Igår hade vi en riktigt trevlig kväll.
Det blev dricka och singstar, har blivit som en liten tradition när jag kommer hit.
Även Jasse kom förbi ett tag och var med i mitt och Lovisas lag och för en gångs skull så vann faktiskt Niklas och Micke. Man sjöng så man fick ont i halsen men man har i alla fall inte tappat rösten idag.
Dock vaknade man inte så trevligt. Ett missat samtal och tolv sms man fått under natten...
Jag är inte taggad på att åka hem imorgon.
Han stod utanför min lägenhet under natten, till och med nämnde att han skulle komma och knacka på fönstret, som enligt honom skulle vara en romantisk gest vilket jag inte riktigt kan hålla med om när det har blivit som det blivit.
Jag ska inte ljuga... Jag är rädd.
Jag skulle gissa med all rätt också.
När det gäller dessa personer ska man aldrig säga aldrig.
Hennes ord ekar i mitt huvud också till och från vad som har hänt dom andra kvinnorna.
Du kan inte lita på dom.
Det spelar ingen roll vad dom gjort och vad dom inte gjort.
Hon har gett mig många tips på vad jag ska göra men samtidigt vill jag inte.
Men när är det dags för mig att få leva ett normalt liv igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar