Ge en häst vad den behöver och den ger dig sitt hjärta

Jag har sett hur många videoklipp som helst inom Natural Horsemanship där folk går lösa med sina hästar och dom följer efter dom som världens mest naturliga sak på jorden och jag har sett filmen Mannen som kunde tala med hästar miljoner gånger om och det har varit saker jag endast har kunnat drömma om.
Jag har aldrig någonsin tänkt att det skulle vara någonting som skulle hända mig.

Idag blev det just NH träning med hästarna och Lovisa och Demon började.
Sen var det min och Charlies tur i repgrimma och vi började med "Vänskapsleken",
vilket betyder att man ska kunna röra hästen överallt på hela kroppen med handen och sen även
med vissa föremål. Med händerna gick det jättebra, sen testade jag med ett spö och det var han väldigt skeptisk över. Men jag tog det försiktigt och till slut gick det över hela kroppen förutom benen.
Det ska vi öva lite mera på.
Sen tog vi Lovisas väst hon hade med sig och den kunde jag dra överallt, till och med över öronen och huvudet på honom.

Sen började jag leda runt honom och då ska han följa mig, som hans ledare och vara uppmärksam på mina signaler som när jag stannar, backar eller svänger.
Charlie är väldigt duktig på det, det han däremot behöver lära sig lite mer är att ge sin ledare (mig) lite mera utrymme. Ibland går han lite för nära bakom och tar lite tid att stanna när jag ber honom.
Ryggningar måste vi också öva på, men det kommer.
Jag hade aldrig kunnat göra det här i oktober för då hade han bara sprungit rakt över mig.

Utan några som helst förväntningar då det här var allra första gången,
tog jag av honom repgrimman och lät honom gå helt lös.
Med Demon och Paddan i hagarna bredvid och massor av gått gräs och äta så följde han mig ändå.
Jag joggade, han travade. Jag stannade, han stannade. Jag svängde, han svängde.
Jag sprang på, han galopperade efter mig och stannade direkt när jag stannade.

Han är däremot nog lite mera åt "jag vill busa" hållet för han slängde på huvudet och nafsade på mig och drog tag i tröjan som att han försökte säga till mig att han ville busa mer och mer.
Jag kunde inte låta bli och skratta!
Jag var nära på och gråta!
Jag trodde aldrig det, men nu har jag fått ett sånt band till en häst som jag har drömt om.
Det är en känsla som inte går och beskriva.
Den som inte har varit med om det, kommer aldrig och förstå det.
Det är en lång bit kvar, det finns mycket vi behöver öva på och det kommer det också.
Men vi tar det steg för steg och till slut... Vem vet, kanske kan vi ta en promenad helt lös i skogen?

Här kommer en ihopklippt film från dagen!

Det är hästens vilja att lyda dig, som ger dig rätten att begära

Att försöka rida ett dressyrpass när graderna ligger mellan 25-30 är inte det smartaste jag har gjort.
Det var sinnessjukt varmt och hann knappt trava fram innan svetten rann.

Därför gick det nog som det gick idag.
Hade jag ridit ordentligt så hade det definitivt gått bättre men jag hade knappt energi.
Charlie kändes dessutom väldigt seg, jag fick kämpa jättemycket för och få fram honom till bettet och att öka på steget. Det blev även lite markarbete - lite travbommar och över dom skötte sig Charlie väldigt fint.
Lugn och kontrollerad.

Den första högergaloppen var suverän!
Väldigt samlat och fint, jag kunde nästan korta upp honom så pass att han galopperade på stället,
men det var på en volt.
Någon som har något tips eller förklaring till varför han kan gå så samlat och fint på en volt i galoppen, men så fort jag kommer ut på ett rakt spår så bryter han ofta av till trav när jag vill korta upp honom? (då han ibland kan försöka öka och springa på där).

I vänster varv gick det helt okej, hade kunnat gått bättre men jag är ganska nöjd med den galoppen.
Efter galoppen fick han i alla fall lite fart och då fick jag nånting och jobba med i traven i alla fall så
resten av passet var han hur fin som helst.

Men nästa gång en sån där värme slår till... Blir det kanske inte ett sånt pass.

Och jag måste tillägga, att Lovisa och Demon galopperade på banan idag för första gången!
Han har inte lyckats med det förut då det verkar ha varit för litet och han brukar vilja ha lite fart i traven så att säga innan han faller in i galopp. Men idag så travade han lugnt några steg, tog galoppfattningen och galopperade nästan ett helt varv. Jättebra jobbat med honom Lovisa!
Vill ni läsa mer om hennes jobb med Demon, klicka vidare här.

Lite smått kär på nytt!

Jag har världens grymmaste ponny!
I och för sig ska jag ju öva på komplimanger så kanske bör ge en till mig själv.
Jag har fan kämpat som en tok med ponnyn och ja...
För och säga det själv, så har jag gjort ett jäkla bra jobb!

Det blev hoppning på schemat idag, studs för första gången med Charlie uppsuttet.
Han var klockren hela passet igenom!
Vilken otroligt härlig känsla hela tiden.

Mjuk i munnen och i bägge sidorna, jättefin och lätt och forma efter spåret och så vidare.
Värmde upp i skritt med lite volter och serpentiner, samt var noga med att försöka få fram honom lite.

I traven sen gjorde jag väldigt mycket halter och övergångar för och kolla att bromsen funkade som den ska och han tog förhållningarna jättefint. Det krävdes inte några starka och många upprepningar.
Så vill jag att han jämt ska vara! Inte slängde han på huvudet heller som han annars kan göra.
Blev även lite tempoväxlingar och mycket volter även i traven.
Hur härlig form som helst hela tiden, jobbade super och kändes väldigt avslappnad.

Vanligtvis brukar han tagga till och vara smådryg så fort det står hinder på banan men inte idag!
Jag struntade i galoppen idag då jag gick lite på magkänsla.
Då brukar han kunna tagga till så otroligt mycket efteråt och med tanke på hur fin han kändes så ville jag behålla den känslan även på hindren och så blev det.
Ibland tog han det i trav då jag faktiskt var lite feg och höll mer i handen istället för och driva på,
då jag alltid tidigare behövt hålla i honom och försöka bromsa.
En annan härlig sak idag var att när jag ibland bad om en halt innan hindret så räckte det med en liten förhållning strax innan och han stannade jättefint.
Istället för förberedelse tio meter innan för och få stopp på honom.

Det är det här jag har strävat efter! Helt underbart!

Då han fortfarande kändes lite smått... Ja, seg faktiskt, så testade jag komma i galopp och då rullade det på jättefint. Han var jätteduktig varje gång även fast jag som ryttare ibland klantade till mig.
Men Charlie löste det fint åt oss!

Jag kunde sen trava av på långa tyglar och låta honom sträcka ut sig.
Jösses vad han frustade idag! Han frustade hela tiden.
Såhär avslappnad och härlig har han inte känts på länge.

Jag hoppas att det fortsätter såhär!
Lovisa var fotograf och lite "coach" idag!
Kommer lite bilder här också, och sen ska jag (antagligen imorgon) få ihop någon liten film också.

Jag vet om mina brister i min sits. Som tur är detta endast ett ögonblick för på alla bilder sitter jag inte som denna kråka!

Kärleken till en häst är aldrig så stor som i den stund man måste skiljas från hästen

Det blev en kvällstur ut till hästarna idag och hästarna verkade tycka att vi var där för sent.
Dom förväntade sig nog mat och sovdags men det fick bli en ridtur till skogen.

Det var inga snabba hästar, det gick i slowmotion i princip hela vändan,
men så tog vi backen en gång också så dom åtminstone fick jobba lite grann.
Bara för att busa till det lite för dom så vände vi till vänster till vändplanen när vi kom ut ifrån skogen istället för direkt hem. Men vi red bara runt på vändplanen och sen hemåt och då jäklar gick det fortare.
Det blev lite trav till och från och sen powerwalk resten av vägen.

Dock så tänkte Charlie ta en omväg hem... Han tänkte gå in i skogen igen och gå den vägen.
Puckoponnyn!

Sen var det bara och rykta av dom lite och släppa ut dom igen.
Dom har börjat gå ute nästan dygnet runt nu, ibland får dom komma in, beroende lite på vädret.
Charlie verkade inte förstå varför dom skulle ut igen, han hade gått långsamt och sen stannat precis i ingången till hagen och tittat bakåt som om vi menade allvar att han skulle ut igen.
Haha, han är så söt!

Imorgon blir det en tur igen, då blir det nog banan!
Lite dressyr, eller kanske lite hoppning?

Skönt och vara "hemma" lite grann. Saknat häst och man!

Idag tajmade jag och Lovisa väldigt bra.

Precis när vi var klara med hästarna började det regna! 

Vi red till skogen och red uppför backen en vända och sen när vi kom ut till vändplanen så vände vi åt andra hållet istället för och trava lite grann och ta en liten längre tur. 

Charlie blev livrädd för en farbror som var nere på en åker en bit ifrån som plockade ihop grenar och grejer, men efter ett tag lugnade han ner sig. 

Sen travade vi hela vägen fram till "Lilla vändplanen" och bortsett från att Charlie slängde upp huvudet då jag tog lite i tyglarna för och minska tempot så tyckte jag han skötte sig väldigt fint.

Han jobbade bra och hade en härlig form hela tiden.

Bråttom fick dom på hemvägen! 

Då gick det fort, fort men kunde för mestadels skritta på långa tyglar. 

Imorgon ska Lovisa plugga hela dagen så jag blir själv ut till hästarna.

Får se vad jag hittar på, funderade på om jag skulle rida lite dressyr på banan men 

det beror på vädret. Regnat ett bra tag nu så kanske kommer vara för blött i vilket fall som helst.

Annars kanske jag testar långa vändan runt själv? 

Galopparbeta Charlie lite grann ute. 

Som sagt, det återstår och se. 

Sen förstår jag inte hur många lager päls ponnyn har! 

Det är slutet av maj och Charlie fäller fortfarande otroligt mycket hår. 

Hans sommarpäls är silkeslen och otroligt vacker men 

tydligen så fäller han fortfarande dom varmaste dagarna. 

Skönt och vara hemma med min Micke! 

Vi ska se en skräckfilm ikväll och ha det mysigt. 

Jag saknar min ponny!! Dagarna är för korta

Urusel uppdatering och jag ber om ursäkt för det.
Den här helgen har varit stressig! Sinnessjukt stressig och fullspäckad av saker.
Vi börjar med fredagen;

Micke plockade upp mig från tåget och mötte mig med rosor. Hur mysigt som helst!
Min romantiska och gulliga kille!
Efter han hade åkt iväg till jobbet så åkte jag och Lovisa ut till hästarna och det blev ett dressyrpass på banan för mig och Charlie. Det var tänkt att hon skulle fotografera men det började spöregna och nästintill hagla så jag och Charlie blev dyngsura men det var bara och fortsätta.
Det var ju inte kallt iaf då det var väldigt kvavt ute.

Värmde upp väldigt länge i skritt, red volter och serpentinbågar och gjorde halter.
Kändes väldigt fin efter ett tag, släppte lite och han bet inte alls tag i bettet idag som han gjorde dom senaste gångerna jag ridit på banan. Började sen trava och nästan direkt kändes han toppen!
Hög och härlig i formen och lyfte sig fint. Mjuk i sidorna även då, men ett problem återstår...
Han tar i princip inte alls ytterskänkeln i vänster varv när man ska rida bågar/volter.
Han drar sig så sjukt mycket utåt och det är typ omöjligt och få honom tillbaka med skänkeln.
Nånting mer och jobba på, eller testa sporrar?

Jobbade även serpentinbågar och volter i traven och även fast han hela tiden hade en otroligt härlig form så blev han något tyngre i handen och jag fick vara med och "bära" upp honom så att säga.
Sen blev det galopparbete.
Började med vänster och Lovisa tyckte jag skulle öva på att lägga in en väldigt stor volt i något hörn och det gick faktiskt förvånansvärt bra! Han höll en väldigt lugn galopp faktiskt.

Andra gångerna, inte lika bra men sen var det höger och även där var första galoppen jättefin!
Den var väldigt rund och mjuk och även dom efter var ganska fina.
Travade sen av lite, fick hålla honom ganska mycket till en början men sen kunde jag länga tyglarna och låta honom stretcha och lugna ner sig.

Regnvattnet hade torkat bort men han blev sen dyngsur av svett istället, och även jag!
Det var fint vitt skum lite här och var på hans kropp.
Hoppade sen av för att leda runt honom i skritt sen. Han var bra trött!
Men jag är meganöjd med passet i alla fall!
Dom senaste gångerna har han väl bara haft väldigt konstiga dagar.

Lördag;
Blidde det inga hästar då det var möhippa för Lovisa.

Söndag;
Jag och Lovisa tog en tur till skogen för ovanlighetens skull.
Det var väldigt länge sen så vi bestämde oss för och rida till backen.
Vet ej om jag har nämnt det tidigare men backen är i två delar så att säga.
Först brant uppåt och sen planar det ut en liten bit innan det går uppåt igen.
I vilket fall som helst så red vi upp hela vägen och sen ner bara första halvan och red upp/ner där fyra gånger och sen likadant på den nedre delen så att säga.
Charlie blev lite varm i "kläderna" även då, dom fick ju jobba på rätt ordentligt där också.
Ska börja bli bättre på och rida i backen igen, det behövs ju det också.

Sen dagen idag.
Jag gick upp 6.15... Vad gör man inte som hästtjej?
Jag ville hinna med och ta Charlie en vända till innan jag skulle iväg till Uppsala igen.
Jag hinner ju knappt!

Det blev longering nere på banan i alla fall och jag tränade väldigt mycket övergångar skritt-trav och sen även tempoväxlingar i trav. Nu är han åtminstone inte rädd för longerspöet längre...
Han blir ju så otroligt seg vid markarbete och nu kan man stå och vifta och slå med piskan i marken bakom honom utan knappt en reaktion...
Så att få honom framåt i traven var inte det lättaste men det gick till slut.
Han jobbade väldigt fint, han får en sån fin och låg form i longering.
Det syns så tydligt då hur han höjer ryggen. Underbart!

Jag kommer hem på torsdag igen så det blir nästa vända för min del ut till hästarna.
Får se om min stjärna Lovisa (som även skjutsade hem mig från hästarna i morse) åker ut någon dag.

Försöker vara det dom vill att jag ska va, men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra

Jag tror jag börjar närma mig känslan av lycka.

Jag är inte riktigt där än men jag är så nära.

Bara jag sträcker mig lite till så kommer jag och nå den.

Men jag är fortfarande lite rädd också och därför tar jag det lite lugnt.

Jag vågar inte riktigt lita på att känslan av lycka kommer till mig för och stanna.

Den hälsar oftast bara på korta stunder för att sen återgå till andra.

Jag mår bättre nu när jag börjat jobba än tidigare.

Jag sover fortfarande uruselt men jag mår allmänt bättre.

Däremot känns det otroligt jobbigt att åka tillbaka till Avesta varje gång nu.

Den psykiska stressen är långt ifrån borta, men den har absolut minskat.

Den fysiska är värre än nånsin.

För när jag kommer till Avesta så känner jag konstant stress över allting jag måste hinna med.

Jag vill umgås med Micke, Lovisa och Niklas ska man hinna träffa och 

Charlie vill jag vara så mycket som möjligt med.

Jag försöker vara vaken så länge jag kan och 

gå upp så tidigt som möjligt för och få dagen så lång som möjligt. 

Det är inte hälsosamt för fem öre, definitivt inte.

Men just nu finns det ingenting jag kan göra.

När jag idag sa till Micho att det faktiskt skulle bli skönt och åka hem (Avesta)

så gav han mig som svar "Vadå hem? Det här är ditt hem." 

Och herregud vad det är sant.

I'm feeling blue... 

Jag tror inte att du lever som du är

Nu när jag är tillbaka här i Uppsala igen, mer eller mindre, så har jag kommit fram till en sak;
Att jag verkligen inte alls hör hemma i Avesta.
Inte bland den sortens människor och inte bland dess levnadssätt.

Jag vet även att jag från och med nu kommer att bli ännu mera ensam.
Jag har kunnat följa med på träffar och fester med Lovisas och Niklas vänner men det kommer minska nu
efter vissa händelser på svensexan som har varit.
En av killarna som var med vill jag aldrig någonsin träffa igen.
Han har inte gjort någonting mot mig, men det han gjorde mot Lovisa, min bästa vän,
accepterar jag inte.
Jag tänker inte gå runt och låtsas som att det är okej.
På bröllopet kommer jag och bita ihop och bete mig falskt men efter det, aldrig igen.

Den här killen jag skriver om är nästan alltid med i sammanhang
vilket gör att jag aldrig kommer och vara med.
Vilket då också resulterar i att jag inte kommer träffa några av dom andra heller.
Jag kommer inte heller kunna förklara det för vissa av dom andra i den här kretsen
för jag är inte säker på att dom skulle förstå, med tanke på mina starka åsikter om saker och ting.

Då kommer jag verkligen bli väldigt ensam.
Jag känner mig redan ensam, även om jag har umgåtts med dom så
har jag trots det känt mig otroligt ensam.

Det är inte mitt hem.
Jag kan fortfarande inte säga hem, jag säger hem när jag åker till Uppsala.
Det kommer jag alltid och göra.

Family portrait

Det blir inte mycket till vardaglig uppdatering från min sida.
Idag var det otroligt lugnt på jobbet, rent ut sagt dött.
Så man blev trött och seg på grund av det och fick lite huvudvärk så sista timmarna gick jag runt utan keps.

Jobbar även imorgon, onsdag och torsdag.
Det blir många dagar denna vecka.
Men jag gör det för min och Mickes skull.
Vill absolut hem till både honom och hästen.
Saknar båda två otroligt mycket!
Men Lovisa som är en stjärna var ut och tömkörde Charlie en vända igår
och idag blev det en liten skrittur ut.
Tur jag har som har henne som kan motionera honom åt mig när jag är borta.

Ska väl försöka slänga in lite promenader på förmiddagarna nu dom här dagarna då jag inte börjar förrän klockan tre alla dagarna och ska försöka komma igång med en 30 dagars utmaning som består av squats.
Man vill ju bli lite bootylicous till bröllopet och sommaren.

Har i vilket fall som helst beställt klänning och skor till bröllopet nu också.
Så håller tummarna för att det passar.

Skorna
Klänningen

Jag har valt den med rött på klänningen då jag tyckte den var finast.

När man galopperar på en häst känner man sig fri

Idag var det jag och Amanda som red, men vi plockade upp Lovisa på vägen ut för medan vi tog den långa vändan runt så gjorde hon i ordning stallet och putsade lite saker.

Charlie skötte sig mycket bättre idag, det blev väldigt mycket trav och mestadels fick jag en härlig form på honom och han jobbade fint. Även om han många gånger slängde upp huvudet lite grann när jag ville ta tillbaka honom. När vi kom till första stället där vi brukar galoppera så blev det lite breaking the habit för då taggade han till ordentligt och började takta jättemycket så jag satt och gjorde halvhalter efter halvhalter och till slut lugnade han ner sig och då travade vi lite istället.

När vi kom till nästa galoppsträcka så stannade Amanda upp med Demon och jag och Charlie begav oss iväg och det gick fort idag med. Jäklar vad fort det gick men det var jättemysigt!
Det är ju hur härligt som helst att kunna galoppera ute med honom nu.
Lyckades plocka upp honom lite till och från några steg men lät honom springa på mestadels av sträckan.

När vi kom tillbaka så pysslade jag extra med honom som igår, först med gummiborsten som lite massage och sen ryktade jag ordentligt innan vi släppte ut dom igen.
Sen hjälpte vi Lovisa med att fylla på spån i boxarna och sen åkte vi hemåt igen.

Imorgon får hästarna en välförtjänt vilodag och jag åker iväg till Uppsala.

En häst utan ryttare är alltid en häst, men en ryttare utan en häst är bara en människa

Börjar väl med att skriva om gårdagen då jag verkligen inte orkade skriva nånting.
Lovisa har även motionerat min ponnyplutt när jag varit borta.
I söndags så red hon och Lisa ut den långa vändan så då fick Charlie springa!
I tisdags så longerade hon honom i alla gångarter med mycket övergångar.

Igår så åkte vi ut till hästarna och löshoppade allihopa.
Vi testade faktiskt även Paddan, började med honom.
Vi la upp en jätteliten oxer och jag tror han har saknat det för jösses vad han hoppade och såg ut att tycka det var roligt men efter endast två varv så andades han jättetungt och sådär ojämnt som han har gjort så det fick räcka.
Det funkade helt enkelt inte.
Det får bli fortsatta promenader och lite longering med honom.

Sen tog vi Demon och vi började med en oxer med honom också och även om han skötte sig fint så var han mera tveksam igår än förra gången, fick även bli ett lite högre räcke med honom som han hoppade efter en vägran.

Sen var det Charlies tur och det fick bli studs igen.
Jag tycker det är bra för honom så han får tänka till lite och inte ha så bråttom jämt.
Dock så hade han ingen framåtbjudning alls igår som annars.
Jösses vad jag och Lovisa fick vara på honom för att få honom och ta det i galopp.
Flera gånger blev det väldigt upphöjda travbommar istället men inte fasen rev han för det,
han lyfte bara ännu mera på fötterna.
Testade även komma i höger varv en gång och när han hade kommit fint en gång i åt båda hållen utan att riva eller tappa farten så avslutade vi. Sex stycken studs blev det den här gången.
Tänkte testa det uppsuttet nästa gång, så får vi se hur det kan tänkas gå.

Sen idag då.
Jag och Lovisa red ut den långa vändan runt och den som vanligtvis tar 1 timme och 20 minuter tog idag endast 1, 10 istället. Haha. Det gick lite fortare idag, vi kom upp i 35 km/h. Den ni!
Travade mycket i skogen och Charlie var helknas. Halvhalter konstant! Jösses vad han höll på!
Han testar mig så hårt den här jäkeln nu. Jag är helt hundra på att det handlar om det.
Eftersom jag inte är där dagligen längre så försöker han nog se om han kan bossa över mig lite grann.
Första fattningen försvann han som en pil. Herregud så fort det gick!
Det var kontrollerbart, absolut, men fort gick det.

Sen skrittade vi en liten stund innan vi körde mera galopp, då andra galoppen.
Han var lika knäpp då men jag lät honom springa på och verkligen lägga in en gas.
Fortfarande kontrollerbar men sen när jag skulle bromsa in honom i en sväng så bytte han till vänster galopp.
Sötisen! Men han lyssnade ändå fint tillbaka när jag bad honom.
Varma och svettiga hästar hade vi när vi kom hem, och väldigt nöjda!

Men nästa gång jag kör på banan så får jag ge fasen i att ge upp när/om han krånglar som han gjorde dom två senaste gångerna där för annars vinner han ju så att säga.
Jag får se till och vara snäppet envisare än honom helt "enkelt".

Imorgon ska jag ut och rida med Amanda, det blir långa vändan igen.
Får se hur Charlie kommer bete sig då.

Det kommer annat emellan

Jag sitter och stirrar rakt ut och försöker komma till insikt...

Jag tycker mig höra vad dom tänker "Är hon sådär jämt?"
Jag kan offra allt jag har för ingenting, jag sträcker mig så långt det går.

I thought that we were fine

Jag visste det!
Det är det jag har sagt hela tiden.
Inte fan kan det lösa sig för mig utan att det ska skita sig igen strax därpå.

Här har jag gått runt och mått bra och tänkt
"Fan vad bra det löste sig! Får jobba och tjäna lite pengar samtidigt som jag kan hälsa på i Uppsala och får dessutom bo kvar med Micke och rida min älskade ponny Charlie."
Men tji fick jag!

Jag jobbade idag och ska jobba imorgon... Sen ska jag jobba på lördag!
Jag har förklarat att jag inte kan åka fram och tillbaka flera gånger i veckan för det kostar alldeles för mycket pengar men nu var jag som tvungen och jobba på lördag.
Det här är inte enda gången heller och jag vet att det absolut inte är den sista!
Det kommer fortsätta såhär, min mamma säger att jag får bli bättre på och säga nej.
Men det känns fel på ett sätt och samtidigt vill jag jobba så jag tjänar pengar.

Men fasen vad pengar det går åt resandet!
Arbetsförmedlingen är världens mest vrickade företag så dom hjälper mig inte pga deras regler.
Jag ska försöka prata med Soc om bidrag till resorna för då skulle det kännas mycket bättre,
MEN jag har pratat lite med Lovisas mamma som jobbar för Soc i Sala och hon har förklarat lite.
Chansen är liten men jag ska skrika och jag ska slå näven i bordet.
Hjälper det inte så gör det inte det.

Så vad fan ska jag göra då?
Nu står jag här igen, mitt i skiten och vet inte vad jag ska göra.
Jobb eller häst och Micke?
Helvetes jäkla skit säger jag bara!

I'm lookin' right at the other half of me

Jag har aldrig någonsin brytt mig om förlovningar och bröllop.
Aldrig.
Jag har i flera års tid sagt att jag aldrig tänker gifta mig.

Det kommer och ändras.
Micke har fått mig på helt andra tankar.
Med honom får jag den här rätta känslan.
Jag vill leva med honom resten av mitt liv.
Jag vill att han ska fria till mig och att vi sen ska få gifta oss.

Jag tänker fortfarande inte ha något stort och pampigt bröllop för det är inte viktigt för mig.
Det viktigaste för mig är att få ha familjen och dom närmsta vännerna med på
den viktigaste dagen av mitt liv.

Jag skulle lika gärna kunna gifta mig i Stadshuset och sen ha en liten fest
i en lokal någonstans dit familjen och vännerna kommer.

Micke har verkligen vänt mitt liv helt upp och ner.
Han har gett mig såna annorlunda känslor om saker.
Enkelt sagt är jag trygg med honom och trygg vill jag vara resten av livet.
Mikael Tillenius är mitt livs kärlek
och jag kommer aldrig och sluta älska honom.

Min cowboy!! <3

Just know that I'm always parallel on the other side

Har haft en ledig dag i Uppsala idag.
Gick upp och åt lite frukost innan jag gjorde mig i ordning för att ta bussen till Svartbäcken hem till Rakel. Har inte träffat henne på ungefär två år så det var jättekul och se henne igen!

Vi satte oss på hennes altan och fikade lite och rökte vattenpipa med jordgubbssmak. Mums!
Var länge sen jag rökte vattenpipa också så det var mysigt och så var det helt underbart väder idag.
Jättevarmt och skönt. Så vi satt och babblade och jag fick prata av mig och så skrattade vi massor.

Det var riktigt kul!
Sen åkte jag iväg vid halv två för och möta upp mamma vid min lägenhet.
Vi skulle träffa ett ryskt par som var intresserade av att hyra den och det verkar som att dom kommer ta den.
Dom skulle skicka lite papper och referenser ikväll sa dom.
Känns skönt att det problemet är löst så jag inte behöver oroa mig över det och dubbla hyror.

Sen har det varit ganska lugnt resten av dagen, setat lite mer ute i solen och så tittat lite på teve.
Kommer ta en liten promenad till Gottsunda Centrum sen för och ladda busskortet och kanske köpa lite godis... Skulle vara gott!

Sen är det bara och vänta på nästa veckas schema som jag antagligen får ikväll någon gång.
Jag saknar min Micke jättemycket! Får nästan ångest :-P Haha.

Tidig morgon till hästen och sen till Uppsala

Jag skriver det lite då och då och skriver det igen.
Jag har världens bästa pojkvän!!!

Han gick upp med mig klockan sju i morse för att skjutsa mig fram och tillbaka till stallet.
Jag ville hinna dit innan jag skulle ta tåget till Uppsala igen.

Släppte ut Paddan och Demon och gjorde i ordning Charlie och så tömkörde jag honom ungefär 15,20 minuter på gårdsplanen och han har blivit så fin!
Dock är han bra konstig för vid ridning har han en sån jäkla motor och ska gasa på men vid longering och tömkörning går det så långsamt och man måste vara på honom rejält för att få fram honom.

Men han jobbade på jättefint och höjde ryggen så bra.
Gick på i fint tempo när jag var på honom lite grann och ja, han var helt enkelt väldigt härlig.

Kände även igenom hans ben och rygg ordentligt och han reagerade ingenting och verkade ha ont.
Så då är det ingenting sånt som orsakar hans sjukt konstiga beteende.

Får hoppas att det blir bättre, att det bara är en periodgrej.

Slutade klockan sju idag och imorgon är jag ledig.
Ska träffa Rakel (var sjukt länge sen, ska bli jättekul!) och sen ska jag och mamma visa min lägenhet för ett par som är intresserade. Så det verkar lösa sig ganska fint.

Det är enkelt men inte lätt

Idag började jag nästan gråta på hästryggen.

Vad frustrerad jag blir!
Charlie var helt mongo idag också, och idag RED jag!
Igår och idag är han som en helt annan häst, det känns som att backa två månader.
Jag vet inte vad det beror på, är det för att det inte är lika regelbundet längre då jag åker iväg och jobbar?
Jag har ju världens bästa Lovisa som trots mycket plugg försöker ta sig ut men ibland räcker inte tiden till.

Värmde upp mycket i skritt idag, hade lagt fram två galoppbommar jag tänkte försöka mig på idag.
Värmde upp med skänkelvikningar och volter, flyttade väldigt fint undan höger men undan vänster böjde han sig och drog iväg med framdelen.

Började sen trava och han var stenhård i munnen idag i vänster sida.
Jag lirkade och tog ledande tygeltag och höll om med skänklarna men han var helt stum.
Han var otroligt jobbig idag, fick inte till någon vidare form heller.
Endast lite till och från.

Började med lite galopp för och se om han kunde tänkas släppa efter det.
Började i vänster varv med fattningar från skritt och endast galoppera några språng för att sen sakta av och göra om det hela tiden. Fattningarna gick bättre idag än igår i alla fall men sen var resten lite kaos.

Bytte sen varv för att testa i höger och då drog han ner huvudet som han gjorde igår.
Det kändes som att han skulle bocka och det har han aldrig gjort förut.
Det har dom tidigare ägarna också sagt.

Så jag blev så frustrerad och ledsen att jag hoppade av och ledde runt honom.
Jag vet att man inte bör avsluta ett ridpass så men tyvärr så gav jag upp idag.

Jag hoppas det bara är något tillfälligt.
Imorgon tänkte jag tömköra honom en liten vända på gårdsplanen innan jag åker till Uppsala igen.
Ska även känna igenom honom ordentligt, ryggen och benen och se om han har ont någonstans.

Det kan inte vara solsken alla dagar.

En häst är mer värd än en rikedom

Jag gjorde kanske ett dumt val idag att rida dressyr på banan med Charlie,

men så blev det. 

Med tanke på min träningsvärk och trötthet tillsammans med en Charlie med överskottsenergi (han stod två dagar och sen blev han longerad av Lovisa igår)... 

Jag kan säga såhär. Det var ingen bra kombo! 

Jag kände nästan direkt att jag inte hade någon motivation att rida ordentligt så hela passet red jag väldigt halvdant och ja... Som en kråka! 

Charlie kändes även stum i munnen men till och från släppte han så jag red mycket skänkelvikningar och volter i trav idag och sen la jag mera fokus på galoppen idag. 

Det märks av så ordentligt i vänster varv. 

Det är inte alls sken som det var men han har mer en ökad galopp hela tiden än vanlig arbetsgalopp. 

Och så fort jag vill ta lite i tyglarna för att korta upp honom så bryter han av till trav. 

Är det någon som har bra tips på vad mer jag kan göra för att stärka hans galopp och bakparti?

Känns som att det kanske blir alldeles för enformigt att bara galoppera runt i paddocken varje gång.

I höger varv är han i vilket fall som helst mycket bättre,

där kan jag lyckas korta upp honom riktigt fint. 

Dock är det inte jättemånga språng för tillslut saktar han av till trav även där 

men stor skillnad är det. 

Lämna jättegärna tips på galoppövningar och andra övningar för att träna upp honom! 

Blir jättetacksam! :)

När vindarna vänder så måste du förstå

Det låter helt sjukt i alla andras öron,
men ej i mina egna.

För ett år sen hörde jag av honom sist och senast jag såg honom var för 13 månader sen.
Då var det jobbigt och jag kunde inte säga nej.
Jag kände en saknad och en känsla jag inte känt på ett tag.

Saknaden var ej tillbaka denna gång men den där känslan som jag trodde var nergrävd och bortglömd
sköt upp som ett skott rakt in i hjärtat.

Trots att det var mycket folk och min fokus var på jobbet kunde jag hela tiden i ögonvrån se hur han tittade på mig. Han sökte ögonkontakt och den korta sekunden han fick det så log han mot mig.
Det var då jag insåg det.
Jag är inte över honom.

Det fanns inga tankar på att springa fram och krama om honom.
Det fanns inga tankar på att vilja gå tillbaka till honom.
Ingenting inom mig sa att jag fortfarande älskar honom,
men det finns fortfarande en känsla där.
En känsla som påminde mig om dom bra dagarna.

Han har inte existerat för mig på väldigt länge,
men på ett ögonblick är han tillbaka.

Det känns så skönt och komma hem för när du ser mig blir du lycklig

Jag ber om ursäkt för väldigt dålig uppdatering men dagarna har varit fullspäckade och jag har knappt hunnit andas.
Knäpp som jag är men jösses vad skönt det har varit!

Åkte ju tillbaka till Uppsala på måndagen igen för och jobba och det var inte så jättefarligt på jobbet under måndagen men sen var det två dagar (Valborg och igår första maj) som det var fullt!
Det var sinnessjukt mycket och göra, vissa kunder var så dryga att jag ville kasta maten i deras ansikte och det var varmt. Det må låta som att jag gnäller och ja, restaurangbranschen är inte den lättaste och roligaste men det är otroligt skönt och få jobba igen.

På Valborg slutade jag klockan sju på kvällen så jag åkte hem (till mamma) för och duscha, byta kläder och få i mig lite mat för att sen åka ner till stan igen och möta Mia och Peter.
Hamnade på en fest hos någon där vi hängde ett tag och drack och minglade.
Medan nästan allihopa från den festen åkte ner till krogen så promenerade jag, Peter, Mia och Malin ner till stan och gick in på Peters jobb för en drink.
Efter den gick Mia och Malin hem för dom var trötta... och fulla men jag och Peter fortsatte.
Vi fortsatte vandra mer centralt ner till stan och hamnade på mitt jobb där min chef fick träffa min bror och så åt vi lite för att avsluta kvällen på Pipes med en drink var.

Var lite full fortfarande när jag vaknade dagen efter, drack säkert fem liter vatten den dagen på jobbet.
Varmt, varmt, varmt! Blev aldrig bakis!
Men det var en jättemysig kväll, var kul och få gå ut i Uppsala igen.
Det var ett tag sen.

Det roliga var att jag lyckades få Micke till Uppsala... klockan fyra på morgonen.
Jag orkar inte förklara så mycket men jag var full och saknade honom och så åkte han.

Jag är otroligt trött nu.
Min kropp är helt slut (plus träningsvärk i vader, rumpa och lår efter allt promenerande på Valborg i 11,5 cm klackar), men jag tycker det är en väldigt härlig känsla på ett sätt, att liksom ha mycket och göra och att känna sig trött i kroppen efter att ha gjort nånting bra.
Är skönt och vara hemma igen, vila lite och umgås med Micke, Lovisa och Niklas.
Jag har mer och uppdatera om, jag ska försöka orka ta till kraft och göra det ikväll men inte just nu bara.

Ni får nöja er med detta så länge! :-)