Vissa påverkar mer än andra

Kortet taget på hennes födelsedag. En
av dom bästa ridturerna vi haft.

Jag satt för två dagar sen och rensade bilder på mitt usb minne.
Jag kom in på mappen Jag och Xinombra.

Man hör och ser berättelser och historier om kontakten mellan ryttare och häst och jag har alltid avundats andra hur nära dom har stått sina hästar.
Vilken förståelse dom har haft sinsemellan.
Vilken tillit det har funnits och vilket förtroende.
Framför allt kärlek.

Det finns en häst av alla som jag har fått den speciella kontakten med.
Och det var Xinombra.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
Där stod hon, divig och svartbrun.
Större personlighet skulle jag aldrig lyckas hitta någon annanstans.

Det tog många ridturer och träningspass innan jag skulle lyckas hitta alla hennes knappar,
men vissa dagar spelade det inte någon roll.
Divig som hon var kunde hon bestämma sig för att den dagen ville hon inte jobba,
och då gjorde hon inte det heller. Oavsett vad jag gjorde.

Hon var en dröm som hade blivit sann.
Det hade kunnat bli hon och jag.
Jag hade planerat allting in i minsta detalj.

Hon gav mig den bästa lyckan någon kan ha.
Hon gav mig den kärlek jag behövde.

Jag fick lära mig NH av Lisa, en annan tjej som red där.
Det gjorde att vi kom varandra ännu närmare och jag fascinerades av hur snabbt hon förstod mina signaler, och hur snabbt jag förstod hennes signaler.
Jag blev helt fast, vi förstod varandra.

Jag byggde upp hennes muskler, hon blev mer ståtlig och vacker.
Jag har älskat många hästar och jag kommer älska många fler,
men jag kan lova att det aldrig kommer någon häst som henne.
Hon var den nästintill svarta drömmen.
Blänkande och vacker.
Stolt med en vilja som ingen kunde rå på.

Det här var sista gången jag såg henne. Allting var klart, hon skulle säljas och åka nästa dag.
Tyvärr blev det inte så, hon fick senare en hemsk diagnos om sina ben och fick åka till Trapalanda.
Vila I Frid du vackra svarta natt.
Jag kommer alltid älska dig. Du kommer alltid att vara nummer ett.