När man inte ens har råd med välbehövlig sjukvård, då är det verkligen kris.
Jag blev tillfrågad att jobba den här veckan men jag var tvungen att säga nej då det inte fanns några pengar för att kunna köpa tågbiljetter, speciellt inte nu med höjda priser.
Allting verkar krasa och falla sönder.
Det finns viktiga saker vi behöver införskaffa oss men som vi inte kan.
Vår ekonomiska situation kommer inte heller och bli bättre.
Mina studier är slut vilket också betyder att jag inte längre ens kommer och få CSN.
Dagarna går så fort att jag knappt hinner med och snart kommer nästa räkning.
Vad händer då?
Helt ärligt... Vid ett tillfälle pantade vi burkar för att kunna köpa mat.
Det finns ingenting i vårt liv som är värt och kallas för liv. Det som finns är knapp överlevnad.
Jag har varit ganska nonchalant när det kommer till mina känslor.
Jag har försökt trycka undan dom och inte bara det, jag lyckades till och med.
Dessvärre är inte det någonting som funkar i längden.
Jag vet åter igen inte vad jag ska ta mig till.
Jag önskar att jag kunde skyffla undan mina känslor lika enkelt som man skyfflar undan snö på vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar