Idag har varit en bra dag.
Dom kommer också lite då och då, titt som tätt.
Det är likadant åt båda hållen. Helt plötsligt som jag kan känna mig ledsen och ha en dålig dag,
så kan lyckokänslorna komma och jag kan ha en bra dag.
Idag var en sån dag.
Visst kan jag erkänna att jag har börjat få lite ångest.
Snart är det augusti, vilket betyder att jag snart ska gå på intervju.
På ett jobb jag inte har någon aning om, inte har en blekaste om hur det fungerar.
Man får lära sig där, absolut, men tänk om jag inte klarar av det?
Gamla misslyckanden knuffar bort dom positiva tankarna och tar tillbaka sin plats där dom känner sig hemma och jag blir rädd och känner att jag kanske inte borde ta det här jobbet om det erbjuds.
För tänk om...
Till den bra dagen. För hela dagen har varit bra.
Jag och Lovisa började med en liten vända på stan och solen sken starkt och härligt.
När hon sprungit sina ärenden åkte vi ut till Fors där vi har legat och slöat ute i solen och jag tog mig friheten att ta en kall öl för att lyxa till det lite extra. Ibland måste man bara få unna sig!
När solen värmt ordentligt tog vi en skuggpaus och åt lite lunch och städade toaletterna.
Därefter ville vi ut i solen igen så vi satte oss där med Lovisas nyinköpta spel Vilda Gester som vi provade på lite och det skrattades och vi såg nog ut som riktiga fåntrattar där vi hoppade, snurrade och ritade konstiga figurer i luften samtidigt som vi med ljud försökte förklara allt möjligt från motorväg till trollstav till kyrkklocka.
När Niklas och Micke slutat jobbet åt vi middag tillsammans i Fors och sedan åkte vi ut till Halsjön.
Jag och Lovisa hade inga planer på att bada men vi satte oss åter igen i den sköna solen och tittade på pojkarna som plaskade runt som små fiskar. Svalt och skönt såg det ut så jag som hade badkläderna i bilen bestämde mig för att byta om och bada ändå. Inte själv dock, Lovisa hoppade kort därpå i med sina shorts och sitt linne. Funkade finfint det med!
På kvällen har det blivit filmmys med världens finaste sambo Micke och tittat på Disneyfilm.
Då stackaren ska upp och jobba tidigt och jag ej är trött, sitter jag kvar här uppe och filosoferar och lyssnar på lite musik samtidigt som jag har min trogna tv-serie Srcubs i bakgrunden.
Det är om kvällarna, kvällar som denna...
Som det envisas och bråkas och tjafsas där inne.
En tår kan rinna. Ett litet diskret skratt kan komma.
Ett snett leende som visar både på glädje och sorg kan visa sig.
Dagar och kvällar som jag får ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar