Tonight we'll make our dreams come true

Jag fascineras otroligt mycket av unga människor som är så säkra på vad dom vill.
Jag fascineras ännu mera av hur många gånger dom kan falla på vägen mot sitt mål och ändå ställa sig upp igen, skrapa bort smutsen och bara fortsätta.

Lovisa tillexempel, jag förstår inte hur snabbt du bara kunde bestämma att det är sjuksköterska du ville bli och hur hårt du kämpar med det nu. Du har haft så många bakslag på vägen med icke godkända prov och dubbelt eller trippelt pluggande i veckorna och se nu. Bruden, snart är du fanimej en riktig sjuksköterska! Jag är så stolt över dig!

Johanna också, hur många stall har du inte varit i? Hur många hästar har du inte ridit och ramlat av?
Hur många hästar har du inte förlorat på vägen som du älskat över allt annat?
Titta nu bara, du har hittat ett helt underbart stall med underbara människor och fyrfota djur där du får den träning och den uppskattning du förtjänar. Du har startat en blogg som ger mig tårar i ögonvrån varje gång jag läser för du är den största inspirationskälla jag någonsin mött på.

Hatten av till er alla som kämpar på mot era mål och era livs drömmar för det känns som att det är något helt omöjligt för mig och ingenting jag ens... ja, kan drömma om.
Varje bakslag får mig att ge upp.
Falla av hundra gånger för att bli en riktig ryttare brukar man säga.
Hur många gånger ska man falla för att kunna nå sitt drömmars mål?