Sent i natt när jag låg och vred och vände på mig för att försöka somna så började jag fundera.
Jag fyllde 25 år för drygt en månad sen.
Med dom höga kraven vi försöker leva efter idag,
ska man känna sig misslyckad om man som 25-åring inte uppnått någonting stort?
Har man inte en bra man, barn eller nått en höjdpunkt i jobbet, ska man behöva skämmas?
Varför ska vi behöva ge efter för pressen samhället utsätter oss för?
Det finns titlar vi skäms för.
Vissa jobb vi inte vill erkänna att vi har för det är inte fint nog.
Partner vi inte vill presentera för att hen inte är lika snygg och smart som dom andras.
Allting idag ska hända väldigt fort.
Utbildning och karriär ska man ha för att kunna resa mycket och sen skryta om det.
Äktenskap och barn ska man tidigt ha, man ska stadga sig och ha ett perfekt liv.
Det får mig att fundera, om samhället verkligen är på väg utför.
När vi ska försöka leva upp till omöjliga krav och klarar vi inte det accepteras vi inte.
Var det bättre förr?
Vilket klokt inlägg älskade syster, du har helt rätt i dina funderingar, det verkar som att det är en tävling med allt idag, som om att vi alla hela tiden jagar lyckan när det egentligen inte är någon som vet vart lyckan är eller vad lycka innebär. Vi slår knut på oss själva för att hela tiden bevisa oss duktig och självständiga, ingen får vara liten och hjälplös längre. Det är fruktansvärt och jag hoppas att var och en inser att livet inte är en tävling, allt är individuellt och vi sätter våra egna begränsningar.
SvaraRaderaTack älskade syster! Det här är också någonting jag själv måste jobba lite på. Jag kan än idag fortfarande jämföra och tävla med andra människor (oavsett jag känner dom eller inte), men det är någonting som har blivit mycket bättre på senare tid. Jag måste bara fortsätta tänka att allt jag gör ska vara för min egen skull, inte andras.
Radera