Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val

Min mormor är 85 år.

Hon kan än idag ha mardrömmar om sin man.

Det är väldigt sällan, men dom existerar.

Min poäng är...

Jag har drömt om mitt ex två nätter i rad nu.

Jag kan inte förklara varför jag har gjort det,

men det har resulterat i en väldigt trött och känslomässig Anna.

Det känns som en evighet sen, men det har faktiskt bara gått 1,5 år.

När jag läser början på mina memoarer så har jag svårt att tro att det handlar om mig.

När jag läser stycken som;

”Jag var precis på väg att resa mig upp när jag kände ett hårt slag mot nacken och bakhuvudet. Vad jag vet såhär i efterhand är om jag hade haft ordentlig otur hade jag kunnat bli blind. Det första slaget gav mig en rejäl huvudvärk. Det andra, tredje och dom fyra efterkommande slagen på samma ställe gav mig en sådan stark smärta att jag blev yr och allt började mörkna framför mina ögon.”, så har jag otroligt svårt att förstå att det faktiskt är sant.

Det känns alldeles för långt borta för att ha hänt.

Såhär i efterhand känns det endast som en väldigt hemsk mardröm och när jag pratar eller tänker om det, så är det på sätt och vis som att jag pratar om en helt annan människa som har upplevt det.

Och på sätt och vis så kanske det är så det är. 

Att jag faktiskt pratar om en annan människa. 

För jag vet att jag inte är den personen längre. Inte ens i närheten.