Första gången jag suttit upp på honom efter att jag har fallit av honom, har blivit rätt osäker på honom så därför har Lovisa fått rida honom istället. Kände mig inge nervös alls när jag började skritta fram men när han sen började fjompa sig, skakade på huvudet och höll på så började nerverna komma och ta över.
Skrittade lite serpentiner och travade lite grann, lite volter och övergångar.
Blev ungefär endast en kvart, tjugo minuter men jag tyckte det fick räcka då jag kände mig något nervig.
Han fick i alla fall röra lite på sig.
Sen tog vi Charlie och Demon och bestämde oss för att rida till backen igen för en gångs skull och runt den vändan. Det var länge sen och jag har inte ridit dit på egen hand efter att Charlie typ fick panik där.
Båda skötte sig jättefint, Charlie fick lite bråttom uppför backen till och från bara.
Vi skulle trava tyckte han! Men fick stopp på honom och så lugnade han ner sig.
Sen visade det sig att det har åkt maskiner runt i skogen (dom har huggit ner massor av träd och rensat), och dom har gjort så att våra vanliga stigar hemåt har försvunnit. Så vi följde en väg där maskiner åkt och kom fram till en återvändsgränd så där fick vi vända och så testade vi att svänga åt ett annat håll.
Hästarna fick lite extra jobb, det blev väldigt mycket upp och ner och snö att pulsa i.
Så vi red vilse helt enkelt och hade inte en blekaste om var vi var någonstans!
Vi följde i alla fall den andra vägen och till slut tjöt jag om att jag såg ett hus!
När vi kom ut från skogen visade det sig att vi lyckats komma bort mot vändplanen så det var bara att skritta hemåt därifrån. Slutet gott!
Jag har funderat lite, jag önskar att jag kunde beställa ett nytt bett till Charlie idag, men har tyvärr inte dom ekonomiska resurserna så det får vänta lite. Det jag då har tänkt är att jag kanske åter igen ska lägga lite mera fokus på klättring och tömkörning. Kanske prova banan nån gång men inte nöta honom där för mycket när han för det mesta ändå bara springer och tvingar mig att dra tag i honom.
Det får nog bli ett litet steg tillbaka här, men förhoppningsvis blir vi inte kvar där länge.
Jag tycker du ska klappa dig själv på axeln idag, inte bara för att vi var duktiga och var ut även om det snöade en massa utan även för att du red Paddan igen och även om han höll på lite smått med sina "Paddan" fasoner så red du lite till. Strongt gjort eftersom det var första gången sen du åkte av! Är stolt över dig! <3
SvaraRaderaOch med Charlie, jag tycker inte att det är ett steg tillbaka, det är ett steg i rätt riktning, bygga upp lite mer muskler så han förhoppningsvis får lättare att bära upp sig själv och inte drar lika mycket, det är klart att det kanske inte bara är musklerna som gör det men det spelar säkert in, så om du känner att det behövs sen så får du prova byta bett när du har dom ekonomiska resurserna :)