torsdag 15 november 2012

But just because it burns doesn't mean you're gonna die

Då sitter jag åter här igen och grubblar lite.
Jag har kommit fram till en ny sak när det gäller den här stan.
När mörkret faller... Försvinner människorna.
Det spelar ingen roll att klockan endast är fyra, men dom försvinner då.
Några enstaka finns det som strövar runt men det är inte många.

Med tanke på all den tid jag har så har jag ägnat åtminstone halva dagen åt att storstäda... Som vanligt.
Så nu är det blankt och fint och sen har jag inte gjort mycket mer alls... Som vanligt.
Förhoppningsvis kommer jag kunna åka till Uppsala snart ändå, trots brist på pengar.
Det kanske inte funkar att lösa det varje gång, men en gång är bättre än ingen gång.

Jag tittade på TV3 Dokumentär för några dagar sen och det handlade om tjejer och kvinnor som blivit våldtagna. En 19-årig tjej blev våldtagen en gång av en helt okänd kille och
NU, åtta år senare kunde hon äntligen slappna av.
NU, åtta år senare kunde hon leva ett normalt liv.
NU, åtta år senare mådde hon äntligen bra i sig själv igen.
Om det tog åtta år för henne efter en våldtäkt... Hur lång tid kommer det då ta för mig?

Det är såna frågor som irrar runt i huvudet på mig tillsammans med varför jag och varför nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar