Hemma i Avesta/Bondelandet igen...
Hade tre underbara dagar i Uppsala.
På fredagen träffade jag äntligen Rahma igen, det var alldeles för länge sen.
Vi åt lunch på "mitt" jobb och sen gick vi upp till Storken...
Jag har inte varit på det caféet på minst ett år och jag kan erkänna att jag har undvikit det ganska rejält för att jag inte velat stöta ihop med honom, men nu var det dags.
En liten rädsla att komma över, ett litet hinder att kliva över.
Han var inte där men nu kan jag gå dit när jag vill.
På kvällen fick vi en otroligt god tre-rättersmiddag hos mamma med Peter och Mia och lite vin på det. Hade även hundar som sällskap, Mias mammas hundar fick följa med då Peter och Mia tog hand om dom under helgen.
Jag har aldrig mött så lugna och väluppfostrade hundar. Så otroligt gulliga!
Så blev det stan med Peter, Mia och Adam (en kompis till dom) och det var jättekul.
Alldeles lagom dricka och lugnt.
Skönt och se annat folk, prata med annat folk.
Sen spenderades dom sista timmarna på lördagen på Jalla.
Satt och pratade med Micho i närmare fyrtio minuter och sen satt jag och pratade med andra och slappnade av och hade så kul så att jag nästan missade tåget.
Jag hann... Tyvärr kan jag nästan säga, och hamnade åter igen här.
Jag önskar att jag hade haft roligare på lördagskvällen när det var fest till Lovisas ära.
Jag försökte och visst skrattade jag och visst hade jag roligt,
men hela tiden kröp sig saknaden på och vid flera tillfällen fick jag kämpa in till det sista för att inte börja gråta.
Jag blev kallad partypooper och jag blev kallad aggressiv.
Det tjatades om ett leende och ett skratt, men jag är ledsen...
Dom är inte min typ av människor.
Jag kan sitta och förklara timmar i sträck, dagar, veckor...
Ingen kommer förstå någonting alls ändå. Ingen...
Men det fanns en... Som jag glömde bort var min vän på Facebook...
Som på något sätt förstod... och på något sätt fick mig att känna mig välkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar