Why are we here talking to each other again

Bakslag efter bakslag.

Jag har fått kämpat och letat och träffat många idioter innan jag fick hjälp.
Första gången jag försökte ta mig ifrån det på riktigt och skulle ansöka om lägenhet från kommunen fick jag det kastat i mitt ansikte.
Jag berättade om situationen... Om hur dålig relationen till min mamma var.
Om hur jag blev behandlad av min man.

Reaktionen jag fick var ett slag rakt i magen som fick mig att tappa andan för några sekunder och jag kände mig förnedrad. Han knappade på sin dator med blicken fastnaglad på vad han gjorde och det iskalla "okej" jag fick från honom och sen beskedet att jag inte hade rätt att få någon lägenhet bröt ner mig.
Hit hade jag kommit för att få hjälp, men var fanns den när jag behövde den som mest?

Många gånger har jag blivit nekad bidrag på grund av missade möten på arbetsförmedlingen, navet och så vidare, trots att jag flera gånger om förklarat om min livssituation och förklarat att jag inte klarar av att och bli tvingad och pressad till saker från människor jag sökte hjälp av.

Även med intyg från kvinnojour och från en läkare kunde det inte godkännas.
Dom lovade saker dom inte höll.

Jag blev utnyttjad i min svaghet när jag inte kunde säga ifrån dom som jag egentligen ville för att öppna upp deras ögon och så tvingades jag vidare fast jag inte orkade, med krav upp till över öronen för att få en slant eller två till mat och busskort.

Jag fick ett löfte av en kvinna som hjälpte mig otroligt mycket innan jag skulle flytta för att förhoppningsvis kunna gå vidare. Hon höll sin del av avtalet, men inte resten av kommunerna.
Dom gjorde inte sitt jobb så att jag skulle kunna få hjälp.
Jag fick sitta där som ett fån med en känslokall robot på andra sidan luren och ta emot beskedet utan att kunna ändra deras beslut. Ingen förståelse, bara sina regler.
Samma krav krävdes igen.
Dom kraven som hade raderats i min hemstad följde efter mig hit och kvävde mig om igen.

Ett brev kom igår...
"Du har fått tid hos samtalsterapeut..." och så namn.
Det som inte stod, var kostnaden.
Gratis efter x många gånger. Hur hjälper det mig nu?

Jag har det inte i huvudet längre, jag skulle kunna säga "Strunt samma".
Det är vad nästan hundra procent av alla personer jag har gått till för hjälp tänkt och sagt.

"Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag, utan för att den varit stark för länge."