I torsdags fick jag en panikattack på städjobbet.
Jag kunde inte andas, jag blev livrädd och satt på golvet i städskrubben med mobilen i handen.
Jag har många gånger inte trott att jag har några särskilda gränser, att jag kan göra hur mycket som helst,
men det har jag nu insett att jag inte kan.
Vänner och familj har bett mig ta det lugnt, att jobba 60 timmar i veckan är alldeles för mycket och att risken är stor att jag kommer bli utbränd om jag fortsätter.
Lyssnade lite med ena örat men var nonchalant och fortsatte med mitt fullspäckade schema.
Nu har jag insett att jag har gränser.
I helgen har jag fått sova ut, jag har tagit det lugnt och ätit ordentligt varje dag.
Mina chefer är medvetna om vad som hände i torsdags och är medvetna om att jag ska ta det lugnare och minska mina timmar.
Jag har även idag hämtat ut järntabletterna som läkaren skrev ut till mig. Niferex. Får se hur dom fungerar.
Bortsett från det så var jag på Fyrishov och simmade i 30 minuter i morse, otroligt skönt. Kände mig sådär härligt utmattad efteråt och sen gick jag till tandläkaren.
Inga hål, men måste börja med tandtråd och munskölj.
Ville bara skriva ett par rader, men kommer antagligen att säga farväl till den här bloggen inom kort.
