Jag har alltid velat ha mina närmaste vänner så nära mig som möjligt och det har jag nu fått.
Tyvärr har jag en annan vän, som också kan kallas för syster, för långt bort nu.
Jag vet att man inte kan få allting och jag ångrar ingenting.
Men kanske borde jag ha väntat?
Jag har ingen ekonomisk trygghet och inget nöje.
Pengar kan inte köpa än lycka, men utan det kan du inte göra någonting alls.
Det känns som att alla mina drömmar, allt som jag har fantiserat och hoppats på, har förstörts.
Att vara impulsiv är något som jag måste lära mig, ta dom små möjligheter som dyker upp och göra någonting av det. Jag tog ett impulsivt val och helt plötsligt hade jag lämnat något som jag kände mig så hemma med. Mina rutiner försvann och hela min vardag rubbades.
Jag vill inte leva mitt liv som en robot, med samma rutiner dag in och dag ut, men jag vill kunna vakna på morgonen och veta vad jag har att göra den dagen. Kunna bestämma något att göra samma kväll utan att få ångest att pengarna inte räcker till.
Igår kväll blev jag lite arg på mig själv.
Tänk vad jag hade kunnat åstadkommit under dom fem åren.
Med en liten gnutta styrka lyckades jag läsa upp några betyg men det räckte inte.
Jag hade kunnat vara klar.
Jag hade kunnat börja en utbildning och varit klar även med den.
Jag hade kanske haft mig en häst, inte en egen, men en medryttarhäst av något slag och påbörjat min dröm.
Mina skulder hade jag kunnat sagt farväl till och jag hade kanske till och med kunnat tagit mig en kort semester.
Inget av det har blivit av.
Jag må vara på rätt väg men fem år av mitt liv har slösats bort.
Konstigt nog klandrar jag mig själv för att jag inte lyckades ta tag i allt redan då.
Styrkan och hoppet börjar sakta men säkert avta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar