått höra att hon har haft ett par jobbiga förhållanden tidigare och kom ihåg i bakhuvudet att Lovisa förut har tipsat om att det kanske kan vara bra och prata med henne eftersom vi har varit med om liknande saker. Så det gjorde jag.
Jag hörde av mig till henne och sen träffades vi idag.

Vi satt i två timmar och pratade och skrattade, trots det allvarliga ämnet.
Skratten är nog mest för att man nu inser hur löjligt allt egentligen är.
Man skrattar lite åt sig själv för att man kände sig dum och man skrattar åt männen man levde med,
hur patetiska dom egentligen var.

Jag frågade om hon hade pratat med någon professionell efter allting, men det hade hon inte.
Hon har pratat med många vänner och med andra i samma situationer och att hennes nuvarande sambo har byggt upp hennes liv till det bättre och att han har gjort henne stark.

Alla fungerar olika.
Det kanske räcker för mig också att Micke ska kunna bygga upp allting igen men att det kanske tar lite längre tid, eller så behöver jag någonting mer.
Jag vet faktiskt inte.

Det var väldigt skönt att få prata med henne.
Det var otroligt avslappnat och det bästa av allting... Är att jag inte behövde känna att jag tyngde ner henne med mina bekymmer. För vi kände inte varandra under den tiden så hon hade ändå aldrig kunnat göra någonting för mig och vice versa.

Jag har också pratat med vänner men aldrig utan att ha avslutat samtalet med att nästan känt mig tyngre på vägen hem än när jag var där. För det känns som att jag då har tyngt ner dom och tvingat dom att gå och vara oroliga för mig. Det har aldrig varit min grej, att dela med mig av mina bekymmer.
Jag tar gärna emot andras, det har jag alltid gillat.

Det var så lätt att prata med Emma. Så enkelt att prata med någon som vet vad jag menar.
Det är ingen som dömer någon annan.
Hon förstår mina tankar och funderingar.
Hon förstår mina känslor.
Hon förstår precis vad jag har och fortfarande går igenom.

Ibland känns det som att hans kontroll över mig aldrig någonsin kommer att släppa.
Han finns där, hela tiden, som ett spöke.
Jag kan nog bara hoppas på det bästa.

So please don't judge me

Efter all städning och matlagning och inpromenerande av mina nya skor i samma vända har jag tagit mig ett välförtjänt glas vin och satt mig framför teven för en mysig och typisk tjejfilm.

Mina funderingar och tankar om mitt liv har börjat igen. 

Något som jag och Jill, en gammal klasskamrat från tiden i Gottsunda började prata om olika saker på väg till Johannas fest senast jag var i Uppsala. 

I år blir vi faktiskt 25 år och trots det kan jag fortfarande känna mig som 18. 

Inte för att jag ägnar all min tid åt festande och springande på stan, utan för att jag kroppsligt är kvar på samma ruta som jag var på då. 

Det är inte många år kvar till 30. 

"Livet börjar inte förrän vid 40" har jag hört många gånger om och jag har nog sakta men säkert börjat tro mer och mer på det. 

Självklart har jag fortfarande ångest över att mitt liv inte alls har blivit som jag har planerat från första början.

Det är nog få som får livet dom har planerat. 

Ödet kommer och knackar på dörren och vänder ut och in på hela livet. 

Jag är livrädd för att inte hinna med det jag vill göra. 

Vi pratade om att det är så många som skaffar barn redan. Vadå redan? Kanske ni tänker. 

24 är väl inte så tidigt, men för mig är det. 

Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare i bloggen eller om det bara har varit kladd på ett worddokument med mina funderingar, men jag har för det första läst i tidningen att i hela Dalarna är det område i Sverige där människorna bryr sig minst om karriärer och mest om barn och familj. 

Man behöver inte läsa det i tidningen för att förstå det, 

det räcker att gå ner på stan för att se det med egna ögon. 

Jag kan inte lova att jag känner och tänker likadant om tio år men jag är ganska säker på att jag inte kommer ändra mig. Jag vill inte ha barn. Det kanske är själviskt, mina föräldrar kanske vill ha fler barnbarn och självfallet har jag tänkt tanken att jag vill ge dom det, men jag vill inte ha barn. 

Jag har så mycket mer i livet jag vill lyckas med och göra och det kommer aldrig gå om jag har ett barn som måste tas om hand 24 timmar om dygnet. Det är för mycket fokus på sånt. 

Här pratas det knappt om någonting annat. 

Barn och bröllop till höger och vänster. Köpa hus till höger och vänster.

Jag vill ingenting hellre än att trängas i väntan på att få en sittplats på ett café, att köpa mig ett par nya skor i en skobutik, att få ta ut pengar. För mig är inte det stress. 

För mig är det livet!

Men jag är rädd att jag inte kommer kunna göra det jag längtar efter. 

Att få resa runt om i världen och få träffa nya människor.
Smaka ny mat, möta nya kulturer och se historiska monument med ögonen istället för genom en bok. 

Som sagt, jag känner mig fortfarande som 18 år, kroppsligt. 

Jag står på samma ruta. Ruta 1.

Utan jobb, skulder upp över öronen och ingen ordentlig utbildning. 

Hur ska någon som jag lyckas skriva en bok? 

DET tänker jag försöka med, jag tänker kämpa med det och folk kommer nog säga till mig att det är otroligt svårt att få en bok publicerad. Jag förväntar mig inte att jag ska lyckas, men jag tänker skriva färdigt den och jag tänker skicka iväg den. Får jag sen ett nej så har jag i alla fall försökt. 

Det är enkelt men inte lätt

Jag och Lovisa bestämde oss för att vi skulle rida den långa rundan runt idag som är på ungefär en mil.
Så vi sadlade på Charlie och Demon och begav oss. Det börjar med en väldigt lång uppförsbacke längs vägen och sen finns det två alternativ. Man kan fortsätta skritta längs vägen eller svänga in och rida på grusvägar och lite i skogen så vi tog det andra alternativet då det är skönt att slippa rida så mycket vid vägen men när vi kom fram en bra bit såg vi lastbilar och maskiner som sågade ner träd och då vände vi för det skulle inte finnas en chans att komma förbi.

Så då tänkte vi att vi helt enkelt får rida längs vägen ändå. Men när vi kom fram en bit där också står det en gigantisk lastbil som blockerar hela vägen och vi kände väl att det inte fanns annat att göra än att vända och rida nerför den långa backen tillbaka hemåt och rida bort till vändplanen istället.

Så där blev man rätt irriterad och inte bara det, det kommer sen en bil som gasar på när han åker förbi oss istället för att bromsa. Charlie reagerade lite grann, jävla idioter det finns.
Ingen respekt för andra.

Så tänkte vi rida till vändplanen istället som sagt och travade en liten bit men vi kom inte alltför långt, för där var det också maskiner och dom höll på att såga ner träd så vi vände än en gång och bestämde oss för att den ridturen fick räcka.
Även om det blev väldigt mycket vända hit och dit så fick dom en ganska lång vända och väldigt många upp och nerförsbackar så det var ju trots allt bra, fick jobba lite grann.
Båda var dessutom ena riktiga energiknippen! Det taktades och ville springas men icke sa nicke.

Sen fick vi beskåda nåt inte alltför ovanligt, Paddan hade självklart sprungit runt som en galning i hagen och blivit helt genomblöt... igen!
Han fick stå idag så får vi ta han på onsdag istället.

För imorgon blir det vila igen, då ska vi iväg till Grådö och barka av trästockar och fixa egna bommar!

Charlies historia

Jag tänker börja det här inlägget med att säga att vissa människor borde inte få ha häst!
Få ha djur överhuvudtaget!

Jag tycker det är alldeles för lätt att skaffa djur nu för tiden och jag tycker att vid många tillfällen har den rätta känslan för att skaffa en häst blivit bytt med en liten känsla av att man köper bara för att det kan vara kul.
Många som dessutom inte har erfarenheten eller lärdomen köper och då råkar alltid hästen illa ut.
Tyvärr blir det den som får lida.

Jag fick ett samtal idag från ännu en av Charlies tidigare ägare. Hon har varit sjuk och det är därför hon inte har kunnat ringa tidigare.
Hon var otroligt trevlig och berättade glatt på om sin korta tid med Charlie.

Han var lite svankig i ryggen när hon köpte honom och hon sa samma som dom tidigare också gjort, att han var otroligt stark och hade en tendens att kunna sticka iväg.
Men hon berättade sen att när han blev muskulös och stabil så lugnade han ner sig och blev betydligt mysigare att rida, mer hanterbar.
Hon berättade att han var helt underbar att hoppa.
Att det kunde gå lite fort ibland men att han aldrig hade stannat med henne.
Hon sa att det enda man behövde göra var att rama in honom och driva.
Det viktigaste var musklerna. Självklart är det viktigt på alla men det gör honom betydligt lugnare.

Tyvärr hade hon inte honom så länge för att när hon köpte honom så hade hon inga planer på att tävla igen men dom känslorna kom tillbaka och med tanke på att han endast var ponny så sålde hon honom.

Hennes vän den tiden tog honom på foder ett tag för att kanske senare köpa honom men någonting stämde inte. Hon slutade höra av sig och gick inte att få kontakt med.

Så en dag bestämde hon sig för att åka ner till Göteborg och konfrontera sin vän.
Det hon då får se, långt in på sena natten, är en Charlie som står i hagen utan någon som helst man kvar, inga muskler med öppna sår. Helt sönderslagen.
Hon gjorde det enda rätta, hon lastade in honom i lastbilen och åkte hem igen.

När hon ringde polisen och berättade om situationen fick hon tyvärr bara höra att hon var den som kunde bli anmäld för intrång.
Man undrar hur polisen tänker ibland?!
Blir riktigt förbannad och ledsen.

Jag tycker så synd om honom. Det är hemskt vad den stackars lilla ponnyn varit med om.
Han är en liten kämpe dock!

Hon skulle vid ett tillfälle skicka bilder till mig, både på skador och bilder från hans tidigare dagar så det ser jag fram emot.

Jag har fallit så hårt för den här ponnyn och ju mer jag får veta om honom, ju mer älskar jag honom. Han är bara för underbar! Och jag är inte den enda som tycker det!
Han ska få både pussar och kramar från sina tidigare ägare nästa vända ut till stallet.

Charlies historia

Vi börjar såhär, nu är det inte Anna som skriver, utan Lovisa fick skriva inlägget åt henne eftersom Anna är för lat och dricker vin just så orkar inte hon skriva blogg just nu. Men eftersom Anna fick tag på en tidigare ägare till Charlie idag (igår) så måste hon ju berätta om det!!!!!

Så nu får Anna säga till mig vad jag ska skriva, här kommer det:

Fick tag i en ägare som heter Lena. Som köpte Charlie ifrån Jönköping från en tjej som importerar hästar från Estland. Han var jätteskygg och försiktig när han kom till dom.

(Det går inte så bra för oss just nu, vi bara flummar och skrattar när Anna försöker berätta vad jag ska skriva, plus att jag tydligen inte kan skriva ordentligt och måste sudda typ hela tiden xD) Okej, vi försöker igen:

Det blev bättre med tiden, men, han var väldigt rädd för vuxna karlar och kunde kasta sig bakom när dom närmade sig honom. Han var fruktansvärd stark och pigg (vilket har hörts förr och upplevts själv, men det börjar bli bättre :). Dom testade massor av olika bett men dom betslade aldrig upp honom. Dom tävlade lite klubbtävlingar i hoppning med honom. Sen var dom även iväg på en ridkurs i Strömsholm.

Dotterns kompis tog honom på foder i ett år innan hon köpte honom. Dom tävlade också lite klubbtävlingar, upp till 90cm. Hon hade honom i ca 1-2 år. När han skulle säljas igen så las han ut på blocket som en "trevlig familjehäst" vilket Lena inte tyckte stämde om honom då han kunde vara svårkontrollerad för en liten tjej eller pojke.

Jag tror att han måste ha farit illa eftersom han var så pass rädd för karlar. Och det är typ det jag har fått veta hittills. Och att dom fem ägarna som står med i passet typ bara är hälften av dom ägare han egentligen har haft.

Man börjar få mer och mer förståelse om varför han är som han är och varför han reagerar som han gör med vissa saker (tillägg från Lovisa: t.ex. att han kan hoppa till vid hastiga rörelser).

Jag letar vidare och hoppas att jag kan få svar från flera ägare!

Det här gick ju bra tillslut ändå, vi lyckades ta oss igenom ett blogginlägg trots allt flum! VI ÄGER! :D BTW, vi är ju bara så sjuuuuuuukt COOLA!!!! Elleeeeeeeeeer?

Hästar är bäst!

Hästarna fick komma ut på en liten vända idag också.
Dock var det inte jag och Lovisa som red idag. Vi fick med oss Linnea och Ante som ville testa på att rida och Linnea fick ta Demon och Ante på Paddan.
Lovisa höll Paddan i ett grimskraft som en liten extra säkerhet eftersom man aldrig vet vad den herren kan hitta på för tokigheter.
Jag och Niklas gick också med bredvid.
Dom skötte sig riktigt bra tycker jag och det var kul!

Sen åkte Niklas, Ante och Linnea i förväg medan jag och Lovisa tömkörde Charlie. Hon tog med sig ett grimskaft för säkerhets skull för han kändes väldigt pigg och tokig när vi gjorde i ordning honom. Så vi började i skogen och som vanligt jobbade han bra.
Vid ett tillfälle blev han dock väldigt rädd för en gren som låg på marken så Lovisa flyttade undan den och så kunde vi vandra vidare.

Körde även lite på volt på gårdsplanen sen i trav och han var väldigt seg och konstig. Lite smått dryg till en början också då han hela tiden gick in i mitten på volten och fram till mig. Så han lyssnade ganska dåligt men annars sökte han sig väldigt fint neråt vilket han inte alltid gör på volt annars. Sökte sig neråt och framåt avslappnat.

Imorgon tar sig Lovisa ut med sin syster Amanda och kompis Elin på en liten vända och sen tar vi oss ut igen på måndag och antingen blir det väl långa vändan runt eller så blir det kanske ett träningspass på banan. Vi får se helt enkelt hur vädret ser ut!

It's a long road when you face the world alone

Nu börjar tristessen smyga sig på.
Den ekonomiska ångesten börjar smyga sig på.

Har varit hemma i fem dagar nu och jag har mått riktigt bra.
Det har varit fem väldigt bra och roliga dagar, men mörkret börjar smyga sig på.
Skuggorna förföljer mitt varje steg och vill inte låta mitt hjärta vila.

Komplexen växer sig större för varje blick mot mig själv.
Drömmarna dyker upp igen om det som har varit.
Bra som dåligt.
Saknaden kommer och går.
Motivationen blir större och sliter mig itu ju mer den växer.

Och ingenting blir bättre av oron för något som ligger mil ifrån mig och som jag inte har styrkan att kunna göra någonting åt.

Driv inte på en häst med slag, utan med havre

Skriver ett litet kort inlägg om dagens tur ut till hästarna.
Eftersom dom gick ett litet "hårdare" pass igår så tyckte vi att dom skulle få komma ut och röra på sig idag med och inte stå stilla och bli stela idag.

Jag och Lovisa började med en skrittur på Charlie och Paddan ute i skogen på långa tyglar så dom fick en lugn tur idag, jobba och lyfta på fötterna lite bara och gå i lite backar.

Sen fick Lovisa rida dubbelt idag, hon tog sen Demon på en liten barbackatur och jag ställde mig och putsade av tränsen lite snabbt och smidigt. Vi ska försöka komma ihåg och putsa av sakerna lite snabbt nån gång i veckan när vi åker ut så det håller sig och när vädret blir varmare och bättre ska vi ta en rejäl omgång och ta isär allting så det blir ordentligt rengjort.

Imorgon får gubbarna vila, Charlie har ju trots allt blivit 20 år.
Sen på lördag funderar jag på tömkörning med Charlie i alla fall, det var ett tag sen och det kan vara bra för honom att få vila ryggen från vikt till och från också.

Hästar är änglar med osynliga vingar

Tog sig åter igen ut till hästarna idag med Lovisa och det blev träning på "banan". Lite tur att det blev kallare idag så det har frusit till lite och inte var så blött. 

Lovisa hade letat fram lite övningar som vi kunde göra, det blev tre travbommar och sen koner snett igenom som man skulle rida serpentiner/volter runt. 

Vi började med Charlie och Paddan, jag på ponnyn självklart :-)

Han är ett stort mysterium ibland. 

Han var väldigt lugn idag och jag kunde trava längre sträckor utan att känna att han i varje steg ökar mer och mer och inte bromsar in. Idag var han bättre reglerbar och lyssnade fint. 

Dock var han lite slängig med huvudet men jobbade på fint till och från, mest i det högra varvet. 

Här är ett mysterium. Han är stelare i höger varv men han går oftast bättre och söker sig mycket bättre neråt. I vänster varv känns han nästan lite övermjuk och böjer sig själv för mycket och spårar inte utan drar baken åt ett helt annat håll. 

Över bommarna ville han hoppa men vi tog oss över dom lugnt och fint ändå och han ställde sig fint runt konerna. Sen mina damer och herrar, testade jag galopp på honom första gången idag. 

Jag ville prova galoppfattning och min plan var att endast galoppera fyra fem steg. Dock blev det några fler för OJ vad roligt det var! Hade lite problem att bromsa honom men i höger varv gick det faktiskt bra. Han slängde upp huvudet lite men han lyssnade och det kändes som det viktigaste just då. 

I vänster varv däremot böjde han halsen som en banan när jag försökte ta in honom på volt för att lugna ner honom och sen var han på väg att sticka. Han satte i gasen ordentligt och jag kände att han tänkte sticka iväg. Som tur var fick jag stopp på honom. 

Travade sen för att lugna ner honom lite och avslutade. 

Allt som allt skötte han sig rätt bra idag. 

Sen red jag Demon och Lovisa fotograferade.
Det blev ett kort pass på ungefär bara 15-20 minuter, men det var bara för att Demon var rena rama drömmen idag! Jag är så stolt över honom! 

Vi vet att han kan jobba bra och söka sig neråt i skritt och jag förväntade mig inte alls något sånt i traven men jösses vad fint han gick. På rakt spår ville han sätta i gasen och gick mer med huvudet i luften så jag styrde in honom på volter istället, också för att mjuka upp honom i sidorna och han jobbade så otroligt fint. 

Böjde och ställde och jobbade underbart.