Charlies historia

Jag tänker börja det här inlägget med att säga att vissa människor borde inte få ha häst!
Få ha djur överhuvudtaget!

Jag tycker det är alldeles för lätt att skaffa djur nu för tiden och jag tycker att vid många tillfällen har den rätta känslan för att skaffa en häst blivit bytt med en liten känsla av att man köper bara för att det kan vara kul.
Många som dessutom inte har erfarenheten eller lärdomen köper och då råkar alltid hästen illa ut.
Tyvärr blir det den som får lida.

Jag fick ett samtal idag från ännu en av Charlies tidigare ägare. Hon har varit sjuk och det är därför hon inte har kunnat ringa tidigare.
Hon var otroligt trevlig och berättade glatt på om sin korta tid med Charlie.

Han var lite svankig i ryggen när hon köpte honom och hon sa samma som dom tidigare också gjort, att han var otroligt stark och hade en tendens att kunna sticka iväg.
Men hon berättade sen att när han blev muskulös och stabil så lugnade han ner sig och blev betydligt mysigare att rida, mer hanterbar.
Hon berättade att han var helt underbar att hoppa.
Att det kunde gå lite fort ibland men att han aldrig hade stannat med henne.
Hon sa att det enda man behövde göra var att rama in honom och driva.
Det viktigaste var musklerna. Självklart är det viktigt på alla men det gör honom betydligt lugnare.

Tyvärr hade hon inte honom så länge för att när hon köpte honom så hade hon inga planer på att tävla igen men dom känslorna kom tillbaka och med tanke på att han endast var ponny så sålde hon honom.

Hennes vän den tiden tog honom på foder ett tag för att kanske senare köpa honom men någonting stämde inte. Hon slutade höra av sig och gick inte att få kontakt med.

Så en dag bestämde hon sig för att åka ner till Göteborg och konfrontera sin vän.
Det hon då får se, långt in på sena natten, är en Charlie som står i hagen utan någon som helst man kvar, inga muskler med öppna sår. Helt sönderslagen.
Hon gjorde det enda rätta, hon lastade in honom i lastbilen och åkte hem igen.

När hon ringde polisen och berättade om situationen fick hon tyvärr bara höra att hon var den som kunde bli anmäld för intrång.
Man undrar hur polisen tänker ibland?!
Blir riktigt förbannad och ledsen.

Jag tycker så synd om honom. Det är hemskt vad den stackars lilla ponnyn varit med om.
Han är en liten kämpe dock!

Hon skulle vid ett tillfälle skicka bilder till mig, både på skador och bilder från hans tidigare dagar så det ser jag fram emot.

Jag har fallit så hårt för den här ponnyn och ju mer jag får veta om honom, ju mer älskar jag honom. Han är bara för underbar! Och jag är inte den enda som tycker det!
Han ska få både pussar och kramar från sina tidigare ägare nästa vända ut till stallet.