onsdag 25 april 2012

Vill gråta men det är som att tårarna tagit slut.
Som att dom torkat ut.

Istället känner jag ingenting.

Trött.
Matt.
Sliten.

Jag har sagt det förut och säger det igen.
Dear God, make me a bird so I can fly far. Far far away from here...

Jag är på gränsen.
Jag står på klippkanten.

Jag hade ett bildspel.
Jag hade en film om hur jag drömt hur det skulle bli.
Hur vi alla skulle ha det tillsammans.
Jag tittar rakt fram...
Bilderna blir suddiga. Filmen hackar och stannar upp.
Det blir mer och mer otydligt ju mer jag försöker se det.


Jag tittar rakt ner och där är det.
Den svarta och mörka avgrunden jag levt och fastnat i.
Det är dit jag faller.
Jag blundar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar