I was looking for a place to hide away, insted I lost the heart I gave away

Du fick din chans.
Du gavs mer än fem år för att bevisa din kärlek till mig.
Respekt. Tillit. Hopp. Tro.
Framförallt kärleken.

Hur kan du vara så säker?
Fortfarande...
Efter två månader utan knappt något ord borde det gå in.
Du tror fortfarande på dig själv och endast dig själv.
Du vet allting om världen.
Du vet allting om varenda människa med en blick.
Du vet allting om mig. Du känner mig utan och innan.

Om nu allt det där stämmer, varför har du då inte mig kvar?
Varför har jag då gett upp hoppet om dig och om oss?
Varför slutade jag då att lita på dig?

Du vilseledde mig.
Inte bara det, du gjorde det med flit. Du visste vilket träsk du drog ner mig i och samtidigt så log du...
Skrattade du...
Du njöt...

Nu om mitt hjärta och själ aldrig någonsin läker kommer mitt hat bara att växa mer...
och jag kommer bara att stängas ner mer och mer...