Nu börjas det

Nu har ångesten kommit.. Och rädslan.

Vad har fått mig att se ner så hårt på mig själv? Det är min hemläxa till nästa möte med min stödperson. Jag behövde inte fundera länge på det för det är nästan det enda jag hör i mina tankar och ser i mina drömmar.
Orden...
Skratten bakom ryggen...
Blickarna...

Målet känns så långt borta. Jag drömmer om hur jag sträcker mig och kan snudda vid det, men med ett starkt sken försvinner det, det blir mörkt och jag är kvar. Fast i fängelset. Nyckeln är bortkastad.

Jag la ut hela mitt liv på bordet till dig, gav dig hela mitt hjärta och den del av min själ som fanns kvar, du tog ett fast grepp och trampade på det, skar det i småbitar och lämnade det i soporna och fortfarande har du det i ditt grepp.

Forgive and forget? Det existerar inte i min värld.

Haft fint besök

Då är helgen över och det är dags för en ny vecka.
Jag jobbade i fredags och igår, lördag, fick jag lite fint besök ända från Fors, Dalarna av älskade Lovisa och hennes karl Niklas. Vi gick till mamma ganska på en gång efter dom kommit hit för en brunch och sen vidare till systemet och affären. Dagen och kvällen spenderades med prat, musik och tittade på Magnus Betnér och jag måste säga att han är nog den bästa stå-upp komikern. Han har fakta om allt han pratar om och hans åsikter har så sjukt bra poäng.

Senare dök Jojjo upp och då blev det drinklekar med mycket fusk och många tummar på bordet. Sen togs bussen ner till stan där Jojjo via telefon försökte övertala min bror med sin charm att han och Mia skulle komma och möta oss nere på krogen men så blev det tyvärr inte. Toalett besöktes på busstationen där folk säkerligen kunde missförstå oss när vi försökte hjälpa Jojjo att knäppa igen ett par för trånga byxor.

Galopperandes och skuttandes med Jojjo i täten hamnade vi på Saluhallen där det togs en drink och vi fick en sjuk underhållning av Jojjo i form av en egen påhittad sång och det skrattades så mycket att man dagen efter hade träningsvärk i magen istället för att vara bakfull.

Dagen idag åt man pizza och sallad hos mamma innan Niklas och Lovisa bilade iväg mot Dalarna igen och jag kommer sakna er till tusen tills vi ses igen. Allt som allt var det obeskrivligt roligt och det var länge sen jag skrattade så ärligt och så mycket.

Det här som pågår kommer jag lyckas ta mig igenom. Med ord kan jag inte beskriva hur tacksam jag är som har så vackra vänner som jag har. Ni betyder allting för mig.

Peace out

Andra rensar ut julen, jag rensar ut gamla livet

Idag har jag fått hjälp av världens bästa grannar och storstädat hemma för att rensa ut det gamla och in med det nya. Vi har skrubbat väggar och tak och hyllor och skåp, tänt doftljus och rökelser, allt för att få bort lukten. Satt upp nya gardiner, fått upp hyllor och tavlor och prydnadssaker, allt på sin plats.
Känns självfallet bra, men lite jobbigt samtidigt... Men det är en del av processen.

Vissa dagar känns det helt omöjligt och att jag inte kommer klara av det, men jag måste fixa det. Jag vill inte offra vänner och familj för en kille. Varför ska jag göra det?
Det som jag undrar... Hur bygger man upp ett självförtroende? Hur lär man sig att öppna sig och visa känslor för folk? Hur kommer man över rädsla? Dessa frågor gör mig så svag ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Ett steg i taget så går det nog, ingenting är omöjligt har jag hört.