"Det är precis det här du behöver just nu. Känna kärlek och låta någon ta hand om dig."
Hur ska jag kunna lägga mitt liv i någon annans händer igen?
Jag var där. Jag fastnade där.
Fängelset jag satt i vill jag inte hamna i igen. Det var mörkt. Det var kallt. Det var skräckinjagande.
Utsätter jag mig för det igen har jag inte lärt mig någonting av dessa fem år.
Jag gråter fortfarande under dom mörka nätterna i min ensamhet.
Ingen ute i världen vet någonting om mig.
Jag visar inga känslor. Ingen rädsla för då vet jag att det är ute med mig.
Då blir jag fasttagen igen.
Jag håller mig på avstånd.
Jag är på min vakt.
Det känns som att det är ett omöjligt mål jag försöker uppnå här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar