Vi testar nya vägar

Skriva några rader om dagen.

Jag återvände till macken i närheten där vi bor idag för att prata med någon som är mer ansvarig och det kändes väldigt positivt. Jag vill inte ha för höga förhoppningar men hon sa att det är ett stort plus i kanten att jag har jobbat på restaurang tidigare och det största pluset för mig var att hon också kände John Hickey! Hon såg på min cv att jag har jobbat för honom tidigare och då nämnde hon att hon har tränat för honom många gånger innan hon sålde sina hästar.
Den riktiga chefen skulle återkomma någon gång i mitten av november och dom skulle få nya scheman i slutet av månaden så jag sa till henne att jag får sitta och hålla tummarna.
Då sa hon att det skulle hon också göra för hon tyckte det skulle vara roligt med en hästtjej.
Jag håller tummarna men försöker i alla fall att hålla ner förväntningarna lite, vill inte bli för besviken om det inte blir någonting.

Så har jag ridit lektion på Åsebo ikväll igen och det gick ganska bra. Är väl inte helt nöjd men det kändes ganska bra i alla fall. Hjärta som jag red lyssnade åtminstone bra på drivande skänkel och på handen så kan säga att det gick mycket bättre än förra gången åtminstone.

Ska plugga lite mer såhär på kvällen nu och sen är det upp med tuppen imorgon för att åka ut till Fors och rida med Lovisa.

Dag nummer 21 - Någon jag vill träffa

Jag återkommer lite igen till western och natural horsemanship när det gäller någon jag vill träffa.
Jag skulle vilja träffa Monty Roberts, mannen som är känd för att lyssna till hästar.

Han har många, många års erfarenhet av NH - träning och jag har sett många filmklipp med honom när han berättar och lär andra människor hur man ska kommunicera med hästen, på dess eget språk, och det viktigaste av allt, på ett respektfullt sätt. För att kunna skapa en tillit och en lojalitet som håller tills döden skiljer än åt.

Han är otroligt häftig och otroligt inspirerande. Hans sätt att jobba med hästar är magiskt.
Jag skulle vilja träffa honom för att få svar på alla frågor jag har samlade i en särskild hästfil i mitt huvud och ta lärdom av allt han kan och få se i verkliga livet hur det ser ut när han jobbar med en häst. Vild som tam.

Jag skulle sitta som fastnaglad och suga in mig allting som han sa och visade om jag fick chansen.
Jag skulle bli världens lyckligaste om jag fick honom som lärare för en dag.

Citat av Monty Roberts - "Jag skapade inte mina träningsmetoder – jag bara upptäckte det naturen redan skapat"

Working nine to five

Tänkte jag skulle skriva ett par rader som inte handlar om hästar, utan mer om mig själv.
När Lovisa hade slutat jobbet idag så kom hon in till stan och mötte mig nere på biblioteket. Jag sprang ner dit för att skriva ut några fler CV:n och sen åkte vi till Öb och affärerna där uppe. Jag sprang in och frågade efter jobb bland annat där, på Jysk, Willys och sen blev det några mackar också.

Var nära ett sammanbrott igår och deppade ihop så jag kände att det är väl lika bra att försöka samla ihop lite ny energi och ge sig ut igen. Efter det tog jag mig hemåt och städade lite för att sen sätta mig och plugga.
Har gjort en hel del idag. Imorgon ska jag tillbaka till en mack här i närheten där vi bor då chefen precis hade gått när jag var dit idag. Så håll tummarna för mig imorgon!

Det fick bli en kort uppdatering men tänkte skriva lite i alla fall.

En häst är mer värd än en rikedom

Hemma igen efter att ha varit ut till hästarna i morse igen. Mer tur med vädret.
Idag kändes det nästan som att våren var på väg och vintern var slut.
Det var något varmare, solen försökte tränga sig förbi molnen och det låg fortfarande lite snö kvar på marken efter gårdagen. Det enda som saknades, var fåglar som kvittrar. Men lite vårkänsla fick jag.

Idag red jag till backen med Charlie. Det hade blivit ganska så blött i skogen efter att snön smält men det gick bra ändå och han jobbade på jättebra uppför backen. Annars var han väldigt springig och drog lite mer på hemvägen. Bortsett från det skötte han sig.
Då jag inte hann med halv elva bussen hem som jag hade hoppats på funderade jag på om jag skulle ta någon av dom andra hästarna och göra nåt, men dom var så satans stressade att få komma ut och jag kände att det var lika bra att bara släppa ut dom i hagarna och ge dom mat. Det hade nog bara blivit kaos om jag hade gett mig på att rida eller nånting.

Så jag satte igång att göra i ordning stallet igen och när jag var klar med det var det bara att gå in och mata fiskarna och släppa in och ut katterna innan jag tog nästa buss hem.

Imorgon får Charlie vila, nu har han fått gå ganska mycket. Sen på torsdag antar jag att jag ska försöka ta mig ut igen. Tömköra kanske?

Dag nummer 20 - Något jag vill göra

Någonting som jag vill göra.
Jag har drömt om det och önskat det enda sen jag såg filmen Mannen som kan tala med hästar vilket är många, många år sen nu.

Jag skulle vilja åka till en riktig ranch någon gång.
Jag skulle vilja bo där, leva där och jobba där med andra människor och massor av nya hästar.
Jag får svårt att förklara och beskriva varför. Det är en önskan som sitter så starkt i mitt hjärta och jag hoppas att det en dag kommer att uppfyllas.

Natural Horsemanship och westernridning har alltid fascinerat mig.
Det har varit en inspiration till all min ridning. Kanske därför jag ofta har för långa tyglar när jag rider?
Inte bara tävlingsmomenten, men allt jobb som finns på en ranch.
Bara grejen att leva enkelt.
Jag skulle aldrig någonsin sakna mobil, tv och dator om jag bodde och jobbade så.
Dagarna skulle fyllas upp massor av olika uppgifter, utmaningar och så mycket erfarenhet.
Mina tankar skulle aldrig vara i någon rörig smet och jag skulle bara uppslukas av allt det vackra som må finnas omkring.

Och jag har tänkt... Att åka hit www.jultorpranch.se här i Sverige vore en liten början. Få en liten försmak. Det är mitt första steg.

Visa din häst lika mycket tålamod som du förväntar dig att han ska visa dig

Klockan ringde klockan åtta och jag tog mig upp för en snabb frukost innan jag gick iväg och tog bussen ut till Fors. Det snöade och det blåste. Var inte jättekallt men ingenting man var riktigt beredd på.

Kom ut till hästarna och började på en gång att göra i ordning Charlie för en ridtur. Det blev en liten vända i skogen men vi skippade backen idag då Charlie fick rejäla snöstyltor under hovarna och jag ville inte riskera att han skulle halka omkull. Jag kan ju erkänna att det var väldigt mysigt att rida i första snön men Charlie tyckte det såg väldigt konstigt ut. Allting var ju vitt! Inte grönt som det brukar göra men han skötte sig jättebra och sökte sig neråt väldigt bra till och från.

När snögumman (jag) och snöponnyn kom tillbaka var vi båda vita och täckta av snö och lite kall om fötterna hade jag blivit. Men jag slängde på täckena på hästarna och släppte ut dom i hagarna och gav dom mat. Sen var det bara att pyssla och fixa i ordning stallet innan jag tog bussen hem igen.

Samma tid imorgon. Får se om snögumman och snöponnyn gör ett återbesök i den vita skogen.

Dag nummer 19 - Bild på min bästa vän och varför han/hon är det

Lika barn leka bäst! 

Lovisa vet allting om mig och älskar mig fortfarande.

Vi pratar om allting mellan himmel och jord.

Hon kan se direkt på mig om nånting är fel, 

men hon kanske inte alltid frågar på en gång.

Det är för att hon vet att jag så småningom berättar själv.

Jag har väckt henne flera nätter och gråtit,

och hon har lyssnat.

Jag har gnällt och klagat i timmar om livet,

och hon har lyssnat.

Vi kommer från helt olika förhållanden,

och ändå känns vi så lika.

Vi har växt upp på olika håll men aldrig vuxit ifrån varandra.

Såna som hon är sällsynta och jag tänker aldrig låta henne glida iväg.

För jag kan leva i miljoner år och leta men kommer inte hitta någon ens i närheten.