Om några dagar börjar studierna.
Jag hoppas jag kommer klara det.
Den här gången har jag lämnat min trygga zon när det gäller studier.
Valt kurser jag inte ens tänkt tanken på förut att läsa.
Jag har lite ångest, eller jag är mer ett stort nervvrak.
Böcker är dyra och jag kan inte annat än att hålla tummarna för att csn går med på att ge mig åtminstone bidrag.
Jag klättrar på väggarna här!
Jag har ingen frihet!
Inte på samma sätt som förut, men jag känner att jag är fast.
En ljuspunkt igårkväll.
Natten hade varit en mardröm, sömnen ville inte alls som jag ville och dagen resulterade i en kroppslig jag som gick runt utan själ.
Jag chattade lite med June på facebook på eftermiddagen då frågan om besök ställdes.
Min själ hittade snabbt tillbaka till kroppen och jag lyste upp.
Hon och Sebbe tog bilen hit och besökte oss i några timmar på kvällen.
Det var hur underbart som helst!
Mysigt med lite mat, lite vin och lite skitsnack och mycket skratt.
Det gjorde min kväll och jag kunde sova någorlunda gott när det var dags för sängen.
Men det är ganska skräckinjagande hur stor saknaden blir ibland.
Hur mycket saknad av folk man älskar och bryr sig om kan påverka än.
Ibland undrar man...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar