Jag visste det!
Det är det jag har sagt hela tiden.
Inte fan kan det lösa sig för mig utan att det ska skita sig igen strax därpå.
Här har jag gått runt och mått bra och tänkt
"Fan vad bra det löste sig! Får jobba och tjäna lite pengar samtidigt som jag kan hälsa på i Uppsala och får dessutom bo kvar med Micke och rida min älskade ponny Charlie."
Men tji fick jag!
Jag jobbade idag och ska jobba imorgon... Sen ska jag jobba på lördag!
Jag har förklarat att jag inte kan åka fram och tillbaka flera gånger i veckan för det kostar alldeles för mycket pengar men nu var jag som tvungen och jobba på lördag.
Det här är inte enda gången heller och jag vet att det absolut inte är den sista!
Det kommer fortsätta såhär, min mamma säger att jag får bli bättre på och säga nej.
Men det känns fel på ett sätt och samtidigt vill jag jobba så jag tjänar pengar.
Men fasen vad pengar det går åt resandet!
Arbetsförmedlingen är världens mest vrickade företag så dom hjälper mig inte pga deras regler.
Jag ska försöka prata med Soc om bidrag till resorna för då skulle det kännas mycket bättre,
MEN jag har pratat lite med Lovisas mamma som jobbar för Soc i Sala och hon har förklarat lite.
Chansen är liten men jag ska skrika och jag ska slå näven i bordet.
Hjälper det inte så gör det inte det.
Så vad fan ska jag göra då?
Nu står jag här igen, mitt i skiten och vet inte vad jag ska göra.
Jobb eller häst och Micke?
Helvetes jäkla skit säger jag bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar