Även hästar pratar. Du måste bara lyssna på dem

Jag kan knappt tro det själv.
Det tog emot otroligt mycket att gå ut till bussen för att åka ut till hästarna med Lovisa när termometern stod på 16-.

Men vad gör man inte.
Dock så känns det som sista gången jag gör det.
Jag älskar hästar och jag älskar Charlie och dessutom känner jag mig själv.
Jag kommer få så dåligt samvete om jag inte åker ut och låter Charlie röra på sig...
Men vad ska man göra när man trots tre par byxor, tre par långärmade tröjor och vinterjacka, sockor och dubbla vantar, fryser och tappar känsel i fingrar, tår och lår?


Jag önskar jag hade jobb så jag kunde köpa bättre kläder.
Men så är det.

Först tog vi lite härliga vinterbilder på Demon och Charlie i hagen då dom åter igen kände för att springa fram och tillbaka.
Sen med lite hjälp av mat fick vi in Charlie och tömkörde honom på "banan".
Skötte sig fint, verkade lite stressad till och från men annars duktig.
Han fick i alla fall röra på sig.
Sen försvann känseln i fingrarna men även
Demon fick komma ut på en tömkörningsrunda ute i skogen.