Det får bli en kort och snabb uppdatering för snart ska jag iväg till stan och förhoppningsvis investera i ett par nya skor och lite annat trevligt. Tisdag är en speciell dag...
Åldern för mig går åt fel håll.
Jag var 23.
Sen var jag sjutton.
Nu känner jag mig som fjorton år.
Han kom där, med sina egna ord "jag har ingen vit springare och skinande rustning, men jag har nya jeans, en vit t-shirt och en mobil", och fick mig att börja le.
Han fick mig att börja skratta.
Jag har fått hela den här kär/känslogrejen, hela paketet.
Jag fnissar, går runt med ett stort flin hela dagarna oavsett var jag befinner mig.
Jag rodnar.
Jag blir varm.
Han har gjort mina dagar till något ljusare.
Är jag rädd? Självklart.
Är jag osäker? Självfallet.
Ett steg i taget.
Jag vill inte förstöra det här.
Jag har redan saboterat tillräckligt för mig själv.
Dags att radera självsabotören...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar