Jag har ärligt talat inte en aning om vad jag har tänkt och skriva om, men jag vill skriva.
En Uppsalakompis frågade mig hur jag skulle göra efter sommaren, när det kommer till flytt.
Och jag sa att jag inte vet.
Jag sa att jag får avvakta ett tag, vänta och se om jag lyckas få något jobb.
Ibland är det ganska läskigt hur mycket ett intresse kan betyda.
Hur många bra och positiva saker det kan dra fram ur än.
Hur otroligt mycket det hjälper än och vilka kraftiga känslor det gräver fram.
För att jag vet, att om jag inte hade haft Charlie, en häst och träna här, hade jag flyttat hem till Uppsala efter ett par månader,
då det började gå som mest neråt för mig.
Nu när det börjar gå så pass framåt i träningen med honom, för det gör det verkligen.
Han går oftast klockrent i dressyr och nu har vi börjat hoppa.
Han har fått en jätteläcker hingsthals och börjar bygga jättefina muskler.
Om jag hade pengarna och självklart om jag skulle få, så skulle jag köpa honom.
För då skulle det inte spela någon roll var jag bodde, då kunde jag få med mig honom.
Vi är riktiga hästnördar.
Jag struntar i vad andra tycker för jag är stolt över det.
Den som inte har sysslat med detta kommer aldrig någonsin att förstå blodet,
svettandet och tårarna det krävs för att klara av det.
Det jag vet är att passionen för dessa magnifika djur, aldrig kommer att dö ut.
Den kan tyna bort lite grann, den kan försvagas och det kan kännas förjävligt,
men den kommer alltid att komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar