Och så länge.
Jag har totalvänt nu. För bara nåt år sen sov jag max fem timmar per natt för jag hade inte tid att sova längre men det spelade ingen roll. Jag kände mig aldrig särskilt trött för mitt liv var fullspäckat.
Nu... Kan jag sova i tolv timmar.
Det är inte normalt och dessutom är jag trött hela tiden.
Jag pluggar lite om dagarna, absolut.
Men jag saknar att gå och träna.
Och självklart saknar jag att ha ett jobb!
Jag gick till kommunen i måndags.
Jag skrev in mig för att jobba som vikarie inom barn och fritid.
Väntar nu bara på papper från polisen (dom måste ju försäkra sig om att jag inte är en pedofil), så ska jag även gå och lämna in det så får vi se om dom har nånting trevligt till mig.
OKQ8 macken sa ju blankt nej nu när chefen äntligen kommit tillbaka.
Så där rök mina chanser!
Sen har jag hakat upp mig på den här fantasin forskare tydligen har om att jorden ska gå under den 21, eller 22 december. Jag vet inte varför för chansen att det händer är väldigt minimal...
Men jag hade väldiga problem med att somna igår kväll på grund av det och det är inte första gången.
Min hjärna går på världens högvarv när jag har så mycket tid över.
Jag kanske borde satsa på att bli expert på typ fingerskateboard eller lösa en sån där konstig färgkub med fötterna nu när jag har så mycket tid över. Tittar man på youtube så kan man tydligen bli väldigt känd inom sådana grejer.
Som sagt, alldeles för mycket tid.
Jag vill att vintern ska vara slut nu.
Den känns redan för lång och förjävlig.
Den kan försvinna och återkomma till jul och sen försvinna igen.
Det här inlägget är ett väldigt bra bevismaterial på att jag har alldeles för mycket tid att sitta och tänka.
För det är verkligen bara rent svammel som jag behöver få ur mig.
Jag saknar June! Min underbara June!
Jag vill träffa henne NU!
Jag saknar Jojjo! Min underbara Jojjo!
Henne vill jag också träffa NU!
Det funkar liksom inte att leva såhär.
Jag måste ta tag i mina memoarer.
Tydligen så suger jag på allting annat när det gäller jobb så jag får försöka bli expert på att skriva istället.
Det kommer fram ibland och ibland är jag en riktig höjdare när det gäller att skriva.
Det kan bli vackert, sorgligt, djupt och känslomässigt på samma gång.
Och vissa dagar när jag bara känner att livet inte är någonting värt och otroligt tråkigt då blir det inlägg som dessa.
Jag avslutar med en bild på världens sötaste och bästaste ponny!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar