En häst är som en bästa kompis; Alltid där för att stötta dig och göra livet värt att leva

När jag vaknade i morse och såg hur mycket det snöade kände jag direkt att jag inte ville åka ut till hästarna. Inte ännu en dag när det snöar. Både igår och i förrgår åkte jag och Lovisa ut i snöstorm.
Jag vacklade fram och tillbaka, pratade lite med Lovisa och Micke.
Så till slut tog jag bussen och gav mig ut ändå, tack vare Micke. Han sa att jag kommer må bättre när jag väl kommer ut och det har han självklart rätt i.

Det blev tömkörning på schemat som jag hade tänkt och jag började med Paddan.
Pysslade om honom lite extra innan jag slängde på selen och gav oss ut i skogen. Tack och lov blev det uppehåll emellan åt och snöade sen bara ytterst lite så det var skönt.
Det jobbiga var att det hade blivit otroligt mycket snö i skogen så vi båda fick pulsa på ordentligt.
Paddan är ju lite speciell som man kommit fram till tidigare.
Han gick hela rundan i skogen men om han fick välja så skulle han helst ha en "mamma", typ Lovisa eller någon som gick med som han kunde följa efter.
För han var lite tveksam till och från och ville hellre vända hemåt.
Men han jobbade otroligt fint i skogen och när man vänder hemåt blir det en uppförsbacke så jag tog ett stadigt stöd i tömmarna och smackade på honom lite så att han skulle ta i ordentligt.
Han höjde ryggen och sänkte nacken minsann, MEN han gjorde piaff.
Han vet nog inte själv om att han kan det men han stannade upp och började trampa på stället som i piaff.
Sen skuttade han till och fortsatte uppför backen och sen stannade han och gjorde lite mera piaff.
Jag skrattade gott åt hans tokiga fasoner. Han är ju för söt ibland!
Om ni undrar vad piaff är kan ni kika det här http://www.youtube.com/watch?v=Ho3cvclzydM
Körde lite på volt på gårdsplanen sen och han som vanligtvis brukar jobba suveränt där så var han idag istället lite skeptisk och fjompade sig lite grann.
Halvt som halvt skötte han sig bra i alla fall.

Tog sen in Charlie och pysslade om honom.
Gick iväg till skogen med honom och han sköter sig alltid lika bra i skogen min duktiga kille!
Älska! Det är så otroligt skönt för i början när man tömkörde honom så var det bara att jogga efter honom på hemvägen, han var omöjlig att få stopp på. Nu har han börjat lugna ner sig så otroligt mycket.
Han lyssnar otroligt mycket bättre, gör halt när man ber om honom och väntar snällt.
Så slipper man få så ont i armarna också!
Charlie jobbade väldigt bra på volten idag också, han sökte sig väldigt fint neråt och lyssnade jättebra på både framåt och tillbaka.

Vi får se om jag orkar ta mig ut imorgon också för en tömkörningsvända på dom.
Vi får se hur det känns när jag vaknar och hur vädret är.
Orkar nog inte med ännu mera snöoväder.