Att rida: Steg ett, sitt upp. Steg två, sitt kvar

Var ut till Fors idag igen och red med Lovisa.
Vi tog dom två större, jag red Paddan idag (länge sen sist) och Lovisa på Demon. Det gick jättebra och både skötte sig tills vi började närma oss hem igen. Då blev dom rädda och vi vet inte varför. Lovisa red först och jag hann inte med att fatta att Demon blev rädd innan Paddan tvärvände 180 grader och började skena iväg. Jag ramlade av och landade med ryggen och rumpan på stenar och på nåt konstigt sätt tappade jag en sko.

När vi skulle försöka fånga Paddan gick han iväg och trampade igenom tygeln som fastnade i benskyddet så det drog i hans mun och huvud. Tack och lov har han nåt slags säkerhetshakar på sina tyglar vilket gjorde att det blev lätt att knäppa bort från bettet och så tog jag av ena benskyddet då tyglarna fortfarande satt fast i det.
Det gick bra men blev livrädd ett tag för vad som skulle kunna ha hänt.

Vi gick förbi och sen hoppade jag upp på Paddan igen.
Känner mig så sur på mig själv. Ända sen jag ramlade av Arne så har jag blivit osäker och rädd men det har börjat gå över, nu är det nästan tillbaka igen.
Vet inte om jag kommer våga sätta mig på Paddan eller någon annan häst med ett sånt temperament igen. Hatar det!

Sen tömkörde vi Charlie i skogen, samma vända som igår, och han skötte sig exemplariskt. Han jobbade även fint när vi travade på volten på gårdsplanen.

Fick lite jobb att göra innan ridturen

Paddan two face. Jätteren på ena sidan och helt täckt av lera på andra sidan.