Jag har haft ett intresse för hästar så långt tillbaka som jag kan minnas och dom fanns åt alla håll och kanter. Min kusin hade tre egna hästar uppe i norr där jag fick rida med hennes hjälp vid varje besök. En av mina morbröder hade en gård med varmblod där jag och min bror i sprang runt i hagen fylld med föl för att leka med dom.
Mina tider på ridskola började för tolv år sen, år 2000.
Min barndomsvän Marta och jag fick börja i ett mysigt litet privatstall ute i Bärlinge, kallat Bemersberg där vi var dom enda som red i "gruppen."
När jag började där hade jag vanliga tights i alla möjliga färger och mönster innan jag fick ett par riktiga ridbyxor.
Jag minns att jag gillade att rida där, för dom la mycket fokus på Natural Horsemanship, på att man skulle få kontakt med hästen som en individ och att lära sig dess språk.
Min favoritponny där hette Jasmine och henne fick jag nästan varje vecka.
När jag och Marta 2001 kom in på Lurbo Ridklubb blev det min klubb och mitt andra hem.
Trots hur osäker och ny jag var så var alla vänliga och ingen som var dömande och jag fick många vänner, vissa som jag fortfarande pratar med även idag.
Där var jag i flera år och jag minns den första galoppen. Det var på ponnyn Billy, en snäll liten herre som alltid gjorde sitt bästa. När jag väl hade kommit igång visste jag att det inte fanns någon återvändo. Hästar blev mitt största intresse och min största passion.
Jag känner det fortfarande i mitt hjärta, att det jag känner för hästar kommer aldrig att dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar