Nu har det gått ett steg åt rätt håll igen.
Det är en väldig lättnad.
En av dessa stora tyngder på mina axlar har lyfts bort så det är lite lättare nu.
Jag är bara rädd att nu när det börjar kännas lite bättre så kommer det hända nånting.
Det har blivit som en vana att det dåliga kommer så fort nånting litet och positivt händer.
Jag kommer ha mina svaga dagar och mina svaga moments.
Som sagt, tiden är en bra vän nu, för det är vad det kommer att ta. Tid...
Sen hjälper ju mina tålmodiga och underbara vänner förstås <3
Ville bara skriva ett par rader om att det ljusnat, för tillfället åtminstone.
Lugnet före stormen som man brukar säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar