Jag är klarvaken och ser hur mina drömmar och vår framtid krossas

Tittade nyss igenom mina hästbilder på Facebook och insåg hur mycket jag saknar hästar och ridning.
Mest av allt saknar jag Charlie. Jag saknar all svett och alla tårar jag fick utstå med honom.
Det var en riktig kamp men jag gav aldrig någonsin upp.
Oavsett väder, vindbyar, snöstormar och minusgrader.

Jag älskar den ponnyn, ja.. Det går inte att beskriva.
Kärleken som finns till honom går inte att beskriva med ord.
Bandet som vi skapade går inte att förklara, det kan bara visas och det kan bara ses.
Tilliten han fick till mig finns ingen annanstans.

Jag saknar honom enormt mycket.
Vissa dagar ångrar jag att jag åkte, att jag lämnade honom.
Det känns ibland som att jag övergav honom.
Han var den enda som höll mitt hopp uppe under mina mörka dagar.
Han som fick min dag att bli bättre,
han som satte ett leende på mina läppar när jag hade somnat och vaknat med tårar i ögonen.

Folk kan säga vad dom vill, men jag vet vad som fanns mellan oss.
Jag vet vilket band vi hade och jag vet hur jag kämpade,
hur han till slut rev sina murar och bestämde sig för att lita på mig.

Jag var där.
Dag för dag.
Steg för steg.
Många gånger när ingen annan var där och såg.
Därför finns det ingen annan som förstår det jag vet.

Fan vad ont det gör.
Jag gråter när jag sitter och skriver det här och
jag vet att det inte är sista gången jag kommer att fälla tårar över honom.
Han var mitt liv, min värld och jag kommer aldrig att glömma vad vi lärde varandra under vår tid.

Dom viktigaste försvinner i skuggan av någonting annat

Under kvällen var jag och Johanna iväg på en julkonsert i förmån för Uppsala Kvinnojour. 

Dom har en ekonomisk kris och behöver hjälp. 

För ynka 120 kr fick man fika och njuta av underbar musik, både klassiska julsånger och vanlig musik. 

Det var också härligt att få träffa min stödperson igen, det var länge sen. 

Vi blev även informerade om hur vi kan hjälpa till och varför vi bör hjälpa till. 

Dom är för få som jobbar för många timmar då dom inte har råd att hämta in mer hjälp och fyra nya kvinnor ringer dit för att få hjälp, varje vecka. 

Med tanke på vilken livräddare dom har varit för mig så betyder det oerhört mycket att dom ska få den hjälp dom förtjänar, för att kunna fortsätta sitt underbara arbete för att hjälpa utsatta kvinnor. 

Och därför vädjar jag till er som läser min blogg att också stötta dom ekonomiskt. 

Det behöver inte vara någon guldsumma. 

Här är ett enkelt sätt att stödja dom http://www.uppsalakvinnojour.se/aktuellt/

Ni kan även skicka till deras plusgirokonto, kontakta dom för mera information. 

Uppsala Kvinnojour behövs!! Utsatta kvinnor behöver deras hjälp dygnet runt, 

men nu är det också dags för oss att hjälpa dom! 

Twentyfour/Seven

Än en gång har det blivit ett långt mellanrum från ett inlägg till nästa.
Jag har inte mycket till inspiration just nu och inte mycket att skriva om.
Inte när det kommer till min vardag åtminstone.

Jag måste införskaffa mig en riktig kalender, den på mobilen hjälper mig inte alls just nu.
Det är för många tankar, för många planer, för många idéer och för mycket att försöka klämma in.

Min prioritering är som det har varit ett par veckor tillbaka, att fortsätta söka jobb.
Annars är det faktiskt att försöka få umgås med världens finaste Johanna så mycket som möjligt, som har kommit hem igen från Australien. Vi träffades över en fika medan snöstormen var fullt igång utanför dagen efter hon anlänt och vi har fortfarande mycket att ta igen.
Mycket att prata om, skratta om och förhoppningsvis mycket att hitta på.

Julen är snart här och plånboken gråter.
Det har varit fint i ett par månader nu, men nu är födelsedagar, julen och nyår på ingång
och det svider när jag tänker på allting som ska göras.

Vi får se när jag återkommer igen med vidare tankar och funderingar.
Jag sitter i värmen och ser ut mot mörkret och snön.
Nu är det vinter på riktigt!

Good times, bad times och old times

Det är ganska skrämmande vad man ibland upptäcker hos sina närmaste vänner.
Man tror sig veta allting om deras liv och helt plötsligt kommer det en historia du aldrig kunde ha anat.
Men jag känner en enorm ära när dom jag älskar delar med sig av sina allra djupaste och mörkaste hemligheter för då vet jag att dom känner en tillit till mig som inte finns till någon annan.
Och jag uppskattar det och kommer alltid ha dom och deras historia nära mitt hjärta.

Gårdagen och natten spenderades i en liten stuga i Almunge (ute på landet för er som inte vet) hemma hos underbara June och Sebbe. Sebbe hämtade mig i Gottsunda efter han slutat jobbet och innan vi åkte vidare handlades det både mat och alkohol.
Vi käkade tacos och sen satte jag och June igång.
Det blev jättemycket prat och skratt och jag har nog aldrig fått så ont i magen av skratt förut.
Eftersom Sebbe skulle upp och jobba tidig morgon gick han och la sig runt tio, halv elva medan jag och June fortsatte lyssna på musik från både "vår" tid och dagens tid.
Vi pratade om allting och ingenting och det blev även många, många låtar på singstar.
Det blev allvarligt prat, det blev ännu mera skratt och det blev en nattlig promenad där vi skålade med stjärnorna. När morgonen kom och Sebbe skulle iväg till jobbet halv sex sade vi god natt.

Idag mådde vi som vi förtjänar, men det var så värt det.
Grym eftermiddag, kväll, natt och morgon!

Miljoner tankar som slåss om plats i mitt huvud,

men idag lyckas jag inte få ut någonting på print...

Kort uppdatering

Jag vet, det behöver inte påpekas. 

Bloggen har glömts bort. Jag har haft mycket annat att tänka på. 

Helgen har varit riktigt mysig. 

Var ledig i fredags och då kom Micke till Uppsala.

Fredagen blev en lugn dag, vi började titta på Big Bang Theory säsong sju under kvällen.

På lördag jobbade jag och på söndag tog vi en promenad i fint men småkyligt väder och när jag åkte till stan för att bli sminkad av Helen så stannade Micke kvar hemma. 

Sminkningen blev grym! Hur nöjd som helst. Önskar att jag kunde sminka mig så, då skulle jag göra det varenda dag! Ska fixa en bild så ni kan få se det. 

Sen blev det bio, vi såg andra Hungerspelen. Ettan var bättre, men tvåan var också riktigt bra.

Den hade blivit snäppet bättre om dom hade minskat på allt pussigull. Lite för mycket sånt för den typen av film. Men den rekommenderas i alla fall! 

Idag har jag jobbat och Micke åkte tillbaka till Avesta :(

Jobb även tisdag och onsdag, ska ta mig ut på promenad alla dagar också, oavsett väder.

Bara att klä på sig.

Nu orkar jag inte skriva mer.

Inget roligt inlägg, men nu vet ni att jag lever.

Looking for a better way to get up out of bed

Jag ska iväg på en jobbintervju idag.
Igår var jag fastnaglad vid datorn ända fram tills jag skulle åka iväg till jobbet i jakt på nya jobb och nya möjligheter. Pennor, papper och telefonen blandat med en kopp te låg utspritt runt mig vid datorn och mitt i kaoset kastade jag iväg ett par ansökningar.

En ringde upp mig efter ungefär en timme.
Tandvårdsteamet mitt i stan söker en lokalvårdare för 10 timmars jobb i veckan.
Visst, det är också bara extra men då får jag ha två jobb. Och det är bättre, huvudsaken min ekonomi blir bättre så kan jag ta fem extrajobb om det vore så.

Det gjorde min dag bättre. Även kvällen blev bättre då jag fick en hemlig beundrare på jobbet.
En kille lämnade ett kärleksbrev på vägen ut. Det stod "DU ÄR FIN" skrivet i ketchup på en servett och efter ungefär en timme kom han tillbaka och lämnade en godispåse som det stod "Sötnos" på.
Vi hade väldigt roligt åt det resten av kvällen på jobbet.

Jag hoppas och ber om att allting ska börja vända nu.
Jag vet inte om jag kanske är alldeles för optimistisk när det gäller intervjun
(för han ska träffa ett par andra också), men har på känn att jag skulle kunna få det.

Men jag ber verkligen till att det ska börja vända.
Jag har tagit ny energi, jag torkar tårarna på nätterna och vaknar nästa dag med ny kraft.
Jag ska inte ge upp.
För nu... ska jag själv se till att det blir MIN tur!

Wish that I could stay forever this young, not afraid to close my eyes

Jag har alltid sagt att när jag blir gammal så ska jag inte behöva se tillbaka på mitt liv och få ångest.
Jag vill inte känna att jag inte har levt, sett och hört saker.

Just nu börjar jag bli rädd att det är dit jag är på väg, den väg jag inte skulle ta.
Jag kämpar på när det kommer till allting och jag börjar känna mig sliten.
Jag hör röster hela tiden som säger "Börja plugga, börja plugga" och jag vet att det vore det absolut bästa. Att få en ordentlig yrkesutbildning för att lättare hitta ett jobb.
Men problemet är att jag inte vet vad jag vill göra/bli.
Jag har redan slösat fem år av mitt liv, jag tänker inte slösa ytterligare tre till fem år på en utbildning som jag i slutändan kanske inte ens vill jobba med.
Är jag inte helt hundra så vägrar jag göra det.

Jag är ganska säker på vem jag är och allt det där rabblet man försöker ta itu med som tonåring/ung vuxen, men jag är fortfarande väldigt vilsen till vad jag vill göra med mitt liv.
Jag tror att mycket av det beror på mitt tidigare förhållande.
Att det fortfarande ligger och smyger där och har förvirrat mig.

Jag vet innerst inne att 25 inte är någon ålder, men jag blir otroligt stressad av att se så mycket saker hända runtomkring mig. Alla människor omkring mig som har pluggat färdigt och söker/fått fasta tjänster, som sedan fem år tillbaka åker utomlands en gång per år som tradition med familj eller vänner. Det är husköp, det är dyra giftermål, det är utlandsresor, dyra saker, det är barn och det är drömmar som slår in. För alla utom mig...

Varför är det så, att dom som kämpar mest oftast har minst i slutändan?
Och dom som för det mesta glider fram, får mest?

I've got nothing left to say, just take me away

I söndags fick jag två sms som fick mig att nå botten.
Jag bröts ner så enkelt. Jag tycker att jag inte bör brytas ner så enkelt längre,
trodde jag hade kommit över den muren.

Men dom två meddelanden gjorde det.
Jag började gråta, jag grät och grät. Jag kunde knappt sluta gråta.
Kunde knappt säga ett ord utan att mina läppar darrade och mina ögon blinkade bort små droppar.

Jag vet att jag skrivit om liknande saker tidigare, men just nu måste jag skriva det här.
Det här är min dagbok, mina tankar och ja, den ligger offentligt på nätet, men det har jag också valt.

Frågan jag fortsätter att ställa mig själv;
När är det min tur?

Jag vet att mitt ex har fått ett jobb på Plantagen här i Uppsala, att han i och med detta
även har skaffat truckkort på nåt vis.

Hur kan det komma sig, att en sån manipulativ och äcklig människa som i flera års tid bara suttit på sin röv utan att lyfta ett finger när det kommer till någonting i livet,
helt plötsligt får ett jobb?

När någon som jag har slitit som ett djur med studier, hoppat från jobb till jobb i jakt på en fast tjänst utan någon som helst sömn, fortfarande är fast i en vid-behov-tjänst med urusel lön och dåliga tider?
Jag är ärligt talat trött på att kämpa.
Jag är trött på att slåss, jag är trött på att stå emot.

Jag har gjort det i flera års tid, blivit straffad för det och än idag...
Har jag inte blivit belönad för mitt slit.
Jag orkar ärligt talat inte längre.

Det räcker nu.

Funny how the heart can be deceiving

Under tiden jag sitter och tittar rakt ut på två farbröder som bråkar med en ljusslinga som ska upp i ett jätteledset äppelträd här på gården så funderar jag på vad det är med mig som gör att killar verkar ha en tendens att falla för mig...

Jag är högljudd, jag är uppfinnaren av envishet och jag svär och kliver aldrig ner ifrån mina åsikter.
Ändå har jag upptäckt och fått reda på att ännu en karl fallit för mig.
Det började med ett omtänksamt textmeddelande om hur jag mådde och utvecklades till ett erkännande av sina känslor för mig.

Min mamma sa att när man själv är i ett förhållande så är chansen att andra dras till än större för att man utstrålar en helt annan slags energi och ett helt annat ljus.
Må så vara, men varför ska alla dessa karlar finnas på samma jobb som mig?

Jag måste jobba med dessa människor och som sagt, jag är inte falsk.
Jag kan inte gå runt och låtsas som att allt är som vanligt, att ingenting har sagts.

Jag menar inte att låta självupptagen och egenkär, jag bara skriver ut mina tankar här.
Jag har inte sovit en blund i natt på grund av miljoner tankar som har snurrat runt.
Brukar alltid kännas bättre efter att ha fått ut dom på print.

Idag ska jag iväg till jobbet och jag har större lust att krypa ner under täcket, blunda
och låta veckan passera.

Idétorka och sinnessjukt upptagen

Hej alla ni som ibland klickar er in på denna sida.

Jag har varken haft tid, ork eller ens idéer om vad jag ska skriva om.
Därför har bloggen stått och samlat damm under en period.
Men trasan är framme, bloggen är rengjord och jag är tillbaka till livet.

Det har blivit ganska mycket jobb, tro det eller ej, men jag var även ledig en vecka ifrån jobbet.
Jag och min mamma åkte upp till Gällivare i en vecka till min moster och min kusin.
Några detaljer tänker jag tyvärr inte lägga in här på bloggen, men efter den veckan var jag
trött, sliten och väldigt tankspridd.

När vi kom tillbaka var det bara för mig att hoppa rätt in i mina arbetskläder och börja dagen med att säga "Hej och välkommen" i nio timmar.

Förra veckan var det full rulle och även så den här kommande.
Jag har blivit less på vissa saker och vissa människor.
Jag sliter som en hund med att söka andra jobb och fundera ut vad jag vill.

Vädret är regnigt, blåsigt och kallt så jag ignorerar min plan om att ta en promenad och uppdaterar er om mitt liv istället.

Anna är tillbaka med sina funderingar och åsikter!

Do you still believe in one another

Har ni tänkt på en sak?
Att idag, nu, så sätter vi etiketter på allting och alla utan att ens veta någonting om det.
Fattig, medelklass, rik, homosexuell, bisexuell, bortskämd, loser.

Problemet med det här är att vi dömer ut dom människorna på en gång.
Vi tar en snabb look på dom, placerar dom i ett visst fack med sin etikett utan att veta någonting.
Vi ändrar också dom positiva etiketterna till något negativt.
Som till exempel kan vi ta någon som är allmänbildad och erfaren och förvandla
hen till en besserwisser eller anklaga hen för att sitta över alla andra.

Jag vet själv att jag har en och flera etiketter på mig från många människor som inte känner den riktiga jag.
Jag anser att jag själv är en väldigt passionerad kvinna med många starka åsikter och en väldigt envis egen vilja. Människor omkring mig byter ut dessa ord och får mig att bli en arg, bitter och negativ kvinna.

Detta har resulterat i en upptäckt att jag har svårt att hitta riktigt bra vänner för det är inte lätt att hitta en "perfect match" till någon som mig.

Men jag har ju upptäckt att allt i livet inte kan vara en dans på rosor!

Has all the good stuff from the past gone away?

Romantiken verkar vara någonting som har slutat upphöra.
När vi hör ordet "romantik" tänker vi tillbaka på gamla svartvita filmer där männen öppnade dörrar åt sina kvinnor, bugade när vi gick förbi och drog ut stolarna åt oss vid middagen.

Om inte så kan vi komma och tänka på filmer som inkluderar hjältar.
Som tar sig tvärs över landet för att rädda sin kvinna i nöd. Gå igenom eld och vatten
eller slåss mot drakar.

Jag funderade för några dagar sen, har romantiken försvunnit?
Jag tycker att ju mer öppet sex har blivit, ju mer har romantiken hamnat i skuggan av det
och inte spelat någon större roll.

Jag vet många som verkar ha glömt bort dom små gesterna som betyder allting i världen.
Som gör att vi känner oss som "the One", den enda kvinnan i världen.

En liten dos av ett hjältemod gör att man till hundra procent känner sig trygg,
en liten blomma på bordet när du kommer hem får dig att le och bli alldeles varm
eller någonting som för massor av år sen var den största gesten du kunde göra och
som idag inte existerar längre...
Att hålla upp dörren för din kvinna.

Jag tycker att romantik idag besvaras väldigt ofta med negativa reaktioner medans sex på toaletter eller andra offentliga ställen anses vara normalt.

Jag kanske är en gammaldags kvinna född på sent åttiotal,
men jag tackar aldrig nej till lite romantik i min vardag.

Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val

Min mormor är 85 år.

Hon kan än idag ha mardrömmar om sin man.

Det är väldigt sällan, men dom existerar.

Min poäng är...

Jag har drömt om mitt ex två nätter i rad nu.

Jag kan inte förklara varför jag har gjort det,

men det har resulterat i en väldigt trött och känslomässig Anna.

Det känns som en evighet sen, men det har faktiskt bara gått 1,5 år.

När jag läser början på mina memoarer så har jag svårt att tro att det handlar om mig.

När jag läser stycken som;

”Jag var precis på väg att resa mig upp när jag kände ett hårt slag mot nacken och bakhuvudet. Vad jag vet såhär i efterhand är om jag hade haft ordentlig otur hade jag kunnat bli blind. Det första slaget gav mig en rejäl huvudvärk. Det andra, tredje och dom fyra efterkommande slagen på samma ställe gav mig en sådan stark smärta att jag blev yr och allt började mörkna framför mina ögon.”, så har jag otroligt svårt att förstå att det faktiskt är sant.

Det känns alldeles för långt borta för att ha hänt.

Såhär i efterhand känns det endast som en väldigt hemsk mardröm och när jag pratar eller tänker om det, så är det på sätt och vis som att jag pratar om en helt annan människa som har upplevt det.

Och på sätt och vis så kanske det är så det är. 

Att jag faktiskt pratar om en annan människa. 

För jag vet att jag inte är den personen längre. Inte ens i närheten.

To change myself

Micke och Niklas pratade för någon dag sen länge i telefon och då jag är så nyfiken så var jag tvungen att veta vad dom pratade om.
Niklas visade sig ha fått en riktigt bra idé.
Då dom båda är riktiga...
Ja, nördar helt enkelt och spelar både på datorn och tevespel så kom Niklas med en idé.

Att dom under en månads tid skulle lägga alla timmar dom vanligtvis lägger på spel,
ska lägga på någonting annat.
Jag vet inte vad Niklas har tänkt lägga tiden på, men Micke sa att han skulle ta speltiden och
spendera den på gymmet istället under den månaden.
(Jag vet inte vilken månad det blir av, men det får vi se).

Det fick mig att fundera...
Om Micke ska offra någonting under en månad som ändå är en väldigt stor del i hans liv (och vem han är),
så kanske jag bör göra samma sak.
Och det jag tänkte offra då är inte ens bra för mig.
Jag tänkte att jag under denna speciella månad skulle låta bli rökning.
Helst av allt inte röka någonting alls (men jag vet att det kan bli riktigt svårt plus att jag kommer bli grinig, sur och lättirriterad och kasta mat på jobbiga kunder på jobbet),
och då istället ha att jag får röka som mest tre cigaretter på hela dagen och kvällen.
Sen får jag sprida ut dessa tre hur som helst, men det är max.
Klarar jag en hel dag med bara en, två eller inga alls är det självklart bättre,
men att gå från ungefär elva, tolv cigaretter per dag till tre är en ganska stor grej.
Förhoppningsvis kanske jag slutar helt sen.

Så, vad sägs?
Låter som en bra grej och tror ni jag klarar det :)

Helgens mys

I fredagskväll kom Micke till Uppsala och vi spenderade kvällen med att titta på film, The Lone Ranger.
Den var ganska bra, hade lätt kunnat kortats ner lite grann och skådespelaren som spelade med Johnny Depp tyckte jag inte var nå duktig. Aldrig hört talas om honom, han kändes lite amatörmässig.
Annars en rolig och bra film.

På lördagen jobbade jag fem timmar och slutade klockan fyra.
Då åkte jag hem där mamma och Micke väntade och nästan på en gång började vi med mat.
Vi gjorde lasagne med keso istället för ostsås och det blev riktigt gott.
Det enda misstaget vi gjorde var att vi hade för lite tomater/tomatpuré så färgen blev lite tråkig.
Efter att vi hade ätit tog vi bilen för att åka ut i skogen hem till June och Sebbe.
Det var mörkt och regnade riktigt rejält så Mickes guide (aka. Jag) gjorde att vi åkte fel och hamnade på E4:an mot Stockholm. Så det var bara att köra rakt fram tills vi kom till en avfart för att svänga tillbaka.
Sen hittade vi rätt och kom fram.
Jag behövde en drink på en gång så fick en av June och sen spenderades kvällen med att sitta och dricka och prata och vi skrattade jättemycket.
Hur roligt som helst hade vi!

Jag och June pratade även om lite annat på egen hand och... ja, vad ska man säga.
Verkligen pratade. Riktigt härligt var det att öppna mig för henne och att hon öppnade sig för mig.
Då Micke inte drack så åkte vi hemåt strax innan ett på natten och sen somnade vi snabbt väl hemma.
Jag skrev ett tack för kvällen-sms till June innan vi sov och som svar fick jag;
"Glöm inte att du är one of a kind."
Det ska hon veta, att det är hon också!
Där har jag hittat en riktigt bra vän.

På söndagen hade jag och Micke en riktigt lugn dag.
Vi tog en promenad på över en timme och sen blev det lite snabblunch innan vi gick för att basta.
Vi bastade ett tag och duschade. Var riktigt skönt med bastu. Det var länge sen.

Sen lyckades vi somna en timme under tidig kväll och när jag fick veta att jag var ledig idag, måndag, så åkte jag med Micke tillbaka till Avesta igårkväll. Nu är han på jobbet och jag har städat hela lägenheten.
Diskat, dammsugit, dammat och moppat golvet.

Imorgon åker jag tillbaka till Uppsala igen, har redan köpt biljett så har inte så mycket annat till val oavsett om jag jobbar eller ej ^^.

There’s an endless road to re-discover

Börjar gnistan slockna?
Börjar jag bli uttråkad?
Behöver vi drama för att känna oss levande?

Perfekt är endast underbart under en kortare period,
men visst kan vi väl alla erkänna att perfekt är lika med tråkigt?
Det behöver väl finnas lite defekter, misstag och lite tjafs?
Det är väl mänskligt för att sen kunna lära sig någonting nytt och gå framåt.

Eller är jag omänsklig som tänker så?
Jag har tidigare bekräftat att jag är något av en dramaqeen men jag trodde att det skulle
ha gått över efter 1,5 år. Att det endast var en fas.

Eller har jag levt ett liv med alldeles för mycket drama,
så när nästan ingenting går fel i förhållande eller vänskaper,
så blir jag rädd?
Och på det viset börjar jag längta efter dramatiken?
Jag letar fel och brister, orsaker och ursäkter.

Jag börjar fundera... Räcker inte trygghet för mig?

Girls night out

I lördags bestämde jag och Lovisa oss för att ha en girls night out.
Vi har pratat om det flera gånger men det har aldrig blivit av.
Men i lördags körde vi en kväll ensamma!

Micke åkte till Fors och var där med Niklas och vi var här i stan.
Vi gjorde oss i ordning och sen lagade vi mat och åt. Fajitas blev det! Hur gott som helst!

Sen drack vi och satt och pratade och hade allmänt trevligt.
Vi sjöng även lite singstar och runt halv tio, tio gick vi ner till Trapper och tog två drinkar var där.
Vi tog en promenad längs the memory lane och var lite nostalgiska om
den "gamla goda tiden" på gymnasiet.

Sen gick vi till Kingen och satt först i baravdelningen och runt tolv när det började bli mer folk i stan
hoppade vi in på dansgolvet och dansade resten av kvällen.
Lisa och Samuel kom förbi en stund också så det var kul att se dom där också.
Det var en sjukt lyckad kväll!
Vi dansade mycket och framåt slutet fick vi en cider var av någon random kille :P
Vi lyckades även få beröm av en kille på dansgolvet att vi "skadade på rumporna"/swang väldigt bra för att vara svenskar. Haha.

Runt kvart i två räckte det för kvällen och Lovisa och Niklas tog en taxi hem (killarna kom in till stan och var i lägenheten under tiden).
Allt som allt en grymt lyckad kväll som lätt måste göras om!
Jag gick även 240 spänn plus när vi testade spela lite på maskinerna på Kingen. Woho!

They will not control us. We will be victorious

Jag gick förbi min lägenhet igår.
Det var helt tyst på gården.
Det fanns inga människor i närheten.

En skugga av honom gick precis bakom mig hela tiden,
men så fort jag kom ut till vägen hittade min kropp värmen igen.

Så jag återkommer till mitt tidigare inlägg om att åstadkomma saker i livet.
Jag förstår inte varför jag måste bli påmind av människor omkring mig att jag faktiskt har åstadkommit
nånting i mitt liv. Någonting stort också.
Vissa lyckas aldrig åstadkomma det jag gjorde,
vissa stannar hela livet,
vissa förlorar sitt liv på kuppen.

Men jag slet mig faktiskt loss och bara det är en prestation som jag måste försöka komma ihåg.
Jag ska inte behöva bli påmind om det egentligen.
Jag var ju själv där!

För som en klok kvinna sa till mig "Efter det här finns det ingenting som du inte klarar av. Nu klarar du allt."
Och det är faktiskt sant.
Det finns ingenting nu som jag inte klarar av.
Allting som jag i framtiden kommer möta i mitt liv kommer jag inte att backa undan för.
Jag kommer aldrig att sluta kämpa nu.
Jag kommer alltid att fortsätta framåt.
För det finns ingenting som kan hindra mig längre.

Building up the future

Idag har tyngden jag burit på mina axlar lättats väldigt mycket
och det känns helt underbart. 

Igår fick jag lön och en lön som heter duga efter allt mitt slit i augusti.
Och idag har jag lyckats råda bot på ett par skulder.
Både privata och andra.
Det känns toppen och det är en otrolig lättnad.
Jag har självfallet kvar men bara det att jag blivit av med en del gör en enorm skillnad.
Och trots dessa betalda skulder så har jag kunnat lägga in ett par tusenlappar på sparkontot,
för lite framtida utlandsresor.

Det börjar vända och jag hoppas att allting bara blir bättre.
Jag har även sökt lite andra jobb så här på kvällningen och imorgon ska jag till
Arbetsförmedlingen för en snabb och kort intervju då dom har Jobbchansen.
Under dagen sen sätter jag mig på tåget för att åka till Avesta en helg igen
för att spendera lite ensamtid med the love of my Life.

Dags att packa en väska, dricka te och göra sig i ordning för kvällen.

Can't you see this is a land of confusion

Sent i natt när jag låg och vred och vände på mig för att försöka somna så började jag fundera.

Jag fyllde 25 år för drygt en månad sen.
Med dom höga kraven vi försöker leva efter idag,
ska man känna sig misslyckad om man som 25-åring inte uppnått någonting stort?
Har man inte en bra man, barn eller nått en höjdpunkt i jobbet, ska man behöva skämmas?

Varför ska vi behöva ge efter för pressen samhället utsätter oss för?

Det finns titlar vi skäms för.
Vissa jobb vi inte vill erkänna att vi har för det är inte fint nog.
Partner vi inte vill presentera för att hen inte är lika snygg och smart som dom andras.

Allting idag ska hända väldigt fort.
Utbildning och karriär ska man ha för att kunna resa mycket och sen skryta om det.
Äktenskap och barn ska man tidigt ha, man ska stadga sig och ha ett perfekt liv.

Det får mig att fundera, om samhället verkligen är på väg utför.
När vi ska försöka leva upp till omöjliga krav och klarar vi inte det accepteras vi inte.
Var det bättre förr?

What comes around goes around

Efter en mysig helg i Avesta så har jag kommit tillbaka till Uppsala igen och jobbat ett par timmar idag.

Det tråkiga är att jag har åkt på en förkylning och ärligt talat så hade jag helst sluppit jobba och bara krupit ner i soffan med en filt, kopp te och en bra serie eller film.
Men så bra fick inte jag ha det.

Det var en lugn dag på jobbet i vilket fall som helst och imorgon är jag ledig.
Jobbar sen endast onsdag och torsdag den här veckan.
Lite trist, jag hoppas att timmarna inte börjar sina.
Men på fredag är det jobbchansen på Arbetsförmedlingen så dit tänkte jag gå för ett par snabba intervjuer och chans på nytt jobb.

Under lördagen i Avesta blev det väldigt god mat hemma hos Niklas föräldrar och lite singstar och mer dricka till kvällen. Efter att jag hade nattat min lite för fulla pojkvän i sängen så kunde jag göra i ordning mig själv för natten för att sen kunna vakna utvilad på söndagen.
På söndagen sen åkte vi till Mickes föräldrar för lite gammal hederlig äppelpaj.
Hur gott som helst!

Fick några fina presenter under mitt besök också.
En mysig helg helt enkelt!

Tar mig antagligen dit den här helgen också och förhoppningsvis har jag blivit frisk tills dess.

You see me sitting here, a smile upon my face

Igårkväll ankom jag till Avesta igen.
Första gången på drygt 1,5 månad.

Jag har svårt att beskriva känslan när bilen rullade in på Dalamarker.
Det var väldigt blandade känslor.
Lite ångest och nervositet blandat med lättnad och en känsla av avslappning.

Min mormor fyllde år igår så innan vi for iväg var vi där och träffade och umgicks med henne
och släkten. Riktigt trevligt var det!

Ikväll blir det ett sent firande av min födelsedag med Micke, Lovisa, Niklas och Niklas föräldrar.
Det som hittills står på kvällens agenda är grillad mat med god dricka till.
Tiden och humöret får sen utvisa vad vi senare kommer att hitta på.

Det är ganska mysigt att vara tillbaka här.
Få lite ensamtid med min kära Micke och träffa Lovisa och Niklas igen.
Blir nog en skön helg det här efter allt jobbande.

You dont even know

Det har regnat hela dagen.
Kalla höstvindar fick min kropp att rysa när jag väntade på bussen efter jobbet.

Jag är stark.
Jag har blivit starkare.
Jag fick idag höra att jag är svag som människa.
Jag svarade först inte och vände bara bort blicken, fokuserade på annat.

Sen tittade jag tillbaka och sa;
"Om jag var svag som människa kunde jag varit död för länge sen."
Hon förstod inte varför jag stannade kvar trots slagen.
Jag sa att det inte går att förklara och att ingen kan förstå som inte varit med om det.
Det var sanningen.
Det är sanningen.
Jag vände ryggen till och pratade inte mer med henne.

Jag letar inte medömkan.
Jag letar inte förståelse.
Jag vet och det räcker.
Jag vet vem jag har blivit, jag vet vem jag är och jag vet att jag är stark.
Jag bryr mig inte längre om vad andra säger.

Sometimes you just gotta be your own hero

Idag slog det mig en tanke.

I dom flesta förhållanden är det alltid vi kvinnor som ska ändra på oss själva och offra det vi bryr oss om och aldrig männen.
Det får mig att undra varför?

Som jag ser det och kommer att tänka på nu, finns det två olika sätt att se på det.
Antingen för att vi helt enkelt är mer anpassningsbara och omställningsbara än vad män är,
vilket jag tar som någonting positivt.
Eller, så är det helt enkelt bara så att vi dumt nog, ger efter för våra känslor lättare än vad män gör,
vilket i många fall gör att vi kan faller platt i slutändan.

Jag har själv gjort det och jag har vänner som har hamnat i samma onda cirkel,
men oavsett orsaken till att vi gör det... så bör vi alltid fortsätta att vara oss själva.
För det vinner vi på i längden.

Och det gäller alla människor, män som kvinnor.

Men sen vill jag hålla din hand

Gårdagen bjöd på en riktigt perfekt kväll.
Middag för nio personer var bokat på Le Parc klockan 18 och där var vi;
Jag, Micke och mamma. Pappa, Anna, Anders, Pernilla, Peter och Mia.
Nästan alla åt trerätters middag och jag började med en jättegod toast skagen och ett glas vitt.
Emellan maten var det prat och skratt och även emellan målen fick jag öppna lite presenter.

I fredags fick jag en jättefin klocka av världens bästa pojkvän Micke och igår fick jag smycken av Anders och Pernilla. Ett halsband och ett armband som matchar.
Kläder fick jag av pappa och Anna och av Peter och Mia fick jag champagne. Bubbel!
Av mamma fick jag en biljett till en teater i mars som heter Come Together.
Jag som gillar Beatles väldigt mycket kommer nog uppskatta det rejält.

I fyra timmar satt vi där och åt och pratade, skrattade och hade det jättetrevligt.
Jag måste säga att det var en av dom trevligaste och mysigaste kvällarna på länge.
Efter Le Parc gick jag, Micke, Peter och mamma vidare till en nyöppnad engelsk pub som heter Churchill Arms. Väldigt mysigt och härlig stämning med blandat folk.
Där drack vi och fortsatte prata innan mamma drog sig hemåt.
Vi tre som var kvar flyttade oss till ett par platser på uteserveringen och vid halv ett gick vi därifrån.
Peter drog till Flustret för fest med grabbarna och jag och Micke åkte hem.

En perfekt kväll!
Idag har det varit ganska känslomässigt.
Igår fick jag en inblick till hur mitt liv skulle kunna vara.
Gå ut och njuta av trevligt sällskap då och då, få spendera en romantisk kväll ute med min pojkvän och känna att jag lever ett riktigt bra liv.
Anledningen till att det idag blev känslomässigt är för att jag just nu känner att det är en bit bort.
Jag och Micke bor mil ifrån varandra och jag vill ingenting hellre att vi ska ha vårt alldeles egna hem,
jobb och att få njuta av det livet har att erbjuda oss, tillsammans.
Det är någonting som saknas.

Now I'm a superlady

Man möter flera milstolpar i livet och att fylla 25 år är en av dom, även en stor sådan.
När man fyller 15 blir man byxmyndig och vid 18 får man gå på krogen och köpa öl.
Vid 20 års ålder får man till och med gå på systemet och köpa sin egen sprit.
Vid 25 är det ingenting särskilt som man får göra,
det är för mig ett stort och helt enkelt ett större steg mot vuxenlivet.
Fem år kvar till 30 och halvvägs till 50.

Idag fyller jag 25 år.
Jag sitter och tänker tillbaka på livet jag har levt och det har absolut inte blivit som jag har tänkt mig.
Men jag måste ge mig en klapp på axeln och erkänna att jag har uppnått vissa mål.

Jag har inte kommit dit jag ville både utbildnings - och karriärmässigt,
men jag har tid på mig, fastän jag tvekat på det några gånger.
Jag har aldrig gett upp när det kommer till dessa saker.
Jag har pluggat och jobbat för flera olika arbetsgivare under svåra situationer och
fått nya erfarenheter och träffat massor av nya människor, bra som dåliga.

Dörrar har stängts och dörrar har öppnats.
Jag har känslomässigt uppnått saker jag aldrig trodde jag skulle ha gjort.
Mitt självförtroende är mycket bättre än vad den var för bara ett år sen.
Jag börjar inse att jag faktiskt inte är totalt värdelös.
Alla har komplex och jag vet inte om jag nånsin kommer att bli av med dom till hundra procent,
MEN jag är på rätt väg och jag mår mycket bättre än vad jag nånsin har gjort förut.

Det finns fortfarande mycket saker jag vill göra med mitt liv och jag kommer att ta mig dit.
Jag är en människa som älskar att ha många bollar i luften
och jag börjar känna att det händer bra saker nu.
Det går framåt istället för bakåt och för varje bakslag som kommer i min väg tar jag
mig bara upp starkare istället för att gräva ner mig som jag tidigare har gjort.

Mycket av mitt tänk jag har fått på senare tid är tack vare vissa människor omkring mig.
Inga kända teveprofiler, nej, utan helt vanliga människor.
Vänner och familj som har inspirerat mig.

Jag säger inte att livet är felfritt just nu, för ärligt talat, skulle det nog vara ganska trist.
Men, livet är bra och härifrån... Kan det bara bli bättre.

I am 25 years old and I am fucking fabolous!!

Med många bollar i luften dagligen är det skönt med en dag med inga alls

Micke kom till Uppsala i fredags och plockade upp mig efter jobbet och hela lördagen jobbade jag.
Sen idag har jag varit ledig och det har varit alldeles underbart.
Inget alarm som ringer på morgonen, ingen sminkning och ingen snabb frukost.

Vi vaknade rätt tidigt, runt nio som vanligt, men vi låg kvar och drog oss i sängen i nästan en timme till vilket var riktigt mysigt. Pratade lite grann till och från.
Efter frukosten tog vi oss iväg till Gottsunda Centrum och jag köpte ett par nya foppatofflor till jobbet (då mina har sett sina sista dagar) och köpte även en ny bh.
Innan vi gick hem satt vi på en bänk i solen och pratade lite om allt möjligt.

Efter lunchen blev det faktiskt ett pass på gymmet och jag tyckte det gick rätt bra.
Var kul att få träna med Micke. Får lite extra motivation då.
Sen hade mamma bett oss att åka och hämta mormor för att kidnappa henne till middag,
men då hon inte mådde något vidare fick vi komma hem igen utan henne, tyvärr.

Efter middagen blev det bara mys och prat i sängen innan vi tittade klart på Iron Man 3,
(började titta på den igår men vi blev trötta). Den var riktigt bra! Rolig som dom tidigare.

Nu har vi nyligen tagit en kort promenad i Gottsunda för att sen bara fortsätta ha söndagsmys innan min älskling åker hem till Avesta imorgon igen och jag ska tillbaka till jobbet.

En enkel, lugn och väldigt härlig ledig dag med världens bästa pojkvän!

Saknaden efter en syster

15.45 idag åkte Johanna och Niclas iväg på sitt livs största äventyr.
Dom mellanlandar en längre period i Thailand för att sen ta sig vidare till Australien för sitt helt nya liv tillsammans.

Jag skickade ett meddelande till Johanna i förmiddags och jag grät när jag skrev det.
Jag fick sitta och vifta med händerna mot mina ögon då jag inte ville att sminket skulle rinna innan jag skulle iväg till jobbet.

När jag sen fick svar av henne så kände jag hur ögonen tårades upp igen
men då fick jag bita ihop då jag inte ville bryta ihop på jobbet.

Johanna vet allt om mig och hon har varit med från första början.
Hon kan varenda lilla detalj om mitt liv och vi har en historia som går långt tillbaka.
Hon är den syster som jag alltid har velat ha
och i mitt hjärta så är hon min syster.

Jag kommer att sakna henne av många olika anledningar,
men mest för att hon är... My perfect match.

Men som hon avslutade sitt meddelande till mig "Vi ses snart!",
och det kommer vi att göra.

Vi kommer att ses igen och då kommer vi göra som vi alltid har gjort.
Sitta på ett café och fika. Uppdatera varandra om våra liv och prata som om det
bara gått en dag sen vi sågs sist.

The working girl

Då har jag idag fått veckans schema och jag jobbar alla dagar utom fredag.
Så det blir en dag till att städa mitt rum lite grann, förhoppningsvis sola (får se hur vädret blir)
och kanske läsa lite. Det blir en lugn dag helt enkelt, säkert en promenad eller lite gym på det också.
Jag orkar inte gå upp vid åtta varje morgon för att hinna med någon slags träning innan jobbet och sen jobba i nio timmar.

Det är självklart träning ger en mer energi i längden, men jag känner mig inte tillräckligt
disciplinerad till det ännu. Det får bli lite då och då nu istället, lediga dagar.
Bättre än ingenting.
Jag svettas bort allt på jobbet istället i den värmen och farten.

Ett kort litet inlägg, så att ni vet att jag fortfarande lever.

And thats why I smile, it's been a while

Det är så skönt att vara tillbaka i Uppsala igen.
Visst är jag otroligt trött varje kväll efter jobbet, men jag är inte riktigt van.
Men jag sover bättre och jag känner mig allmänt gladare.

Slut på dramatiken och framför allt, slut på falskheten.
Det är så härligt med en stad som Uppsala,
i början av veckan såg jag ett par personer på väg in till stan, vid halv tiosnåret.
Det spelar nästan ingen roll vilken dag eller vilken tid,
alltid finns det någonting att göra.

Det är det som är så härligt!
Det är precis det jag vill ha då jag älskar att hitta på saker,
oavsett dag eller tid.

Det som fattas här dock,
det är min underbara kille Micke.
För honom saknar jag enormt mycket!

Out with the old and in with the new

Jag sitter här framför datorn efter en välförtjänt ledig dag och funderar...
Jag har blivit trampad på i halva mitt liv, men nu får det räcka.
Jag fyller 25 år om mindre än en månad och det är dags att ta ställning.

Jag är rädd för att mitt liv inte ska vara tillräckligt och jag ser människor runtomkring
mig förverkliga sina drömmar och det får mig att tänka...
Varför inte jag?

Jag har den senaste tiden bara suttit och glidit fram.
Jag ramlade ner i en depression men en sån småsak ska inte behöva hindra mig från
att kämpa för att få ett bättre liv.
Ett liv jag faktiskt förtjänar.

Det är slut med latheten.
Det är slut på det enkla och tråkiga.

Out with the old and in with the new

Torsdagen den 1 augusti - Riktig vänskap försvinner aldrig, oavsett tid och avstånd

I torsdags jobbade jag ett par timmar och när jag slutade så gick jag iväg för att möta upp June och Sebastian. Jag var lite nervös faktiskt, då jag inte hade träffat henne på drygt tio månader.
Vi har inte heller haft mycket annan kontakt under den här perioden heller då June mådde väldigt dåligt ett tag. Trots att hon under den här tiden inte har svarat på mina meddelanden så har jag skickat iväg både det ena och det andra meddelandet bara för att hon ska ha vetat att jag alltid tänker på henne.

Men nu börjar hon må bättre och vi bestämde att jag skulle komma hem till dom i torsdags och sova över där i deras hus, ute i Almunge. Senast jag var ute till deras hus var ingenting klart.
Det var reglar och grejer överallt, men nu.... Hur vackert som helst!
Köket återstår men jösses vad fint det var i resten av rummen!
Bra jobbat och hatten av till June och Sebbe som kämpat på med huset.

Vi varvade med att sitta inne och ute då vädret var väldigt härligt och kvällen bjöd på en sval värme.
Vi pratade och även där uppdaterades från båda sidor om vad som har hänt, bra och dåligt
och vi drack lite groggar och hade det hur mysigt som helst.
Det skrattades massor och jag som vanligtvis brukade lägga mig tidigt om kvällarna...
Vi sa god natt klockan fyra nästa morgon och sen sov vi ett tag in på dagen för att sen handla och grilla lite korv till lunch. Medan Sebbe jobbade och snickrade lite så satt jag och June ute och fortsatte pratet
med jämna mellanrum.

Framåt kvällen fick jag skjuts hem och senare kom Micke och vi var kattvakter åt mamma då hon hade farit iväg till Umeå.

Jag har saknat June hur mycket som helst!
Det var underbart och jättekul att få träffa henne igen och jag hoppas att det inte dröjer ytterligare tio månader innan vi ses igen. Oavsett så kommer vi alltid att vara vänner.

Onsdagen den 31 juli - Down the memory lane

I onsdags kom jag till Uppsala i perfekt tajming med Johanna så vi klev på samma buss till Gottsunda hem till min mamma. Vi pratade och jag uppdaterade henne om dramatiken som har pågått i lillbyn under den senaste perioden
och hur det har påverkat mig.
Hon uppdaterade mig om sina resor hon hade varit på och pratet fortsatte hela kvällen.

När min mamma kom hem så åt vi lite middag ihop och sen satt vi alla tre och tog en promenad längs the memory lane. Vi kom ihåg och pratade om det som hade varit och skrattade åt små som stora äventyr.
Sen pratades det om framtiden och vad den skulle kunna tänkas utvisa.

I mitt hjärta är Johanna min perfect match när det kommer till vänskap.
Vi tycker om samma saker, vi trivs med samma intressen på fritiden och vi tänker lika.
Hon vet allt om mig och jag vet allt om henne.
Hur jag ska klara mig utan henne när hon åker iväg på sitt livs äventyr,
det har jag inte luskat ut ännu, men det får jag ta längs vägen.

Johanna är min syster i själ och hjärta och jag önskar henne allt gott!
Massor av kärlek till världens finaste, roligaste och mest underbara vän Johanna.

Some things we don't talk about

Igår kväll spenderades med ett samtal.
Ett viktigt sådant.

En träff med en speciell person för att få klarhet i alla missförstånd som kan ha dykt upp
vid brevväxlingar.
Det pratades länge och sen skrattades det även och en deal kom vi överens om.

Båda hade förväntat sig det värsta.
Scenarion hade spelats upp i huvudet och tankarna hade gått över styr.

Men allting slutade bra och nu när botten är nådd så borde det bara kunna gå uppåt.
Jag är glad att vi pratade Lovisa.
Nu är det bara att ha tålamod så blir det nog bra igen!

Massor av kärlek!

Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag, utan för att den varit stark för länge

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering.

Jag går igenom vissa saker i livet just nu men ha tålamod så kommer jag tillbaka så småningom.

"When you go through hardships and decide not to surrender, that is strength"

Gårdagens pass - Dag 4 - Lite ändringar i schemat, uteritt

Det blir lite ändringar till och från i schemat men det var en riktigt härlig ändring igår.
Lovisa var sugen på att rida den långa vändan runt så det blev så.
Så jag red på pelhamet eftersom Charlie fortfarande blir så satans stark ute och så testade jag även ha martingal eftersom han har en tendens att slänga med huvudet när jag vill bromsa upp honom.

Till en början var det väldigt mycket insekter trots att vi red ut lite framåt kvällen
men jag tycker han skötte sig jättefint ändå.
Vi travade väldigt mycket inne i skogen och där skötte han sig jättefint.
Var hur lugn som helst och lyssnade bra.

När vi kom ut till grusvägen så travade vi lite igen och sen kom den
första prövningen så att säga där jag har galopperat drygt två gånger med honom tidigare och då han vet det så brukar han kunna tagga till och trippa på tårna när jag håller honom.
Men där skulle vi bara trava och det gjorde han.
Utan några som helst konstigheter och fuffens och krångel.
Jättelugn och visst kände jag att han gärna ville gå på lite men han var inge svår att få tillbaka.

Sen skrittade vi en bit till innan vi kom till raksträckan där vi alltid galopperar.
Jag var inte helt hundra om jag ville så jag började med att trava iväg medan Lovisa gjorde halt med Demon för att hon skulle kunna galoppera ifatt sen.
Men eftersom fortfarande kändes så himla fin och kontrollerbar så gjorde jag en galoppfattning och jag ville inte släppa honom helt och hållet så jag höll i honom lite grann och stod i lätt sits.
Och han bibehöll en lugn och jättefin galopp med lite längd på steget  hela tiden tills jag bad honom om trav igen. Älskade fina ponny!
Kändes jättebra.

Sen blev det skritt längs asfaltsvägen men den här gången svängde vi in i skogen
där vi alltid ridit tidigare men tagit en paus ifrån då det pågått arbete med maskiner där.
Så vi kunde även trava lite där och på åkern körde Charlie en zick-zack vända från höger till vänster ett par gånger. Jag har aldrig tråkigt med den här hästen!
Det är så underbart!

Sen blev det skritt igen resten av vägen hem.
Sen blev det svamp och vatten på min varma och svettiga häst innan dom fick komma ut i hagen igen.

Jag åker iväg ikväll igen och det blir lite ändrat på schemat igen
då jag är sugen på att rida på banan med pelhamet då det var ett tag sen.
Så kan jag köra lite galopparbete på banan också.

Promenad i hettan

Idag blev det promenad som sagt och helst ska jag ju gå i minst en timme men då värmen stekte och insekterna irriterade as hell så blev det fyrtio minuter, men det är bättre än ingenting.

Jag hade även min fina sambo med så jag gick ju på en promenad med dom två bästa killarna i världen!
En på varje sida, kan det bli bättre eller. Nej!
Charlie var jättesöt och mysig och vi har idag konstaterat att han äter smultron.
Vi hittade jättemånga på vägen så lät honom smaka och det verkade fungera enligt honom.
Får se vad som hittas på imorgon.

Har nu suttit och googlat som en galning för att försöka hitta nånting som kan hjälpa mot massor av flugor och bromsar inne i stallet. Jag tycker inte heller medlet verkar fungera på hästarna särskilt bra.
Är det någon som har några bra tips på vilket medel som funkar på hästen och några bra saker man kan göra i stallet för att minska insekterna där inne?
Otroligt tacksam för svar!

Dag 2 - Ridning istället för promenad

Jag skulle egentligen ha tagit en långpromenad med Charlie idag enligt schemat men då jag inte ridit på väldigt länge så ville jag göra det istället.
Så det får bli en promenad imorgon istället och då följer min underbara sambo med också.

Longerade väldigt kort innan jag satt upp och började rida.
Jag orkar tyvärr inte skriva nåt jättelångt och detaljerat då det har varit en lång dag och jag är trött.
Men jag red på det tredelade och han var lite mera stum i munnen än tidigare gånger
men det var också otroligt mycket irritation på insekter fastän jag sprejade och smorde in honom innan.

Red mycket volter och serpentiner idag, väldigt mycket fokus bara på att få honom mjuk i sidorna och ställa och böja och trots alla dumma insekter så tyckte jag han skötte sig.

Sen blev han "duschad" med hink och svamp så fick han komma ut i hagen igen.
Promenad imorgon som sagt!

Dag 1 - Longering över bommar

Var ut till hästarna med Lovisa idag.
Fan vad jag har saknat min ponny!
Jag blev nästan tårögd bara av att se honom och det bästa...
Det bästa var när vi gick ut i hagen för och hämta dom.
När jag ropade gav han ifrån sig lite ljud, han gnäggade inte men man såg på mulen och näsborrarna hur dom rörde sig, han gjorde ett litet muttrande ljud eller vad man ska säga.
Hur gulligt som helst!
Så kom han fram direkt och jag kunde enkelt ta honom.

Nu har alla hästarna också blivit omskodda så nu har han fina fötter igen.
Det har gått nästan två veckor sen sist så han har haft lite semester även om
Lovisa har tagit honom typ två dagar.

Men jag fortsätter med schemat och får ta en dag i taget.
Blev longering över bommar idag och började med att bara leda runt honom i skritt runt banan ett par varv innan jag började. Började i svåra varvet, alltså vänster, med lite trav.
Nästan direkt hittade han sin balans och bar sig fint i en låg form, jätteglad!
Körde lite övergångar skritt-trav i båda varven innan jag började över bommarna och i vänster fick jag vara på honom lite då han var något lat och slarvade med benen,
i höger ökade han själv på och lyfte jättefint på fötterna.

Så flyttade jag bort en bit från bommarna för att köra lite galopparbete.
Började i höger där och vad förvånad jag blev idag!
Han som inte brukar fatta/orka galoppfattningar, brukar ju behöva vara på väldigt mycket.

Men idag tänkte jag på att se till att ha honom fokuserad på mig INNAN jag ens tänkte på att försöka med galopp, och när han var det så sa jag med hög och tydlig röst "galopp" samtidigt som jag snärtade till med longerspöet en bit bakom honom.
Gjorde flera fattningar i höger varv och han var klockren varenda gång!
Körde övergångar där trav-galopp ett par gånger innan jag lät honom galoppera ett par varv.
Sen blev det lite skritt-trav innan jag bytte varv.

Jag fokuserade på samma sätt i vänster varv och där fick jag ett par fina fattningar också.
Vissa gånger inte, då började han bara trava snabbare istället så då tog jag ner honom lite i tempo och försökte bara från början och även om han inte höll galoppen riktigt så många varv jag hade velat så fick det räcka för jag tyckte han skötte sig så fint bara med att få till bra fattningar.
Han fick jättemycket beröm!

Han hade dock inte någon vidare form i någon av galopperna men det får vara,
jag vill bara att han ska orka hålla galoppen överlag och nästa gång det blir longering så
kör jag med gummisnodd igen så då får vi se hur det går.

Men stora framsteg idag, bara att han lyssnade på galoppkommandot som han aldrig gjort innan!

Fan vad jag har saknat honom!!!
Massor av kärlek!!
Imorgon bär det ut igen och sen även söndag.

You are the hope that keeps me trusting

Sitter hemma hos mamma i Uppsala nu.
Jobbat och duschat och jobbar tre dagar till och sen på lördag blir det mys med världens bästa Johanna med pojkvän.

Så får se när jag kommer tillbaka till Avesta igen för att kunna fortsätta med Charlie.
Förhoppningsvis har Lovisa tid någon/några dagar.

Nu är det inte på skämt längre.
Nu är det på riktigt allvar.
Jag är så jävla less.
Så jävla less...

Dag 7 - Ridpass på banan

Idag blev det ridning på banan igen med Charlie, på det tredelade även idag.
Så bytte jag även nosgrimma idag. Från den engelska till hans remontgrimma då jag bad Jessica om ännu lite mera tips när det kom till nosgrimmor.

Hon sa att remontgrimmor funkar bra med att få bettet att ligga stilla och ser till så hästen inte gapar och då även kan fungera bra på hästar som kan bli lite starka/heta.

Jag började med att longera honom en stund, runt tio minuter i båda varven för att checka av lite.
Körde lite övergångar skritt-trav och tyckte han lyssnade fint.
Till en början var han lite lat men kom igång sen och idag under longeringen så var han klockren i
vänster varv.
Han höjde ryggen väldigt fint, älskar och se honom arbeta rätt för då kommer verkligen hans muskler fram och han ser så maffig och vacker ut.

Sen satt jag upp och började med att skritta en stund på långa tyglar och jag red mestadels av passet på lite halvlånga tyglar.
Och hör och häpna!
Charlie var faktiskt mycket bättre i det vänstra (svåra) varvet idag än i det högra.
Ibland kortade jag upp tyglarna men då kunde han ibland streta emot lite så då tyckte jag att han kunde få lunka på med halvlånga tyglar (höll fortfarande kontakt med munnen).

Till en början var han lite motsträvig oavsett vad jag gjorde men så började jag rida mycket ridvägar, snett igenom, halvt igenom, volt tillbaka och igenom volter och aktivera honom ordentligt och då började han släppa. På volterna kom han ner i en låg och lång form precis där jag vill ha honom just nu på det bettet och det kändes även lite där uppifrån jag satt, hur ryggen höjdes.

Som sagt, väldigt fin i vänster varv, han drog sig inte ens utåt som han annars gör på böjda spår utan spårade fint och jättemjuk i munnen. Det var verkligen kul!
I höger varv var han något stelare och ville inte riktigt varken böja och ställa så då fick jag vara på lite mera skänklarna också.

En sak som jag måste tänka på när jag rider med halvlånga tyglar, det är att jag väldigt gärna faller framåt. Det blir automatiskt att jag sitter framåtlutad när hästen går längre och lägre.
Och så måste jag hela tiden, oavsett vilket bett jag rider med, tänka på att göra halvhalter och aldrig bara hålla i tyglarna vilket jag ibland gör. Att jag själv blir stum och fast.

Red säkert i en 15, 20 minuter sen tyckte jag han var så fin så det fick räcka.
Är väldigt nöjd så efter passet blev det lite "dusch" med svamp och hink.

Lovisa longerade Demon på banan under tiden jag red,
sen körde hon även Vide och jag promenerade med Paddan bredvid.
Så allihopa fick komma ut och röra på sig idag!

Bild från gårdagen, innan vi gick iväg på promenaden. Min vackra och bästa fuxponny!
Min sambo är bäst som lyckades få in bilderna från mobilen!

Dag 6 - Promenad

Idag blev det promenad i strax över en timme.
Lovisa och Demon promenerade dom också.

Det enda jag/vi ska tänka på till nästa gång är att spreja på hästarna med flugmedel för det var otroligt mycket insekter som dom blev rätt irriterade på.
Men annars var det riktigt mysigt och Charlie var så söt så,
gick väldigt fint bakom.
Det var vid ett tillfälle han fick lite bråttom så jag fick säga till och backa honom.

Vi började i skogen, den lilla vändan och uppför backen en vända också.
När vi kom ut till vändplanen så fortsatte vi en bit till längs den vägen för att vända lite längre upp.

Hade tänkt lägga in bild mobilen men den krånglar så får inte in dom på datorn.
Kanske får det fixat till imorgon.

Don't judge me for my choices without knowing my reasons

Idag har jag bott i Avesta i ett helt år...
Och jag har ingen lust att skriva någonting mer än så.
Jag vet vad jag tycker och tänker och framför allt känner om det.
Det räcker just nu.

Dag 5 - Uteritt

Idag blev det sällskap av Lovisa igen.

Uteritt stod på schemat idag!
Mestadels skritt, men även lite trav om jag skulle vilja variera lite under turen.
Vi började med att rida den vanliga skogsvändan och sen uppför backen en gång och istället för att vända hemåt till höger efter backen så fortsatte vi en väldigt lång bit till i skog och mark så turen blev faktiskt på exakt en timme. Står på schemat att det ska vara i minst en timme.

Charlie fick i alla fall gå över massor av stockar och stenar och lyfta ordentligt på fötterna och vara noga med  var han satte dom och han skötte sig väldigt fint. Blev lite pigg ibland och ville trava men skötte sig fint.
Det var en väldigt härlig tur så den ska jag köra lite oftare (även under promenaddagarna kanske),
då det alltid är bra för hästarna att gå i skogen.
Eftersom den här vändan var mycket längre så är ju det toppen också!

Imorgon blir det minst en timmes promenad.
Hoppas på fint väder!

Ryktade Charlie ordentligt efter turen idag, tycker det är så mysigt.
Fasen så blank och fin han är!
Min vackra vackra fuxponny.

Dag 4 - Löslongering

Skriver om gårdagen först då Micke skjutsade ut mig och stannade kvar under tiden jag löslongerade Charlie. Ledde runt honom ett tag för lite uppvärmning för att sen sätta fast gummisnodden då jag inte har några inspänningstyglar. Kanske får införskaffas senare om det behövs, 

men tyckte det funkade rätt bra med endast gummisnodd också. 

Det började med att jag fick jaga honom ifrån utgångarna (i hörnen) dit han sprang ett par gånger men efter några om och men så kunde jag börja få honom fokuserad på mig istället och löslongera honom i trav. 

Gjorde lite övergångar skritt-trav och bytte varv väldigt ofta. 

Han jobbade väldigt fint i båda varven,

även i vänster så jag tror det här med lite hjälptygel under just longering kan vara väldigt bra för honom för att helt enkelt få lite hjälp med att hitta form och balans när det blir jobbigt. 

Sen blev det lite galopparbete och här behöver jag lite hjälp. 

Hur kan jag lära honom bli bättre på galoppfattningar/att hålla den vid longering?

Som tidigare nämnt blir han väldigt lat vid longering och jag det är ibland nästintill omöjligt att få honom i galopp vid longering. Jag får vara på otroligt mycket med spöet och rösten för att få honom att fatta galopp, men när han väl gör det berömmer jag jättemycket.

Fick däremot till några väldigt fina och direkta fattningar i vänster varv, där tappade han dock formen ganska mycket men lite bättre än vanligt då med tanke på gummisnodden. 

Sen tog jag bort gummisnodden och skrittade ett tag innan jag tog in honom. 

Dag 3 - Ridpass på banan

Nu har jag kommit hem till Avesta igen så jag äntligen kunde ta mig ut till Charlie igen.
Har saknat min ponny!

Då han har stått i fyra dagar så hade jag inga jättehöga förväntningar på passet idag,
tänkte mest att det skulle bli full rulle.
Red också med det tredelade bettet idag, ska börja utmana mig själv med det mera så
Charlie också vänjer sig med det istället för ett starkt bett hela tiden.

Började med att longera honom i båda varven i drygt 15 minuter, lite övergångar och halter.
Hur fin som helst i höger, jättehärlig form.
I vänster var han fin till och från, blir bättre för varje gång i alla fall.

Sen satt jag upp och red mestadels på lite halvlånga tyglar då jag har fått tips om att ignorera formen lite då jag ska rida med det vanliga bettet och bara få honom att lyssna och böja/ställa.
Tog väldigt många ledande tygeltag och överdrev ganska mycket med signalerna.
Känns som att rida in en unghäst, ta många saker från noll men så får det vara ibland.

Han var lite över förväntan idag ändå trots allt.
Han var lite ofokuserad och ville helst av allt hela tiden gå till utgången och gå hem
så jag la många volter precis vid grinden och halter för att försöka få honom fokuserad.
Men han var inte alls som sist jag red på det tredelade.
Om ni minns så var han då stenhård i munnen och helt stum.
Jag kunde inte göra någonting alls.

Idag kändes han mycket mjukare i munnen, lite hårdare i vänster varv bara men fick till
ställningar och böjningar när jag krävde det.
Red mycket ridvägar och i traven fokuserade jag på volter och få honom mjuk.
Till och från då så släppte han även och kom ner i en låg form.

Red inte särskilt länge, säkert en 15 minuter så tyckte det fick räcka.
Sen blötte jag ner honom lite med svamp och vatten då han blivit lite svettig
och pysslade lite grann innan han fick gå ut i hagen igen.

Jag var dessutom väldigt noga med att berömma honom varje gång han gjorde halt när jag bad honom och när han gjorde som jag ville. Både klappade och berömde med rösten.
Det ska jag också bli lite bättre på.

Midsommar imorgon, men jag åker ut ändå!

Saknad efter världens finaste vän

Jag hade ett mentalt breakdown idag.
Jag vaknade och började på en gång att stortjuta.
Jag satt på golvet och kunde knappt ta mig upp.
Jag rökte en cigarett och gick och la mig igen.

När jag vaknade av ett sms från världens finaste Johanna som sa att vi kunde träffas idag vid ett så fick jag ny energi och drog mig upp för att duscha och göra mig i ordning.

Vi träffades och jag minns faktiskt inte hur länge sen det var, känns som över ett år sen.
Vi tog en fika på en uteservering och bara pratade.
Jag har känt mig som ett instängt djur i en bur utan en levande själ i min närhet
så jag pratade konstant.
Jag pratade om allting jag tänkte och tyckte och vad jag varit med om sen sist vi pratades vid.
Hon lyssnade som hon alltid gör utan att döma mig,
och när hon pratade om resan och flytten utomlands hon ska göra i sommar med sin kille
så blev jag glad för hennes skull.
Hon förtjänar det bästa och hon förtjänar att få en nystart på ett annat ställe med en
underbar kille som tar hand om henne.

Samtidigt kände jag mig ledsen.
För jag kommer sakna henne oerhört mycket och jag kommer få ångest
vissa dagar då jag kommer och behöva henne,
men bara jag vet att hon kommer må bra så kommer jag vara fortsatt glad för hennes skull.
Hon har kämpat för det och därför förtjänar hon det.

Till världens finaste Engla-Johanna.
Du kommer alltid att vara min bästa vän och jag önskar dig allt gott!
Massor av kärlek till dig!

Tyvärr ingen träning idag

Då det är otroligt dåligt med bussförbindelser här så kunde jag tyvärr inte ta mig ut till Charlie idag innan jag ska iväg till tåget och åka och jobba i Uppsala :(
Det hade blivit alldeles för stressigt och kort med tid och jag vill kunna ta mig tiden och göra allting ordentligt.
Vi får se hur många dagar jag blir borta.

Dag 2 - "Promenad" / Lugn skrittur i skogen

Idag blev det en vända ut till hästarna med Lovisa och Mia (min brors flickvän) så jag tog idag lite som Dag 2 i schemat jag har fått, som då egentligen ska vara promenad men vi red ut en kortare vända i skogen och skrittade bara då Mia inte ridit på väldigt länge så då fick det bli något lugnt och enkelt.
Men det gick bra, Mia var jätteduktig på Demon och det var en mysig vända.

Imorgon, Dag 3, står det ridpass på banan så då tänkte jag testa rida på det tredelade bettet igen och ta ett litet kortare pass än annars. För Jessica (som har varit en ängel och gett mig bra tips) sa att när jag ska börja rida med det tredelade igen så får jag ta lite kortare pass så att Charlie vänjer sig lite långsamt tillbaka.

Tålamod är en dygd som man brukar säga så jag får backa tillbaka lite och så ta lite saker ifrån början helt enkelt så ska vi förhoppningsvis gå framåt snart igen.

Sen vet jag inte hur många dagar jag kommer vara i Uppsala,
ska som sagt försöka följa schemat så gott jag kan.
Kanske får bli så att jag får flytta om lite grann beroende på hur allting kommer se ut
vecka till vecka eller om Lovisa kommer ha tid och kunna hjälpa mig lite grann.

Dag 1 - Longering över bommar

Åkte ut till Charlie idag och longerade över bommar idag, varannan upphöjd. 

Har fått veckotips av tjejen jag nämnde igår och jag ska försöka följa det så gott som jag kan med tanke på att jag åker iväg och jobbar i Uppsala några dagar i veckan. 

Charlie var otroligt fin idag faktiskt! 

Han hade en helt annan framåtbjudning än vad han brukar ha vid longering. 

Började i vänster varv och då petade han ner dom upphöjda bommarna nästan varenda gång så jag bytte varv en stund. I höger varv lyfte han väldigt fint på fötterna och jag longerade även lite innanför bommarna ibland för lite vanligt arbete och han höjde ryggen fint, sänkte sig och hittade en fin egen balans. 

Bytte sen tillbaka till vänster varv igen och jobbade lite innanför bommarna till en början,

lite övergångar och lite tempoväxlingar och han lyssnade super.

Det jag blev gladast över var vilken härlig form han hade. 

I vänster varv brukar han oftast gå och slöa lite och sänka ryggen och höja nacken,

men idag sänkte han huvudet i en låg form och höjde ryggen. 

Efter ett tag styrde jag honom över bommarna och när han hade tagit dom ett par gånger fint så avslutade jag den övningen. 

Bytte varv igen för lite galopparbete.

Fin fattning (behövde inte vara på honom särskilt mycket som vanligtvis när han brukar vara lat)

och han hade en väldigt lugn och samlad galopp. Till och från så sänkte han även huvudet och hittade balansen och jobbade fint. 

Även en fin fattning i vänster varv men och jag blev glad över hans lugna galopp.

Det blir väl lättare för honom utan någon på ryggen som kanske krånglar till balansen lite för honom.

Han var inte lika fin i formen men det struntade jag lite i, jag ville bara låta honom rulla på i galopp.

Blev tyvärr inte lika mycket galopp som jag hade velat eftersom det har regnat och då blivit lite halt 

på gräsbanan. 

Vad jag behöver tänka lite mera på är att vara ännu tydligare med mina signaler och rösten. 

Han lyssnar väldigt fin mestadels av tiden men ibland behöver jag vara ännu tydligare med vad jag vill.

Är väldigt nöjd i alla fall.

Jag tyckte han skötte sig hur fint som helst!

Imorgon skulle det bli en långpromenad enligt schemat jag har fått men då det är bröllop så får det istället bli 

en vilodag för Charlie så kör jag på söndag igen! 

Love don't come easy

Kom tillbaka till Avesta idag och har inte gjort så mycket under dagen.
Jag gick in mina nya skor lite grann och fick väldigt ont i fötterna, ska gå lite i dom även imorgon.
Får se om jag tar med mig ett par ballerinaskor till bröllopet på lördag ifall mina fötter håller på och dö.

Sen bestämde jag mig för att gå ner till badhuset och köpa simkort.
Eftersom jag fick studentrabatt så köpte jag ett tremånaderskort och sen simmade jag 40 längder.
Jag var helt slut i armarna efter endast sex längder men det är när det blir jobbigt som
man ska fortsätta för att få resultat.
Hade först tänkt simma 20, sen blev det 30 och tillslut 40.
Kommer ha en fin träningsvärk imorgon.

Sen har jag suttit och spelat lite Guild Wars 2 tillsammans med brorsan Peter
och nu ska jag få i mig lite mat och titta på film medan jag väntar på att Micke kommer ifrån jobbet.

Imorgon blir det mycket och göra.
Det ska städas eftersom mamma, Peter och Mia kommer till kvällen
och sen ska jag även hinna simma och åka ut till hästen.

Jag har fått jättefina tips och råd av en tjej vars blogg jag följer nevve.blogg.se
Är jättetacksam för dom!
Så nu har jag fått tillbaka lite motivation igen och ska testa det som hon har sagt.

You've spent a life time stuck in silence

Var ut tidigt i morse till Charlie och Lovisa hängde med en liten stund.
Jag red och Lovisa promenerade med Demon till vändplanen sen gick hon tillbaka och jag red vidare.
Travade och galopperade och ja.. Min motivation har sjunkit rätt rejält igen nu.
Har fastnat lite på samma ställe och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare längre.

Han var rätt dryg i skogen, slängde med huvudet och höll på men ett tag på hemvägen så krävde jag rätt mycket och flyttade bakdelen och ställde och böjde.
Då var han riktigt fin och sen skrittade han ganska lugnt hem på långa tyglar.

Förhoppningsvis kan jag/vi träna för Lena snart så jag kan få lite tips och råd.
Väldigt tråkigt att det ska bli såhär.

Sitter i Uppsala nu hos mamma och ska strax sova.
Har jobbat och jobbar två dagar till.
Ska även få håret fixat imorgon, ÄNTLIGEN!

I just want you close

Idag har det varit en riktigt mysig dag med min finaste Micke.
Det spöregnade när jag vaknade i morse, tidigt då jag inte hade sovit särskilt bra och strax efter tio
(2,5 timme efter mig) så vaknade Micke.

Jag hade redan ätit frukost så när han hade ätit började vi göra oss lite i ordning i lugn och ro och mellan elva, halv tolv åkte vi iväg till Kupolen i Borlänge för lite shopping!
Jag är inte van och shoppa längre, vi gick i alla fall runt i 3,5 timme och jag fick så jädra ont i fötterna!
Det fick Micke också men vi båda åkte därifrån nöjda och med lite fynd.
Jag hittade fyra linnen och en kjol och Micke fick med sig två skjortor och ett par shorts hem.

Hemma igen började jag städa och Micke spelade lite under tiden.
Så blev det middag och sen filmmys plus massage och jag ska väl försöka och inte sova för sent ikväll
då jag ska upp tidigt imorgon och åka ut till Charlie.
Sen iväg och jobba tre dagar!

Your smile speaks books to me

Torsdag den 6 juni.

Innan hästen var det en riktigt mysig förmiddag med världens bästa Micke.
Vi började med att gå till affären och köpa en plocksallad och något och dricka,
sen åkte vi iväg och hyrde en roddbåt och rodde ut till en ö och hade picknick där.
Så låg vi och solade och hade det allmänt mysigt.
Hur skönt som helst!
Helt tyst, det enda som hördes var lite fåglar och så vattnet som slog mot klipporna.

Efter det åkte vi hem och då blev det hästen.
Sen till kvällen kom Niklas förbi här och vi grillade och drack lite gott till maten
och senare kom Lovisa även förbi och så tittade vi på Batman Begins på tv.

Att stå och trampa är inte alltid den bästa motivationen

Jag har tappat lite sug och motivation att skriva blogg på senaste tiden men jag tänkte att jag skulle försöka få upp dom senaste dagarna nu ikväll.

Vi börjar med torsdag den 6 juni.
Då det var nationaldagen så gick det inga bussar här ute så snälla Micke skjutsade ut mig till Charlie och hade först tänkt rida en längre vända och galoppera och jobba honom ute men det blev istället longering i hagen. Jag tyckte han skötte sig fint, han jobbar så klockrent i höger varv, han höjer ryggen så den blir helt plan, i vänster är det däremot till och från inte riktigt lika bra.
Jobbade mycket övergångar skritt-trav och även tempoväxlingar.
Avslutade med lite NH på lina, hans ryggningar har blivit mycket bättre.

Jag och Lovisa putsade även igenom sakerna ordentligt,
ställde oss ute i solen och tog isär allting och rengjorde det riktigt rejält.

Fredag den 7 juni.
Då blev det först lite dressyr för Lovisa och Demon på banan och jag filmade och tog kort.
Tyckte Demon såg väldigt fin ut och han börjar få mer koll på det här med galopp.

Sen blev det hoppning för mig och Charlie och jag testade martingal för första gången då Lovisa var snäll och köpte en på Hööks i Västerås då hon var där i veckan.
Hade en studs på två hinder, två galoppsprång och sen ett stort kryss.

Det tog ett litet tag innan han släppte under uppvärmningen men när han väl gjorde det blev han underbar.
Jag behövde inte lyfta eller hålla honom utan han bar sig själv och var väldigt mjuk och härlig.
Började hoppa och han var mer taggad och sprang på mer nu än förra gången.
I höger varv då studsen hamnade först skötte han sig väldigt fint och hoppade riktigt bra.
När jag däremot skulle ta det i vänster varv med krysset först fick han hela tiden för bråttom och kom in på studsen för fort så han rev ett par gånger.

Allt som allt är jag ganska nöjd.
Han skötte sig fint även om jag hade hoppats på en lite lättare broms, men så kan det vara.
Jag tänkte mer på min hand nu också för jag vet att jag ibland höjer handen alldeles för mycket på honom när han blir stark eller vill dra så tänkte hela tiden på att ha den låg mot hindrena.

Får se om jag orkar klippa ihop någon film och lägger upp.
Imorgon blir det nog dressyr på banan (gick inte idag då jag var i Uppsala och jobbade) och så tänkte jag testa rida med sporrar tror jag.

Mod är inte att aldrig vara rädd. Mod är att göra saker ändå

Onsdagen den 5 juni
Det blir ett dubbelt inlägg om gårdagen då det blev dubbla ridpass!

Lovisa plockade upp mig efter att hon hade varit hos frisören och sen åkte vi ut till hästarna och då Charlie stått i tre dagar så antog jag att det skulle vara en rätt taggad ponny så jag hade ingen lust att ens försöka mig på något slags dressyrpass eller dylikt för då hade det bara blivit springa!
Så det blev backen som jag hade haft i tankarna och så red vi upp och nerför den.
Började med den nedre delen att rida upp och ner tre gånger och sen den övre delen tre gånger.
Hästarna jobbade på jättefint och Charlie skötte sig fint hela tiden tycker jag.

Sen till kvällen blev det en ridlektion på Åsebo.
Jag och Lovisa hoppade in då vi visste att det skulle vara hoppning på schemat och jag fick ponnyn Misty.
Jag har ridit honom en gång tidigare förra terminen, i dressyr, och då gillade jag inte honom särskilt mycket.
Jag tyckte han var stel och lite smått lat.
Däremot så har jag ju sett honom i hoppning och då har det minsann gått i 200 så jag förväntade mig en Charlie faktiskt, men antagligen på grund av värmen och tidigare lektion så var han lite smått trött.
Men den här ponnyn!

Han var grym!
Vilken känsla! Och han var otroligt mjuk och medgörlig även emellan och under uppvärmningen.
Första vändan på hinder så fick Lena säga åt mig att sänka min hand och vänta på hästen istället för
och jaga på och hindra honom från att se hindret.
Efter att hon sa till mig så blev min hand jättebra!
Är väldigt nöjd faktiskt att jag resten av passet tänkte på det och red med en mjuk och låg hand.

Vi avslutade med en bana och trots att det inte flöt på helt perfekt och felfritt, det blev lite trav och lite
fel galopp till och från men jag är jättenöjd!
Lena sa att det var jättebra ändå och att jag hela tiden såg positiv ut och red positivt framåt
och fick mycket beröm.
Hoppade bana på runt 1 meter höga hinder så är stolt över mig själv!
Och Misty var verkligen grym i hoppning! Vilken otroligt positiv och glad häst!
Lena sa även till mig och Lovisa sen att det inte syntes att vi inte har hoppat såhär på länge,
så det kändes jättebra!

Lena är utan tvekan den bästa ridläraren jag haft!
Hon är så pedagogisk och bra!

Här kommer film när vi hoppade banan!

Fullsmockat på stan som fick mig och känna mig hemma. Woho Avestafestivalen!

När jag ändå sitter här så kan jag ju passa på och skriva om fredagkvällen också.

När jag och Lovisa var klara ut hos hästarna så åkte vi och Niklas in till stan.
Efter en vända till systemet blev Niklas avsläppt hos några vänner ett tag medan jag och Lovisa åkte vidare till affären och inhandlade mat som vi skulle äta till kvällen.
Runt sex tiden dök Micke hem från jobbet och Niklas strax därpå.
Då hade jag och Lovisa börjat dricka lite cider och börjat göra oss i ordning och efter maten blev det ännu mera dricka och även singstar.
Då killarna inte ville ner till festivalen och åka karuseller så gick dom till Trapper Bar en vända medan jag och Lovisa åkte ett par karuseller. Det var riktigt kul!
Jag är glad att jag inte hunnit dricka mer för då hade jag inte mått bra efteråt kan jag säga.

När vi kände att vi hade åkt tillräckligt så mötte vi upp killarna hemma hos mig och Micke igen för och dricka lite mera. Till en början hade jag och Lovisa tänkt ta en tjejkväll ute på Kingen men vi blev lite smått sega och trötta så vi allihopa gick ner till Trapper igen sen senare på kvällen och drack lite där och minglade runt.

Sen började det gå lite utför.
Killarna blev lite för fulla och det blev lite snurrigt men allt som allt var det en riktigt
rolig dag och kväll!

Om förhållandet bygger på förtroende så lyder hästen även utan bett och tyglar

Fredagen den 31 maj

Det blev en mysig barbackatur i skogen.
Jag och Lovisa åkte ut och borstade och gjorde i ordning hästarna sen red vi ut i skogen och bara hade det allmänt mysigt utan några som helst krav.
Det tror jag dom njöt av och tyckte var skönt.

Lördagen den 1 juni

Blev det lite NH med hästarna igen.
Lägger upp lite bilder en annan dag då jag inte har tillgång till dom för tillfället.
Jag och Charlie började och det gick det lite bättre i Vänskapsleken då jag skulle använda spöet och dra över honom, fick göra lite mer denna gång än förra gången.
Sen fick han även gå över en presenning och först gick han fram och luktade på den och när den prasslade till hoppade han bakåt, men efter det var absolut inga problem alls.
Gjorde även halt med honom så han fick stå där ett tag.
Jätteduktiga killen!
Han var även bättre på ryggningar den här gången.
Vi måste fortfarande träna mycket på det, men behövde inte vara lika mycket på honom.

Däremot var båda hästarna idag lite smått ofokuserade även om dom skötte sig fint.
När jag sen hade Charlie lös så sprang han ibland ifrån mig och började och äta gräs istället så då tog jag longerspöet och började löslongera honom (vilket är underbart enkelt och göra med honom då han trots utan lina alltid springer i en cirkel).
Fick upprepa det två, tre gånger och sen kunde jag fortsätta arbeta med honom.

Mats sa att det nog är bättre och göra sånt svalare dagar då det var otroligt varmt och kvavt i lördags så det var nog en stor anledning till att hästarna tappade lite fokus då och då.
Så då vet vi det till nästa gång!
Hoppade även över ett högt kryss några gånger med Charlie lös.
Han var trots allt väldigt duktig även om fokuseringen var lite lägre än sist.

Blir tyvärr ingen motion för Charlie förrän på onsdag igen, funderar på om man ska ta en tur i skogen då och låta honom arbeta i backen ett par gånger upp och ner för och sen kanske även löslongera honom lite på banan för och få bort lite överskottsenergi som han säkert kommer och ha.
Det återstår och se.

Ge en häst vad den behöver och den ger dig sitt hjärta

Jag har sett hur många videoklipp som helst inom Natural Horsemanship där folk går lösa med sina hästar och dom följer efter dom som världens mest naturliga sak på jorden och jag har sett filmen Mannen som kunde tala med hästar miljoner gånger om och det har varit saker jag endast har kunnat drömma om.
Jag har aldrig någonsin tänkt att det skulle vara någonting som skulle hända mig.

Idag blev det just NH träning med hästarna och Lovisa och Demon började.
Sen var det min och Charlies tur i repgrimma och vi började med "Vänskapsleken",
vilket betyder att man ska kunna röra hästen överallt på hela kroppen med handen och sen även
med vissa föremål. Med händerna gick det jättebra, sen testade jag med ett spö och det var han väldigt skeptisk över. Men jag tog det försiktigt och till slut gick det över hela kroppen förutom benen.
Det ska vi öva lite mera på.
Sen tog vi Lovisas väst hon hade med sig och den kunde jag dra överallt, till och med över öronen och huvudet på honom.

Sen började jag leda runt honom och då ska han följa mig, som hans ledare och vara uppmärksam på mina signaler som när jag stannar, backar eller svänger.
Charlie är väldigt duktig på det, det han däremot behöver lära sig lite mer är att ge sin ledare (mig) lite mera utrymme. Ibland går han lite för nära bakom och tar lite tid att stanna när jag ber honom.
Ryggningar måste vi också öva på, men det kommer.
Jag hade aldrig kunnat göra det här i oktober för då hade han bara sprungit rakt över mig.

Utan några som helst förväntningar då det här var allra första gången,
tog jag av honom repgrimman och lät honom gå helt lös.
Med Demon och Paddan i hagarna bredvid och massor av gått gräs och äta så följde han mig ändå.
Jag joggade, han travade. Jag stannade, han stannade. Jag svängde, han svängde.
Jag sprang på, han galopperade efter mig och stannade direkt när jag stannade.

Han är däremot nog lite mera åt "jag vill busa" hållet för han slängde på huvudet och nafsade på mig och drog tag i tröjan som att han försökte säga till mig att han ville busa mer och mer.
Jag kunde inte låta bli och skratta!
Jag var nära på och gråta!
Jag trodde aldrig det, men nu har jag fått ett sånt band till en häst som jag har drömt om.
Det är en känsla som inte går och beskriva.
Den som inte har varit med om det, kommer aldrig och förstå det.
Det är en lång bit kvar, det finns mycket vi behöver öva på och det kommer det också.
Men vi tar det steg för steg och till slut... Vem vet, kanske kan vi ta en promenad helt lös i skogen?

Här kommer en ihopklippt film från dagen!

Det är hästens vilja att lyda dig, som ger dig rätten att begära

Att försöka rida ett dressyrpass när graderna ligger mellan 25-30 är inte det smartaste jag har gjort.
Det var sinnessjukt varmt och hann knappt trava fram innan svetten rann.

Därför gick det nog som det gick idag.
Hade jag ridit ordentligt så hade det definitivt gått bättre men jag hade knappt energi.
Charlie kändes dessutom väldigt seg, jag fick kämpa jättemycket för och få fram honom till bettet och att öka på steget. Det blev även lite markarbete - lite travbommar och över dom skötte sig Charlie väldigt fint.
Lugn och kontrollerad.

Den första högergaloppen var suverän!
Väldigt samlat och fint, jag kunde nästan korta upp honom så pass att han galopperade på stället,
men det var på en volt.
Någon som har något tips eller förklaring till varför han kan gå så samlat och fint på en volt i galoppen, men så fort jag kommer ut på ett rakt spår så bryter han ofta av till trav när jag vill korta upp honom? (då han ibland kan försöka öka och springa på där).

I vänster varv gick det helt okej, hade kunnat gått bättre men jag är ganska nöjd med den galoppen.
Efter galoppen fick han i alla fall lite fart och då fick jag nånting och jobba med i traven i alla fall så
resten av passet var han hur fin som helst.

Men nästa gång en sån där värme slår till... Blir det kanske inte ett sånt pass.

Och jag måste tillägga, att Lovisa och Demon galopperade på banan idag för första gången!
Han har inte lyckats med det förut då det verkar ha varit för litet och han brukar vilja ha lite fart i traven så att säga innan han faller in i galopp. Men idag så travade han lugnt några steg, tog galoppfattningen och galopperade nästan ett helt varv. Jättebra jobbat med honom Lovisa!
Vill ni läsa mer om hennes jobb med Demon, klicka vidare här.

Lite smått kär på nytt!

Jag har världens grymmaste ponny!
I och för sig ska jag ju öva på komplimanger så kanske bör ge en till mig själv.
Jag har fan kämpat som en tok med ponnyn och ja...
För och säga det själv, så har jag gjort ett jäkla bra jobb!

Det blev hoppning på schemat idag, studs för första gången med Charlie uppsuttet.
Han var klockren hela passet igenom!
Vilken otroligt härlig känsla hela tiden.

Mjuk i munnen och i bägge sidorna, jättefin och lätt och forma efter spåret och så vidare.
Värmde upp i skritt med lite volter och serpentiner, samt var noga med att försöka få fram honom lite.

I traven sen gjorde jag väldigt mycket halter och övergångar för och kolla att bromsen funkade som den ska och han tog förhållningarna jättefint. Det krävdes inte några starka och många upprepningar.
Så vill jag att han jämt ska vara! Inte slängde han på huvudet heller som han annars kan göra.
Blev även lite tempoväxlingar och mycket volter även i traven.
Hur härlig form som helst hela tiden, jobbade super och kändes väldigt avslappnad.

Vanligtvis brukar han tagga till och vara smådryg så fort det står hinder på banan men inte idag!
Jag struntade i galoppen idag då jag gick lite på magkänsla.
Då brukar han kunna tagga till så otroligt mycket efteråt och med tanke på hur fin han kändes så ville jag behålla den känslan även på hindren och så blev det.
Ibland tog han det i trav då jag faktiskt var lite feg och höll mer i handen istället för och driva på,
då jag alltid tidigare behövt hålla i honom och försöka bromsa.
En annan härlig sak idag var att när jag ibland bad om en halt innan hindret så räckte det med en liten förhållning strax innan och han stannade jättefint.
Istället för förberedelse tio meter innan för och få stopp på honom.

Det är det här jag har strävat efter! Helt underbart!

Då han fortfarande kändes lite smått... Ja, seg faktiskt, så testade jag komma i galopp och då rullade det på jättefint. Han var jätteduktig varje gång även fast jag som ryttare ibland klantade till mig.
Men Charlie löste det fint åt oss!

Jag kunde sen trava av på långa tyglar och låta honom sträcka ut sig.
Jösses vad han frustade idag! Han frustade hela tiden.
Såhär avslappnad och härlig har han inte känts på länge.

Jag hoppas att det fortsätter såhär!
Lovisa var fotograf och lite "coach" idag!
Kommer lite bilder här också, och sen ska jag (antagligen imorgon) få ihop någon liten film också.

Jag vet om mina brister i min sits. Som tur är detta endast ett ögonblick för på alla bilder sitter jag inte som denna kråka!