Jobba heltid och studera på heltid samtidigt.
Ta hand om och mata katterna.
Städa, diska och tvätta.
Laga mat som man egentligen tycker att man är ganska bra på,
men som sen inte duger och åker i papperskorgen.
Samtidigt som man ska vara vaxad och rakad.
Sminkad och med det perfekta vågiga håret som blåser lite sexigt i vinden som i den bästa hårreklamen.
Smal och vältränad skulle man vara också.
Mitt i den här stressen och smeten skulle jag också lyckas klämma in ett socialt liv, med mina vänner, min familj, men självfallet först och främst min sambo som bestämde tiderna på dygnet och vad som skulle göras.
Ingen sömn fick jag då med tanke på att jag jobbade under dagarna och försökte plugga under kvällarna.
Men på nätterna då frågar man sig?
Nej!
Han själv sov på dagarna och när han var vaken under nätterna var jag självklart tvungen att vara vaken med honom för annars... Var jag osocial och tråkig och kommer leva ensam resten av livet.
Ibland skulle det fikas på stan under sena kvällar med vänner till honom som kunde prata svenska, men eftersom det inte var deras modersmål var det självklart lättare att prata arabiska. Vilket med en stor självklarhet resulterade i att jag inte förstod ett smack och det slutade med att jag satt tyst och lekte med mobilen och kände hur tröttare jag blev för varje minut som gick.
På natten när man kom hem kunde jag fortfarande inte lägga mig och sova. Inte riktigt än.
Då skulle han tillfredsställas!
Om kvinnan får ont, får ångest eller gråter så har man nog en ganska vriden bild av att ge och ta.
Smal och fin figur hade jag, men inte tack vare hälsosam mat och träning. Tack vare svält.
Inte för att jag inte var hungrig men jag hann inte.
Jag hade inte tid att ställa mig och laga mat.
En frukt, en smörgås, lite juice eller saft dög fint åt mig som lunch och/eller middag under en lång period.
Byxor föll av, tröjor hängde löst, revben syntes och att ramla under 50kg sträcket var jag inte långt ifrån.
Jag svek folk också.
Jag höll inte tider, jag kom på ursäkter, jag dök inte upp eller stressade mig igenom träffar.
Under den tiden kan jag slå vad om att jag mådde hundra gånger värre än dessa personer jag gjorde besvikna. Det dåliga samvetet var på mig som en blodigel och jag grät, jag skrek och jag var så förbannad på mig själv. Hur kunde jag inte klara av det? Så mycket hade jag väl inte och göra?
I sitt nät hade han mig.
I sin fängelsehåla.
Gömd bakom sina fyra väggar, där ingen... ingen kunde ana vad som hände mellan det utåt sätt så gulliga och perfekta paret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar