När vindarna vänder så måste du förstå

Det låter helt sjukt i alla andras öron,
men ej i mina egna.

För ett år sen hörde jag av honom sist och senast jag såg honom var för 13 månader sen.
Då var det jobbigt och jag kunde inte säga nej.
Jag kände en saknad och en känsla jag inte känt på ett tag.

Saknaden var ej tillbaka denna gång men den där känslan som jag trodde var nergrävd och bortglömd
sköt upp som ett skott rakt in i hjärtat.

Trots att det var mycket folk och min fokus var på jobbet kunde jag hela tiden i ögonvrån se hur han tittade på mig. Han sökte ögonkontakt och den korta sekunden han fick det så log han mot mig.
Det var då jag insåg det.
Jag är inte över honom.

Det fanns inga tankar på att springa fram och krama om honom.
Det fanns inga tankar på att vilja gå tillbaka till honom.
Ingenting inom mig sa att jag fortfarande älskar honom,
men det finns fortfarande en känsla där.
En känsla som påminde mig om dom bra dagarna.

Han har inte existerat för mig på väldigt länge,
men på ett ögonblick är han tillbaka.