På torsdag förmiddag hoppar jag på tåget som tar mig ifrån den här hålan till storstan.
Tyvärr så blir det antagligen endast två korta dagar, men så kan det vara... Det är bättre än ingenting och förhoppningsvis räcker det för att få upp mitt humör och ge mig lite kraft tillbaka.
Ni som har sett Sex and The City så har jag den perfekta jämförelsen med hur jag mår här.
Carrie blir vid ett tillfälle tvungen att åka med sin kille Aidan till hans stuga ute i skogen.
Mysigt absolut.
Kul... Långt ifrån!
Hon har ingenting att göra och tiden går långsamt dom sena kvällar hon sitter uppe framför datorn med en vodkadrink medan hennes kille har gått och lagt sig.
Hon längtar till storstan där hon har sina vänner att spendera tid med på kvällarna då alla andra har gått och lagt sig.
Jag är likadan. Jag är en nattuggla och jag spenderar mycket tid framför antingen datorn eller teven om det inte blir sällsynta tillfällen jag går och lägger mig tidigt för att jag inte har någonting annat att göra eller har blivit trött = uttråkad.
Jag vill tillbaka till storstan.
Jag vill klä upp mig lite fint och träffa vänner för en fika eller drink.
Jag vill ha ett liv!!
Så känslan av att äntligen få åka ifrån den här skithålan är obeskrivligt underbar.
Även om så för bara några dagar, men jag kan säga såhär...
Jag kommer INTE sakna det här stället och jag kommer gråta när jag hoppar på tåget tillbaka hit.
 |
| Storstadsbruden saknar dagarna då hon klädde upp sig, fixade håret, sminkade sig och kände sig vacker. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar