Året som har gått

2012 har varit en av världens största berg och dalbanor för mig.
I januari lämnade jag ett fem års helvete bakom mig men psykiskt tog det inte slut där.
I fem månaders tid blev jag trakasserad via sms och samtal.

I januari fick jag härligt besök från Avesta av Lovisa och Niklas och vi gjorde Uppsala osäkert.

Det hjälpte mig mycket att få träffa dom i mörka tider.

I februari hände någonting jag aldrig trodde skulle kunna hända på så kort tid. Jag blev förälskad. Jag blev kär.
Jag träffade världens mest underbara kille och idag har vi varit tillsammans i nio härliga månader.

Allting var nytt. Det kändes läskigt och underbart på samma gång.
Våren var en väldigt förvirrande tid med många obesvarade frågor och mycket osäkerhet när under dagarna jag jobbade och under kvällarna när jag skulle ta mig hem.

I april fick jag det svar jag behövde.
Jag stötte på Honom efter jobbet och när jag hade kommit hem till min mamma blev jag trakasserad via sms och min charmiga prins tog sin bil och åkte elva mil mitt i natten för att han var orolig. Där fick jag mitt svar, på att han var rätt för mig.

Under Valborg jobbade jag natt och fick nattliga samtal från mina nära och kära i Dalarna och insåg att jag ville vara närmare dom. Sommaren kom och regnade bort ganska fort men det fanns soliga och härliga dagar.

I maj fick jag och Lovisa följa med Jojjo till Norrköping International Horse Show och jobbade på framhoppningen och jag måste säga att trots att det var det tyngsta jobbet jag varit med om och fick kortas ner på grund av feber så var det bra lärorikt och man fick träffa nya människor och få nya erfarenheter. Det är något jag gärna gör igen.

Vad jag har fått lära mig under mina dagar hos terapeut är att jag måste våga ta chanser för annars kommer jag aldrig att komma någonstans och att det är så jag kommer lära mig så ett beslut tog som skulle återkomma i mina tankar under en väldigt lång tid. I juni jobbade jag min sista dag på jobbet i Uppsala och den 21 juni var det personalfest.
Jag hade otroligt roligt, jag förklarade hur mycket dom betydde för mig och jag grät.


Dagen efter, på midsommarafton, packade jag och Micke in mina saker i bilen och åkte iväg.
Vi skulle bli sambos. Jag grät hela vägen till Avesta.

Jag hade några deppiga dagar över saknaden till min älskade hemstad Uppsala.

Jag kan inte skriva jättemycket om vad jag har gjort i Avesta då jag inte lyckats få något jobb här ännu. Jag har knackat massvis av dörrar, jag har ringt massvis av samtal och skickat flera mejl men inte fått napp. Tiden sen jag kom hit har varit en ordentlig berg och dalbana.
Jag har mått så dåligt att jag har gråtit i timmar i sträck och fått smärtor i hjärtat och fått andnöd.
Jag har varit så glad att jag har skrattat så min mage har gjort ont och fått ont i kinderna.

I oktober började jag med min stora passion igen hos Lovisas mamma och deras tre hästar.
Jag startade Projekt Charlie som innebär att jag ska börja bygga muskulatur och få upp den svankiga ryggen på den 19 åriga ponnyn med världens energi och vilja.
Jag söker även efter hans historik och det flyter på bra, jag får mer och mer information om hans tidigare liv.

Vintern har varit kall och lång och jobbig men det har varit mysigt vid många tillfällen och jag hoppas att nästa år blir ljusare psykiskt.
Det har varit ett lärorikt och väldigt omtumlande år, det har varit många upp och ner och många frågor som jag har sökt svar på. Det har varit på gott och ont och jag är glad att jag fortfarande har alla mina nära och kära omkring mig.

Jag avslutar med att säga Gott Nytt År till allihopa och så hoppas vi på att 2013 kommer med öppna dörrar för nya möjligheter, nya erfarenheter och nya lärdomar.

Hästar gör ett landskap vackert

Då fick man äntligen komma upp på hästryggen igen!
Det var verkligen mysigt.

Jag och Lovisa åkte ut och hon tömkörde Paddan först medan jag fotograferade lite grann och sen blev det en väldigt lugn och oseriös skrittur på Demon och Charlie.
Det var två pigga och smått busiga hästar vi satt på men vi red med långa tyglar mest av tiden och lät dom pulsa på i snön bara. Vi pratade och skrattade och hade allmänt roligt och till och från blev det lite ofrivillig trav och då skrattade vi bara ännu mera.

Det var en härlig ridtur, det behövs såna också ibland.

Cause all we got is Right Now

Då är det dags att uppdatera igen. Jag skulle ha skrivit igår men då var jag alldeles för trött.

På juldagen blev det utgång.
Micke hade tyvärr feber så han fick hålla sig hemma så min plan var att åka till Jojjos förfest och hänga med henne och hennes vänner och sen åka hem när dom skulle ut på krogen men det första Jojjo sa när jag kom med bussen var att hon skulle betala in mig, att vi skulle festa!

Så det var riktigt trevligt. Fick träffa Jojjos kille också och han var trevlig :-)
Vi drog iväg till Saluhallen och dansade loss och sen tänkte vi dra något tidigare för att hinna gå till Bullitt också men det tog 40 minuter att hämta ut våra jackor så jag och Jill hann tyvärr inte med till Bullitt då klockan hade hunnit bli tio över två och bussen hem gick halv tre.
Men det var en riktigt rolig kväll!
Det behövde jag! En utekväll i älskade Uppsala.

Och en av dom bästa grejerna var att när jag frågade Micke hur jag skulle göra så sa han utan att tveka att jag borde åka och träffa Jojjo och umgås med henne. Han tyckte inte jag skulle sitta hemma bara för att han var sjuk och det härligaste... Jag vet att han menar det också.

Med Ayman... Antingen så sa han att jag inte fick gå eller så låtsades han och sa att det var okej men betedde sig irriterat och gav mig knappt ett hejdå när jag väl åkte. Sen fick jag gå på tårna i flera dagar fram tills dagen då han gav mig en rejäl utskällning och bestraffning.

Det är så skönt och slippa det.

På annandagen åkte vi iväg till pappa för att fira en till jul med Anders, Pernilla och barnen också.
Det var ordentlig fart på dom, jösses vad dom sprang runt och skrek och lekte och busade.
Som tur är var jag inge bakis så jag störde mig inte alls på det, det var bara roligt.
Så åt vi åter igen julmat och hade det mysigt.
Det var riktigt mysigt och trevligt.

Igår åkte jag och Micke först till stan och bytte ut skorna till en storlek större och sen åt vi lunch på Jalla och hälsade på min älskade andra familj.

Till kvällen blev det middag hos mormor så att vi fick hinna träffa henne och min moster en gång till innan vi skulle åka hem. Blev rena rama paltkoman efteråt, magen tyckte inte alls om mig på kvällen.

Skönt, skönt och åter igen skönt att vara här!

There's a hero if you look inside your heart

Känns som det är dags att skriva ett par rader.
Vi har varit i Uppsala i tre dagar nu och det är så skönt.
Jag kan slappna av, ta det lugnt och bara umgås med nära och kära här.

I lördags när vi kom storhandlade vi med mamma och både lördagen och söndagen spenderades till att städa och laga mat och förbereda inför julafton.
Jag och Micke tog även en timmes promenad på söndagen så det var skönt.
Då hade jag inte lika dåligt samvete över att jag ätit massa choklad på lördagen. Hihi.

Igår, julafton var riktigt trevlig.
Mormor kom hit, mammas kusin Gunnar, moster Birgitta och Peter.
Det var riktigt kul. Vi satt och babblade, det lät som rena hönsgården här hemma skulle jag gissa på och när vi satt och spelade spel blev det massa skratt och det var verkligen helt underbart.

Fick världens snyggaste skor av Micke i julklapp, tyvärr lite små så vi ska ta någon dag och åka till en affär här i stan och byta ut dom till en större storlek.

Idag vet jag ej vad som händer ännu, förhoppningsvis blir det någon liten vända på stan till kvällen.
Vi får se helt enkelt.

Jag saknar Charlie faktiskt!
Fina lilla ponnyn, önskar han fanns här så jag kunde fortsätta mitt arbete med honom.
Tyvärr har Lovisa blivit sjuk så hon kommer inte kunna åka och rida honom heller så han får en liten "semester" nu.

Inga filosofer förstår oss så väl som hästar

När jag fick veta att Lovisa var krasslig och inte skulle orka ta sig ut och rida idag så tappade jag också själv lusten lite och tänkte först hålla mig hemma, men jag tog bussen vid elva och åkte ut ändå.

Det var något kallare idag så inte bara fötter blev kalla idag, utan lår och händer också men jag överlevde i vilket fall som helst. Jag gjorde i ordning Charlie, ryktade och pysslade lite extra idag för omväxlings skull och så hade jag planer på en lugn skritt tur idag med långa tyglar men så blev det inte riktigt.

Jag började skritta mot vändplanen och tänkte rida åt det hållet men där framme höll dom på med att hugga ner träd och det stod en stor maskin där som höll på och stapla trädstammar så jag bestämde mig för att vända när jag märkte hur Charlie började spänna sig. Kan verka dumt och vända istället för att ta sig förbi det men jag kände att det vore väldigt onödigt att stressa upp honom genom att sitta och skänkla på honom och försöka tvinga förbi honom.

Det blev en tur i skogen istället och han pulsade på så fint tills vi kom till en kal fläck där det är en vattenpöl. Han stannade och drack som han alltid brukar göra där och under tiden hörde jag hur en maskin började brumma och låta längre fram i skogen. Charlie reagerade förstås han med och ville inte alls gå över vattenpölen mot "monstret". Han har aldrig haft några problem med det tidigare men nu var det plötsligt något  längre fram i skogen som inte alls kände tryggt sa han. Jag försökte ett flertal gånger men det kändes omöjligt så jag hoppade av och ledde förbi honom och klappade om honom ordentligt och berömde honom.

Jag satt upp åter igen och så tog vi oss hemåt lugn och avslappnat resten av turen genom skogen.
Ingen skada skedd!

Imorgon får han vila igen för det skulle bli kallare igen.
Jag skulle jättegärna vilja rida en till vända innan vi åker till Uppsala men får se om jag kan klämma in det tidigt på lördagmorgon, beroende på väder och hur jag känner mig.

Ain't like you to hold back or hide from the light

Här har man suttit och längtat efter csn pengarna eftersom att julafton och nyår närmar sig.
Och inte bara det, också att vi snart åker till Uppsala har gjort att jag längtat ännu lite mera efter det.
Jag loggade in på banken för att se om jag skulle få dom innan jul och ja det skulle jag.
Men ett tusen mindre än vad jag annars brukar få.
Jag vet inte om dom har gjort en slags miss eller om dom bara är helt dumma i huvudet som tänker att jag ska överleva på 300 kr under en månad?!

Ja jag ska ringa dom imorgon och se vad dom säger.
Men det känns inte nödvändigt, det känns inte bra och det känns inte som att jag kommer få ett svar
som jag vill ha.
Jag blir bara så frustrerad.
Hur länge ska jag behöva stå ut med det här?
Jag känner mig inge gladare heller över att ha varit på kommunen igen i måndags för att skriva in mig i vikariepoolen för förskolelärare.
Jag fick prata med någon annan och hon lät inte alls lika positiv som den jag hade träffat innan.
Hon sa att jag inte skulle förvänta mig något inom en snar framtid och när hon såg på min
ansökan att jag inte har ett körkort gav hon ifrån sig en rejäl suck och sa "Det var ju tråkigt."

Jag hade faktiskt fått upp hoppet där ett tag med tanke på responsen jag fick av kvinnan innan
men nu känns det lika mörkt och bittert som det har gjort ett bra tag nu.

Jag ska väl fortfarande inte ge upp hoppet egentligen, man vet aldrig hur det kommer se ut efter nyår..
Men för att lägga fram en sanningens ord...
Så har vi diskuterat det.

Blir det inte bättre så flyttar jag hem till Uppsala igen.
Så! Där är det!
Jag vill verkligen inte för jag älskar och vill bo med Micke.
Jag vill verkligen inte för jag älskar Charlie så mycket och kommer bli totalt förkrossad av att åka ifrån honom och jag älskar Lovisa och Niklas men vad ska jag göra när jag hela tiden mår dåligt?
När jag hela tiden känner att jag måste ljuga.
När jag hela tiden gråter i smyg.
När jag får huvudvärk,
när jag inte sover som jag ska och har magknip på grund av all stress.

Varför måste hjärtat dras åt två olika håll?
Varför kan det inte gå och kombinera?
Ingen kan ha allt jag vet, men varför kan det inte vara så...

You're a shooting star I see

Då har man ridit sista lektionen på Åsebo ikväll.
Vi hoppade bana och Micke var så gullig och filmade så film kommer upp senare när jag fått den av Lovisa.
Det gick riktigt bra idag.
Trots lite fel och Vilectro blev lite pigg igen så är jag väldigt nöjd.
Har inte så mycket mer och säga om lektionen faktiskt förutom att jag är väldigt stolt över Lovisa.
Hon blev osäker på sig själv men hon fick hoppa ett hinder på en volt flera gånger om med Lenas vägledning och det såg riktigt bra ut och hon skötte hästen otroligt fint.
Du ska vara stolt över dig själv Lovisa! För det är jag! Och resten av gruppen.
Du kämpade på jättebra.

Det är lite trist att jag inte kommer kunna fortsätta nästa termin för gruppen och Lena är så otroligt trevliga och roliga. Enkla och avslappnade. Vi hade lite avslutningsfika efter lektionen också.
Men så är det när man inte lyckats få jobb ännu.

Skarpa bett, martingals mfl hjälptyglar är en bra ursäkt för ryttare med dåliga händer och bristande kompetens

Jag hittade en före detta ägare till Charlie på Eniro idag, hoppades jag på i alla fall.
Jag skickade iväg ett sms och frågade om han var rätt person som hade ägt Charlie och det var det, men han gav mig numret till hans pappa istället för det var honom jag skulle prata med.

Så jag tog till mig mod och ringde upp honom och nu har jag fått lite information.
Tydligen har det varit krångel med honom tidigare och folk har betslat upp honom mer och mer vilket antagligen är resultatet för att han är som han är idag.
Han kallade honom något av en "problemponny", men ingenting illa menat för han sa att han annars var en jättetrevlig häst och pyssla med och ta hand om i stallet.

Hans dotter tävlade honom smått i hoppning på låga höjder men hon klarade tyvärr inte av honom då han lätt stack iväg och blev alldeles för stark så dom hade Charlie i ungefär 1,5 år innan dom sålde honom till en tjej där det blev problem med hans papper.
Och det kan säkert stämma för att namnet efter honom i passet är en annan karl.

Vad jag förstod också är att han blivit såld runt väldigt mycket och inte stannat allt för länge hos varje.
Synd på en sån härlig ponny.
Jag hoppas att jag lyckas få tag i fler av hans tidigare ägare och få ännu mera information av vad han har gått igenom för han jag pratade med nu berättade att han inte kan ha haft det allt för lätt hela tiden.

Jag älskar verkligen den här ponnyn så vill ha så mycket information om honom så mycket så jag kan hjälpa honom och lättare förstå honom och på så sätt kanske det kan gå ännu bättre med all träning.

För hästens felsteg bär ryttaren ansvar

Ännu en trevlig dag ut i stallet med Lovisa.

Vi funderade ett tag på hur vi skulle träna och motionera hästarna idag och jag ville inte rida ut ensam idag och banan var svår att komma ner till då Mats plogat upp massor av snö i vägen.
Så det blev att jag och Lovisa red ut på Charlie och Paddan och vi körde ungefär lika som igår. Vi började med skogen som "uppvärmning" där dom fick pulsa genom snön och jobba i backar.
Idag hostade Paddan nästan ingenting i princip så då fick även han vara med på tempoväxlingar idag bort till vändplanen och tillbaka.

Charlie skötte sig fint idag, sökte sig inte mycket neråt alls tyvärr men han lyssnade väldigt bra när vi gjorde skritt-trav och sen var det lite det vanliga springa fort på hemvägen. Blev tempoväxlingar då också men skritt-halt för jag vill inte trava hemåt just nu med tanke på hur han är.
Blev som igår, var tvungen att ha lite dragkamp dom första halterna men sen blev det bättre och bättre och emellanåt gjorde jag även bara halvhalter för att få hans uppmärksamhet och för att få honom att lyssna.
Kunde lätta på handen och ge honom långa tyglar efter ett tag.

Sen var det Lovisa som fick rida två hästar idag för omväxlings skull och hon red iväg på en skogstur med Demon och under tiden gjorde jag i ordning stallet medan jag väntade.
När hon kom tillbaka drog vi på tolkselen för att testa med den lite igen och jag åkte lite "skidor" bakom med Lovisas gummistövlar på fötterna och Demon skötte sig jättefint.
Han kommer bli en underbar häst att tolka efter. Han har inga problem alls med det verkar det som.
Lite mera övning och så hoppas vi faktiskt att snön ligger kvar efter nyår så man kan köra på riktigt!

Imorgon får alla tre hästarna vila faktiskt. Dom har gått ganska bra nu och sen tänkte vi köra på långa vändan runt på torsdag för det var länge sen.
Håller tummarna för bra väder bara!

Kärleken till en häst är aldrig så stor som i den stund man måste skiljas från hästen

Tog en tidig buss ut till Fors och Lovisa idag för att rida igen.

Vi började med att tömköra Demon på gårdsplanen och det började bra och han sökte sig fint neråt till och från men sen började han krångla med huvudet igen och dra ner huvudet och drog tömmarna ur händerna på Lovisa. Första gången gjorde han aldrig det men nu har han börjat göra det varje gång, mer eller mindre och vi kan inte förstå varför.
Vid ridning gör han aldrig sånt så är det någon som har nå förslag på vad det kan bero på så tveka inte att lämna in en liten kommentar.

Sen red vi Paddan och Charlie. Vi började i skogen och sen tänkte vi köra tempoväxlingar till vändplanen och tillbaka men då Paddan hostade väldigt mycket igen så fick det räcka med en skogstur för honom och Lovisa vände honom hemåt medan jag red iväg med Charlie.
Det gick väldigt långsamt, ungefär ett steg i minuten när han upptäckte att Paddan försvann. Fick vara på honom ganska ordentligt för att få framåtbjudning i traven men det gick ganska bra ändå.

På hemvägen däremot var det full rulle igen och som vanligt var dom första tre, fyra halterna en dragkamp men sen blev det lättare och mindre förhållning för varje halt och till slut kunde jag ge honom långa tyglar så han gick ganska lugnt hemåt.

Imorgon blir det ut igen.
Jag känner att det är lika bra att passa på och åka ut så ofta som möjligt nu när vädret blivit lite varmare och innan jag och Micke åker iväg till Uppsala.

Min häst är min vän inte min slav

Vi red även igår och då följde även Micke med. 

Så han red Demon, Lovisa på Paddan och jag... självklart på älsklingen Charlie. 

Vi testade skogen och det gick så bra så. Hästarna fick pulsa på och lyfta på fötterna och koncentrera sig ordentligt för att ta sig igenom stock och sten som gömde sig. Det var en sån här otroligt härlig ridtur. Lite oseriöst och hästarna fick gå med långa tyglar och bara vara skogsmullar för en dag och skogen blir lite tajtare efter ett tag och då jag red först så fick jag all snö på mig som låg på grenar och träd och buskar. 

Sen bytte jag och Micke plats för att Charlie var lite feg och ville inte gå först och då fick han allting på sig istället och vi skrattade och hade jättemysigt under hela ridturen. 

Vid ett tillfälle kastade Micke en snöboll på mig rakt i ansiktet utan att han tittade så det var lagom härligt. Paddan var ett riktigt nervvrak till en början och skuttade och var tokig men han lugnade ner sig efter ett tag. Sen var alla tre hästar lite mer pigga än vanligt och verkade på bushumör.

Trots att det snöade och man blev blöt och lite kall på grund av det så var det en jättemysig vinterridtur. 

Sen åkte jag och Lovisa ut även idag. Micke skjutsade ut mig och han umgicks med Niklas under tiden.

Vi tog en ridtur på Charlie och Demon, den lilla vändan runt som vi kallar den. 

Väldigt mycket snö överallt så hästarna fick pulsa på hela vägen runt och det märktes rejält på Demon att det blev jobbigt för efter ett tag så halkade han och Lovisa bara mer och mer efter. 

Dessutom låg temperaturen på nollsträcket så snön blev ju även mer kompakt och tyngre men då jag satt på en bulldozer idag så var det inga problem. 

Vi travade även lite och visst blir Charlie fortfarande ganska stark och pigg ute med nya bettet också men han söker sig fortfarande väldigt fint neråt och jobbar bra. 

Då ska vi komma till mitt problem.

När jag rider hästar som är väldigt starka och jag känner att dom skulle kunna sticka iväg så blir jag väldigt lätt stum i handen och håller och håller istället för att göra halvhalt efter halvhalt. 

Det är något jag måste tänka rejält på när jag rider Charlie för jag skulle inte kunna vinna en dragkamp med honom i alla fall och dessutom så kan det säkert vara en orsak till att han är som han är. 

När jag kommer på mig själv och börjar göra halvhalter så märker jag själv skillnad att han lugnar ner sig lite. 

Han blev lite svettig men det blev ju ganska rejält pass idag ändå fast det "bara" var att pulsa i snön.

Vi tänkte även tömköra Paddan när vi kom tillbaka men då hade han blivit svettig igen så han fick stå. Vi ska försöka komma ihåg och tänka på att ta han antingen först eller rida han med någon av dom andra så det slipper bli så med honom. 

Fotograferade även Charlie idag igen så här kommer en bild uppdatering på hur han ser ut.

Jag är helt fascinerad av hur fort det går egentligen med hans utveckling. 

Jag förväntar mig verkligen inga stora resultat alls med tanke på hans ålder. 

Visst, ryggen går lite långsamt men hans HALS! 

Från förra månaden till nu har hans hals och bogmuskler blivit rejäla. 

Han börjar bli en riktigt snygg ponny.
Vad glad jag blir när jag ser resultat!!

Gårdagens försenade inlägg

Skulle ha skrivit blogg igårkväll men jag glömde bort det och sen blev klockan för mycket så då skriver jag dubbelt upp idag istället.

Igårkväll blev vi bjudna hem till Rikard och Malin där det bjöds på tacos till middag med lite god dricka till sen spenderades nästan resten av tiden i bastun. Vi satt väl där ungefär 1,5 timme och drack lite kalla drinkar där inne och snackade om allt och inget.
Det var riktigt skönt och man kände sig så fräsch och avslappnad efteråt.
Dessutom blev det en precis lagom lugn och tidig kväll.

Niklas, Rikard och Johan sprang även ut och rullade runt i snön på deras baksida och sen raka vägen in i bastun igen. Jag blev lite sugen på att prova men då jag inte riktigt kände mig säker på att inga grannar skulle kunna se in så ville jag inte slänga av mig handduken utan jag sprang och hoppade i snön istället upp till knäna ungefär och Lovisa skuttade runt lite hon också.
Det knäppaste var att det faktiskt inte var så kallt som jag trodde att det skulle bli.

Vi kom hem till elva igen och då satte jag och Micke oss och tittade på film som visades på teve innan vi kröp till kojs.

Tänkte om du visste hur jag önskade att det svaret var nej

Det var länge sen hon grät som hon gjorde idag...
Hon grät så kraftigt att hon fick andningsproblem och ångestattack.
Hon grät så pass kraftigt att hon kände smärta i hjärtat.

Det tär på henne varje minut att behöva låtsas. 
Men hon känner att hon inte har något annat val.

Hon sitter och lyssnar.
Hon sitter och tänker.
Hon reser sig upp och efter endast fyra meter tar
hon stöd mot väggen och sjunker ner på golvet.
Hon slår ena handen i väggen och den andra i golvet
samtidigt som hon försöker återhämta andningen.

Hon skriker.
Hon skriker allt vad hon kan.

Efter fyra timmars tårar har hon torkat.
Nu sitter hon istället stilla och stirrar ut i tomma intet.

Hon ber tyst för sig själv att hon behöver hjälp,
men hon vet inte vilken, hur och vem.

En häst utan ryttare är alltid en häst, men en ryttare utan en häst är bara en människa

Då har man ridit nästsista lektionen på Åsebo ikväll igen.
Det var hoppning idag och trots att det var kallt som satan och mina tår inte kände nånting under hela ridpasset så var det kul och absolut värt det... För nu är jag ju hemma och har tagit en varm dusch!

Hade Vilectro igen och idag skrämde han mig faktiskt lite.
Inte så jag blev rädd, men blev lite nervös.
Jag har tyvärr blivit så.
Han tycker att hoppning är det roligaste som finns och han bockade lite tokigt en gång men ingen fara.
Men då han blev pigg och började springa på så spände jag mig lätt och det kunde bli lite fel.
Men han är otroligt snäll så det är jag glad över.

Mitt problem den här veckan var att jag hade för långa tyglar.
Vilectro är väldigt lång, han blir lätt lång och stel och då blev det lätt att jag tappade handen och lät honom sträcka ut halsen och Lena tjatade på mig att lyfta upp handen och korta tyglarna flera gånger för att ha bättre kontroll på honom och lättare känna när jag skulle bromsa eller öka.

Men allt som allt är jag väldigt nöjd.
Han hoppade väldigt fint och var väldigt trevlig.
Nästa vecka blir det en ordentlig bana som avslutning på terminen och på fredagen efter kommer Åsebo ha en julklappshoppning som jag och Lovisa ska vara med i.
Ska bli jättekul!

Att rida en häst är som att rida på himlen

Tog bussen ut idag runt lunchtid och fick snabbt in Charlie och började göra i ordning honom.
Jag bestämde mig för att rida på banan idag igen med skritt och travarbete.

Jag märker av att det till och från blir ganska stor skillnad när jag rider ensam än när han har en kompis med sig. Men han får helt enkelt vänja sig för ibland kan inte Lovisa följa med och då blir det så. Han blir lite piggare, lite mera envis och lite starkare och vill hemåt. Vissa dagar kan det gå galant ändå men vissa dagar var han som idag.

Värmde upp med skrittarbete och gjorde volter, skänkelviknigar och halter. Han var lite mera spänd idag och tittade omkring sig, tittade mot utgången upp mot stallet.
Men fin i vänster varv och så började jag med travarbete där jag gjorde åtta-volter och i vänster varv har han absolut inga problem.
Han var väldigt mjuk och följsam men på volten i höger varv drar han sig gärna utåt så jag ställde och böjde honom något överdrivet för att mjuka upp honom och få honom mer följsam även där.

Sen kom Lovisa förbi och hann fotografera lite medan jag red så lägger upp lite bilder från idag.
Allt som allt skötte han sig bra idag.
Nästa gång blir en tur ut i skogen så jag inte nöter och nöter på banan hela tiden.

Jag vet, min sits har många brister.
Jag har en typisk hoppkärring-sits, det är något jag försöker träna bort.

God forbid that I should go to any Heaven in which there are no horses

Först och främst måste jag länka till en blogg som jag spontant hittade via en kompis blogg.
Om en tjej och hennes travare och jag måste säga att jag är otroligt imponerad av den här tjejen. Vilket otroligt jobb hon har gjort med sin häst och vilket tålamod och vilken energi!
Inspirerande!  http://minfux.blogg.se/index.html

Okej, jag rider ingen travare regelbundet,
men jag rider Charlie.
Oavsett häst så har nog varje ryttare mål med sin häst och sin ridning.
Så jag vill sätta upp ett mål nu.

Den här tjejen inspirerade mig så mycket att jag knappt kan förklara det.
Jag ska inte sätta upp några stora mål till en början.
Jag erkänner att jag skulle vilja ställa upp i en Pay & Ride och en Pay & Jump med Charlie någon gång.
Absolut, för att se hur långt han skulle kunna tänkas gå.

Men jag börjar med det här.
Det är den 10:e december idag.
Första veckan i januari ska jag och Charlie ta vår första galopp.
Det kan låta som ett väldigt litet mål på väldigt lång tid
men för oss två så är det inte det.

Jag vill få honom mer balanserad.
Jag vill få honom lugnare och mindre stressad.
Jag vill få honom mjukare i hand.

Och med det nya bettet känns det som att vi är på rätt väg.
Jag börjar med den här veckan och håller tummarna för att temperaturen fortsätter ligga på samma nivå som idag, för i så fall ska jag ta mig ut resten av vardagarna den här veckan.

Jag tänker inte ge upp nu!
Jag kan inte!
Jag får inte!

När en häst springer, föreställ dig att det är som att leka tafatt med vinden

*Andas ut*

Nu behöver jag inte sitta och ha lika dåligt samvete längre för jag och Lovisa åkte ut till hästarna idag.
Hon kom in till stan och hämtade mig på förmiddagen och efter att hon hade handlat på ICA så åkte vi iväg till hästarna och det var inte lika kallt som förväntat så det var skönt.
Vi började med Charlie och Paddan, Lovisa red barbacka på Paddan och jag red Charlie, min lilla älskling. Och idag var han verkligen min lilla älskling!

Provade med Apple Mouth gummibettet som blev inköpt i fredags och visst, han var lite pigg (säkert för att han stått i en vecka) och han var lite småstark till och från MEN han sökte sig jättefint neråt och han jobbade på helt otroligt suveränt. Höjde ryggen och sänkte nacken och han var så fin och så härlig.
Huvudet åkte upp lite till och från självklart, mest i höger varv för där är det så mycket jobbigare, men mest så jobbade han verkligen underbart.
Förhoppningsvis blir det också bara bättre och bättre för varje gång. Så nu känns det verkligen kul!
Så håller vi alla tummarna för att det inte blir alltför kallt så att vi kan fortsätta åka ut.

Vi red på banan (hagen) så dom fick även pulsa på i snön och arbeta lite extra och jag var väldigt väldigt sugen på att galoppera. Tänk så härligt! Men vill avvakta lite till med det, Charlie är nog lite för sprallig och busig för det just nu.

Sen tog vi Demon och herregud vad söt han blev i röda benskydd. Det verkligen passar honom perfekt!
Vi testade tolkselen på honom idag. Jag red och Lovisa gick bakom och la lite tyngd på så att han skulle få känna och vänja sig. I och för sig så åkte hon typ "skidor", fast med sina gummistövlar och jag travade lite med Demon också, eller passade (passgång) lite lugnt för och se.
Han var lite skeptisk och fundersam till och från men han skötte sig exemplariskt.
Lovisa prövade även att släppa tömmarna för det lär ju hända att när det blir mera fart så ramlar man nog och tappar tömmarna så vi tränade på det också.

Det här var en riktigt bra dag i stallet!
Kändes kul och rolig!
Ingen börda idag inte.

Can't erase, so I'll take blame

Då är helgen alldeles strax slut och kan säga att det här var en av dom värsta helgerna på väldigt länge.
Gårdagen gjorde jag... absolut ingenting. Hela lördagen spenderade jag framför teven och/eller datorn tills jag och Micke var så uttråkade att vi tog en kvällspromenad runt stan när det var runt 15 minus.
Men under dagen grubblade jag, jag grät.. Jag grät massor.

Snart är det jul, snart är det nyår men jag kan inte köpa julklapp till någon.
Jag kan inte ens unna mig själv en liten julklapp.
Jag har tagit till desperata åtgärder för att försöka få ihop lite pengar.
Jag har lagt ut massor av mina saker på blocket och jag är inte klar ännu...
Nästa på min lista att lägga ut, som jag inte helt har bestämt mig för än, är hela min samling av filmer.
Vad ska jag annars göra.
Det finns inget annat att göra, förutom att jobba som escort.

Den här dagen... Har jag knappt gjort något annat än att sitta framför teven igen.
Jag vaknade med en otrolig smärta i nacken, typ nackspärr och önskade att jag hade en sån där krage man får på sjukhus för att jag var så rädd att om jag gjorde minsta lilla felrörelse skulle min nacke gå av.
Lyckades diska och dammsuga, dock resulterade det i yrsel och huvudvärk, men jag fick det gjort.

På morgondagens schema står plugga.
Jag skulle vilja ta mig ut till Charlie, sitter och har så dåligt samvete för att han har fått stå så länge som han har gjort nu, men vi får se hur vädret ser ut.
Dessutom se hur nacken känns också för den delen, men framför allt vädret.

I gotta find my way back

Igår var det faktiskt en rätt bra dag då jag mådde nästan helt bra. 

Började med att gå upp långt innan tuppen för att Lovisa skulle komma och hämta mig halv sju på morgonen. Hon skulle skriva tenta i Västerås och jag bestämde mig för att följa med. Så bar det iväg i morgonmörkret och på dom hala vägarna. 

Och hala vägar var det... 

Det var en av dom värsta grejerna jag har varit med om.

Det var inte långt ifrån Avesta, vi hade kommit en liten bit på väg och precis i början på en bro måste Lovisa ha åkt på en liten snödriva eller på en liten yta som var extra hal för bilen fick en rejäl sladd. Den sladdade åt höger och vänster och in på andra vägbanan, men tack och lov lyckades hon få kontroll på bilen. Vi hade tur på många olika sätt. 

Vi hade tur att det inte kom en mötande bil eller en bil precis bakom oss, men framför allt hade vi tur att det inte var något mitträcke för då hade det varit kört. 

Då hade vi utan tvekan åkt rakt in i det och vem vet vad som hade hänt då.

Vi tog oss i alla fall helskinnade till Västerås och tillbaka. Men innan vi åkte hem därifrån åkte vi till Hööks där Demon fick ett par nya röda benskydd och Charlie fick ett nytt bett. 

Så nu ska jag prova gummibett på honom och jag hoppas att det fungerar bättre. 

Håller tummarna för det! 

Väl hemma tog det inte lång tid innan jag satt i en bil igen.

Jag och Micke åkte iväg mot Kupolen i Borlänge och jag måste säga att det sitter kvar i kroppen för jag spände mig hela vägen dit. På hemvägen var det lugnare men jag blev riktigt skrämd av det som hände mig och Lovisa. Det var ingen höjdare. 

Vi åkte i alla fall väg till Borlänge för att leta efter tidiga julklappar till oss från Mickes farmor, vinterskor till oss båda. Jag hittade ett par och vi hittade några fina till Micke också men tyvärr inga i hans storlek. När vi kom hem tittade vi även i affärerna här hemma men det slutade med att Micke fick vara utan för tillfället. 

Sen var det bara fredagsmys under kvällen och jag och Micke satt och tittade på serien Chuck innan det blev en väldigt tidig kväll... för att vara en fredagskväll. 

I may not be a smart man, but I know what love is

Jag avskyr att andra ska behöva lida för att jag mår dåligt.

Jag har börjat bygga upp muren igen.
Den har aldrig varit helt nedriven men den var på god väg och jag började känna mig tryggare.
Men jag har börjat bygga upp den igen.
Bit för bit.

Jag försöker att dela med mig av mina känslor,
men mitt hjärta hindrar mig.
Den säger åt mig att inte vara dum och dela med mig.
Den säger åt mig att endast lita på mig själv
och den säger åt mig att jag måste skydda mig själv.

Jag avskyr att andra ska behöva lida för att jag mår dåligt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde berätta.
Men jag har en stark känsla av att ingen skulle förstå.
Mitt hjärta gör ont och samtidigt känns det ont...
När jag sätter dom jag bryr mig om i skuggorna.

Jag vet inte hur mycket ork jag har kvar.
Jag vet inte hur lång tid det är kvar tills min styrka avtar.
Hur lång tid det är kvar tills mitt hopp avtar.
Hur lång tid det är kvar tills jag åter igen faller,
men den här gången inte lyckas ta mig upp... 

Snöiga hästar, det som fattades var tomteluvan

Ridlektion på Åsebo igårkväll. Bara två lektioner kvar nu sen är terminen slut.
Ska bli riktigt tråkigt för det har varit så härligt att rida lektion igen och fått höra feedback och gruppen vi rider i är så otroligt rolig och avslappnad vilket gör det ännu bättre.

Kan börja med att skriva att gruppen innan oss blev försenade så vi stod ute i snöstormen och frös väldigt mycket, både tår och fingrar tappade känseln och bruna Vilectro blev helt vit och det enda som saknades var en tomteluva så hade han blivit en riktig liten tomtehäst.

Igår hade vi markarbete och jag fick som sagt rida den stora "ponnyn" Vilectro.
Han är 1,70 hög men har väldigt små steg för sin storlek, därav kallas han för den stora ponnyn.
Han är en väldigt härlig häst, en perfekt ridskolehäst som Lena uttryckte sig, för han lunkar på och lyssnar fint på alla hjälper man ger så det går att bara "åka" häst om man vill.
Vill man däremot få honom att jobba ordentligt måste man rida, rida och åter igen RIDA!
Han är väldigt stel och gör väl inte mycket mer än han känner för så jag fick jobba ganska rejält med att få gammelgubben att jobba på.
Uppvärmningen gick inte alltför toppen men första gången jag satt på honom så nästa vecka kanske det går bättre. Men sen körde vi galoppbommar på böjt spår och två upphöjda bommar på rakt spår där vi först skulle korta upp hästarna och få in sex galoppsprång. Klarade vi galant, fick även in sju.

Sen var det ökning som gällde och Lena flyttade bommarna lite längre ifrån varandra och där fick jag väldigt mycket beröm av Lena för Vilectro har tydligen väldigt svårt att länga sitt steg men vi lyckades ta bommarna på fem.

När vi travade av så var Vilectro väldigt fin, han sökte sig framåt och neråt väldigt avslappnat och fint.
Så allt som allt är jag nöjd med gårdagens lektion och nästa gång blir det nog hoppning!

Now and again we try to just stay alive

Jag måste sluta sova så dåligt.
Och så länge.
Jag har totalvänt nu. För bara nåt år sen sov jag max fem timmar per natt för jag hade inte tid att sova längre men det spelade ingen roll. Jag kände mig aldrig särskilt trött för mitt liv var fullspäckat.
Nu... Kan jag sova i tolv timmar.
Det är inte normalt och dessutom är jag trött hela tiden.
Jag pluggar lite om dagarna, absolut.
Men jag saknar att gå och träna.
Och självklart saknar jag att ha ett jobb!

Jag gick till kommunen i måndags.
Jag skrev in mig för att jobba som vikarie inom barn och fritid.
Väntar nu bara på papper från polisen (dom måste ju försäkra sig om att jag inte är en pedofil), så ska jag även gå och lämna in det så får vi se om dom har nånting trevligt till mig.
OKQ8 macken sa ju blankt nej nu när chefen äntligen kommit tillbaka.
Så där rök mina chanser!

Sen har jag hakat upp mig på den här fantasin forskare tydligen har om att jorden ska gå under den 21, eller 22 december. Jag vet inte varför för chansen att det händer är väldigt minimal...
Men jag hade väldiga problem med att somna igår kväll på grund av det och det är inte första gången.
Min hjärna går på världens högvarv när jag har så mycket tid över.
Jag kanske borde satsa på att bli expert på typ fingerskateboard eller lösa en sån där konstig färgkub med fötterna nu när jag har så mycket tid över. Tittar man på youtube så kan man tydligen bli väldigt känd inom sådana grejer.

Som sagt, alldeles för mycket tid.
Jag vill att vintern ska vara slut nu.
Den känns redan för lång och förjävlig.
Den kan försvinna och återkomma till jul och sen försvinna igen.

Det här inlägget är ett väldigt bra bevismaterial på att jag har alldeles för mycket tid att sitta och tänka.
För det är verkligen bara rent svammel som jag behöver få ur mig.
Jag saknar June! Min underbara June!
Jag vill träffa henne NU!
Jag saknar Jojjo! Min underbara Jojjo!
Henne vill jag också träffa NU!

Det funkar liksom inte att leva såhär.
Jag måste ta tag i mina memoarer.
Tydligen så suger jag på allting annat när det gäller jobb så jag får försöka bli expert på att skriva istället.
Det kommer fram ibland och ibland är jag en riktig höjdare när det gäller att skriva.
Det kan bli vackert, sorgligt, djupt och känslomässigt på samma gång.
Och vissa dagar när jag bara känner att livet inte är någonting värt och otroligt tråkigt då blir det inlägg som dessa.
Jag avslutar med en bild på världens sötaste och bästaste ponny!

Även hästar pratar. Du måste bara lyssna på dem

Jag kan knappt tro det själv.
Det tog emot otroligt mycket att gå ut till bussen för att åka ut till hästarna med Lovisa när termometern stod på 16-.

Men vad gör man inte.
Dock så känns det som sista gången jag gör det.
Jag älskar hästar och jag älskar Charlie och dessutom känner jag mig själv.
Jag kommer få så dåligt samvete om jag inte åker ut och låter Charlie röra på sig...
Men vad ska man göra när man trots tre par byxor, tre par långärmade tröjor och vinterjacka, sockor och dubbla vantar, fryser och tappar känsel i fingrar, tår och lår?


Jag önskar jag hade jobb så jag kunde köpa bättre kläder.
Men så är det.

Först tog vi lite härliga vinterbilder på Demon och Charlie i hagen då dom åter igen kände för att springa fram och tillbaka.
Sen med lite hjälp av mat fick vi in Charlie och tömkörde honom på "banan".
Skötte sig fint, verkade lite stressad till och från men annars duktig.
Han fick i alla fall röra på sig.
Sen försvann känseln i fingrarna men även
Demon fick komma ut på en tömkörningsrunda ute i skogen.

Stockholm International Horse Show

I lördags var man iväg till Stockholm med Lovisa, Therese, Mats och Rasmus.
Vi åkte på förmiddagen och när vi kom fram blev det lunch på Jensen's där vi såg att Andreas Carlsson satt och åt även han.
Det diskuterades hur man skulle lyckas smygfotografera honom men försöken gavs upp.

Sen gick jag och Lovisa åt ena hållet och Therese, Mats och Rasmus åt andra hållet och så gick vi runt på stan och kikade. Kallt var det men man blev varm i kläderna av allt springande och knuffande för att kunna ta sig fram på Stockholms tokiga gator.

Så kom tiden för att åka iväg till Globen. Vi åkte i lagom tid så vi även hann gå runt på Ridsportsmässan och titta. Jag önskar att jag vore rik för jag hittade saker i varje stånd som jag ville ha till både mig själv och till hästarna. Men så kan det vara.
Den första vi sprang på när vi gick in på mässan var Linnea.
En gammal klasskompis från Jälla, som vi då inte har sett på snart fem år. Så det var kul!

När vi hade gått runt där så gick vi in på Globen och kämpade oss uppför alla trappsteg till våra sittplatser. Inte dåliga platser, man såg allting väldigt bra!

Så kom det hästar i mängder och hästar och hästar.
Showen började klockan sju med Pegasus, som alla andra år och så var det lite show.
När det kom ut tjugo ponnysar förspända framför en vagn... Då tänkte vi "Fyrspann, släng dig i väggen!" Här kommer det tjugo på en gång!

Det var även Volkswagen Cup och min kusin Annika var med på Undine i den klassen. Tyvärr fick dom åtta fel och i den senare klassen med Calle utgick hon för det verkade som att något inte kändes riktigt rätt.
Det var även fyrspann och akrobatik på HÖG nivå!

Det var helt otroligt!
Vilken känsla! Vilken stämning!
Man rös av att sitta där, det var en sån magisk och häftig känsla.
Tack Therese och Mats för dagen och kvällen!

Förhoppningsvis kan det bli något av en årlig tradition.

Orden kärlek, hopp och drömmar är för många liktydiga med hästar

Vaknade av att Lovisa ringde och när jag tittade ut genom fönstret var det väldigt vitt ute.
Väldigt vitt.
Och det fortsatte snöa hela långa dagen.

Lovisa kom och hämtade upp mig här och sen åkte vi ut till hästarna.
Först satt vi och pratade lite med hennes mamma och Mats om vilken tid vi ska åka iväg till Stockholm imorgon och Globen.
Sen gick vi ut till hästarna och det var ena riktigt busiga hästar.
Dom verkade väldigt lyckliga över snön för både Demon och Charlie galopperade fram och tillbaka i hagen flera vändor om och Lovisa fick några roliga bilder.
Synd bara på att det snöade för alla bilder blev inte superbra men några fick hon.
Dom motionerade sig fint men sen fick vi in Charlie och tömkörde honom en vända i skogen och han jobbade på lika bra som vanligt. Han var lite piggare och busigare än vanligt så Lovisa fick gå med ett grimskaft som extra broms.
Då Paddan fortfarande hostar så himla mycket tänkte vi att han lika gärna kunde få stå idag och ta det lugnt och Demon var det ingen idé att ens försöka få tag i för det var helt omöjligt.

Men Charlie fick sig en vända och imorgon blir det Globen Horse Show!!!
Första gången nånsin jag åker dit så det ska verkligen bli en härlig upplevelse!

Hästen är Guds gåva till verkligheten

Man ska inte rida när man känner att stubinen är väldigt kort, 

vilket jag dumt nog gjorde idag.

Tog mig ut till Charlie idag och tänkte om jag skulle longera idag istället för rida men det fick bli en lugn skrittur bara. Han gick väldigt lugnt och försiktigt bortåt. Det var lite halt så han gjorde klokt att gå försiktigt och då trodde jag han skulle vara smart på hemvägen också men tji fick jag igen!

Då fick han bråttom som vanligt och jag blev riktigt irriterad då han inte lyssnade och slängde upp huvudet under mina försök att bromsa honom och göra halter. 

Dumt nog ryckte jag tag riktigt ordentligt i honom en gång och fick dåligt samvete på en gång. 

Efter ungefär 40 halter på hemvägen så lugnade han ner sig och när vi närmade oss stallet igen så började jag gråta. 

Om jag efter tretton års erfarenhet av hästar och ridning och inte är bra på det så kanske jag bara borde lägga ner det. 

Det är så jag känner just nu, att jag bara skulle vilja lägga ner och ge upp det helt och hållet.

Imorgon åker jag ut igen men då blir det tömkörning och även tömkörning på söndag.

Vill knappt ta mig upp på hästryggen igen...

Hon knäckte mig!

Failure and then a big punch in the face that leaves the mark "hopeless"

Då är man hemma efter ridlektion på Åsebo.
Det var inte riktigt en vanlig lektion idag, vi red dressyrprogrammet LB:1. Film kommer komma senare.

Under uppvärmningen var Nikki jättedryg. Det var mycket folk på läktaren som var livsfarliga och så dom vanliga hinderstöden och bommarna som står i hörnet. Hon fjompade sig jättemycket och drog iväg till och från när hon blev rädd så jag hade inte alls några höga förväntningar på programridningen sen.

Jag kan säga såhär.
Jag är ganska nöjd med programridningen för det gick verkligen över förväntan.
Hon reagerade inte alls på nånting då och det kändes ganska okej med gångarterna och vägarna och sådär.

Men när man blir dömd av någon som ska vara expert, som ska vara proffs och som vet vad dom pratar om och denna person inte ger en endaste positiv kommentar, då känns det rent av förjävligt.
Lena (vår ridlärare) har under tidigare lektioner sagt att hon som dömer kommer ha i åtanke att Nikki bara är fyra år och inte lika utbildad som dom andra hästarna.
Det sket domaren tydligen fullständigt i!
Hon nämnde att Nikki är fyra år, men sen gav hon mig spydiga jävla kommentarer som små hintar till att jag borde ha klarat av det felfritt och att vi inte alls var samspelta och att jag drog för mycket i tyglarna och att vägarna blev dåliga och så vidare.
Jag kan rabbla upp ännu mera!

Visst, jag försöker tänka positivt ändå med tanke på att Nikki bara är fyra år och för att det kändes helt okej, men när någon som är proffs bara ger mig negativa kommentarer och inte någonting bra...
Då är det som en fet smäll rakt i ansiktet.

Jag har varit helt säker på att ridning och hästar - Det är nånting som jag kan!
Men vad fel man kan ha!
Tydligen så kan jag inte det med tanke på att jag fick underkänt i ALLTING i programmet.
Snacka om att knäcka en människa!!

Rid aldrig fortare än din skyddsängel kan flyga

Vi får lov och ge varandra en klapp på axeln jag och Lovisa.
Vi har skött oss riktigt bra i höst med hästarna och idag tog vi oss också ut, trots snöslaskoväder.

Vi började med att tömköra Paddan och jösses vad han hostade.
Det blev endast en liten vända i skogen för vi tyckte att han inte skulle behöva anstränga sig så mycket när han hostade som han gjorde. Täcket på så fick han gå ut i hagen.

Tog vi sista två.
Dammråttor.
Det var två väldigt pigga hästar.
Dom hade väldigt bråttom hela ritten. Blev lite trav och tempoväxlingar också.
Nu har jag bytt tillbaka till bett på Charlie igen och med tips från Lena så har jag även satt på en nosgrimma för att se om det blir någon skillnad.
Visst är han stark men han kändes lite lättare att reglera.
Även om hackamore funkade ännu bättre så lyssnade han ganska bra ändå.
Kan det frysa till nån gång så jag får rida på "banan"?!
Blir nog hundra gånger lättare där.

Kalla blev vi.
Blöta blev vi.
Inga riktiga snögummor eftersom det var mer slask än snö men lite vita blev man.
Vi tog oss ut i alla fall och imorgon blir det nog ännu en vända.

Här är våra pälsade hästar och vi är den lilla tomtenissen som sitter och kurar ihop oss och fryser.
Kyla är "härligt"!

God I need some answers

Tyckte jag skulle ta och lägga in ett helt vanligt inlägg för omväxlings skull. 

Igårkväll var jag och Lovisa duktiga och pluggade i några timmar.

Idag har det inte hänt särskilt mycket. 

Jag hade prov i Engelska C idag och det gick ju helt okej.

Mitt slutbetyg blev E. Är väl på gränsen till F egentligen men det är åtminstone godkänt så jag får helt enkelt nöja mig med det. 

Men jag tänker försöka satsa på högre på dom andra kurserna jag har kvar.

Jag vill försöka få till mig ett väl godkänt i alla fall men det får vi se då.

Sen blev det att jag och Lovisa tog oss ut till hästarna idag efter att mörkret hade fallit så det blev ingen ridning men vi körde lite NH på gårdsplanen så hästarna fick använda sina huvuden lite grann och fokusera. 

Charlie är ju som han är.

Han har fortfarande inte förstått avståndet mellan mig och honom men han stannade till bättre och förstod bättre när jag ville få honom att backa.

Det är bara att fortsätta jobba med det så blir det nog sakta men säkert bättre.

Jag är nyfiken på hans förflutna...

Han kan verka så stressad ibland och bossar gärna runt. 

Så kan det vara...

Imorgon ska vi hinna rida ändå hade vi tänkt.

Jag tar en tidig buss så vi hinner med en ridtur i snön som tydligen ska komma.

Annars ikväll har jag tvättat och diskat, sen tittade jag på filmen Hidalgo. 

Bara lugnt. 

Sitter och tänker att jag vill bli bättre på Natural Horsemanship.

Jag vet grunderna och förstår hur det ska gå till men önskar att jag visste ännu mer och kunde göra det ännu bättre än jag gör det.

Övning ger färdighet sägs det. 

Jag och Charlie får lära oss det tillsammans.

Jag älskar ju faktiskt den här ponnyn <3

Du kan leda hästen till bäcken men aldrig tvinga den att dricka

Då är man tillbaka upp på hästryggen igen.
Har ju varit i Uppsala och red Charlie sist i onsdags men som tur var behövde han inte stå alldeles för många dagar utan att komma ut för Lovisa åkte ut i fredags och tog en tur. Tack!

Vi skulle även ha ridit igår egentligen men det blev aldrig så och jag åkte ut en vända idag istället.
Det har inte regnat på några dagar så jag red till backen och förväntade mig väl ingenting särskilt tokigt.
Men tji fick jag!

En sak ska jag berätta om den där backen. Den är otroligt brant!
Den är uppdelad i två delar. Först en brant del och sen planar det ut en liten bit innan nästa branta del av backen kommer.

Halvvägs uppför den första backen blev Charlie rädd. Inte lite heller! Han tvärvände och tog två galoppsteg ner för den här branta backen. Tack och lov fick jag stopp på honom och vände honom igen och var lite mer bestämd på med skänkeln. Men han totalvägrade och vände en gång till så han hamnade på en sten och halkade till lite grann men jag lyckades vända honom igen.
Jag vill inte göra någonting dumt i onödan och riskera att vi skulle gå omkull om han vände om flera gånger så jag satt av och ledde honom hela vägen upp för resten av backen.

Vad blev han då rädd för?
Tydligen så har det sågats av massor av träd så det låg massvis med grenar, barr och stockar på sidorna av backen som han reagerade på. Det har ju aldrig legat där förut! Och sen att vi var ensamma gjorde väl reaktionen starkare än om han hade haft en hästkompis med sig.

Jag satt upp igen efter backen och han var fortfarande lite stressad men gjorde lite halvhalter och så blev det bättre. Dock var det inte slut. Efter nerförsbacken som kommer sen låg det ännu mera bråte och han började tippa på tå men där fick jag förbi honom och klappade om honom ordentligt.

Så bortsett från detta så gick det bra och han skötte sig fint resten av vägen.

Imorgon ska förhoppningsvis jag och Lovisa ta oss ut. I så fall blir det efter mörkret har fallit men då får vi köra lite övningar på gårdsplanen där det finns lampor.

All the freedom and fame I've gotta find

Hemma i Avesta/Bondelandet igen...
Hade tre underbara dagar i Uppsala.
På fredagen träffade jag äntligen Rahma igen, det var alldeles för länge sen.
Vi åt lunch på "mitt" jobb och sen gick vi upp till Storken...
Jag har inte varit på det caféet på minst ett år och jag kan erkänna att jag har undvikit det ganska rejält för att jag inte velat stöta ihop med honom, men nu var det dags.
En liten rädsla att komma över, ett litet hinder att kliva över.
Han var inte där men nu kan jag gå dit när jag vill.

På kvällen fick vi en otroligt god tre-rättersmiddag hos mamma med Peter och Mia och lite vin på det. Hade även hundar som sällskap, Mias mammas hundar fick följa med då Peter och Mia tog hand om dom under helgen.
Jag har aldrig mött så lugna och väluppfostrade hundar. Så otroligt gulliga!
Så blev det stan med Peter, Mia och Adam (en kompis till dom) och det var jättekul.
Alldeles lagom dricka och lugnt.
Skönt och se annat folk, prata med annat folk.

Sen spenderades dom sista timmarna på lördagen på Jalla.
Satt och pratade med Micho i närmare fyrtio minuter och sen satt jag och pratade med andra och slappnade av och hade så kul så att jag nästan missade tåget.
Jag hann... Tyvärr kan jag nästan säga, och hamnade åter igen här.

Jag önskar att jag hade haft roligare på lördagskvällen när det var fest till Lovisas ära.
Jag försökte och visst skrattade jag och visst hade jag roligt,
men hela tiden kröp sig saknaden på och vid flera tillfällen fick jag kämpa in till det sista för att inte börja gråta.

Jag blev kallad partypooper och jag blev kallad aggressiv.
Det tjatades om ett leende och ett skratt, men jag är ledsen...
Dom är inte min typ av människor.
Jag kan sitta och förklara timmar i sträck, dagar, veckor...
Ingen kommer förstå någonting alls ändå. Ingen...

Men det fanns en... Som jag glömde bort var min vän på Facebook...
Som på något sätt förstod... och på något sätt fick mig att känna mig välkommen.

But please listen, what do I do

Sitter hemma hos mamma i Uppsala.
Det är så skönt att vara här.
Log stort när jag klev av tåget och andades djupt.
Jag flinade stort på bussen till Gottsunda när jag satt och lyssnade på några unga invandrarkillar och deras sätt att prata. Visst, det kan låta irriterande ibland när dom överdriver men har man saknat dessa små speciella grejer så har man.

När jag kommit till Gottsunda och lämnat av min väska och fått i mig lite lunch åkte jag tillbaka till stan för att gå till min frisör och få håret klippt. Underbart! Nästan två dm borta, känns så fräscht!
Sen gick jag till Jalla för att hälsa på min underbara familj där.
Hade tur, Michlin var där också! Hon väntade på deras mamma och det är läskigt hur mycket den där tjejen betyder för mig. Hon är så underbar!
Satt och väntade på att Nathalie skulle sluta sen följde jag med henne för att hämta hennes dotter på dagis och följde med henne hem en vända innan jag gick hem till mamma igen.

Det blev lite middag och sen bara en lugn kväll.
Jag kommer hoppa i säng tidigt ikväll, är trött efter mardrömmar i natt.

Imorgon blir det ännu en dag med att träffa gamla nära och kära.
Känns helt underbart att vara här.
En obeskrivlig känsla...

Bättre en skimmel i hagen än tio i skogen

Eftersom det blev en tidig kväll igår efter ridningen så skriver jag om gårdagen nu istället.

Det blev ganska tidigt som jag och Lovisa tog oss ut till hennes mamma och dom tre små plutthästarna och det blev tömkörning med allihopa.

Vi började med Charlie och han skötte sig jättebra i skogen som vanligt och jobbade fint. Den här gången var han även ljuvlig på vägen hem för han drog inte alls lika mycket och blev inge stark. Han gick på fint så det kändes bra.
Travade lite på volt och han sökte sig inte neråt jättemycket men han jobbade ganska fint ändå.
Han lyssnade i alla fall bra i tempoväxlingarna.

Häst nummer två blev Demon och han började väldigt lugnt och fint i skogen, jobbade så gott som han kunde men på hemvägen krånglade han och blev jättedryg och slängde och drog med huvudet.
På volten blev det tempoväxlingar skritt-halt istället för skritt-trav och han krånglade lite i början där också men vi avslutade bra i båda varven och sen fick det vara.

Paddan, mästaren i tömkörning var sist ut, och han som annars bara brukar gå med huvudet rätt upp i luften i skogen jobbade fint idag. I uppförsbacken tog han i rejält och var riktigt duktig.
På volten skötte han sig fint som alltid och jobbade bra.

Vi körde även lite Natural Horsemanship med alla tre innan varje tömkörning och Demon är bäst på det. Antagligen för att dom tränat honom lite i det förut och Paddan förstod det mesta. Han var något dålig på att fokusera på ledaren men han gjorde rätt bra ifrån sig.
Charlie däremot... Han som alltid ska trängas och gå först ska jag försöka göra det där ofta på för han fattade inte alls vad det handlade om. Så jag ska nog försöka med lite sånt vid varje tillfälle i alla fall. Mats gav ett par bra tips också om hur man kan få honom att fokusera bättre så det ska vi köra på.

På kvällen var det ridning på Åsebo igen och vi fick rida på utebanan för lyset hade slocknat i ridhuset så där inne var det becksvart. Självklart blev det då massor av nya saker att titta på för lilla Nikki så jag är väl inte jättenöjd, även fast jag bör vara det. Som sagt innan, hon är ju bara fyra år så jag kan inte ställa särskilt höga krav på varken henne eller mig. Det kan inte bli felfritt.
Hon slängde otroligt mycket på huvudet den här gången och drog i tyglarna men kom fram till på slutet att jag fick lyfta handen och rida med högre hand istället helt enkelt. Då gick det mycket bättre. Även om hon försökte även då att dra tyglarna ur händerna på mig så fick jag mera kraft än henne och fick lättare att få tillbaka henne.

Nästa vecka ska vi rida dressyrprogram. Måste plugga det lite känner jag!

Om ingenting förändrar sig så startar vi snart krig

Jag kan inte beskriva hur glad jag är att äntligen få komma till Uppsala.
På torsdag förmiddag hoppar jag på tåget som tar mig ifrån den här hålan till storstan.
Tyvärr så blir det antagligen endast två korta dagar, men så kan det vara... Det är bättre än ingenting och förhoppningsvis räcker det för att få upp mitt humör och ge mig lite kraft tillbaka.

Ni som har sett Sex and The City så har jag den perfekta jämförelsen med hur jag mår här.
Carrie blir vid ett tillfälle tvungen att åka med sin kille Aidan till hans stuga ute i skogen.
Mysigt absolut.
Kul... Långt ifrån!
Hon har ingenting att göra och tiden går långsamt dom sena kvällar hon sitter uppe framför datorn med en vodkadrink medan hennes kille har gått och lagt sig.
Hon längtar till storstan där hon har sina vänner att spendera tid med på kvällarna då alla andra har gått och lagt sig.

Jag är likadan. Jag är en nattuggla och jag spenderar mycket tid framför antingen datorn eller teven om det inte blir sällsynta tillfällen jag går och lägger mig tidigt för att jag inte har någonting annat att göra eller har blivit trött = uttråkad.
Jag vill tillbaka till storstan.
Jag vill klä upp mig lite fint och träffa vänner för en fika eller drink.
Jag vill ha ett liv!!

Så känslan av att äntligen få åka ifrån den här skithålan är obeskrivligt underbar.
Även om så för bara några dagar, men jag kan säga såhär...
Jag kommer INTE sakna det här stället och jag kommer gråta när jag hoppar på tåget tillbaka hit.

Storstadsbruden saknar dagarna då hon klädde upp sig, fixade håret, sminkade sig
och kände sig vacker.

Hästar är som luft.. utan dom kan man inte leva

Klockan ringde klockan åtta i morse och jag tog mig upp för en snabb frukost innan jag gick ner till bussen och åkte iväg till Fors för att rida Charlie. Lovisa kunde inte hänga med idag då hon skulle iväg till veterinären med katten sin men vi tar en vända tillsammans imorgon.

Det blev en lugn skrittur upp till lilla vändplanen med halvlånga tyglar hela tiden. Han skötte sig jättefint, något seg ibland så då fick jag skänkla på honom upp till trav så han skulle ta mina hjälper och lyssna. På hemvägen blev det förstås tvärtom, alltid bråttom hem men speciellt när jag rider ut själv för då vill han ju hem till kompisarna. Men gjorde halter och förhållningar och han lugnade ner sig.
Jag har börjat fundera lite på det här med hackamore... Han lyssnar ju bättre med det men han drar upp huvudet mycket mer med det och det är svårare att få honom och söka sig neråt...
Tänkte fråga ridläraren på Åsebo om tips imorgon och se vad hon tycker att jag ska göra.

Sen hade jag som vanligt tid över efter ridturen tills bussen skulle gå så efter att jag släppt ut hästarna så gjorde jag i ordning stallet men Mats kom och fyllde på vattnet. Sen tänkte jag bara putsa av Charlies träns men det blev att jag putsade av alla träns och benskydd innan jag sprang iväg till bussen för att ta mig hem.

Imorgon lutar det åt tömkörning med Charlie, men vi får se hur det ser ut.

Jag har märkt att jag har en liten svaghet för små kraftiga fuxar. 

Till vänster är Red Fox, första ponnyn jag blev störtförälskad i på Lurbo Ridklubb. Han betyder allting för mig och kommer alltid ha den största delen av mitt hjärta. 

Sen har vi ju Charlie till höger, min nya älskling och kärlek. Han är ju bara för härlig. Envis och väldigt stark egen vilja men han är väldigt speciell han också. 

Dom är lite spöklikt likadana. 

Det som hästen utför under tvång, det har han inte förstått och det blir heller inte vackert

Fick sova ut idag vilket var riktigt skönt efter två tidiga mornar i helgen.
Åt lite lunch och sen kom Lovisa och hämtade mig för att vi skulle åka ut till hästarna och rida. Vi hade tur idag att Lovisas mamma och Mats hade borstat dom kvällen innan och Charlie och Demon hade inte rullat sig så det blev för en gångs skull en lätt ryktning innan ridturen.

Vi red först en vända i skogen för att rida till backen och det var väl lite blött på vissa ställen men inte så farligt och det gick bra. Sen red vi vidare till lilla vändplan som vi har börjat kalla ett ställe för. Lite tempoväxlingar på vägen och Charlie skötte sig väldigt bra idag. Han höll sig lugn och lyssnade fint. Lite piggare på hemvägen som vanligt men gjorde halter som vanligt och så lugnade han ner sig även då.
Det blev en tur på lite över en timme och även fast Charlie sköter sig fint i traven drar han så väldigt gärna upp huvudet så längtar faktiskt efter antingen mer kyla eller inget regn i en vecka så jag kan rida i hagen. Känns som det skulle bli mycket lättare att få honom att slappna av och lugna ner sig om jag kunde trava på volt och serpentiner.

Vi hade sen planerat att tömköra Paddan efteråt men när vi kom tillbaka från ridturen stod han i hagen dyngsur. Det såg ut som han hade blivit duschad. Han brukar gnägga när vi rider iväg men aldrig har jag sett honom stressa upp sig och bli så svettig som idag.
Så vi la ett fleecetäcke på honom och tog honom på en promenad i skogen. Så fick han ett till täcke på sig innan vi släppte ut honom igen.

Bara den som är hästens bästa vän kan få hästen som bästa vän

Gick upp tidigt och fick slänga halva min frukost då jag inte hann äta upp den innan jag skulle springa iväg till bussen. Men kom ut till Fors och jag och Lovisa åkte ut till hennes mamma för en liten ridtur. Och vilken tur vi hade! Eller i alla fall jag, Charlie var jätteren. Han hade inte rullat sig, Paddan däremot... Han är lerans mästare!

Men vi började med att tömköra Demon och i överlag skötte han sig idag men annars hade han något av en bad day och stressade upp sig lite och var dryg med huvudet.

Sen tog vi en tur på dom andra två och vi testade lite trav och Charlie skötte sig idag, han blev inte alls stressad till skillnad från sist. Det enda han gjorde var att vara lite för på vid hemvägen men med några halter så började han lyssna bättre och lugnade ner sig. Paddan skötte sig ganska bra till en början men på hemvägen blev han jättestressad och blev alldeles svettig. Tycker synd om honom ibland, förstår inte varför han blir så stressad vid ridning och endast ridning.
Det är något vi får träna på och försöka få honom att lugna ner sig helt enkelt.

Imorgon och på söndag ska jag upp med tuppen för att ha stalltjänst på Åsebo Ryttarsällskap.
Som tur är så bor vi granne med en av tjejerna i ridgruppen som också har stalltjänst i helgen så då samåker vi dit och hem. Perfekt så jag slipper väcka och tvinga upp Micke för att skjutsa mig.

Och jag måste bara lägga till en sak.
Jag är så stolt över min kusin! Hon är så otroligt grym!
Hon kom tvåa i Flyinges Volkswagen Grand Prix final i förrgår med sin underbara häst Undine!
Det är några dagar kvar i Flyinge men sen har hon även kvalificerat till Globen Horse Show.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7283233

Artikel om henne. 

But just because it burns doesn't mean you're gonna die

Då sitter jag åter här igen och grubblar lite.
Jag har kommit fram till en ny sak när det gäller den här stan.
När mörkret faller... Försvinner människorna.
Det spelar ingen roll att klockan endast är fyra, men dom försvinner då.
Några enstaka finns det som strövar runt men det är inte många.

Med tanke på all den tid jag har så har jag ägnat åtminstone halva dagen åt att storstäda... Som vanligt.
Så nu är det blankt och fint och sen har jag inte gjort mycket mer alls... Som vanligt.
Förhoppningsvis kommer jag kunna åka till Uppsala snart ändå, trots brist på pengar.
Det kanske inte funkar att lösa det varje gång, men en gång är bättre än ingen gång.

Jag tittade på TV3 Dokumentär för några dagar sen och det handlade om tjejer och kvinnor som blivit våldtagna. En 19-årig tjej blev våldtagen en gång av en helt okänd kille och
NU, åtta år senare kunde hon äntligen slappna av.
NU, åtta år senare kunde hon leva ett normalt liv.
NU, åtta år senare mådde hon äntligen bra i sig själv igen.
Om det tog åtta år för henne efter en våldtäkt... Hur lång tid kommer det då ta för mig?

Det är såna frågor som irrar runt i huvudet på mig tillsammans med varför jag och varför nu.

Hästar är förutsägbart oförutsägbara

Idag har det också blivit dubbel ridning.
Jag och Lovisa tog en vända ut till hästarna idag och jag red Charlie och hon Demon och så körde vi lite tempoväxlingar i skritt och trav. Även om Charlie lyssnar mycket bättre på hackamore känner jag att han i traven blir väldigt stark igen och kan köra lite fulingar för att försöka få springa fortare. Men bortsett från det så skötte han sig fint. Förhoppningsvis blir det lite kallare igen så att det kan frysa till lite i hagen så jag kan rida där. För jag tror det blir lättare att få honom att slappna av och ta det lugnt där nere då jag kommer kunna rida volter och serpentiner för att få honom att fokusera bättre.

När vi ridit dom fick det bli en promenad med Paddan för åter igen så var han otroligt lerig över hela kroppen och det var fortfarande blött och även om vi fick bort det värsta så ville vi inte lägga på någon tömkörningssele eller sadel så det fick bli en promenad i skogen.

Nästa ridtur. Red på Åsebo ikväll igen förstås och hade tokiga fyraåringen Nikki igen. Kan gott och väl säga att jag är jättenöjd med dagens ridpass. Även om hon fortfarande krånglar lite och gör lite som hon vill ibland så tyckte jag det kändes mycket bättre än förra gången. Hon lyssnade överlag bättre på mig och var lugnare. Antagligen för att jag var lugnare eftersom jag var väldigt nervös och rädd förra gången.
Ett ridpass kvar innan det blir dressyrprogram om två veckor.
Kommer bli spännande.
Allting kommer nog vara skräckinjagande monster då enligt Nikki men det blir säkert bra.

Slänger in en liten filmsnutt från förra ridlektionen på Nikki.
Det är den tokiga fuxen (ljusbruna).

Jag lever med mina minnen och sår som ingen kan se

Jag behöver skriva av mig ännu mera.

Jag började chatta med en annan kompis som också han är hitflyttad till Avesta från en storstad.
Så jag frågade honom hur han har anpassat sig till det här bondesystemet och han sa att han inte har gjort det, trots att det har gått fyra år sen han flyttade hit.
Framtiden ser inte ljus ut för mig då känner jag.

Jag kände mig värdelös i mitt förra förhållande för att vad jag än gjorde och sa så dög det inte.
Jag har tagit mig ur det och trots att jag mår bättre nu än vad jag gjorde då så känner jag mig fortfarande värdelös, för egentligen...
Jag är 24 år och vad har jag åstadkommit i mitt liv?
Min mormor har rätt, vi ungdomar gör ingenting av våra liv nu för tiden jämfört med hur det såg ut för länge sen. Vad jag då är rädd för...

Att det ska bli för sent för mig att ha åstadkommit något i mitt liv för att min familj ska kunna bli stolt över mig. Att (Gud förbjude) mina föräldrar till exempel ska hinna gå bort innan jag har lyckats komma någonstans i mitt liv där dom kan vara stolta över mig.

För jag känner just nu att jag inte har åstadkommit någonting som jag kan vara stolt över.
Inte bara min familj och mina vänner, jag vill också kunna känna stolthet över mig själv.
Men det gör jag inte och det har jag aldrig gjort.
Inte ens när jag lyckades lämna fem års helvete kunde jag känna mig stolt.
Jag kände mig glad, men det var allt det positiva.

Jag sitter hela tiden och väntar på att vindarna ska vända och jag gör allt jag kan för att hjälpa till
men med varje framsteg kommer också två steg tillbaka.

How can we fall asleep at night when something is clearly wrong

Jag har tråkigt.
Jag har väldigt tråkigt.
Det är inte bra när jag har tråkigt för då börjar jag tänka.
Börjar jag tänka för mycket börjar jag grubbla.
Börjar jag grubbla blir jag ledsen och/eller deprimerad och börjar gråta.
Börjar jag gråta är det kört.

Samtidigt orkar jag inte åka iväg nånstans.
Det enda stället jag skulle orka åka iväg till är Uppsala.
Ja! Åter igen, jag saknar Uppsala!

Jag sitter just nu och chattar med en kompis som bor i Linköping och frågar hur hon trivs där.
Jag tar vilken stad som helst förutom den här.
Jag klättrar på väggarna.
Jag grimaserar i spegeln.
Jag städar om och om igen, fastän det kanske inte ens behövs.

Jag har bokat tenta för Engelska C så snart är den kursen klar.
Nästa på schemat står Etik och Människans Livsvillkor.

Jag älskar Micke och jag älskar Lovisa och Niklas här
men ibland känns det som att det inte räcker.
Tyvärr.