Jag sa förut att jag hade hittat hem.
Nu är jag inte lika säker på det längre.
Jag undrar om jag någonsin kommer hitta platsen där jag passar in och verkligen kan känna mig hemma.
Må bra, känna mig trygg, lita på mig själv och omgivningen.
Jag trodde jag hade nått dit på en slags nivå men hjärtat har en tendens att spela än små spratt.
Det är precis vad mitt hjärta har gjort med mig.
Hur vet man då?
När livet känns komplett.
Mycket vill ha mer har man hört.
Ångesten är ju fortfarande kvar.
Dom negativa tankarna svävar fortfarande över mig som ett mörkt moln.
Bubblan runtom mig har ingen lyckats spräcka ännu.
Muren jag byggt upp har ingen lyckats riva ner.
Jag tror förstås inte många får exakt det liv dom drömt om, men jag tror att många hittar någonting väldigt liknande och på så sätt har dom hittat hem.
Själsligt och kroppsligt.
Det jag strävar efter må vara fånigt och endast en dröm men när kommer jag hitta min liknelse?
Som jag har skrivit tidigare, när kommer jag få ett normalt liv?
Utan oroliga nätter.
Utan tårar kväll in och kväll ut.
Utan ångest.
Utan falska leenden.
Och framför allt utan masken som dygnet runt döljer min riktiga fasad.
Det enda jag egentligen vill nu...
Är att kunna låsa upp mitt hjärta och slänga bort nyckeln för att aldrig kunna stänga in den igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar