Idag har jag fått hjälp av världens bästa grannar och storstädat hemma för att rensa ut det gamla och in med det nya. Vi har skrubbat väggar och tak och hyllor och skåp, tänt doftljus och rökelser, allt för att få bort lukten. Satt upp nya gardiner, fått upp hyllor och tavlor och prydnadssaker, allt på sin plats.
Känns självfallet bra, men lite jobbigt samtidigt... Men det är en del av processen.
Vissa dagar känns det helt omöjligt och att jag inte kommer klara av det, men jag måste fixa det. Jag vill inte offra vänner och familj för en kille. Varför ska jag göra det?
Det som jag undrar... Hur bygger man upp ett självförtroende? Hur lär man sig att öppna sig och visa känslor för folk? Hur kommer man över rädsla? Dessa frågor gör mig så svag ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Ett steg i taget så går det nog, ingenting är omöjligt har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar