Jag började med hästar för 14 år sen och jag har haft ett riktigt långt uppehåll. Om jag inte minns helt fel var mitt uppehåll från slutet av 2009 till sensommaren/hösten 2011, så ungefär i 1,5 år. Det var det värsta jag varit med om nästan, det var väldigt jobbigt att inte rida och hålla på med hästar. Dom är ju trots allt en stor del av mitt liv och har alltid varit :-)
Jag både ångrar och inte ångrar att jag flyttade hit. Jag ångrar det på grund av att jag saknar min familj och alla mina vänner i min hemstad plus att jag hade ett jobb där. Nackdelen där var att det var väldigt svårt att hitta hästar att rida och ta hand om med bra bussförbindelser och det är viktigt för mig då jag inte har körkort. Så det är den väldigt stora fördelen här, jag får rida hur mycket jag vill och jag älskar att jobba med Charlie. Han har blivit mitt liv här nu under tiden då jag inte har fått något jobb eller annan sysselsättning :-)
Hej. Tack för en bra blogg.. Älskar hästar, det är kul att du lägger ut om både privatliv och hästar.Vilket är dit bästa minne från hästar och från ditt eget liv. Blev visst 2 frågor:) Kram frida
Hej! Det går bara bra med två frågor. Det glömde jag skriva som svar till er andra, tack så mycket för att ni gillar min blogg. Jätteroligt verkligen med respons! Till dina frågor så var det inte världens lättaste :-) Haha. Mitt bästa minne från hästar måste nog vara när jag hopptränade för John Hickey en gång. Jag var otroligt nervös men det var en av dom bästa upplevelserna. Han är en otroligt bra tränare, snäll men tuff, ger jättebra kritik om vad man behöver jobba på osv. Jag fick med mig erfarenheter och nya saker jag lärde mig. Det var en härlig upplevelse! När det kommer till mitt eget liv... Den är riktigt svår men ska jag välja en så är det nog när veckotidningen Allers ringde upp mig för en intervju om mitt liv som skulle bli till ett reportage. Jag har nog aldrig skrikit och hoppat så högt av glädje förut. Slutade inte le på hela dagen :-)
Hej. vad roligt att du har lite frågestund. Har läst din blogg ett tag, och tycker den är intressant att följa, känns som du vart med om en hel del i ditt liv. Tycker du verkar vara en väldigt duktig ryttare och ni tar alltid så fina bilder. Skulle vara kul om du kunde lägga ut lite bilder på dig, och kanske lite mera privata bilder på hur du bor osv.. Min fråga till dig är: vad är det värsta du vart med om förutom det som hänt dig, fick du något stöd från dina vänner när allt hände dig? Hälsningar Minna
Hej! Vad kul att du följer min blogg :) Jag är så glad att jag har fått flera läsare. Ja absolut kan jag lägga ut lite flera bilder på mig och mitt vanliga liv förutom hästarna :-) Det värsta jag har varit med om är mitt förhållande där jag blev misshandlad. Jag kan inte komma på nånting annat såhär i efterhand och när jag väl berättade för mina vänner så fick jag otroligt mycket stöd, men under lång tid höll jag allting för mig själv för det var lättare just då. Mina vänner har alltid varit mina stöttepelare när jag väl har tillåtit dom och det har hjälpt mig. Mvh / Anna
Hej Anna! När började du hålla på med hästar?
SvaraRaderaoch har du haft uppehåll nångång?
Hej!
RaderaJag började med hästar för 14 år sen och jag har haft ett riktigt långt uppehåll. Om jag inte minns helt fel var mitt uppehåll från slutet av 2009 till sensommaren/hösten 2011, så ungefär i 1,5 år.
Det var det värsta jag varit med om nästan, det var väldigt jobbigt att inte rida och hålla på med hästar. Dom är ju trots allt en stor del av mitt liv och har alltid varit :-)
Hej! vad kul med frågestund. Ångrar du att du flyttade?
SvaraRaderaKul blogg:)
Hej!
RaderaJag både ångrar och inte ångrar att jag flyttade hit. Jag ångrar det på grund av att jag saknar min familj och alla mina vänner i min hemstad plus att jag hade ett jobb där. Nackdelen där var att det var väldigt svårt att hitta hästar att rida och ta hand om med bra bussförbindelser och det är viktigt för mig då jag inte har körkort.
Så det är den väldigt stora fördelen här, jag får rida hur mycket jag vill och jag älskar att jobba med Charlie. Han har blivit mitt liv här nu under tiden då jag inte har fått något jobb eller annan sysselsättning :-)
Hej. Tack för en bra blogg.. Älskar hästar, det är kul att du lägger ut om både privatliv och hästar.Vilket är dit bästa minne från hästar och från ditt eget liv. Blev visst 2 frågor:) Kram frida
SvaraRaderaHej!
RaderaDet går bara bra med två frågor. Det glömde jag skriva som svar till er andra, tack så mycket för att ni gillar min blogg. Jätteroligt verkligen med respons!
Till dina frågor så var det inte världens lättaste :-) Haha. Mitt bästa minne från hästar måste nog vara när jag hopptränade för John Hickey en gång. Jag var otroligt nervös men det var en av dom bästa upplevelserna. Han är en otroligt bra tränare, snäll men tuff, ger jättebra kritik om vad man behöver jobba på osv. Jag fick med mig erfarenheter och nya saker jag lärde mig. Det var en härlig upplevelse!
När det kommer till mitt eget liv... Den är riktigt svår men ska jag välja en så är det nog när veckotidningen Allers ringde upp mig för en intervju om mitt liv som skulle bli till ett reportage. Jag har nog aldrig skrikit och hoppat så högt av glädje förut. Slutade inte le på hela dagen :-)
Hej. vad roligt att du har lite frågestund. Har läst din blogg ett tag, och tycker den är intressant att följa, känns som du vart med om en hel del i ditt liv. Tycker du verkar vara en väldigt duktig ryttare och ni tar alltid så fina bilder. Skulle vara kul om du kunde lägga ut lite bilder på dig, och kanske lite mera privata bilder på hur du bor osv.. Min fråga till dig är: vad är det värsta du vart med om förutom det som hänt dig, fick du något stöd från dina vänner när allt hände dig? Hälsningar Minna
SvaraRaderaHej!
RaderaVad kul att du följer min blogg :) Jag är så glad att jag har fått flera läsare. Ja absolut kan jag lägga ut lite flera bilder på mig och mitt vanliga liv förutom hästarna :-) Det värsta jag har varit med om är mitt förhållande där jag blev misshandlad. Jag kan inte komma på nånting annat såhär i efterhand och när jag väl berättade för mina vänner så fick jag otroligt mycket stöd, men under lång tid höll jag allting för mig själv för det var lättare just då. Mina vänner har alltid varit mina stöttepelare när jag väl har tillåtit dom och det har hjälpt mig. Mvh / Anna