Love me, hate me, can't you see what I see

Idag sminkade jag mig.
Jag hade egentligen inga planer på att gå utanför dörren idag men jag gjorde det ändå bara för att.
Övning ger färdighet antar jag.
Jag har tappat touchen.

Men sen blev det så att jag gick ner till biblioteket och skrev ut ett par CV:n och sen gick jag runt till typ alla pizzerior häromkring (som ligger här i närheten) plus en kiosk och en annan butik.
Jag börjar bli väldigt less på svaren jag får.
"Inte just nuuu". Så drar dom alltid ut det sista ordet och sen lutar dom oftast huvudet lite åt något håll som om dom försöker dissa än på ett mer ödmjukt sätt för att man inte ska bli lika ledsen.
Om det funkar? Nej. Man känner sig nästan idiotisk.
Eller så säger dom "Jag kan ta din cv och så har vi den sparad här".
Självklart har jag inga bevis men jag kan slå vad om att mer än 80% av alla som säger så "sparar" ens cv i papperskorgen efter en dag eller två.

Jag har tänkt ganska mycket på min födelsedag.
Jag blir trots allt ett kvarts sekel (25) och har tänkt lite fram och tillbaka var jag ska fira den
och för några veckor sen försökte jag komma ihåg vad vi gjorde på min födelsedag förra året.
Det tog flera dagar men till slut kom jag ihåg det.
Det var kvällen vi var hos någon bekant med vänner och badade jacuzzi och grillade.
Ja, det var jättetrevligt men det kändes som en helt vanlig fredag/lördagsfest.
Det kändes inte alls som ett firande av någon så det kan jag ärligt talat säga att det sög ordentligt.

25 är ganska speciellt och jag vet att många av mina vänner i Uppsala kan behöva bokas långt i förväg för att dom ska ha ledig tid och på ett sätt känns det bättre om jag skulle fira hemma i Uppsala.
Då behöver jag bara ta med mig två vänner härifrån istället för att försöka få hit en stor hög ifrån Uppsala.
Känns klumpigt och onödigt och krångligt.
Jag tror jag har bestämt mig för att fira i Uppsala.
Det kommer bli grymt mycket roligare, mycket mer och välja om man ska ner på stan.
Så får jag känna mig som mig själv igen, förhoppningsvis.

Jag vet att jag må vara gnällig till och från och jag har flera på facebook jag skulle vilja skälla ut och sätta på plats så dom önskar att dom sjönk genom jorden och försvann, men jag gör inte sånt. Tyvärr.

Jag vet av erfarenhet att det kan kännas otroligt bra efter att ha skrikit lite på någon.
Självfallet inte på vem som helst utan anledning. Det är inte okej.
Jag bara väntar på rätt dag, rätt tillfälle och rätt uppkäftiga kommentar...