Under tiden jag sitter och tittar rakt ut på två farbröder som bråkar med en ljusslinga som ska upp i ett jätteledset äppelträd här på gården så funderar jag på vad det är med mig som gör att killar verkar ha en tendens att falla för mig...
Jag är högljudd, jag är uppfinnaren av envishet och jag svär och kliver aldrig ner ifrån mina åsikter.
Ändå har jag upptäckt och fått reda på att ännu en karl fallit för mig.
Det började med ett omtänksamt textmeddelande om hur jag mådde och utvecklades till ett erkännande av sina känslor för mig.
Min mamma sa att när man själv är i ett förhållande så är chansen att andra dras till än större för att man utstrålar en helt annan slags energi och ett helt annat ljus.
Må så vara, men varför ska alla dessa karlar finnas på samma jobb som mig?
Jag måste jobba med dessa människor och som sagt, jag är inte falsk.
Jag kan inte gå runt och låtsas som att allt är som vanligt, att ingenting har sagts.
Jag menar inte att låta självupptagen och egenkär, jag bara skriver ut mina tankar här.
Jag har inte sovit en blund i natt på grund av miljoner tankar som har snurrat runt.
Brukar alltid kännas bättre efter att ha fått ut dom på print.
Idag ska jag iväg till jobbet och jag har större lust att krypa ner under täcket, blunda
och låta veckan passera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar