Sometimes the strongest people are the ones who love beyond all faults, cry behind closed doors and fight battles that nobody knows about

För över ett år sen lämnade jag honom.

Men jag har fortfarande endast lämnat honom fysiskt.

Jag har inte lämnat honom psykiskt.

Han finns fortfarande här.

Han finns fortfarande i min närhet.

Han är ett spöke.

Vad jag än försöker mig på att göra så är han där.

Hans nedlåtande ord, hans överlägsna blickar och hans hånfulla leenden.

Han förstörde över fem år av mitt liv och han förstör det än idag.

Han hindrar mig i det jag vill göra, det jag vill säga och det jag vill tro på.

Jag är fortfarande bara 18 år.

Jag är än idag bara ett barn.

Ett barn i jakten på att hitta den hon är.

Ett barn i jakten på vem hon vill vara och vem hon vill bli.

Ett barn som försöker fånga tag i ordet kärlek och förstå dess betydelse.

Ett barn som försöker fånga tag i ordet vänskap och förstå dess betydelse.

Jag känner mig otroligt ensam i en värld som är makalöst stor och skräckinjagande.

Jag är ingenting annat än en osäker liten flicka som bara försöker hitta sin väg hem.