vilket jag dumt nog gjorde idag.
Tog mig ut till Charlie idag och tänkte om jag skulle longera idag istället för rida men det fick bli en lugn skrittur bara. Han gick väldigt lugnt och försiktigt bortåt. Det var lite halt så han gjorde klokt att gå försiktigt och då trodde jag han skulle vara smart på hemvägen också men tji fick jag igen!
Då fick han bråttom som vanligt och jag blev riktigt irriterad då han inte lyssnade och slängde upp huvudet under mina försök att bromsa honom och göra halter.
Dumt nog ryckte jag tag riktigt ordentligt i honom en gång och fick dåligt samvete på en gång.
Efter ungefär 40 halter på hemvägen så lugnade han ner sig och när vi närmade oss stallet igen så började jag gråta.
Om jag efter tretton års erfarenhet av hästar och ridning och inte är bra på det så kanske jag bara borde lägga ner det.
Det är så jag känner just nu, att jag bara skulle vilja lägga ner och ge upp det helt och hållet.
Imorgon åker jag ut igen men då blir det tömkörning och även tömkörning på söndag.
Vill knappt ta mig upp på hästryggen igen...
Hon knäckte mig!
Jag vet att det är jättesvårt att försöka tänka positivt i sånna här lägen, men tänk på all positiv feedback du fått av Lena under ridlektioner! Och alla gånger som det har gått bra med Charlie och andra hästar. Försök att inte låta en enda person trycka ner dig så mycket, tänk på hur mycket hästana alltid har betytt för dig! <3
SvaraRadera