Saknaden efter en syster

15.45 idag åkte Johanna och Niclas iväg på sitt livs största äventyr.
Dom mellanlandar en längre period i Thailand för att sen ta sig vidare till Australien för sitt helt nya liv tillsammans.

Jag skickade ett meddelande till Johanna i förmiddags och jag grät när jag skrev det.
Jag fick sitta och vifta med händerna mot mina ögon då jag inte ville att sminket skulle rinna innan jag skulle iväg till jobbet.

När jag sen fick svar av henne så kände jag hur ögonen tårades upp igen
men då fick jag bita ihop då jag inte ville bryta ihop på jobbet.

Johanna vet allt om mig och hon har varit med från första början.
Hon kan varenda lilla detalj om mitt liv och vi har en historia som går långt tillbaka.
Hon är den syster som jag alltid har velat ha
och i mitt hjärta så är hon min syster.

Jag kommer att sakna henne av många olika anledningar,
men mest för att hon är... My perfect match.

Men som hon avslutade sitt meddelande till mig "Vi ses snart!",
och det kommer vi att göra.

Vi kommer att ses igen och då kommer vi göra som vi alltid har gjort.
Sitta på ett café och fika. Uppdatera varandra om våra liv och prata som om det
bara gått en dag sen vi sågs sist.

The working girl

Då har jag idag fått veckans schema och jag jobbar alla dagar utom fredag.
Så det blir en dag till att städa mitt rum lite grann, förhoppningsvis sola (får se hur vädret blir)
och kanske läsa lite. Det blir en lugn dag helt enkelt, säkert en promenad eller lite gym på det också.
Jag orkar inte gå upp vid åtta varje morgon för att hinna med någon slags träning innan jobbet och sen jobba i nio timmar.

Det är självklart träning ger en mer energi i längden, men jag känner mig inte tillräckligt
disciplinerad till det ännu. Det får bli lite då och då nu istället, lediga dagar.
Bättre än ingenting.
Jag svettas bort allt på jobbet istället i den värmen och farten.

Ett kort litet inlägg, så att ni vet att jag fortfarande lever.

And thats why I smile, it's been a while

Det är så skönt att vara tillbaka i Uppsala igen.
Visst är jag otroligt trött varje kväll efter jobbet, men jag är inte riktigt van.
Men jag sover bättre och jag känner mig allmänt gladare.

Slut på dramatiken och framför allt, slut på falskheten.
Det är så härligt med en stad som Uppsala,
i början av veckan såg jag ett par personer på väg in till stan, vid halv tiosnåret.
Det spelar nästan ingen roll vilken dag eller vilken tid,
alltid finns det någonting att göra.

Det är det som är så härligt!
Det är precis det jag vill ha då jag älskar att hitta på saker,
oavsett dag eller tid.

Det som fattas här dock,
det är min underbara kille Micke.
För honom saknar jag enormt mycket!

Out with the old and in with the new

Jag sitter här framför datorn efter en välförtjänt ledig dag och funderar...
Jag har blivit trampad på i halva mitt liv, men nu får det räcka.
Jag fyller 25 år om mindre än en månad och det är dags att ta ställning.

Jag är rädd för att mitt liv inte ska vara tillräckligt och jag ser människor runtomkring
mig förverkliga sina drömmar och det får mig att tänka...
Varför inte jag?

Jag har den senaste tiden bara suttit och glidit fram.
Jag ramlade ner i en depression men en sån småsak ska inte behöva hindra mig från
att kämpa för att få ett bättre liv.
Ett liv jag faktiskt förtjänar.

Det är slut med latheten.
Det är slut på det enkla och tråkiga.

Out with the old and in with the new

Torsdagen den 1 augusti - Riktig vänskap försvinner aldrig, oavsett tid och avstånd

I torsdags jobbade jag ett par timmar och när jag slutade så gick jag iväg för att möta upp June och Sebastian. Jag var lite nervös faktiskt, då jag inte hade träffat henne på drygt tio månader.
Vi har inte heller haft mycket annan kontakt under den här perioden heller då June mådde väldigt dåligt ett tag. Trots att hon under den här tiden inte har svarat på mina meddelanden så har jag skickat iväg både det ena och det andra meddelandet bara för att hon ska ha vetat att jag alltid tänker på henne.

Men nu börjar hon må bättre och vi bestämde att jag skulle komma hem till dom i torsdags och sova över där i deras hus, ute i Almunge. Senast jag var ute till deras hus var ingenting klart.
Det var reglar och grejer överallt, men nu.... Hur vackert som helst!
Köket återstår men jösses vad fint det var i resten av rummen!
Bra jobbat och hatten av till June och Sebbe som kämpat på med huset.

Vi varvade med att sitta inne och ute då vädret var väldigt härligt och kvällen bjöd på en sval värme.
Vi pratade och även där uppdaterades från båda sidor om vad som har hänt, bra och dåligt
och vi drack lite groggar och hade det hur mysigt som helst.
Det skrattades massor och jag som vanligtvis brukade lägga mig tidigt om kvällarna...
Vi sa god natt klockan fyra nästa morgon och sen sov vi ett tag in på dagen för att sen handla och grilla lite korv till lunch. Medan Sebbe jobbade och snickrade lite så satt jag och June ute och fortsatte pratet
med jämna mellanrum.

Framåt kvällen fick jag skjuts hem och senare kom Micke och vi var kattvakter åt mamma då hon hade farit iväg till Umeå.

Jag har saknat June hur mycket som helst!
Det var underbart och jättekul att få träffa henne igen och jag hoppas att det inte dröjer ytterligare tio månader innan vi ses igen. Oavsett så kommer vi alltid att vara vänner.

Onsdagen den 31 juli - Down the memory lane

I onsdags kom jag till Uppsala i perfekt tajming med Johanna så vi klev på samma buss till Gottsunda hem till min mamma. Vi pratade och jag uppdaterade henne om dramatiken som har pågått i lillbyn under den senaste perioden
och hur det har påverkat mig.
Hon uppdaterade mig om sina resor hon hade varit på och pratet fortsatte hela kvällen.

När min mamma kom hem så åt vi lite middag ihop och sen satt vi alla tre och tog en promenad längs the memory lane. Vi kom ihåg och pratade om det som hade varit och skrattade åt små som stora äventyr.
Sen pratades det om framtiden och vad den skulle kunna tänkas utvisa.

I mitt hjärta är Johanna min perfect match när det kommer till vänskap.
Vi tycker om samma saker, vi trivs med samma intressen på fritiden och vi tänker lika.
Hon vet allt om mig och jag vet allt om henne.
Hur jag ska klara mig utan henne när hon åker iväg på sitt livs äventyr,
det har jag inte luskat ut ännu, men det får jag ta längs vägen.

Johanna är min syster i själ och hjärta och jag önskar henne allt gott!
Massor av kärlek till världens finaste, roligaste och mest underbara vän Johanna.